En förenklad och delvis problematisk syn på FN:s och generalsekreterarens roll och möjligheter i den internationella politiken, är kontentan av Inga-Britt Ahlenius senaste diskussion kring FN (SvD 251108). […]
Det Ahlenius inte betonar tydligt nog är problematiken med att FN är en funktion av sina medlemmar och då i synnerhet de fem permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet. Säkerhetsrådet har ett särskilt ansvar för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Ryssland begår skurkstreck i Ukraina, och USA, och dess vasaller Storbritannien och Frankrike, är på olika sätt medskyldiga till folkmordet i Gaza. Det är anmärkningsvärt att dessa fyra länder struntar i internationell rätt och FN:s stadgar som de undertecknat.
Det är inte FN:s eller generalsekreterarens fel att Säkerhetsrådet inte fungerar!
Dag Hammarskjöld underströk vid Säkerhetsrådsmöte 751 den 31 oktober 1956 att ”En generalsekreterare kan inte tjänstgöra under någon annan förutsättning än att alla medlemsstater … uppfyller sin utfästelse att rätta sig efter alla paragrafer i stadgan. Han måste också kunna utgå från att de organ, som har till uppgift att upprätthålla stadgan, har möjlighet att fylla denna uppgift.” (Möllerstedt, 1981, s. 149).
Generalsekreteraren är inte frånvarande utan snarare ställd offside, främst av händelseförloppet sedan den 7 oktober 2023. FN försöker agera, men blir blockerade i Säkerhetsrådet. […]
Kanske hade Hammarskjöld med sin raka hållning och sina goda analyser kunnat minska konfliktsituationen något om han varit verksam idag. Kanske var det Hammarskjölds rättframma politik i internationella frågor som ledde till hans för tidiga död. Kanske kan man säga att Guterres är för tystlåten, men att ensidigt skylla FN:s otydliga hållning i det internationella läget på honom är både orättvist och missvisande. Nu gäller det att rädda den Världsordning vi kanske tagit lite för given innan det är för sent. Läs artikel