Länkar

Oron i Sveriges närområde och i omvärlden påverkar i allra högsta grad vårt land. Vi står inför stora utmaningar.

Ryssland har ökat sina militära utgifter och höjt sin militära förmåga. I Georgien, Ukraina och Syrien har landet visat att man inte tvekar att använda militärt våld för att främja sin politiska agenda. Samtidigt ökar hackerattackerna, desinformationskampanjerna och propagandan riktade mot Sverige och andra länder. Den svenska militära underrättelsetjänsten har påvisat att avsändaren är tydlig: Ryssland…

Nästa försvarsbeslut planeras först år 2020. Men läget i omvärlden försämras snabbt redan nu. För att ytterligare höja försvarsförmågan här och nu behöver minst 500 miljoner kronor skjutas till redan i år, exempelvis i vårändringsbudgeten. Dessutom föreslår vi att försvarsanslaget höjs med 2 miljarder kronor 2018, vilket sedan ökar till 3 miljarder kronor per år i permanent höjning av anslagen från 2019 och framåt. Totalt innebär det att försvaret får 8,5 miljarder kronor extra under nuvarande inriktningsperiod utöver de redan beslutade resursökningarna.

Vi skulle välkomna en bred samsyn om ytterligare ökade resurser till Försvarsmakten. Detta kan bli verklighet om regeringen redan i vårändringsbudgeten ökar anslagen och på så vis bygger vidare på nu gällande försvarsbeslut. Dessutom måste försvarsberedningen som förbereder nästa försvarsbeslut rusta Sverige för en långsiktigt hållbar försvarsförmåga, både för egen del och för att kunna agera i viktiga internationella sammanhang och strukturer. Läs artikel

Påståendet att den svenska flygmotorkompetensen går i graven är anmärkningsvärt, liksom att placera regeringen i centrum för förhandlingar som ska föras mellan FMV och Saab samt mellan Saab, General Electric och GKN. Borgarna borde veta bättre, skriver Peter Hultqvist (S).

Det är anmärkningsvärt att dessa företrädare hävdar att den svenska flygmotorkompetensen går i graven. Lika anmärkningsvärt är det att de vill använda riksdagen som plattform för att tillförsäkra ett enskilt företag en särskild roll i Jas 39 E-projektet. Borgarna borde begripa hur rollfördelningen ser ut vid en upphandling. De borde veta att det är fel att på detta sätt placera regeringen i centrum för den förhandling som ska föras utifrån affärsmässiga utgångspunkter, ytterst mellan myndigheten FMV och Saab, men också mellan företagen Saab, General Electric och GKN. Det borgarna föreslår kan riskera totalekonomin och även skapa förseningar i Gripenprojektet. Konsekvenserna för ett försenat Gripenprojekt verkar de inte ha tänkt på…

I dag utför företaget GKN bland annat underhåll och produktstöd för motorn i Jas 39 C/D. De har även kompetens och resurser för att i samverkan med General Electric ta ett betydande ansvar för underhållet även för Jas 39 E. Det finns inget som i dag pekar på att det i sådana fall skulle vara nödvändigt att skicka hela motorer till USA för underhåll. Dessa grundförutsättningar var både regering och opposition väl införstådda med när den dåvarande Alliansregeringen i januari 2013 beslutade om utveckling och ombyggnation av 60 Jas 39 C/D till Jas 39 E.

Som försvarsminister följer jag aktivt upp statens beställning av Jas 39 E. Endast en lösning som tillgodoser Försvarsmaktens behov av operativ tillgänglighet i stridsflygsystemet är tillfredsställande. Det ligger också i regeringens mandat och ansvar att säkerställa detta. Läs artikel

Tiilikainen har en kompletterande förklaring till varför svenskarnas förtroende på försvarsförmågan sviktar.

– Folk frågar sig säkert om den här tidsramen är tillräcklig, hinner Sverige. Det här återspeglar sig i ett minskat förtroende för det svenska försvaret, tror Tiilikainen på Utrikespolitiska institutet.

En annan osäkerhetsfaktor är valet av Donald Trump till ny amerikansk president. Sverige har ju arbetat för bilaterala försvarsarrangemang med USA.

– Man vet inte hur den nye presidenten och administrationen ser på sådana bilaterala lösningar, det vill säga om USA är lika villigt som förr att satsa på försvarssamarbete med mindre länder, det får vi se då det tillträder, säger Teija Tiilikainen.

Finlands säkerhetspolitiska lösning grundar sig rätt långt på att vi förlitar oss på ett försvarssamarbete mellan Sverige och Finland. Om svenskarna själva inte kan lita på sitt försvar, borde då Finland lita på det svenska försvaret?

– Sveriges marin och flygvapen är mycket utvecklade och det är särskilt med det svenska flygvapnet som Finland samarbetar hela tiden, säger Kanerva.

Samarbetet går ut på gemensamma övningar och att skapa sig en gemensam lägesbedömning.

– Erfarenheterna av det här samarbetet är mycket goda och uppmuntrande, säger försvarsutskottets ordförande.

Avsikten är att utveckla och fördjupa samarbetet mellan det finländska och svenska försvaret.

– I den här frågan hör jag till de radikala för jag ser det som oundgängligt för Finland och jag vill inte sätta några gränser för hur långt försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige kan gå. Läs artikel

Ryssland president Vladimir Putin besöker Finland i år med anledning av Finlands 100-årsjubileum.

På det ryska presidentkansliets webbplats står det att Putin med glädje tar emot president Sauli Niinistös inbjudan att fira Finlands hundra år av självständighet. På presidentkansliets webbplats finns ett sammandrag av president Putins jul- och nyårshälsningar till utländska statsöverhuvuden.

Datum för besöket framgår inte.

Putins senaste Finlandsbesök var i juli 2016. Han och president Niinistö träffades då på Gullranda i Nådendal. Läs artikel

– Jeg er ikke redd for at Russland skal gå til angrep på Finland, sa Finlands president Sauli Niinistö i høst. Men den finske regjeringen holder likevel et våkent øye østover. Her er de «offisielle» finske rådene for å takle den krevende naboen Russland.

Hva kan egentlig Norge lære av Finland i møte med Russland? Spørsmålet er aktuelt, ettersom Finland og Norge har valgt to litt ulike strategier i møte med den store naboen.

«For Norges del har det vært opp- og nedturer (i forholdet til Russland), der 2016 endte med et nytt bunnivå med russiske beskyldninger om at Norge er USAs nye vaktbikkje i nord», heter det blant annet i en fersk rapport som ble levert på den finske statsministerens kontor 27. oktober.

Finland anses også som en del av Vesten, men får bedre skussmål fra offisielt russisk hold enn i russiske medier…

“NUPI-forsker Julie Wilhelmsen rådet nylig norske myndigheter til å innta en mer selvstendig posisjon overfor Russland, litt ala det Finland har gjort.

– Jeg lurer på om det ikke kunne vært smart av Norge å være litt mer diskuterende, tvilende, ha litt mer integritet. Vi kunne kanskje fått mer respekt og gehør ved å være litt mer selvstendig overfor USA – kanskje også i måten vi forholder oss til Russland på. Tross alt har Norge en unik erfaring med Russland. Nå har vi Stoltenberg i NATO, og Forsvarsdepartementet har veldig tette bånd til Pentagon, så vi har anledning, sa Wilhelmsen under et debattmøte på Litteraturhuset 24. november i år, der temaet var Norges forhold til Russland. “Läs artikel

På söndag kommer statminister Stefan Löfven till Folk och Försvars rikskonferens i Sälen för att presentera en ny säkerhetsstrategi. Men några pengar till försvaret har han inte packat med sig på resan.

I mellandagarna öppnade samtidigt moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson i en Di-intervju för ytterligare miljard- tillskott de närmaste åren.

”Jag tror att vi måste förstärka försvaret före 2020, inte bara nya vapensystem på lång sikt, utan även ökad förmåga tidigare än så”, sa han i intervjun…

Just nu pågår inga diskussioner i regeringen om att öka försvarsanslagen före 2021, erfar Di från två av varandra oberoende regeringsnära källor. Både försvarsminister Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström ska stå bakom den här officiella linjen.
”Vi avvaktar den nya försvarsberedningen”, säger Åsa Lindestam (S), vice ordförande i riksdagens försvarsutskott. Läs artikel

Ebba Busch Thor (KD) och Mikael Oscarsson (KD) skriver på DN-debatt om behovet av att stärka det svenska försvaret och “uppdatera” 2015 års försvarsbeslut.

Om solidaritetsförklaringen från 2009, där Sverige förklarar sig inte kunna stå passivt vid ett angrepp till exempel på de baltiska staterna, säger författarna att det är en “moraliskt riktig hållning, men innebär att risken att Sverige dras in i en konflikt ökar”. Slutsatsen borde då vara att solidaritetsförklaringen dras tillbaka. Den innebär ingen bindande förpliktelse till stöd åt andra men är farlig då den inger förväntningar om stöd. Ett litet land som vårt kan inte utfärda deklarationer som innebär att det utsätter sig för hot. Nu anser uppenbarligen Busch/Oscarsson istället att vi måste anpassa oss till att vårt öde kopplas till Baltikum och att Sverige vid en konflikt där obönhörligen dras med. I det läget blir räddningen Nato som skall få använda Sveriges territorium för att därifrån undsätta Baltikum.

En mörk och defaitistisk bild av läget således.

Men ett helt annat perspektiv anläggs lite senare i texten där författarna pekar på en alternativ linje:

”Vår främsta möjlighet att visa solidaritet med våra grannländer skulle vara att försvara vårt eget territorium. Men det skulle också bidra till ökad stabilitet och fungera konfliktavvärjande i vår del av världen.” Författarna tvivlar nämligen på Nato: ”Det är dock tveksamt om Nato kan stödja Sverige på ett effektivt sätt.”

Sverige måste därför lita till egna krafter och ett eget starkt försvar. Förhoppningsvis är detta den politik som KD vill driva i framtiden.

Mycket i artikeln som trycker på behovet att stärka försvaret pekar i den riktningen. Det man kunde önska vore att Busch/Oscarsson tydligare betonade att vi behöver ett territorialförsvar av hela landet. För det krävs ett återtagande av den allmänna värnplikten, medan författarna stannar vid kravet att fylla personalbristerna i de nuvarande krigsförbanden och komma igång med den mycket begränsade pliktutbildning som föreslagits av Personalförsörjningsutredningen.

Kanske skulle KD-ledningen lyssna mer på sina unga. KDU:aren Philip Hallberg skrev för en tid sedan om vikten av allmän värnplikt i polemik med en CUF:are:

”Värnplikt handlar inte om vad jag eller du vill och försvaret är inte samma sak som andra yrken. Alla i samhället har ett ansvar att ställa upp för sina medmänniskor och försvara vårt samhälle. Det finns både rättigheter och skyldigheter och att försvara Sverige så att vi kan fortsätta finnas kvar är en skyldighet, men enligt CUF ska det bara finnas rättigheter och inga skyldigheter.”

När vi nu står inför en ny säkerhetspolitisk verklighet måste vi måste dra nya slutsatser. Vi kan inte förutsätta att omvärlden ska försörja svenska folket med mat. Det är dags att föra in vår mat i den säkerhetspolitiska debatten…

En är att minska det svenska jordbrukets beroende av importerade insatsvaror. För att skapa en resilient livsmedelsproduktion krävs bland annat ökad inhemsk odling av proteingrödor och att vi ersätter fossila drivmedel med förnybara. Men vi måste också ta i beaktan de klimatförändringar som sker och se till att klimatanpassa vårt jordbruk för att kunna hantera intensiva regn eller långa perioder av torka och därigenom säkerställa vår produktion av livsmedel.

Svensk livsmedelsproduktion behöver öka. Efter att den svenska livsmedelsproduktionen under flera decennier minskat medan den inhemska konsumtionen av mat ökat måste denna negativa trend brytas och livsmedelsproduktionen åter öka. Därför måste konkurrenskraften stärkas för både producent och förädling, och det offentliga måste i högre grad se värdet i att upphandla närproducerat…,

Något helhetsansvar för hela livsmedelsförsörjningen har dock ingen myndighet idag. Därför måste ansvarsfördelningen tydliggöras. Det är också angeläget att frågan om livsmedelsförsörjning blir en viktig parameter i civilförsvarsplaneringen. Läs artikel

Sverige ska minska sin flotta av stridsflygplan från 96 till 60 när vi går från version Jas Gripen C/D till den nya E. Minskningen innebär att vart och ett av de nya stridsflygplanen kommer att behöva flyga minst 50 procent mer än dagens generation. Det ställer höga krav på tillgång till reparation, reservdelar och underhåll av planets enskilt mest krävande delsystem – flygmotorn. Därför framstår nu regeringspartiernas vilja att flytta produktstöd och underhåll av motorerna från Sverige till USA som mycket oroande.

Flytten riskerar tillgängligheten till stridsflyget. Därtill kommer på sikt hundratals arbetstillfällen i Trollhättan att avvecklas tillsammans med den samlade svenska flygmotorkompetensen, en kompetens som Sverige aldrig kan återskapa…

I tider av ständigt ökande osäkerhet är det illa att partier som säger sig värna vårt nationella försvar öppnar för att sälja ut både flygplan som vi behöver och förmågan att vidmakthålla dem. GKN i Trollhättan har i många år kostnadseffektivt förvaltat motorerna till Jas Gripen. Planet har flugit mer än 300 000 timmar utan ett enda motorrelaterat haveri – något som får betraktas som unikt i stridsflygvärlden.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är nu skyldig att förklara varför den svenska flygmotorkompetensen nu går i graven, varför arbetstillfällen i Trollhättan ska överföras till USA och varför han är beredd att äventyra tillgängligheten till Sveriges nästa stridsflygplan. Läs artikel

Arseniy Svynarenko´s publication The Russian demography problem and the armed forces: Trends and challenges until 2035 is part of the broader research entirety of the Research Agency´s strategic prognosis.

The purpose of this report is to describe the current demographic situation in Russia, and on that basis, provide an estimate of the development of conscription age (18-30) males in Russia until 2035. The report will also identify the main reasons for non-eligibility for military service, since this is one of the key factors influencing the future size of the Russian armed forces. The following components should be taken into account in this regard: the health of the conscription age population, the functioning of the Russian healthcare system and chronic illness penetration, as well as changes in the level of alcohol and drug use among the young male population. Läs artikel

Pierre Schori var Statsministerns särskilde representant för kandidaturen till FN:s säkerhetsråd. Hur gick det till när Sverige lyckades få en plats? Här ger han en unik inblick i processen.

Regeringen Reinfeldt hade sitt utrikespolitiska fokus på Östeuropa och USA, och socialdemokratin lekte följa John. Jag möttes ofta hos flera till oss naturliga allierade av orden: ”Ni som stödde oss under diktatur och frihetskamp hade varit vårt första val, men vi lovade bort vår röst för över ett år sedan”. Det kändes då som att ha startat ett maratonlopp en timme efter tätklungan. Stämningen den 28 juni var nervös i den svenska delegationen när de 193 ländernas ambassadörer skulle rösta fram de nya rådsmedlemmarna för 2017-2018. Ingen trodde att vi skulle röstas in i första omgången genom att slå ut Italien ”som alltid vinner” och det resursrika Holland. Båda hade starta sina kampanjer ett års före oss.

Röstsiffrorna var som manna från himlen: 134 för Sverige, 125 för Holland och 113 för Italien. Att vi vann och Holland kom tvåa, var nog en tribut till små länder.  De flesta mindre och medelstora nationer är rätt trötta på P5, G7 och andra allianser där de stora gör upp. Läs artikel

För första gången sedan 1993 (!) är 2017 året då hela försvaret ska samöva. Inga kompani- eller stympade bataljonsövningar, utan (minst) 19 000 soldater och matroser ur alla försvarsgrenar under större delen av september månad. Ungefär en fjärdedel av personalen kommer från Hemvärnet, vilket blir något av ett elddop för de ”sega gubbarna”.

Scenariot är ett överraskande ryskt anfall. Nej, det sägs naturligtvis aldrig rakt ut. Knappast någon i ledande ställning på Försvarsmakten skulle erkänna det uppenbara. Dubbelspråket känner vi igen från kalla kriget. En skillnad jämfört med tiden det begav sig är dock att också utländska militärer kommer att delta och då inte bara i form av några enstaka observatörer. Personal från bland annat Finland och USA, men också Norge, Danmark och Estland kommer att samverka. Det ger naturligtvis övningen en viss storpolitisk dimension.

Personalförsörjningen är, som vanligt, ett sorgebarn. Med ett försvar om, teoretiskt, 50 000 personer innebär ett uttag på nästan 40 procent av den samlade styrkan en stor utmaning – i synnerhet som den procentuella andelen egentligen är högre. Som bekant är inte alla tjänster tillsatta, långt därifrån. Läs artikel