Jan Wickbom, överste av första graden, Bjässmora, Boden, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 98 år. Han efterlämnar barn med familjer.
Jan Wickbom blev fänrik vid Kronobergs I11 regemente 1946. Han avslutade sin militära karriär som chef för Norrbottens regemente I19. Ända från 1940-talet deltog han i den försvarspolitiska debatten.
Med tiden fick han mer och mer rätt. Jan Wickbom drevs av en stark tro på territorialförsvarets betydelse för att avskräcka en angripare och bjuda segt motstånd om Sverige anfölls. Insatsförsvaret, menade han, är ett skal som må vara hur starkt som helst, men av ringa värde om skalet bryts igenom. Den franska Maginotlinjen är det klassiska åskådningsexemplet. De tyska pansartrupperna körde rakt igenom den starkt befästa försvarsmuren under andra världskriget. Frankrike hade därefter inget att sätta emot och tvingades kapitulera.
Jan Wickbom resonerade utifrån en sådan erfarenhet i två skrifter som jag hjälpte till att redigera och distribuera: ”Försvara Sverige bättre!” (2009) och ”Försvara Sverige på nytt!” (2009).
Hans grundliga analys mötte inget större intresse. Den betraktades som föråldrad i en tid då ”den eviga freden” hellre ville prata om nedrustning.
Hans grundliga analys mötte inget större intresse. Den betraktades som föråldrad i en tid då ”den eviga freden” hellre ville prata om nedrustning.
Så kom kriget i Georgien 2008, annekteringen av Krim 2014 och kriget i Ukraina i februari 2022. Inte minst det sistnämnda har med all tydlighet visat att en krigsmakt inte är stark om den inte är uthållig. Kriget avgörs på marken. Kriget avgörs på djupet.
Ända fram till hög ålder behöll Jan Wickbom sin intellektuella spänst. Han kunde se att opinionen svängde mot hans ståndpunkt – men inte tillräckligt. En människa med starka principer blir aldrig riktigt nöjd.
På hans 95-årsdag pratade vi om Nato. Han var bestämt emot ett svensk medlemskap. Möjligen gladde han sig åt den gemensamma finsk-svenska ansökan om medlemskap. Han trodde på det nordiska samarbetet. Vi fick inte tillfälle att diskutera detta.
Jag bevarar minnet av en äldre släkting, en arméofficer av den gamla stammen, ständigt redo att tillämpa sina erfarenheter på en föränderlig omvärld.
I yrket var han lojal mot sina överordnade. Som skribent var han lojal endast mot sin egen övertygelse. Läs minnesrunan