Några månader in på Natomedlemskapet kan man undra vad som komma skall när verkligheten tränger sig på och kraven från Bryssel skärps ekonomiskt och politiskt. […]
Redan vid sitt första statsminister-tal vid Folk och Försvar i januari 2023 gick Kristersson all-in och höjde försvaret till skyarna: en avancerad ubåtsflotta, sofistikerad övervakningskapacitet, en stark underrättelsetjänst, erfarna specialförband och så vidare.
Han nämnde inte att det avgörande skälet för Sverige att söka skydd under Natos kärnvapenparaply efter 200 års alliansfrihet är att vi inte kan försvara oss själva.
Han talade också tyst om pilotbristen i flygvapnet, att marinen bara har en handfull halvmoderna krigsfartyg, att armén består av två brigader mot som mest ett 30-tal och att nya ubåtar och Gripenplan är kraftig försenade.
På regeringens hemsida talas det i närmast lyriska ordalag om att Sverige ska bli ”ett uppmarsch- och basområde för allierade mark-, sjö- och flygstridskrafter” med ”försörjnings- och transiteringsområden för allierade styrkor” på väg mot Finland och Baltikum.
Visst, det är avsett som propaganda, men man kan ändå undra vilken täckning det finns för allt detta och hur det ska betalas. […]
Dca-avtalet (Defence cooperation agreement) med det dominerande Natolandet USA är en sak för sig. Syftet från regeringens sida är att säkra snabbt militärt stöd i ett skarpt läge. Priset är att amerikanska förband får ”obehindrad tillgång” till 17 militära anläggningar med egen jurisdiktion.
Kritikerna menar att det är för långtgående, otydligt och att Sverige förvandlas till en lydstat när man ger upp svensk lag och USA får rätt att göra vad man vill på svenskt territorium. Läs artikel