I det övergripande styrdokumentet för hur försvaret skall agera om Sverige angripas militärt – ÖB militärstrategiska doktrin – kan man tolka general Bydén så att om vi inte har fått stöd från annan nation när ett militärt angrepp inleds, då skall vi följa en tydlig defensiv strategi – ”vi skall inte förlora ensamma”. Ställningstagandet bör ses i belysning av Försvarsbeslut 2015 och Bydéns analys av läget att vi inte ensamma kan försvara oss, ens mot ett begränsat angrepp mot exempelvis Gotland.
Frågan har aktualiserats i samband med Krigsvetenskapsakademiens projekt ”Krigsvetenskapen i 21:a århundradet” (KV 21) som syftar till att analysera det framtida totalförsvaret. Projektet tar sin utgångspunkt i samma politiska inriktning för totalförsvaret som finns redovisat i Försvarsbeslut 2015. Där finns för det militära försvaret en tydlig uppgift när det kommer till väpnat angrepp – ”om det så krävs försvara Sverige mot incidenter och väpnat angrepp” (Regbeslut 2015-06-25, första sid, andra stycket). Likalydande skrivning finns i Reg förordning med instruktion för Försvarsmakten 2007:1266. Försvarsbeslutet har vidare flera referenser till att vi skall sträva efter att så långt möjligt samverka med andra. Lika tydligt är att vi är och kommer att vara militärt alliansfria. Även om det kan verka motsägelsefullt råder därför ingen tveksamhet om att vi måste kunna förvara oss ensamma inledningsvis.
Det som finns anledning att diskutera är att ÖB i sin militärstrategiska doktrin fokuserar på att bara ”möta angrepp” och att när det kommer till fortsatta försvarsoperationer är målsättningen ”undvika att förlora” om vi inte fått något militärt stöd utifrån. Det första att kommentera är att ”möta” egentligen inte förpliktigar till mycket, särskilt inte om alla vet att nästa fas med stor sannolikhet är att man kommer att dra sig tillbaka och ”spara på krafterna” Det andra är tolkningen av ”undvika att förlora”. Ett ordval som i den aktuella situationen inte torde leda till initiativkraft…
Med en sportterm skulle man kunna säga att vi med den strategiska doktrinen pratat ner vår tröskeleffekt.
Det som intresserar Krigsvetenskapsakademien särskilt är naturligtvis de långsiktiga konsekvenserna av den strategiska doktrinen. Mht vad som sagts ovan tar vi oss friheten att pröva ÖB’s nuvarande strategiska doktrin. Bl a måste begreppet ”försvar” lyftas fram och ”möta” förpassas till den stridstekniska nivån för att få en relevant diskussion om vad FM behöver i framtiden. Att volymen av förband i FM måste öka framgår tydligt av våra operativa spel. Lika tydligt är att den tekniska utvecklingen kräver en översyn av förbandsstrukturer och sätt att verka. Men även med nuvarande mera begränsade förutsättningar för vår försvarsplanering finns det anledning att överväga en annan mix av stridskrafter i ett långsiktigt perspektiv. Utmaningarna vid ett väpnat angrepp i dagens säkerhetspolitiska miljö bör mötas med avsevärt högre rörlighet och flexibilitet än som finns i dagens organisation. Akademien kommer i sitt projekt KV 21 i slutet av året att presentera sin syn på hur totalförsvaret bör utformas på 10-15 års sikt – ett underlag som också bör påverka den militära strategin. Vi anser att den militärstrategiska ambitionsnivån måste vara högre i inledningen av en konflikt jämfört med idag. Och detta även om vi står militärt alliansfria som idag och måste ta den första stöten med egna resurser. Det fordrar en reviderad försvarsmaktsstruktur med flera förband. Läs artikel