I samband med den årliga konferensen Folk och Försvar går debattvågorna åter höga kring ett eventuellt svenskt Natomedlemskap.
Den 7 januari propagerade 25 försvarsdebattörer för ett svenskt Natomedlemskap. Man har fått gott om mothugg från prominenta Natokritiker.
När Folk och Försvar inleddes, skrev de svenska och finska statsministrarna också en gemensam debattartikel där man betonade fortsatt samarbete mellan de nordiska länderna. Det blev också känt att Sverige och Danmark skrivit ett avtal om fredstida militärt samarbete.
Det svensk-finska utspelet kan tolkas som en markering mot Natovännerna.
Vad skulle konsekvenserna bli av ett svenskt Natomedlemskap? Flamman har talat med några erfarna Natomotståndare.
Lars Ingelstam är professor i teknik och social förändring, och sedan länge engagerad i den säkerhetspolitiska debatten. Den senaste tiden har han varit huvudsekreterare i ”Natoutredningen” – en oberoende utredning kring Natomedlemskapet. Den initierades våren 2015 av dramatikern Stina Oscarson och utrikespolitikveteranen Pierre Schori (S), och i dagarna utges den bok som är resultatet: Sverige, Nato och säkerheten. Läs artikel
En försvarspolitik vilande på lösan sand, Lars Wedin, KKrVA
Den så kallade solidaritetsförklaringen är en grundbult i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. I korthet innebär den att vi skall stödja andra länder och kan förvänta oss stöd om vi blir anfallna. För enkelhets skull återges den nedan:
Regeringen står bakom den av Försvarsberedningen deklarerade solidaritetsförklaringen som omfattar EU-medlemmar samt Norge och Island. Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.
(Källa: Ett användbart försvar. Regeringens proposition 2008/09:140. Sid 9.) Läs artikel
Så kan personalbristen i försvaret lösas, Sven Wergårdf d överste och brigadchef vid I 15
Försvarsmaktens uppgift är att skydda svenskt territorium och svenska medborgare mot olika hot samt försvara hela Sverige mot väpnat angrepp i alla dess former och över hela Sveriges territorium. Ett värnpliktsförsvar torde genom mångfald, uthållighet och folklig förankring innebära en högre potentiell förmåga hos militärmakten än ett försvar med enbart yrkessoldater. En kombination torde vara att föredra – se Danmark och Norge.
Finland har valt ett värnpliktsförsvar och anser att detta är mer kostnadseffektivt än ett försvar med yrkessoldater. Danmark och Norge har ett modifierat värnpliktsförsvar.
Det var av allt att döma ett dåligt beslut att deaktivera värnplikten. Beslutet måste omprövas. Det enda positiva var att beslutet innebar att värnplikten var vilande. Detta principiella och mycket viktiga riksdagsbeslut fattades vidare med bara ett fåtal rösters övervikt.
Insatsorganisationen av idag har stora brister vad gäller bland annat personalförsörjningen. Detta gäller främst de så kallade tidvis tjänstgörande. Svagheterna utgör bland annat bristande bemanning inom olika viktiga delar av försvarsmakten. Försvarsdepartementet har 2015 tillsatt en särskild utredning för att se över Försvarsmaktens personalförsörjning. Utredare är Annika Nordgren Christensen och utredningen skall överlämnas i slutet av september 2016.
Nedan listar jag vissa önskvärda åtgärder i personalförsörjningen som torde förbättra det svenska försvaret: Läs artikel
Generaler och överstar som motarbetar det nationella försvaret, Carl Björeman
Flera före detta Warszawapaktsstater och sovjetrepubliker, vissa med långa landgränser till Ryssland, har varit Nato-medlem_mar i över ett decennium utan att krig har utbrutit. Det är befängt att tro att svenskt Nato-medlemskap skulle betyda reellt ökad krigsrisk.
Dessa två meningar är av central betydelse när det gäller att förstå innebörden av den stort uppslagna artikel på DN-debatt (7/1) som bär rubriken ”Låt inte rysskräcken hindra oss från att gå med i Nato” och som har undertecknats av inte mindre än 25 skribenter, varav tre generaler och två överstar.
Skribenterna hävdar således att det är riskfritt för Sveriges säkerhet att gå med i Nato. Tvärtom – påstår de – har den då stärks.
Till argumentfloran i Nato-debatten
Till sajten alliansfriheten.se kommer då och då korrespondenser. Vi tar oss här friheten att publicera ett brev som i tesform diskuterar frågor som är av stor betydelse för den aktuella diskussionen om vårt lands säkerhetspolitik. Författaren skriver:
”1. Det vulgärargument för Nato-medlemskap som retar mig mest är det moralistiska, att Nato försvarade friheten och demokratin på 50- och 60-talet, medan Sverige fegt höll sig undan. Så enkelt var det inte. De som framför argumentet blundar för, eller är för unga för att minnas, att Nato då inrymde en ren fascistdiktatur och periodvis 1–2 militärdiktaturer och att flera länder länge förde en kolonialpolitik som var allt annat än demokratisk.
2. Om Sverige inte valt alliansfriheten 1945, hade Finland då fått behålla sin något ’finlandiserade’ självständighet eller hade det integrerats helt bland folkdemokratierna?
Hans Blix anförande på Konferensen ”Sverige på väg in i Nato?” Riksdagen 25/11 2015
Jag tackar för inbjudan att tala vid detta möte och vill gärna förklara varför jag liksom de inbjudande organisationerna är emot förslagen att Sverige ska söka ansluta sig som medlem i NATO. Jag vill också säga att jag anser att regeringen behöver göra flera förtydliganden beträffande det s.k. värdlandsavtalet, om den ber riksdagen godkänna att Sverige slutligt binder sig till det.
Kanske kunde man likna avtalet vid ett stort värdshus med massor av rum och anordningar för militära gäster från andra länder eller NATO och deras utrustning och vapen. De kan släppas in genom beslut av oss själva för gemensamma övningar, eller vid kriser eller krigstillstånd. Hittills har vi vid gemensamma övningar behövt tillverka och utlämna särskilda nycklar för rum och anordningar som behövts för gästerna. Det nya med avtalet, som jag läser det, är att man kan besluta att lämna ut en eller ett fåtal färdiga nycklar som kan öppna alla eller många rum. Det förutsätter bara att ett fåtal beslut. Säkert är det en bekvämare och snabbare metod än den som tillämpats.
Det finns dock en risk att gäster under någon dag av åskväder knackar på dörren och säger ’Vi är här nu!’ och väntar på snabba besluten. Det borde klargöras att några utrymmen för kärnvapen inte finns i värdshuset och inte heller i fredstid utrymmen för förvaring eller uppställning av resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder. Det borde också klargöras att viktiga beslut fattas av regeringen ev. med Riksdagen. Läs anförandet
”Natomedlemskap behövs inte”, Österbottens Tidning
Alliansfriheten tjänar Finland och Sverige väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa, skriver Finlands och Sveriges statsministrar Juha Sipilä (C) och Stefan Löfven i en gemensam debattartikel.
Artikeln publicerades i Dagens Nyheter och Lännen Medias tidningar. Statsministrarna betonar försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige och säger att den militära alliansfriheten har hög trovärdighet.
Artikeln publiceras samma dag som Folk och Försvars säkerhets- och försvarspolitiska rikskonferens inleds i Sälen i Sverige. Dagens Nyheter publicerade i fredags en opinionsmätning som visade att 50 procent anser att Sverige bör stanna utanför Nato medan 34 procent vill att Sverige ska gå med. 16 procent är osäkra.Läs artikel
Det behövs avspänning istället för krigsaktivism, Anders Björnsson
Den svenska aktivismen har sina upp- och nedgångsfaser. Inför 1914 misslyckades de med att få Sverige att ta parti för det mest krigiska lägret. Inte heller 1939–40 blev det någon svensk krigsförklaring, önskad av flera höga militärer, för Finlands sak. Som Arvid Cronenberg visar i sitt bidrag till antologin Försvaret främst (Celanders 2015) lyckades den svenska statsledningen stå emot påtryckningar från flera stormakter för att då få med Sverige i storkriget. Ingen gång under 1900-talet har det funnits ett stöd i folkdjupen för ett svenskt krigsdeltagande. Aktivismen har verkat i motvind. Men den har inte gett upp.
Under senare år har aktivisterna piggnat till och har rentav noterat vissa framgångar. Insatsförsvaret var en delseger, yrkesarmén en annan. Att neutralitetsoptionen sedan ett tiotal år tillbaka har försvunnit ur den säkerhetspolitiska liturgin måste också anses som en fjäder i hatten. Omsorg om landets egen försvarskraft har inte stått på aktivisternas dagordning. De har applåderat folkrättsligt tveksamma insatser från Sverige som ockupationen av Afghanistan och blixtkriget mot Libyen. Allt detta har skapat ett för Sverige prekärt säkerhetsläge. Kan Sverige längre försvara sitt land? Varför bör vi kriga i andra länder?
Plågsamt för M, Olov Abrahamsson i NSD
Försvarspolitiken framställdes länge som en av Moderaternas paradgrenar. Men under de borgerliga regeringsåren 2006-2014 gick det mesta snett. Det blev rena haveriet för försvarspolitiken.
– 2007 fick Mikael Odenberg lämna försvarsministerposten efter en hård budgetstrid med partikollegan och finansministern Anders Borg.
– 2012 fick Sten Tolgfors göra patron ur sedan han snärjt in sig i en härva av oklarheter när det gäller vapenaffärerna med diktaturen Saudiarabien.
– 2013 hamnade försvarsministern Karin Enström (M) i öppen konflikt med dåvarande ÖB Sverker Göransson.
Under de borgerliga regeringsåren tilläts dessutom försvaret av Sverige att förvandlas till ett politiskt stridsäpple. Den gamla borgfreden mellan regering och opposition bröts. Till exempel togs beslutet om att skrota den allmänna värnplikten sommaren 2009 med bara tre rösters marginal, 153-150. Alliansregeringen visade noll intresse för Socialdemokraternas synpunkter. I stället för bred enighet och kompromisser om huvuddragen i försvars- och säkerhetspolitiken fick Sverige uppleva infekterade bråk. Förre försvarsministern Mikael Odenberg är inte heller nådig i sin kritik mot de moderata partikamraterna Sten Tolgfors och Karin Enström. Läs ledaren
Förslag om att aktivera försvarsberedningen, SD föreslår beredning
Sverigedemokraterna stödjer förslaget om att aktivera försvarsberedningen om följande anvisningar bland andra gives beredningen.
- Alliansfrihet mot NATO ska behållas.
- Närmande till Finland avseende planering och samarbete för krigstida förhållanden ska ske.
- Värnpliktsutbildningen ska återupptas.
- Försvarsanslaget ska ökas till minst 1,5 % av BNP år 2023 och fram till dess öka linjärt mot detta mål.
Om regeringen aktiverar försvarsberedningen så kommer vi verka för dessa fyra grundinriktningar inom beredningen. Vi välkomnar andra partier att ansluta till vår linje så att vi från och med nästa budget kan påbörja en upprustning av svenska försvaret. Läs pressmeddelande
Folket säger nej till Nato, Robert Sundberg, Dala-Demokraten
Att stå utanför Nato, göra slut med försvarsindustrin, återinföra en värnplikt och öka arméns numerär, utrustning och vapen gynnar Sverige bäst.
Alla opinionsmätningar visar att väljarnas motstånd mot en svensk Natoanslutning är starkt. Hälften av väljarna är emot Natomedlemskap. Högst en tredjedel av dem är för Nato.
Sverige är alliansfritt. Neutraliteten övergavs för drygt 20 år sedan. När Sverige gick med i EU 1995 kom vårt land att omfattas av de säkerhetspolitiska garantier som finns i unionen även om de är vaga och oprövade. Genom samarbeten har Sverige kommit närmare Nato, en allians det talas om i dagarna på Folk och Försvars konferens. Partnerskap för fred hette en samarbetsform för 15 år sedan med Natoländer. Och försvarsmakten har fått Natostandard på vapen och utrustning….För sin alliansfria trovärdighets skull bör Sverige inte sluta värdlandavtalet med Nato. Sverige bör fokusera på vad som är viktigt för Sverige, att skaffa sig ett bra, trovärdigt försvar för Sveriges territorium. Då är det viktigt att ett sådant försvar är inriktat på försvar och värjande av territoriet vid incidenter. Läs ledaren
SSU: Nato det enda de borgerliga bryr sig om, Philip Botström och Mattias Kristenson, SvD
De fyra borgerliga partierna som under åtta år använde försvaret som budgetregulator är knappast trovärdiga här.
I helgen drog årets upplaga av Folk och Försvars rikskonferens i gång. Traditionsenligt har Natofrågan seglat upp högt på dagordningen. Efter att ha drivit frågan passivt under lång tid har frågan om ett svenskt Natomedlemskap blivit den enda som den svenska borgerligheten bryr sig om. Ett medlemskap skulle, anser man, svara mot nästintill alla våra stora utmaningar i dagens svåra säkerhetspolitiska läge. Givetvis är de svenska utmaningarna mer komplexa än så, och det finns stora frågetecken som Natoanhängarna måste kunna svara på. Till exempel hur ett medlemskap skulle påverka svensk försvarsförmåga. Läs artikel