Under en TV-debatt som sändes av den i Tyskland populära talk-showen ”Markus Lanz” uppmärksammades häromsistens argumenteringar som försökte bredda de aktuella överläggningarna. Och protagonisten som framförde dem var inte vem som helst utan sonen till SPD:s främste partiikon Willy Brandt.
Även Peter Brandt är socialdemokrat fast utan aktiva uppdrag. Däremot har han en profil som professor (emeritus) i modern historia på distansuniversitetet Hagen och som publicist.[…]
I centrum för den argumentationen står inte minst försvarsorganisationen Natos stegvisa utvidgning österut.
Att det aldrig har undertecknats något juridiskt bindande dokument som intygar att Nato någon gång avstod från att bredda ansvarsområdet österom det förenade Tyskland bekräftas även av Peter Brandt et al. Men enligt deras tolkning ligger det stora misstaget i väl dokumenterade muntliga löften om Natos begränsning som gavs till Sovjetunionens statsledare. […]
Författarna kräver ett nytt tänkande som innebär att man återvänder till gamla principer som redan låg till grunden för Willy Brandts eller Olof Palmes fredspolitiska initiativ.
Rysslands geografi är orubblig men frågan är om dess politiska ledare kan förmås till ett omtänkande. Den nygamla målsättningen är att skapa gemensam säkerhet. Det som sökes är således sega och tålmodiga impulser för att uppnå öppningar för ett förhandlingsläge om vapenvila och fred i Ukraina.
I en färsk intervju med nyhetsmagasinet Der Spiegel krävde den kände australiske historikern Christopher Clark fredsförhandlingar parallellt med det pågående kriget.
– Någon gång måste Ryssland och Ukraina sluta fred, säger Clark och varnar samtidigt för en illusion om att den kommer att tillfredsställa alla ryssar och ukrainare.
Motsatsen vore en långdragen fortsatt militär konflikt som i sin tur även minskar chansen att ta hänsyn till den globala klimatkrisen. Läs artikel