Texter

Författaren som bor i Växjö har varit aktiv i kampen mot imperialism, för oberoende och fred sedan mitten av 1960-talet: Vietnam, Afghanistan och de senaste åren mot Nato-anslutning, för fred och alliansfrihet. (Utgivarna)

Rysslands annektering av Krim och angreppskriget mot Ukraina är brott mot FN-stadgans våldsförbud som är grunden för FN-systemet.

Mot en extremt långtgående självbestämmanderätt, som även skulle omfatta rätt till avskiljande, står den i FN-stadgan fastslagna principen om respekt för staternas territoriella integritet, som alla stater har skyldighet att respektera, och som en överväldigande majoritet av världens stater framhäver som det centrala. Den givna utgångspunkten är således att självbestämmanrätten utövas inom den befintliga statens ramar. Självbestämmandekonflikter utgör interna angelägenheter och inget som utländska stater har rätt att blanda sig i.

Det vore naturligtvis förödande för hela FN-stadgans system om en stat hade rätt att utöva aggression mot en annan stat under påstående att den bara försvarar en minoritets rätt till självbestämmande. Något sådant är den överväldigande majoriteten av stater helt främmande för.

Situationen hade kunnat vara annorlunda om Krims befolkning av egen kraft och utan yttre inblandning tog kontrollen över territoriet och deklarerade avskiljande.

Läs mer

Arktis har sedan kalla krigets slut varit ett lågspänningsområde då varken Ryssland eller USA haft intresse att konfrontera varandra där. För Nato var policyn också att hålla en låg profil i regionen och inte utmana med offensiva övningar.

Arktiska rådet där alla stater på nordkalotten ingick var ett forum för civil samverkan kring frågor som miljö, sjöräddning, ekonomisk utveckling och samfärdsel.

Nu är situationen helt förändrad. Sedan nästan tio år tillbaka pågår en upprustning på båda sidor, och Ryssland och USA står beväpnade och beredda till konfrontation mot varandra.

Bakgrunden är den allmänt ökade spänningen i Europa efter Rysslands annektering av Krim 2014 och det därpå följande först lågintensiva kriget i östra Ukraina som emellertid nu efter den olagliga ryska interventionen i Ukraina blivit ett fullskalekrig. Bidragande till spänningen är också Natos destabiliserande utvidgning med nya medlemsstater fram till Rysslands gräns.

Därtill kommer Arktis ökande betydelse i framtiden som en inte minst effektiv transportled över nordostpassagen som möjliggjorts av den globala uppvärmningen.

Ryssland har sina baser för atomdrivna kärnvapenbestyckade ubåtar på Kolahalvön endast några tiotal mil från Natolandet Norge. USA har återupprustat sin Second Fleet med bas i Norfolk i Virginia för att kunna sättas in i Nordatlanten och Arktis. För USA är det viktigt att kunna blockera sjövägarna genom Barents hav och Norska havet för att hindra de ryska ubåtarna att ta sig ut i Nordatlanten. För Ryssland är det avgörande att inte kunna stoppas den vägen.  Ryssland vill kunna utgångsgruppera sina kärnvapenbestyckade ubåtar i Nordatlanten vid en skarp konfrontation med USA.

Norge har haft en viktig roll i regionen och haft som policy att rusta nationellt både för att avhålla från anfall mot sitt territorium och på senare tid till och med för att avskräcka Ryssland, det vill säga kunna slå mot mål på ryskt territorium med sin nya flygplansflotta av amerikanska F-35 plan. Samtidigt har man hela tiden velat upprätthålla förbindelser med Ryssland på olika nivåer, diplomatiskt, ekonomiskt och genom civila kontakter över gränsen och undvika onödiga provokationer.

Nu har den politiken fått ett abrupt slut.

Läs mer

Framförande på möte 6 november i studiecirkel arrangerad av organisationen Nej till Nato

Vid svenskt medlemskap i Nato kommer säkerhetspolitiken och försvarspolitiken att dramatiskt läggas om och anpassas till Nato.

Förberedelserna pågår sedan mer än ett halvår tillbaka för att ta fram förslag till lagändringar och för att lägga planerna för hur den svenska försvarsmakten kommer att ställas om.

Före ansökan om medlemskap uttalade statsminister Magdalena Andersson att Sverige inte skulle tillåta permanenta baser och kärnvapen på vårt territorium, något som i tysthet försvann då ansökan senare skickades in.

Förra regeringen försäkrade också att en grundlig konsekvensanalys gjorts för ett medlemskap, vilket senare visade sig inte stämma då effekterna för försvaret saknades.

Den politiska hanteringen av beslutet att söka medlemskap kännetecknades från början av vilseledande besked till svenska folket och ett kuppartat ställningstagande utan ett minimum av förankring utanför den politiska eliten. Själva ansökan, Letter of Intent, där regeringen utan förbehåll gick med på alla krav från Nato lades ut i smyg på regeringens hemsida.

Artikel 5 i Nato-stadgan

Det är nödvändigt att redan från början ta upp det som varit huvudpunkten för anhängarna av ett Natomedlemskap nämligen vad som brukar benämnas som ”säkerhetsgarantier”.

Förespråkarna har lyft fram att alla medlemsstater är förpliktigade att stödja en annan medlemsstat som blivit militärt angripen. I Nato-stadgan finns dock ingen garanti för militärt stöd. Artikel 5 säger att ett angrepp på en medlemsstat skall betraktas som ett angrepp på alla medlemsstater. Men det är varje medlemsstat som beslutar om på vilket sätt och med vad man ger sitt stöd: action as it deems necessary, som kan inkludera militärt stöd men inte med nödvändighet militärt stöd.

Förbehållet att varje stat avgör tillkom då stadgan utformades. Det var amerikanska kongressen som vägrade gå med på en skrivning som skulle kunna tvinga USA att gå i krig för en annan Nato-medlemsstat.

Läs mer

”Sverige förstärker styrkorna i norr, men soldaterna ska inte strida som tidigare. De blir en del i en geopolitisk hotspot: den 130 mil långa finsk-ryska gränsen.”

Sveriges radio 2 november

”Sverige bör inte inledningsvis motsätta sig kärnvapen på svensk mark.”

Det säger Försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén på en pressträff den 1 november i samband med att hans militärstrategiska  rapport om försvarets uppbyggnad, som tagits fram på uppdrag av regeringen, publicerades. (se kommentar tidigare på den här sajten)

Rapporten ger rekommendationer om hur Sverige bör agera när landet blir en del av försvarsalliansen Nato.

Till exempel vill Försvarsmakten få mandat att genomföra gemensam försvarsplanering och ingå i det för Nato gemensamma luft- och robotförsvaret. Dessutom tycker Försvarsmakten att Sverige ska gå med i Nato utan förbehåll.

Som statsminister förklarade Magdalena Anderson den 1 maj i år att Sverige inte skulle ha kärnvapen på sitt territorium och inte heller tillåta permanenta baser för utländska styrkor vid ett Nato-medlemskap.

Detta budskap kom dock att motsägas då samma regering lämnade sin avsiktsförklaring till Nato om svenskt medlemskap, ett så kallat Letter of Intent den 5 juli. I brevet gjorde regeringen inga sådana förbehåll utan lämnade frågorna om baser och kärnvapen öppna. Regeringen skrev i brevet att man skulle tillmötesgå alla Natos krav. (se kommentar)

ÖB har tagit på sig att ge det svar som förra regeringen inte ville meddela svenska folket, nämligen att öppna för möjligheten att placera kärnvapen på svenskt territorium och att inte heller avvisa permanenta baser. ÖB tycker det är en dålig idé att från början ställa villkor.

Läs mer

Nummer 3 2022 av den vänsterradikala tidskriften Clarté har temat Nato. Detta tema inleds med en lång artikel av Mikael Nyberg, Sverige, Nato och kriget i Ukraina. Artikeln tillför inget nytt i sak av nämnvärt värde. Mearsheimer, Walt, Kennan, Kissinger, Bacevich med flera har tagit upp många av de aspekter som berörs och med helt annan tyngd.  En hel del spekulationer och  påståenden görs om diverse förhållanden, men utan källhänvisningar och ofta i avsaknad av varje relevans för läget nu, som ju är det akuta att fokusera på.

Artikeln ingår i den vänsterradikala traditionen att ägna sig åt allmänna avslöjanden och hänge sig åt dystopi. Sådana budskap leder bara till passivitet, som vi redan har tillräckligt av.

Författaren har följaktligen inget vettigt att säga om vilka uppgifter en upplyst medborgerlig opinion – som det återstår att formera – bör ställa sig i ett läge där ett medlemskap i Nato kommer att utsätta vårt självbestämmande för utomordentligt hårt tryck, riskera att dra in oss i stormakternas upptrappade konfrontationer och motverka att vi kan bygga ett folkförsvar baserat på allmän värnplikt för eget försvar av vår suveränitet och det svenska territoriet i dess helhet.

Nybergs artikel följs av en av Mai Greitz med rubriken Ny spionerilag kan tysta Natokritik. Det är en lagstiftning som vi tagit upp på alliansfriheten.se och som förtjänar att belysas.

Därefter följer en artikel av Djibo Sobukwe om Nato i Afrika: en dödlig investering. Jag får inte ut något av den.

Sammantaget finns det för den som verkligen vill orientera sig om och medverka till hur svensk utrikes-, säkerhets-, och försvarspolitik bör utmejslas i ett läge, där vi är på väg in i Nato,  lika liten anledning att ägna tid åt Clarté nummer 3 2022 som att ägna tid åt Stefan Lindgrens bok Att dö för Nato.

Var det inte någon som en gång hävdade att ”Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.” För oss gäller det nog att i ett kritiskt, defensivt läge bevara det bästa i svensk tradition.

För att uppmärksamma FN-dagen den 24 oktober   publicerar vi här utdrag ur ett kapitel av Rolf Andersson ur boken Lagen mot krig ( Celanders , 2013).

Vi återger också ett utdrag ur en bok av folkrättsprofessorn Olivier Corten.

***

Folkrätten riktar sig i princip till stater, och gäller för statens relationer till andra stater. Detta folkrättens mellanstatliga perspektiv är mycket tydligt i FN-stadgan.

Folkrätt skapas genom sedvanerätt. Det är rätt som skapas genom staternas etablerade praxis och erkännande av denna som ny rätt. Men framförallt skapas folkrätt numera genom traktater och konventioner (avtal), som staterna förbinder sig att följa. När en traktat har en så stor anslutning som FN-stadgan får den en sådan genomslagskraft och ett sådant erkännande att den samtidigt blir till ny sedvanerätt och därigenom bindande för alla stater, även sådana som inte anslutit sig.

Grundläggande för FN – fundamenten – är enligt artikel 1.1 och 1.2 framförallt att ”upprätthålla internationell fred och säkerhet”, att ”undertrycka angreppshandlingar” samt att ”mellan nationerna utveckla vänskapliga förbindelser, grundade på aktning för principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt”. Det slås också fast att FN ”grundar sig på principen om samtliga medlemmars suveräna likställdhet”.

Suveränitetsprincipen är central i FN-stadgan. En stat är inte underordnad någon annan stat. Statens territoriella integritet och politiska oberoende skyddas av stadgan. Och inom statens territorium har statens myndigheter maktmonopolet. Dessa fundamentala principer upprätthålls i FN-stadgan genom interventionsförbud, dvs. dels aggressionsförbudet enligt artikel 2.4, dels förbudet mot inblandning i en stats interna angelägenheter enligt artikel 2.7.

Läs mer

En promemoria om Sveriges medlemskap i Nato, DS 2022:24, har av regeringen skickats ut på remiss.

I den föreslås ett antal lagändringar, som vi kommenterat tidigare på den här sajten.

Fokus i denna artikel läggs på själva beslutsprocessen, som – är det tänkt – ska leda fram till det eftersträvade medlemskapet, och på villkoren för besluten som i så fall ska till.

Den här artikeln är inte på något sätt heltäckande och kan inte heller vara det. Utöver de beslut och lagändringar, som vi berör med anledning av informationen i promemorian, tillkommer ytterligare många regleringar som nu är föremål för utredning, bland annat från Försvarsmaktens sida. Till dessa regleringar avser vi att återkomma i den mån de visar sig vara väsentliga och de ständigt upprepade kraven på närmast fullständig sekretess inte hindrar en vettig belysning.

Läs mer

Sverige står inför ett medlemskap i Nato. Alliansen leds av USA som nu allt tydligare vänder sig från Europa och rustar sig för att konkurrera på alla plan och särskilt militärt med Kina.

USA försäkrar att Natos försvarsåtagande gentemot sina medlemsländer (artikel 5) om stöd vid angrepp gäller, samtidigt som många bedömare i Europa ifrågasätter om USA vid ett krig kommer att bistå stater i Europa.

Den amerikanska administrationen har publicerat en ny nationell säkerhetsstrategi där det tydligt framgår vad den amerikanska administrationen prioriterar.

En nationell säkerhetsstrategi publiceras periodiskt och årets ersätter den från 2021. Strategin beskrivs på en hög nivå och anger riktning och policy för USA:s utrikes- och säkerhetspolitik, men tar också upp riktlinjer för den amerikanska inrikespolitiken. Huvuddelen ägnas åt USA:s roll i världen och den säkerhetspolitiska strategin.

Strategin tecknar en hotfull bild av världsläget, där USA måste rusta sig militärt, politiskt och ekonomiskt för att möta Kina, som utpekas som huvudmotståndaren.

Några egentliga alternativ till upprustning och mobilisering av USA och allierade stater och partners anges inte. Nedrustning nämns men inte mer än så.  Diplomati, dialog och åtgärder för att sänka spänningarna i världen spelar en helt underordnad roll i strategin.

Läs mer

Förberedelserna för det tilltänkta svenska medlemskapet i Nato pågår nu för fullt på olika håll.

Vi har möten med och förhandlar med företrädare för den turkiska regimen.

Trycket på oss för att trappa upp vapenleveranserna till Ukraina till en krigförandes nivå ökar och ska väl få oss att bekräfta vår lojalitet mot Nato.

Försvarsmakten har på uppdrag av regeringen tagit fram en den 13 september daterad delredovisning av sina bedömningar med anledning av den svenska ansökan. Redovisningen är nästan helt maskad (vi har begärt ut handlingen). Men vi kan inte låta bli att återge en insikt som Försvarsmakten redovisar, nämligen att ett svenskt medlemskap ”ger Sverige en ny dynamik vad avser hot, utmaningar respektive försvarsmöjligheter”. Kan det vara detta som brukar kallas för instabilitet av det slag som statsminister Magdalena Andersson hänförde sig till före sin omvändelse, men sedan snabbt backade från? Försvarsmakten återkommer med sin slutredovisning senare i år. Det substantiella i den lär vi väl inte heller få ta del av.

Läs mer