Texter

Den 5 september 2015 påpekade undertecknad på denna sajt att den så kallade ”Solidaritetsförklaringen är en gummiparagraf att inte lita på”.

Jag angav: ”En enhällig riksdag påpekade 2009 att ’Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige ska därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd’.”

Vid en närmare analys förhåller det sig på följande sätt:

Läs mer

Carl Bildt har kommenterat vad säkerhetskonferensen i München borde komma fram till (Bildt skrev 11 februari innan konferensen avslutats).

Hur EU och USA skall bemöta Rysslands agerande mot Ukraina har varit något av en huvudfråga för Carl Bildt sedan konflikten startade 2014. Bildts agerande med krav på hårda tag mot Ryssland och total isolering av landet gjorde att Sverige tillsammans med Polen kom att uppfattas som hökar inte bara i Ryssland utan också i väst och särskilt i Tyskland där regeringen hela tiden sökte dämpa krisen och nå en förhandlingslösning. Det arvet efter Bildt har till en del övertagits av den nuvarande svenska regeringen som fortsätter minimerade diplomatiska förbindelser med Ryssland. Statsminister Stefan Löfven hävdade nyligen att detta tillstånd kan komma att fortsätta i tio år framåt!

Läs mer

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet (17/2) skall förre ÖB Sverker Göranson hjälpa SAAB i företagets marknadsföring. Nyheten utlöste krav på karenstid i liknande fall från korruptionsexperten Helena Sundén. Hennes krav är mycket väl motiverat. Karenstid borde ha tillämpats långt tidigare.

Men det finns en fråga som för skattebetalarna är ännu mera intressant: Vad har egentligen Sverker Göranson gjort som ÖB – utöver att administrera Försvarsmaktens löpande verksamhet – annat än att hjälpa SAAB med marknadsföringen?

Läs mer

Idag – den 17 februari 2016 – har sajten alliansfriheten.se funnits i exakt ett år. Den har velat ge korrektiv till gängse nyhetsförmedling och opinionsbildning, såsom dessa kommer till uttryck i mainstream-media. Vi har länkat till säkerhetspolitiska originaldokument och analyser som inte alltid är lätta att få syn på i nyhetsströmmen. Under året har vi byggt upp en kunskapsbank på detta område. Vi har också genom originalbidrag prövat argument som förs fram i den allmänna debatten. Expertkommentarer har publicerats; den officiella försvars-, säkerhets- och utrikespolitiken har genomlysts och granskats.

Sajten har fått ständigt fler besökare, men de är fortfarande för få. För att bli en motkraft till resurstunga propagandakanaler behöver vi öka antalet läsare. Vi önskar också göra sajten till ett debattforum – det har vi inte lyckats med än. I nära anslutning till sajten har vi emellertid direkt ingripit i den aktuella diskussionen, genom de bägge skrifterna Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! (Celanders, november 2014), som har kommit ut i tre upplagor, och Försvaret främst. En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig (Celanders, december 2015), vilken redan efter en månad trycktes i en andra upplaga.

Läs mer

Man får inte glömma bort Otto von Bismarcks ord att det aldrig ljugs så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt. Men det ljugs före ett krig också – och efter. Krigsreportrarnas huvudsakliga uppgift är att förmedla lögnerna – före kriget så att de får vara nära fronten, efter kriget så att de ska bli inkallade nästa gång igen. Joseph Roths satiriska feuilleton ”Krigskorrespondenten”, publicerad på tioårsdagen av första världskrigets utbrott, talar med förakt om denna yrkeskategori. När inget krig är i sikte, jobbar de före detta frontreportrarna för fullt i vapenindustrins tjänst.

Roth såg att det fanns ett intresse och att detta intresse korrumperar sanningen. Istället för sanningen träder åsikten för dagen, och åsikten är en förklädd önskan. Inför första världskriget fanns det i Tyskland ett helt koppel av intellektuella och akademiker som hetsade till krig. Den tyska kulturen stod på spel; det ryska barbariet knackade på dörren. ”Flottprofessorerna” ville utmana Storbritannien på världshaven och den ryska marinen i Östersjön. Mycket få av det fria ordets män – författare, journalister – förmådde stå emot det ideologiska trycket. Demokraten Heinrich Mann, vars roman om det vilhelminska samhället inte kunde komma ut under kriget, var ett undantag. De flesta slog följe med den kejserliga regeringen och generalstaben; även folk inom arbetarrörelsen gjorde detta.

Läs mer

Redaktionell anmärkning. –Vi publicerar här en lätt bearbetad version av författarens bidrag till boken Försvaret främst (2015).

1982, kärnvapenupprustningens år. Sovjetunionen och USA placerade ut taktiska kärnvapen (SS 20- respektive Pershingmissiler) i Europa. Förhållandet mellan de dåvarande supermakterna var i det närmaste djupfryst. Sovjet under en döende Brezjnev krigade vidare mot ett allt starkare motstånd i Afghanistan, medan USA under Reagan började återhämta sig från sina väl förtjänta nederlag i Indokina och debaclet i Iran. Bland annat genom att starta ett krig genom ombud mot sandinistregeringen i Nicaragua.

1982, ubåtssommarens år. Ubåtsjakter i Stockholms skärgård, som kulminerade med en troligen infångad ubåt i Danziger Gatt utanför Nynäshamn – men eldtillståndet drogs in: minlinjen fick inte utlösas enligt order någonstans högt uppifrån. Efter det mängder av olika spekulationer, men märkligt litet hårda fakta kom ut. Det mesta är fortfarande hemligstämplat.

Läs mer

I den aktuella debatten om alliansfrihetens vara eller icke vara har geopolitik använts som begrepp. Till exempel Mike Winnerstig påstår att ”geopolitiken talar för Nato”.

 Som framgår av Winnerstigs inlägg är begreppet geopolitik myntat av Uppsalaprofessorn Rudolf Kjellén. I den senares bok Staten som livsform, (Stockholm, 1916) slog Kjellén an tonen:

”Lifskraftiga stater på ett begränsadt rum stå under det kategoriska politiska imperativet att vidga sitt rum, genom kolonisation, sammanslutning eller eröfring av olika slag. Detta har varit Englands situation och är i samtiden Japans och Tysklands: som man ser, ingen rå eröfrardrift, utan naturlig och nödvändig växt för själfbevarelsens skull.” (Här citerat från forskarantologin Rudolf Kjellén. Geopolitiken och konservatismen. Hjalmarson & Högberg, 2014, s. 28.)

Läs mer

Tre socialdemokrater, som har varit verksamma inom utrikesdepartementet, uppmanar nu den svenska regeringen att göra som i EG/EU-frågan – det vill säga att med ett överraskande beslut ta både det egna partiet och den svenska allmänheten på sängen och verka för medlemskap i Nato.

Skribenterna verkar inte ha några betänkligheter att köra över opinionen med en sådan u-sväng.

I sak är det väldigt lite som de tre anför för en ny säkerhetspolitik. Istället framför de allmänna ideologiska argument: ”Vi hör samman med de västerländska demokratierna, och vi måste i vår säkerhetspolitik nogsamt skilja på demokrati och diktatur.”

Läs mer

Varje år genomför SOM-institutet en omfattande undersökning inom Samhälle, Opinion och Medier – SOM. Utifrån ett mycket stort frågeunderlag vill man belysa hur attityder och beteenden i den svenska befolkningen förändras över tid. Det är av stort värde att ta del av dessa undersökningar, och resultaten ger ofta anledning att korrigera förutfattade meningar.

Studerar man SOM-undersökningar är det påfallande hur mycket svensken tar för självklart. Enligt dessa undersökningar rankas exempelvis inte materiell standard så högt. Det betyder inte att en sådan standard för flertalet är oviktig, utan att den tas för självklar; eftersom det är självklart att ha en hög standard, behöver flertalet inte anstränga sig för att uppnå en sådan. I denna mening är många mindre ekonomiskt rika länders befolkningar betydligt mer materialistiskt orienterade, åtminstone i det avseendet att de eftersträvar att bygga upp ett materiellt välstånd och en sådan trygghet som för flertalet inte är självklar. Också sådant som frihet tas för självklart av svensken. Det som istället värderas högt är vad man kan använda välstånd och frihet till, nämligen att ”förverkliga sig själv” och att skaffa sig ”upplevelser”.

Läs mer

Mats Engström, tidigare politiskt sakkunnig på UD, skriver i aktuellt i politiken om värdlandsavtalet med Nato. Avtalet inklusive svensk följdlagstiftning beräknas hamna på riksdagens bord under våren för behandling och ställningstagande. Mats Engström tror för sin del att Sverige behöver ett värdlandsavtal med Nato och hänvisar bland annat till många år av militär nedrustning. Det är inget bra argument för avtalet. Det finns nämligen inga genvägar. Såsom utvecklas i boken Försvaret främst måste Sverige under alla omständigheter återställa en egen trovärdig försvarsförmåga.

Mats Engström pekar i artikeln på frågeställningar som inger oro. Han varnar med rätta för att Sverige dras in i försvarsplaneringen för Baltikum och att detta skulle förutsätta användning av svenskt territorium. Han understryker att det är Natoländerna som har ställt ut försvarsgarantierna till de baltiska länderna. Det ansvaret kan de inte lägga över på Sverige. Enligt Mats Engström vore det farligt och oansvarigt att ingå i Natos försvarsplanering för de baltiska länderna.

Läs mer

Vi hade fel på servern för sajten under ett par timmar idag på på söndag förmiddag. De som försökte komma in fick ett felmeddelande.

Felet är  avhjälpt och allt skall fungera som vanligt nu.

Ugivarna

Inom delar av den svenska pressen har det under något år ägt rum en mytbildning med kontentan att Sverige inte kan bedriva en självständig utrikespolitik. Anna Dahlberg på Expressens ledarsida (6/2) ger spridning åt denna myt.

Men EU har faktiskt ingen utrikespolitisk kärna och inga utrikespolitiska klor – framförallt de stora EU-medlemmarna vill inte att det ska vara så. Ett litet land som Sverige har heller ingen anledning att låtsas att det skulle vara på annat sätt.

Det är givet att Unionens medlemsstater kan ena sig om ett gemensamt uppträdande, som i sanktionspolitiken mot Ryssland efter detta lands annektering av Krim. Men detta sätter på intet sätt de enskilda medlemsstaterna utrikespolitiska handlande ur spel.

Läs mer