”Sverige bör inte inledningsvis motsätta sig kärnvapen på svensk mark.”
Det säger Försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén på en pressträff den 1 november i samband med att hans militärstrategiska rapport om försvarets uppbyggnad, som tagits fram på uppdrag av regeringen, publicerades. (se kommentar tidigare på den här sajten)
Rapporten ger rekommendationer om hur Sverige bör agera när landet blir en del av försvarsalliansen Nato.
Till exempel vill Försvarsmakten få mandat att genomföra gemensam försvarsplanering och ingå i det för Nato gemensamma luft- och robotförsvaret. Dessutom tycker Försvarsmakten att Sverige ska gå med i Nato utan förbehåll.
Som statsminister förklarade Magdalena Anderson den 1 maj i år att Sverige inte skulle ha kärnvapen på sitt territorium och inte heller tillåta permanenta baser för utländska styrkor vid ett Nato-medlemskap.
Detta budskap kom dock att motsägas då samma regering lämnade sin avsiktsförklaring till Nato om svenskt medlemskap, ett så kallat Letter of Intent den 5 juli. I brevet gjorde regeringen inga sådana förbehåll utan lämnade frågorna om baser och kärnvapen öppna. Regeringen skrev i brevet att man skulle tillmötesgå alla Natos krav. (se kommentar)
ÖB har tagit på sig att ge det svar som förra regeringen inte ville meddela svenska folket, nämligen att öppna för möjligheten att placera kärnvapen på svenskt territorium och att inte heller avvisa permanenta baser. ÖB tycker det är en dålig idé att från början ställa villkor.
Statsminister Ulf Kristersson (M) säger att han håller med om att Sverige inte ska gå in i försvarsalliansen med förbehåll i anslutningsfördraget, men att landet som medlem kan diskutera olika undantag.
– Både Danmark och Norge har sagt att de i fredstid inte ser några behov av trupper (i sina länder) och att de i fredstid inte heller har några stationerade kärnvapen. (SvD 1 november)
En viktig del i ÖB:s plan för utbyggnad av försvaret är personalförsörjningen. Försvarsmakten vill växa från dagens drygt 70 000 till över 120 000 anställda år 2035 och av dem ska 50 000 vara värnpliktiga i krigsorganisationen.
Vid ett medlemskap kommer den svenska försvarsplaneringen att styras av Natos fyraåriga planeringscykel. ÖB anger att från och med 2025 kommer Sverige av Nato att tilldelas nationella mål för försvarets förmåga. Sverige har i sitt Letter of Intent också gått med på att öka försvarsutgifterna till Natos mål på två procent av BNP.
ÖB:s delrapport: sammanfattning av säkerhetsläget och Sveriges roll
ÖB presenterar tre rapporter som kort refereras här.
I rapporten som sammanfattar säkerhetsläget anges utgångspunkten vara att Ryssland under överskådlig tid utgör en säkerhetsutmaning och ett hot mot sina närmaste grannländer.
En annan utgångspunkt är att ett Nato-medlemskap inte ersätter behovet av att ”kraftigt förstärka den nationella militära förmågan”. Sverige måste även fortsatt ha en nationell försvarsplanering och en nationell förmåga att försvara landet.
Men vid ett medlemskap förordar ÖB att Sverige dessutom ska ta ett särskilt regionalt ansvar och tillsammans med de nordiska länderna utgöra ett operationsområde och ledas av samma ledningsstruktur.
Sverige bör i den fortsatta medlemsskapsprocessen avstå från nationella förbehåll hävdar ÖB och anger att syftet skall vara att säkerställa största möjliga handlingsfrihet vid utformandet av svensk militär roll i Nato. Deltagande i Natos snabbinsatsförband bör prioriteras och Sverige bör etablera sig som ett basområde för allierades mark-, flyg- och marinstridskrafter.
I närtid förordar ÖB att åtgärder omedelbart påbörjas. Exempel på det är förstärkningar av förmågan till gemensamt och integrerat luft- och robotförsvar, tillhandahållande av interoperabla ledningsstödsystem samt utveckling av förmåga till värdlandsstöd.
Det finns enligt ÖB behov av att förstärka förmågan att omedelbart möta och fördröja ett väpnat angrepp genom att öka mängden omedelbart tillgängliga förband. För att uppnå en ökad uthållighet i försvarsoperationerna behöver även skyddet av prioriterad verksamhet och infrastruktur stärkas inom flera domäner. Förmågan att uthålligt bestrida en angripare som etablerat sig på svenskt territorium behöver öka genom förstärkningar i stödfunktionerna. Möjligheten att ge och ta emot militärt stöd till och från andra nationer och organisationer behöver säkerställas, liksom åtgärder för att integreras i Nato, för att tillsammans kunna genomföra operationer.
Det finns behov av en ökad kontinuerlig militär närvaro i övre Norrland, bland annat för att förstärka förmågan till värdlandsstöd. Försvarsmakten har därför i tillväxten inkluderat inrättande av ett detachement i Kiruna, Kalixfors
ÖB:s delrapport: Militärstrategiska förutsättningar
I den här delrapporten ges rekommendationer om utvidgat operationsområde för Försvarsmakten.
Sverige anges ha ett centralt geografiskt läge för försvaret av Nordeuropa. Man konstaterar att vid ett medlemskap kommer vi bli del i ett vidgat försvarsområde genom Nordkalottens koppling till Arktis och norra Atlanten vilket också påverkar försvaret av Nordamerika.
”Med Finlands anslutning till Nato förlängs alliansens direkta gräns mot Ryssland och alliansen kommer närmare det strategiskt viktiga ryska basområdet på Kolahalvön. Svenskt territorium och Östersjön kommer att ha stor betydelse för alliansens försvar av Finland och de baltiska staterna. Det svenska inträdet i Nato förändrar också förutsättningarna för försvaret av Norge och angränsande hav samt kontrollen av sjöförbindelserna i Västerhavet och därmed även Österinsjöinloppen. På motsvarande sätt ändras möjligheterna för försvaret av allierade i södra Östersjön med ett svenskt medlemskap i Nato. Detta innebär sammantaget att svensk geografi och resurser kan komma att vara en del av flera allierades försvarslösningar och försörjningstrygghet, såväl inom ramen för nationella som för Natos gemensamma försvarsplaner.”
Delrapport: Ökning av den militära förmågan
Här skisseras ett omfattande program för flera år framåt och bara några exempel anges nedan. Hela programmet innehåller en mängd satsningar på att integrera staber både på nordisk nivå och med Nato, beredskap att ta emot militärt stöd, beredskap mot cyberattacker med mera.
Ökningen av Försvarsmaktens militära förmåga ska syfta till en ”trovärdig, och därmed krigsavhållande, förmåga till väpnad strid samt för att avvisa kränkningar”.
För att klara det, slår rapporten fast, föreligger ett behov av att förstärka förmågan att omedelbart möta och fördröja ett väpnat angrepp genom att öka mängden direkt tillgängliga förband. Men detta ska också gälla för möjligheten att ge och ta emot militärt stöd till och från andra nationer och organisationer, inklusive Nato. Sverige bör enligt ÖB skyndsamt integreras i Natos luft- och robotförsvar och ledningssystem. Närvaro inom militärstrategiskt viktiga områden som Gotland och i övre Norrland skall prioriteras.
Territorialförsvaret kräver betydande markstyrkor och armén ska 2035 utökas till fyra brigader (idag har vi en och en halv brigad) och 21 bataljoner skall finnas med olika geografisk placering och med olika specialuppdrag.
Flygvapnet ska fortsatt stärkas. JAS 39 C/D och E vidmakthålls och fortsätter att utvecklas bortom planeringsperioden. Detta innebär en total numerär om 120 stycken stridsflygplan. Förmågan till långräckviddig bekämpning, vars införande påbörjades under perioden innan, stärks genom anskaffning av fler robotar.
Marinen utvecklas under perioden 2024–2030 genom att bland annat ytstridsförmågan ökas genom modifiering av de fem befintliga korvetterna av slaget Visby. Fartygen beväpnas med luftvärnsrobotsystem och förbättrade sensorer avsedda för luft-, yt- och undervattensspaning.
Kommentar till ÖB:s rapporter
ÖB uttalar sig bestämt för att Sverige inte ska skriva in förbehåll för att permanenta baser inte ska få etableras på vårt territorium och att kärnvapen inte ska få stationeras här. Den förra regeringen, som gav ÖB uppdraget, har varit oklar vad gäller dessa förbehåll. Efter ÖB:s utspel säger statsminister Ulf Kristensson att man i ett senare skede, efter att vi gått med i Nato, kan ta upp eventuella förbehåll. Det är att försvaga Sveriges handlingsutrymme. Sverige bör redan från början göra klart var vi står i dessa två centrala frågor. Kvar står dock att ett medlemskap i sig inte innebär att Sverige är tvunget att acceptera permanenta baser eller stationering av kärnvapen här. Detta blir uppenbarligen en stridsfråga. Därvidlag gäller det att verka för att vi åtminstone, som Danmark och Norge gjorde när de anslöt sig till Nato, uttryckligen förklarar att dessa förbehåll gäller för Sverige.
Rapporten slår fast att Sverige fortsatt måste utveckla ett starkt nationellt försvar och att vi skall kunna möta och uthålligt försvara landet. Utökningen av markstyrkorna och personalen genom ökat antal värnpliktiga ger vissa förutsättningar för ett eget territorialförsvar, men likväl är inte fyra brigader 2035 tillräckligt. Man skriver att försvaret av Norrland ska stärkas, men i samma veva anges det att det handlar om ökade möjligheter att ta emot militärt stöd utifrån enligt värdlandsavtalet.
Med integration i Natos besluts- och försvarsstrukturer och förband riskeras en del av Sveriges självbestämmanderätt. Deltagandet i Natos snabbinsatsförband lyfts fram. Sådana styrkor står under Natos befäl och medlemsstaterna som bidrar med styrkor har inte själva kommandot över de trupper och flyg de ställt till förfogande. Några sådana följder av Nato-medlemskapet tar ÖB inte upp. Inte heller berörs riskerna med medlemskapet att vi kan bli förstahandsmål för Ryssland, särskilt då, som det står i rapporterna, att ”Sverige bör etablera sig som ett basområde för allierades mark-, flyg- och marinstridskrafter”.
Ensidigt beskrivs istället medlemskapet som att vår säkerhet ökas.
Trycket på att anpassa försvaret, i första hand utifrån Natos strategiska plan och inte utifrån Sveriges nationella behov, kommer att öka då vi blir med i den fyraåriga försvarsplanen för Nato. Beslutsprocessen inom Nato har kommenterats på den här sajten tidigare.
Sverige kommer enligt ÖB att behöva utöka den militära närvaron långt utanför våra gränser. Det gäller hela östersjöområdet och Nordkalotten inklusive Arktis. Även norra Atlanten nämns. Det är krav som framförts av USA till svenska regeringen vid möten i Washington före ansökan till Nato och som vi tidigare kommenterat. Det gäller här bland annat närheten med Nato-styrkor till det strategiskt känsliga området Kolahalvön, där de ryska kärnvapenstyrkorna är koncentrerade.
ÖB:s tydliga ambition till så långt gående integration i Nato som möjligt är knappast förvånande. Han har redan långt tidigare uttalat sig för ett Nato-medlemskap. Hans svängrum är dock ytterst en följd av svagt och vacklande politiskt ledarskap från den tidigare regeringens sida. Nu får han kanske tydligare stöd för sina ambitioner av den nya regeringen.
Motkrafter för att så långt möjligt upprätthålla svensk självbestämmanderätt och för att bygga ett nationellt territorialförsvar behövs och då är en vaken och kritisk försvarsopinion nödvändig. Om ÖB:s linje om att underordna sig Nato och gå så långt in i Nato det bara går skulle förverkligas fullt ut skulle risken för att Sverige dras in i stormakternas konfrontationer avsevärt öka. Det ligger inte i Sveriges intresse.
.