Idag på Natos försvarsministermöte beslutade ministrarna om Natos nya Defence Planning Capability Review. I den rapporten bedöms och redovisas Natos försvarsplaner, ekonomiska planer och kapacitetsutveckling. Rapporten innehåller också en överblick för vad varje enskilt Natoland ska bidra med, så kallade kapacitetsmål.
Natobeslut tas oftast genom konsensus. Men besluten om enskilda medlemmars kapacitetsmål är den enda gången en medlemsstat inte deltar i beslut om vad medlemsstaten ska bidra med. I praktiken innebär detta att beslutet fattas genom så kallat ”veto minus en”, där ett enskilt medlemsland inte kan lägga veto mot det som annars är ett enhälligt beslut om vad inriktningen på bidraget ska innefatta.
Sverige får alltså inte vara med och besluta om vad Sveriges militära bidrag till Nato ska vara.
Medan rapporten i sin helhet är under strikt sekretess är inte de enskilda ländernas kapacitetsmål det. 2018 och 2020 publicerade den danska regeringen sina kapacitetsmål, dock med maskning, så att allmänheten kunde ta del av det. På samma sätt publicerade Nederländerna sitt kapacitetsmål 2020, men helt utan maskning.
Exemplen från Danmark och Nederländerna visar på att det finns flexibilitet i att ge ut information som gäller ens eget land inom ramen för Natos sekretess. Sverige bör följa dessa exempel och publicera Sveriges kapacitetsmål för att ge allmänheten insyn i Natomedlemskapet.
Sverige har hittills valt en mycket strikt tolkning av Natos sekretessregler. Vi anser att Sveriges utgångspunkt måste vara minsta möjliga sekretess i allt svenskt samarbete inom Nato. Att ha insyn i politiken är en fråga om demokratisk förankring och hög sekretess försvårar möjligheterna till granskning och ansvarsutkrävande. Läs artikel