[…] Folk & Försvar är väl en lysande och tydlig sammanfattning på hur ett land och dess invånare ser på, eller i vart fall borde se på försvaret av sitt land. Inkluderande och genuint förankrat i befolkningen. Helt enkelt ett folk som försvarar sitt land! Tydligare kan det knappast bli! Idag är begreppet sedan länge förminskat till namnet på en årlig konferens i Sälen! Så gick det med den stolta devisen! […]
Låt mig ta några tydliga exempel för den som inte minns konsekvenserna särskilt av försvarsbesluten 1996, 2000 och 2004:
– Bort med kustartilleriet! Ett strategiskt, synnerligen utvecklat, kompetent och slagkraftigt vapenslag med uppgifter att bekämpa landstigning längs hela vår långa kust. Förband med materiel och personal av yppersta kvalitet. Från 29 kustartilleribatterier till dagens 0 på ett decennium! Det måste vara ett inte helt lyckat rekord.
– Bort med arméns drygt 30 brigader! Närmare en halv miljon man rök! Idag kämpar vi med att få ihop två (om några år fyra) brigader, men det går trögt. […]
Hur gick det då till att avveckla över 90 procent det välförankrade ”folkförsvaret”, inklusive den värnplikt som utgjort ett starkt kitt mellan en mycket stor del av befolkningen, hög som låg, under 100 år? Jo ”lätt som en plätt” så valde den då borgerliga riksdagsmajoriteten den 16 juni 2009 att med röstsiffrorna 153 mot 150 att låta den allmänna värnplikten ”vila i fredstid”. Nu ströps kranen och från att försvaret årligen tillförts ca femtio tusen man årligen under hela ”kalla kriget” hade den eviga freden nu brutit ut, i alla fall i vårt närområde.
Nu skulle det svenska försvaret bättre tillvarata våra säkerhetsintressen genom att med mer eller mindre hemliga specialförband verka i Afghanistan, i Mali eller på någon annan exotisk plats på andra sidan jordklotet. Läs artikel