Förslag om bordläggning i Riksdagens Utrikesutskott av propositionen om Defence Cooperation Agreement (DCA) mellan Sverige och USA

av
Hans Blix

Riksdagens Utrikesutskott föreslås bordlägga propositionen om Defence Cooperation Agreement (DCA) mellan Sverige och USA. Det framförhandlade och föreslagna avtalet innehåller långtgående och tioåriga förpliktelser berörande rikets suveränitet och säkerhet och har inte varit föremål för någon allmän diskussion utan föregåtts av en märklig tystnad. Det skiljer sig därmed från godkännandet av det så kallade värdlandsavtalet med NATO vilket föregicks av grundlig offentlig diskussion. Likaså föregicks Sveriges ansökan om anslutning till NATO av en intensiv – om också kort – debatt. Det nu aktuella avtalet bör inte underställas Riksdagens godkännande förrän tillfälle givits för en grundlig offentlig diskussion. Det förefaller som om varken Finland eller Danmark räknar med beslut i närtid.

I det nu föreslagna avtalet om försvarssamarbete med USA regleras förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige, däribland frågor om rätt till tillträde till svenskt territorium, territorialvatten och luftrum, rätt att få använda vissa av försvarsmaktens anläggningar och områden. I en bilaga anges specifikt 17 platser som USA “med Sveriges samtycke” får använda som baser. Samarbetet sägs bygga på full respekt för svensk lagstiftning, svensk suveränitet och internationella förpliktelser. DCA-avtalet anges vidare inte förändra den ståndpunkt som har kommit till uttryck inom ramen för Sveriges Nato-ansökan att det inte finns skäl att ha kärnvapen och permanenta baser på svenskt territorium i fredstid.

Läs mer

Frågor och svar om DCA-avtalet

av
Ingemar Folke och Lars-Gunnar Liljestrand

Från möte den 21 maj i Stockholm arrangerat av Nätverket mot s.k. utlandsspioneri m.m.

Ingemar Folke (IF), sammankallande i Nätverket, och Lars-Gunnar Liljestrand (LG), medutgivare av alliansfriheten.se

IF: DCA-avtalet innehåller en lång rad artiklar, drygt 30 om jag inte minns helt fel. Därtill kommer synpunkter som presenterats av regeringen i en PM tidigt i våras, synpunkter från remissinstanserna och lagrådet. Du och Rolf Andersson har på alliansfriheten.se presenterat en rad analyser och bedrivit opinionsbildning kring avtalet.

Men om Du nu skulle nämna tre saker som man absolut bör känna till om DCA-avtalet, vad skulle det vara?

LG:

  • 1) Avtalet är inte, som det ofta framställs, ett försvarsavtal mellan USA och Sverige. Sverige har inte ingått en allians med USA. DCA-avtalet har ingenting med Nato att göra. Försvarsavtal och allianser innebär att parterna förpliktigar sig att stödja varandra på olika sätt främst militärt. Det finns inga sådana utfästelser från USA:s sida. Avtalet nämner inte med ett ord att USA skall stödja Sverige vare sig militärt eller på annat sätt om vi blir angripna eller hotade. USA ges rättigheter på svenskt territorium, medan Sverige åtar sig skyldighet att underlätta och säkra amerikansk militär närvaro i vårt land.
  • 2) Amerikanskt flyg, örlogsfartyg och fordon ges rätt att röra sig fritt över hela vårt territorium och får inte bordas eller kontrolleras. Luftstridsledning enligt STRIL-system kan få ledas av USA över svenskt territorium enligt regeringens proposition om DCA.
  • 3) USA ges rätt att enskilt eller tillsammans med Sverige disponera 17 militära baser (flygbaser, örlogsbaser och baser för markstyrkor) i Sverige. Det kan handla om fler baser i framtiden.

Läs mer

U.S.-China Economic Competition Is Headed Down A Dangerous Path, nationalinterest.org

av
Mathew Burrows, Counselor and Program Lead of the Stimson Center’s Strategic Foresight Hub , Josef Braml, Secretary General of the German Group and the European Director of the Trilateral Commission

As Biden and Trump compete over who can raise tariffs on China the most to win blue-collar votes, both ignore the disadvantages of protectionism and “derisking” from China. Specifically, the United States risks global leadership, economic growth, and progress against climate change as it turns away from China and imposes high tariffs. […]

Walling yourself off economically from the rest of the world has unfortunate implications for U.S. global influence. In 2000, the United States was at the helm of global trade, with over 80 percent of countries trading with it more than China. By 2018, that number had dropped sharply to just 30 percent, as China had taken the top position in 128 of 190 countries. With China’s economy slowing, the United States could be in an advantageous position to expand and reinforce its influence capacity. However, its success will be conditioned on additional economic outreach, especially liberal trade agreements and further incorporation of the Global South into global decision-making. […]

We live in dangerous times. More than a generation has passed since the benefits of internationalism and cooperation were “glaringly obvious,” as the historian Bear Braumoeller has noted. There are few inhibitions across the U.S. government toward seeing China as the enemy, while some strategists openly contemplate war. Trade is not a cure for war, but it keeps open channels of communication and increases the costs of belligerence. To the rest of the world, the United States appears merely as a “status quo power,” looking after its narrow interests. This is not the nation envisioned by Ronald Reagan as “a tall, proud city built on rocks stronger than oceans…a city with free ports that hummed with commerce and creativity.”  Läs artikel

Med anledning av proposition om avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, riksdagen.se

av

Håkan Svenneling m.fl. (V)

Den svenska försvarspolitiska strategin skiljer sig åt från den amerikanska. Liksom utrikes- och säkerhetspolitik i stort. Sverige är ett litet land med geografisk närhet till Ryssland. Det är faktorer som USA inte behöver ta hänsyn till. Det finns en uppenbar risk att de olika strategierna och viljorna krockar. Frågan är vilket handlingsutrymme den svenska regeringen har i praktiken om svenska säkerhetspolitiska intressen står emot amerikanska. DCA-avtalet bygger på ett svenskt samtycke. Det går dock inte att bortse från den lojalitet och andra förpliktelser ett närmare försvarssamarbete innebär, vilket riskerar att sätta amerikanska intressen före svenska.

I den norska propositionen inför motsvarande DCA-avtal konstateras att Norge och USA har olika uppfattningar om vad artikel 1 i avtalet som rör just suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser betyder. ”USA har i forhandlingene understreket at forpliktelsen til å utvise full respekt for norsk suverenitet, norske lover og Norges folkerettslige forpliktelser etter SDCA, ikke innebærer at USA er bundet av norsk rett og Norges folkerettslige forpliktelser. USA har i stedet tatt til orde for at det etter SDCA kun gjelder en plikt til å etterleve norsk rett og norske folkerettslige forpliktelser, der dette er forenelig med USAs operative militære behov”, (Proposisjon til Stortinget 90 S (2021-2022), s 33). Den svenska regeringen bör med tanke på detta vara särskilt tydliga med hur man betraktar artikel 1 i det svenska DCA-avtalet.

Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd har dessutom i sitt remissvar konstaterat att propositionens beskrivning av det svenska samtycket i avtalet (avsnitt 5.1 Allmänt om avtalet) delvis är missvisande och delvis direkt felaktigt. Läsaren får intrycket av att det krävs ett svenskt konkret samtycke för all amerikansk närvaro, när det i själva verket inte stämmer.

Det ansvarsfulla för en svensk regering vore att vara mycket restriktiv med att sälja ut den svenska suveräniteten över vårt territorium. Läs inlägget

Norge stänger gränsen – Ryssland rasar, hbl.fi

av
Beslutet att stänga gränsen är en reaktion på Rysslands anfallskrig mot Ukraina, uppger justitie- och beredskapsminister Emilie Enger Mehl (Sp) i ett pressmeddelande.
Sedan början av 2024 har 5 102 personer med turistvisum korsat den enda gränsövergången mellan länderna, enligt siffror från norsk polis.
Ryssland reagerar med att kalla beslutet ”diskriminerande” och hota med konsekvenser, rapporterar norska TV2.
– Sådana beslut kan inte gå obesvarade, säger Kremls talesperson Dmitrij Peskovtill reportrar i Moskva och fortsätter:
– Det är beklagligt att norska myndigheter har valt att förvärra vår relation som redan har varit dålig.
Redan våren 2022 skärpte den norska regeringen regelverket kring utfärdande av visum till ryssar. De nya åtstramningarna gäller dem som har norska visum utfärdade innan 2022 samt dem med visum utfärdade av andra Schengenländer. Läs artikel

Should Ukraine attack Russian territory with western weapons? theconversation.com

av
Laura Hood, Politics Editor & Assistant Editor

Military experts believe that the US policy prohibiting Ukraine from using American weaponry to attack targets inside Russia is giving the invader an important advantage as it develops its recent offensive in the northern Kharkiv region.

The latest offensive began on May 10, but Kharkiv itself – Ukraine’s second-largest city – has come under daily missile attack since the full-scale war began in February 2022.

The city of about 1.4 million people, now crowded with refugees from the surrounding towns and villages, has become something of a symbol of continuing Ukrainian resistance.

Being able to use the powerful, long-range weapons supplied by its western allies would allow Ukraine to strike at targets across the border in Russia. This would help Kyiv’s military planners shape the wider battlefield in their favour. As it stands, Russia can mass forces and supplies in relative safety as its key infrastructure, such as air bases and supply depots, lie just across the border. […]

On a visit to Kyiv on May 15, US secretary of state, Antony Blinken, implied that the time might be right to allow Ukraine to use US weapon systems to strike at targets across the border, saying: “We have not encouraged or enabled strikes outside of Ukraine, but ultimately Ukraine has to make decisions for itself about how it’s going to conduct this war.”

There has been no official policy shift, but the removal of this limitation on Kyiv’s use of US weapons systems would mark a significant moment in the conflict. Despite all the setbacks of the past year, Kyiv has largely adhered to this rule, mindful that serious violations could curb foreign support.

Several of Ukraine’s allies have given the green light for Kyiv to use their weapon systems within Russian territory. The UK foreign secretary, David Cameron, recently said during a visit to Kyiv that Ukraine “absolutely has the right to strike back at Russia.” It appears that France is poised to follow suit. Läs artikel

Veckans citat

av

In 1961, the scholar and diplomat George F. Kennan observed that:

”There is nothing in nature more egocentric than the embattled democracy.  It soon becomes the victim of its own war propaganda.  It then tends to attach to its own cause an absolute value which distorts its own vision to everything else.  Its enemy becomes the embodiment of all evil.  Its own side is the center of all value.”

theamericanconservative.com

Ukraine pushes for direct NATO involvement in war, responsiblestatecraft.org

av

Ukrainian President Volodymyr Zelensky chided NATO states this week for their unwillingness to directly join the fight against Russia.

“What’s the issue with involving NATO countries in the war? There is no such issue,” Zelensky told the New York Times in a fiery interview. Western planes could simply “shoot down what’s in the sky over Ukraine” without leaving NATO territory, he argued, thus mitigating escalation risks.

Zelensky added that he would welcome any plans to send NATO soldiers to support Ukraine’s war effort on the ground. The Ukrainian leader also asked Western states to allow Ukraine to use their weapons to target military sites within Russian territory. […]

The U.S. has been firmer in its opposition to sending troops to Ukraine or directly helping to shoot down Russian missiles. While some NATO states have warmed to the idea of deploying soldiers to the country, Gen. C.Q. Brown, the chairman of the Joint Chiefs of Staff, said Monday that “right now, there are no plans to bring U.S. trainers into Ukraine.” Läs artikel

Stories from the UN Archive: UN’s first peacekeeping force, globalissues.org

av

As the world celebrates the International Day of Living Together in Peace, marked annually on 16 May, we are taking you back to the 1950s, when the UN deployed its first ever peacekeeping force to the Gaza Strip and the Sinai Peninsula to help bring an end to the Suez Canal crisis.

The crisis began when Egypt nationalised the Suez Canal Company in July 1956, and France and the United Kingdom protested. By October of that year, Israeli forces launched an attack on Egypt and occupied Sinai, with British and French troops landing soon after in the Suez Canal Zone.

The UN was unable to resolve the matter in the Security Council, which met for discussions on 31 October and failed to adopt a decision after France and the UK used their veto power, a privilege of the organ’s permanent members.

Those vetoes triggered provisions in the “Uniting for Peace” resolution, adopted by the General Assembly in 1950, which states that if the Council, “because of a lack of unanimity of the permanent members, fails to exercise its primary responsibility for the maintenance of international peace and security in any case where there appears to be a threat to the peace, breach of peace or action of aggression, the General Assembly shall consider the matter immediately with a view to making appropriate recommendations to Member for collective measures”. […]

Though more than 100 peacekeepers were killed, the operation successfully oversaw the withdrawal of British, French and Israeli armed forces from Egypt.

Following the swift dispatch of UNEF to the area, the French and British forces left the Suez Canal Zone by 22 December 1956, and the withdrawal of the Israeli forces was completed by 8 March 1957. Läs artikel

Motiveringarna för DCA-avtalet är farliga, hs-fi

av
Olli Tammilehto, facklitteraturförfattare, Åbo

Google-översatt

Regeringen är på väg att lägga fram ett förslag till riksdagen om godkännande av DCA-avtalet för militärt samarbete mellan Finland och USA. Avtalet skulle medföra att ameriska troupper fritt kunde komma in i landet utan Finlands samtycke från fall till fall, resa hit utan restriktioner och establera militärbaser här. DCA-avtalet skulle därmed avsevärt minska Finlands självbestämmanderätt.

Enligt artikel 94 i den finska grundlagen ”får en internacional förpliktelse inte äventyra grundlagens Demokratiska grund”. Enligt detta ska DCA-avtalet förkastas, för när rätten till självbestämmande uppges tappar folket sin makt. […]

DCA-avtalet borde innebära en stor förändring av Finlands politiska system och internationella politiska ställning, eftersom Finland därför skulle stå mycket nära allierade med en kärnvapenkraftsattack och underkasta sig dess intressen. Trots detta, deklarerar regeringen inte i sin presentation varför ett så långtgående avtal ska tas utöver att gå med i Nato. Läs  artikel

 

Landerholm: Tveksamt om Ryssland är ett hot mot Nato, dn.se

av

Henrik Landerholm är en av statsministerns allra närmaste medarbetare – och vän.

Han är Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare i en tid av anfallskrig i Europa och Natointräde. Men han tvekar om det ens är rätt att säga att Ryssland är ett hot mot Nato. […]

Flera av Natoländernas ledare har varnat för att Ryssland kan komma att anfalla ett Natoland inom bara några år. Polens president Andrzej Duda har till exempel sagt att ett anfall kan komma redan 2026 eller 2027.

Vad säger du om de tidsperspektiven?

– Vi ser nu en massiv upprustning i ett antal Nato-länder, som på ett helt annat sätt än tidigare avsätter de ekonomiska resurserna som krävs för försvaret. Det skapar på några års sikt helt andra förutsättningar att hantera den ryska militära förmågan.

– För Natos del är jag faktiskt osäker om jag vill beskriva det som ett militärt hot. Det är en militär förmåga som om Nato skulle börja svaja skulle kunna förvandlas till ett hot. Läs artikel

”Putin har båda ögonen på Gotland”: Svensk arméchef varnar för ryska Östersjöfantasier, rnd.de

av

Rysslands president Putin har hotat med konsekvenser om Sverige går med i Nato. Det har nu gått mer än två månader sedan man gick med – var det ett tomt hot?

Vi har sett Putins aggressiva tirader mot det kollektiva väst sedan en tid tillbaka. Ibland förblir Putin vag, ibland nämner han också sina kärnvapen. Vi förväntade oss att Ryssland skulle planera någon form av aktion om vi gick med i Nato. Redan innan vi ansökte om medlemskap i NATO visste vi att tiden mellan ansökningen och anslutningen skulle vara extremt riskabel för vår säkerhet. Lyckligtvis hade vi redan säkerhetsgarantier från partnerländer. Men vi har inte sett någon mer aktivitet från Ryssland sedan anslutningen än tidigare. I våra scenarier antog vi att Ryssland demonstrativt skulle spänna sina muskler. Vi förväntade oss dock ingen invasion och marktrupper, utan snarare andra operationer som desinformation, smutskastningskampanjer och cyberattacker, det vill säga många icke-militära provokationer.

Blev det konsekvenser, till exempel fler ryska stridsflyg i svenskt luftrum?

Inte mer än vi förväntade oss. När vi observerar ryska trupprörelser är det inte direkt vid våra gränser. De utför övningar, men bara på förväntad nivå. Det har förekommit några allvarliga cyberattacker, men det är svårt att säga vem som egentligen ligger bakom dem. […]

Tror du att det är möjligt att det senaste sabotaget på det svenska järnvägsnätet, som påverkade en strategiskt viktig sträcka, också kan vara en vedergällningshandling från Rysslands sida?

Det finns i nuläget inga bevis för ryskt sabotage i Sverige. Utredningen pågår dock fortfarande. Samtidigt är det här exemplet precis den sortens sabotagehandling vi kan förvänta oss av Ryssland. […]

Tror du att Putin har ögonen på Gotland?

Ja, jag är säker på att Putin till och med har båda ögonen på Gotland. Putins mål är att få kontroll över Östersjön. Han hade nog också koll på den åländska skärgården. Ryssarna följer noga vad som händer vid in- och utgångarna till Östersjön. Östersjön är lika viktig för Putin som det är viktigt för oss att det förblir öppet och säkert. Läs intervjun