[…] Den första lilla besvikelsen har kommit. General Christopher G. Cavoli, befälhavare för Natos styrkor i Europa, föreslår att Finlands plats i Natos ledningsstruktur är i det gemensamma operationshögkvarteret i Brunssum i Nederländerna. Av de två alternativ som presenterades ville den finska ledningen ha exakt det andra, Norfolk i USA.

Finland fick inte som det ville.

Finland hade helst sett sig i Norfolk. Det hände inte, eftersom Norfolk, som är inriktat på sjö- och luftkraft, ännu inte är i sin nuvarande position att ta det ledande ansvaret för försvaret av Nordeuropa. Resurserna borde ha utökats, och kanske kommer de att bli det. Den snabba förstärkningen av Norfolk skulle dock ha krävt avsevärd aktivitet av USA och Storbritannien. […]

I Finland beräknades även de politiska effekterna av beslutet. Vissa kanske hoppades att Norfolk skulle ge Finland särskild uppmärksamhet från USA. Hur som helst är Europas säkerhet väldigt beroende av USA. Både Finland och Sverige förhandlar för närvarande om ett avtal om bilateralt försvarssamarbete med USA. Läs artikel

Läs även kommentar på den här sajten till diskussionen om placering i Nato.

Enligt HS:s uppgifter hamnar FINLAND I NATOS LEDNINGSSTRUKTUR UNDER BRUNSSUMS GEMENSAMMA OPERATIONSHÖGKVARTER I NEDERLÄNDERNA, PÅ FÖRSLAG AV GENERAL Christopher G. Cavoli, befälhavare för militäralliansens europeiska styrkor .

Nato har totalt tre allmänna operationshögkvarter, varav Norfolk, beläget i USA, ansågs vara en annan realistisk möjlighet för Finland.

Det tredje högkvarteret ligger i Neapel, Italien, men det är ansvarigt för försvaret av södra Europa och Medelhavsområdet.

Finlands politiska eller militära ledning har inte offentligt tagit ställning till vilken personal den i första hand ville ha Finland under. Olika spekulationer i ämnet har dock gått hett under en tid.

Det har framgått av bakgrundsdiskussionerna att om Finland hade fått välja fritt mellan Brunssum och Norfolk så hade det troligen hamnat hos det senare. Medan Brunssums tyngdpunktsområde till exempel är säkerheten i Östersjön, fokuserar Norfolk på transatlantiskt samarbete och den arktiska regionen. Av dessa, särskilt i det senare, har Finland haft ett offentligt uttryckt intresse. […]

Brunssums centrala fokus är Östersjöns säkerhet. Utöver detta har den ansvaret att försvara Centraleuropa, vilket gör det landbaserat. Brunssums jurisdiktion omfattar till exempel de baltiska länderna, Tyskland och Nordiska Danmark. Enligt bakgrundskällor tros både Estland och Tyskland ha önskemål om att föra Finland under Brunssum.

Sverige kommer också att följa Finland till Brunssum, om och när det också blir medlem i Nato . Detta gör dess ansvarsområde avsevärd storlek. Brunssum har redan haft en accentuerad roll med kriget i Ukraina på grund av den långa anti-ryska gränsen för ansvarsområdet.

Bland de länder som hör till Brunssumområdet har militäralliansens multinationella stridsstyrkor (Enhanced Forward Presence) utplacerats i Estland, Lettland, Litauen och Polen. Utöver dessa länder finns mindre enheter på några dussin officerare (Force Integration Unit) i Ungern och Slovakien. Läs artikel

EU-länderna har redan levererat en större mängd ammunition än väntat till Ukraina, säger utrikesrepresentanten Josep Borrell. Och flera europeiska länder samlas nu i en koalition för att se till att Ukraina på sikt får pilotutbildning och F-16 jaktplan.

Ammunitionsfrågan låg högt på agendan när EU:s försvarsministrar under tisdagen samlades till ett nytt möte om militärhjälpen till Ukraina.

Men man kunde inte heller ducka för frågor om jaktplansleveranser, och på det området är Nederländerna i framkant.

– Jag är mycket nöjd över att vi i fredags fick grönt ljus från Washington DC för att utbilda ukrainska piloter för F16-stridsflygen. Det betyder att vi kan fortsätta och slutföra de planer vi har med Danmark och andra allierade för att starta den här utbildningen, sa den nederländska försvarsministern Kajsa Ollongren. Läs artikel

[…] Flygplatssystemet utgör även en viktig komponent för de infallsportar som ska möjliggöra att Sverige kan ta emot militära förband från bland annat Nato för exempelvis transitering genom Sverige, alternativt basering i Sverige. […]

Försvarsmakten ser positivt på den föreslagna utökningen av antalet beredskapsflygplatser. Det ökade antalet statliga flygplatser, beredskaps[1]flygplatser och helikopterflygplatser påverkar den militära förmågan positivt i alla konfliktnivåer. Försvarsmakten delar vidare utredningens uppfattning att nätet av beredskapsflygplatser bör bestå av minst 33 flygplatser för att det ska finnas tillräcklig geografisk spridning och täckning över Sveriges yta. […]

Försvarsmakten anser att Halmstad flygplats och Ronneby flygplats bör ingå i det nationella basutbudet, samt i nätet av beredskapsflygplatser ur såväl ett nationellt som ett Nato-perspektiv. Båda flygplatserna är av strategisk betydelse för totalförsvaret. […]

Försvarsmakten delar vidare utredningens uppfattning om behovet av ett utökat beredskapssamarbete mellan flygplatser i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Detta är viktigt ur såväl ett nationellt och nordiskt perspektiv som för ett kommande Nato-medlemskap. Försvarsmakten delar utredningens definition av samhällsviktig luftfart men anser att den behöver förtydligas när det gäller Sveriges (och Natos) försvarsberedskap. Definitionen idag är mer av krisberedskapskaraktär och bör omfatta även höjd beredskap och ytterst krig. Försvarsmakten delar vidare uppfattningen att regeringen bör införa allmän trafikplikt för samhällsviktiga flyglinjer där regionerna riskerar att bli isolerade om flyglinjen upphör. Läs skrivelsen

Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att inte ha en ”plan B” om Sverige inte kommer med i Nato i samband med Vilniusmötet i juli. Partiet efterlyser bredare nordiskt samarbete för att trygga svensk säkerhet om inträdet dröjer.

– Ska det här vara ett gemensamt projekt för Sverige måste regeringen sätta sig ner med oss och prata klartext om vad man håller på med, säger Peter Hultqvist (S). […]

Enligt Hultqvist handlar det om att man måste få till ett fördjupat försvarssamarbete, planering och övningsverksamhet mellan de nordiska länderna, samt ett fortsatt utbyte av information när det gäller den marina miljön och luften. Läs artikel

Historians, used to slow-burning research projects, have so far been absent from this developing historiography of the war. This is beginning to change, and it is only appropriate that the lead is taken by one of the most accomplished English-language historians of Ukraine, Harvard University’s Serhii Plokhy. […]

In Plokhy’s summary, “Ukraine was divided by history, culture, and the political orientations and instincts of its people as the Russian Federation never was.” Those who imagine a modern democratic nation in 19th-century terms – as a culturally, linguistically and politically united entity – stress all these factors as sources of instability.

Plokhy instead reminds us diversity is good for democracy:

Compromise emerged as the only viable way for the elites to sort out their differences and accommodate one another’s interests […] The country’s regional and cultural diversity, inherited from its long history of rule by foreign empires and states, contributed enormously to the political pluralism of Ukrainian society. […]

Ukraine did not become vulnerable because NATO embraced it and thereby threatened Russia – which, like a toddler deprived of a favourite toy, was obliged to lash out. Rather, it was the opposite. […]

First, Ukraine, which had inherited a good part of the Soviet Union’s nuclear arsenal, was pushed by the United States (doing Russia’s bidding) to return its stockpile to Russia.

In exchange, it received economic aid and the beautiful words of the Budapest Memorandum of 1994: Russia, the United Kingdom and the US would respect Ukraine’s territorial integrity, independence and sovereignty – and refrain from using military force or economic coercion against the country. These promises, of course, turned out to be worthless. Läs artikel

Läs också tidigare presentation av boken på den här sajten.

I drygt två veckor har EU-länderna stött och blött EU-kommissionens förslag till ytterligare sanktioner kring det ryska kriget i Ukraina. Främst handlar det om tuffare tag mot företag och länder som hjälper Ryssland att kringgå tidigare sanktionspaket kring export och import av allehanda varor.

Framför allt Ungern säger dock bastant nej tills vidare, både till sanktionerna och till ytterligare ekonomiskt stöd till att köpa vapen för Ukrainas räkning. Orsaken? Ilska över att ungerska banken OTP placerats på Ukrainas svarta lista över internationella företag som de anser hjälpa Ryssland.

– OTP har inte brutit mot några internationella lagar. Att placera den på en lista över internationella krigssponsorer är oacceptabelt och skandalöst, sade utrikesminister Peter Szijjarto den 15 maj.

Enligt nyhetssajten Politico Europe har även Grekland anslutit sig till klagomålen och vill få bort grekiska företag från listan.

Svenske kollegan Tobias Billström (M) är ändå optimistisk.

– Att diskussionen tar lite tid i EU är inget märkligt. Det har det gjort med flera av de tidigare sanktionspaketen också. Mitt intryck efter att ha lagt örat mot marken – kanske inte så mycket vid rådsbordet som vid andra sammanhang – är att det pågår förhandlingar och i sinom tid kommer den här frågan att lösa sig, säger Billström efter måndagens EU-utrikesministermöte i Bryssel. Läs artikel

[…] Vid hot på Nordkalotten blir Sveriges roll att vara ”staging area”, på svenska ett uppmarschområde.

– I uppmarschområdet kommer man att förflytta Natoförband, organisera svenska förband och föra fram logistik till fronten, förklarar en Natokälla för DN.

Denna Natokälla liksom andra med kunskap om Natos strategi som DN talat med säger att Sverige behöver ställa en fullt utrustad armébrigad till Natos förfogande. Brigaden ska omfatta 5 000 officerare och soldater med stridsvagnar, stridsfordon, artilleri och underhållsresurser. […]

Enligt riksdagens försvarsbeslut 2020 ska Sverige ha tre armébrigader med stridsvagnar, i Skövde, Boden och Revinge i Skåne. Att det blir brigaden i Boden som öronmärks för Nato är mest sannolikt. Men upprustningen av brigaderna går långsamt och är inte klar förrän någon gång efter år 2030. Det är alldeles för sent för Natos planering. Läs artikel

As G7 Heads meet this week in Hiroshima, over 250 figures from 50 countries in Europe, North America, Asia and the Pacific have endorsed a joint statement released by the Asia-Pacific Leadership Network (APLN) and the European Leadership Network (ELN). Former prime ministers, defence ministers, foreign ministers, senior military figures, diplomats and others warn that nuclear arms control must not be allowed to fall victim to geopolitical competition and issue a call for action.

The following statement calls on Russia and the United States to pursue a successor framework to the nuclear arms reduction treaty, New START, before its expiration in 2026, and for all states to reaffirm commitments not to test nuclear weapons and make concerted efforts toward the entry-into-force of the Comprehensive Nuclear Test Ban Treaty (CTBT). […]

The world badly needs more nuclear arms control, not less.

As security policy leaders from 50 countries in Europe, North America, Asia and the Pacific, we call on the leaders of Russia, the United States, China, France, and the United Kingdom to ensure that nuclear arms control will not be made yet another victim of geopolitical competition.

These five leaders, in January last year, declared the reduction of strategic risks and the avoidance of war between nuclear-weapon states to be their foremost responsibilities and that a nuclear war can never be won and must never be fought. In November 2022, G20 leaders (including the United States, Russia, China, France, the United Kingdom, and India) collectively agreed that the use or threat of use of nuclear weapons is inadmissible.

Yet United States-Russia strategic stability talks are in limbo and the New START treaty, which has played an indispensable role in ensuring reciprocal security, is now in question. As the only existing nuclear arms control agreement between the United States and Russia, the world’s two largest nuclear-armed countries, the treaty’s collapse or expiration without a replacement would threaten a destabilising arms race. Läs uttalandet

Undertecknare från Sverige:

• Dr Hans Blix, former Minister of Foreign Affairs and former Director General of the International Atomic Energy Agency (IAEA) (ELN)

• Ingvar Carlsson, former Prime Minister (ELN)

• Rolf Ekéus, former Chairman of UN  Special Commission on Iraq, Chairman of SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute (ELN)

• Sven Hirdman, former Ambassador to Russia, former Deputy Minister of Defence

• Henrik Salander, former Ambassador for Disarmament, member Swedish Academy of War Sciences (ELN)

• Annika Soder, former state secretary for foreign affairs, Sweden, and chair of the European Institute of Peace