Försvarsminister Pål Jonson höll ett tal den 1 juni 2025 på säkerhetskonferensen The Shangri-La Dialogue i Singapore. Av någon anledning deltog han i sessionen om ENHANCING SECURITY COOPERATION FOR A STABLE ASIA-PACIFIC. Han hade inte så mycket att bidra med. Det var tredje gången gillt för Jonson, som förbindligt nog underströk att han inte var där för att ”predika”.
I talet ställer Jonson själv frågan varför Sverige vill öka sitt engagemang i den Indo-pacifiska regionen när vi nu möter så allvarliga hot hemma? Svaret är enligt Jonson ”enkelt”: för att förbättra vår regionala säkerhet, behöver vi engagera oss i varandras säkerhet. När den regelbaserade ordningen utmanas i en del av världen, har det konsekvenser i andra delar av världen. Det är därför Sverige ”nu ökar sitt militära engagemang” i den Indo-pacifiska regionen Vad innebär då detta? Jo: “We are part of the British-led Operation Highmast. We exercise here, and later this year we are also seconding staffers and officers to INDOPACOM.”
Deltagandet I Operation Highmast innebär rent konkret att en fänrik som lärling följer med på en brittisk luftvärnsjagare. Den ingår i en brittisk hangarfartygsstyrka som i en långvarig utlandsoperation ska ta sig till den Indo-pacifiska regionen. En norsk fregatt deltar. Uppenbarligen är insatsen tänkt att demonstrera egen och allierad styrka riktad mot Kina. Det har spekulerats om vilken rutten kommer att bli, genom Sydkinesiska havet eller till och med genom Taiwansundet. Det återstår att se. INDOPACOM är ett amerikanskt försvarsgrensövergripande militärkommando med ansvar att upprätthålla USA:s säkerhetspolitiska intressen i och kring Stilla havet, Ostasien, Oceanien samt Antarktis. Tydligen avser försvarsministernatt skicka viss militära personal till INDOPACOM, ett kommando som är centralt för den amerikanska militära strategin gentemot Kina. Det handlar i båda fallen naturligtvis om symbolhandlingar, om att betyga lojalitet.
Jonson framhöll i sitt tal att vi måste tala öppet om hoten vi möter. Han gillade vad han hade hört om detta på konferensen från president Emmanuel Macron och försvarsminister Pete Hegseth, men nämner inte vad som väckte hans förtjusning.
Hegseth underströk i sitt mot Kina krigiskt inriktade tal att man från USA:s sida helst föredrog att européerna till överväldigande del skulle göra sina investeringar i försvarsförmåga med inriktning på den egna kontinenten. Tidigare har USA uppmuntrat europeiskt engagemang i Asien men Trumpadministrationen är uppenbarligen skeptisk till detta.
“If we consider that Russia could be allowed to take a part of the territory of Ukraine without any restriction, without any concern, without any reaction of the global order, how would you phrase what would happen in Taiwan,” frågade Macron i sitt “keynote” tal på konferensen.
Tidigare har Washington tryckt på för att ta “hotet” från Kina mer på allvar, och under senare år har stater som Storbritannien och Italien skickat marina fartyg till den Indo-pacifiska regionen, inklusive Taiwansundet, för att visa upp sitt eget militära engagemang i området. Trumpadministrationen har däremot riktat in sig på att Europa ska ta en mycket större börda i försvaret av kontinenten och låta USA fokusera på Stilla havet.
Vissa allierade höll med om att Europa framför allt skulle rikta in sig på den egna kontinenten.
Finlands försvarsminister Antti Häkkänen lyfte fram som grundläggande den långa gränsen mot Ryssland och förhållandena runt Arktis och Östersjön: “That’s why our role in the Indo-Pacific Area cannot be so big,” förklarade han i en intervju.
Det ligger i Sveriges nationella intresse att hålla distans till de risker för allvarliga konfrontationer mellan de verkliga stormakterna USA och Kina, som gör den Indo-pacifiska regionen till ett högspänningsområde. Sverige har ingen insikt i eller möjlighet att påverka de strategier, mer eller mindre antagonistiska och mer eller mindre stabila, som kommer att prägla och dominera motsättningarna mellan de två staterna och i värsta fall kan slå över i allvarliga kollisioner med risk för upptrappning. Som litet land har Sverige ingen anledning att göra sig till fiende med någondera staten och bör heller inte delta i några insatser riktade mot någon av dem. I likhet med Finland bör vi helt koncentrera oss på att ta itu med vårt eget svaga försvar som gör landet till ett militärt vakuum.
Den 4 juli 1821 höll USA:s president John Quincy Adam ett berömt tal där det heter att USA “goes not abroad, in search of monsters to destroy.” Man kan nog inte beskylla Jonson för att söka sig utomlands efter monster att ”förstöra”. Men man kan kritisera honom för att bege sig utomlands för att söka fiender som inte är våra.
I stället för att ställa sig på USA:s sida mot Kina borde Sverige lyssna på vad andra länder i regionen säger om riskerna med att små stater låter sig dras in i stormaktskonflikter. Singapore som vill undvika att tvingas in på någondera sidan klargjorde på konferensen en tydlig möjlig väg för mindre stater som har intresse att minska spänningarna. Singapores försvarsminister Chan Chun Sing framhöll att landet undviker att blint ta ställning mellan de två stormakterna och att faran är att man annars gör sig irrelevant. Om man skall välja sida, menade han att man skall välja att stödja sig på principer. Dessa är enligt Sing:
”These principles are ones that ”uphold a global order, where we do not descend into the law of the jungle, where the mighty do what they wish and the weak suffer what they must”, he explained.”
Det är en förnuftig och realistisk linje som borde vara självklar för Sverige att följa och inte blint sluta upp bakom USA i en region där faran ökar för en framtida konfrontation mellan de två stormakterna.
Läs här vad vi tidigare skrivit om Shangri-La:
Pål Jonson i Shangri-La – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Regeringen vill ha svensk militär närvaro i den indopacifiska regionen – BEVARA ALLIANSFRIHETEN