For now, the country is negotiating a bilateral defense cooperation agreement with the United States, the kind of accord Washington has with many countries around the world, making joint exercises easier to plan and quicker to implement. It will cover what kind of U.S. troop presence Finland would allow and where, and what sort of equipment NATO’s most powerful country will be able to bring to Finland for exercises or prepositioning. The agreement also governs issues like judicial jurisdiction should U.S. troops commit a crime.

“Of course, it’s a balance, how to also defend your sovereignty against an aggressive and unpredictable neighbor, who does not respect the same values that we do with our friends and allies,” she said. “But Finland is a country where, typically, we like to have agreements, we like to have treaties, we are very legalistic.”

Finland’s relationship with the United States is considered as important as the one with the larger alliance, especially given the American nuclear deterrent that protects all NATO members. Finnish law prevents the importation or storage of nuclear weapons on its soil. But Finland will have to decide its policy on nuclear deterrence and the nature of its involvement in shaping NATO’s nuclear policy.

Much of the responsibility for integration with NATO rests with Gen. Timo Kivinen, the commander of Finland’s defense forces. At the core, he said in an interview, is Article Three of NATO’s charter, “which underlines that the first priority to defend a country lies with the country itself.” To him, it is as important as Article Five, which treats an assault on one member country as an assault on all. Läs artikel

Läs också kommentar på den här sajten till diskussionerna om försvarsöverenskommelse mellan Sverige och USA.

Døra til Russland innenfor Barentssamarbeidet er nå lukket – og kan kanskje en dag gjenåpnes gjennom felles nordlig folkevilje for samvirke. I mellomtida bør vi i nord fokusere på sterkere samhandling med finnene og svenskene, mener Barents-veteranen Rune Rafaelsen.

Mandag trakk Russland seg fra Barentssamarbeidet. Dette har i 30 år vært ramme for regional innsats for fred, stabilitet og utvikling – med Russland, Norge, Finland og Sverige som kjerneland.

Sentralt i den russiske begrunnelsen var at Finland, nåværende formann i Barentsrådet, ikke bekreftet at det var beredt til å overføre lederskapet i rådet til Russland i oktober. Overlevering av denne stafettpinnen til Moskva har ikke vært politisk mulig, sier Rune Rafaelsen til High North News. Läs artikel

Finland väntas snart besluta om sina första fredstida militära insatser som Natomedlem. En sådan tänkbar insats är Natos gemensamma flygövervakning över Baltikum och norra Östersjön.

Försvarsminister Antti Häkkänen (Saml) bekräftar att Finland överväger delta i flygövervakningen, som går under namnet Baltic Air Policing. Natoländerna turas om att stationera jaktplan vid baser i Baltikum för att hålla koll på Rysslands flygaktivitet i området. […]

Beslutet om hur Finlands insats ska se ut fattas av president Sauli Niinistö, tillsammans med statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott. Enligt Antti Häkkänen kan beslutet fattas inom en nära framtid, under början av hösten. […]

Planeringen av Finlands kommande Natoinsatser pågår vid Försvarsministeriet. En grundläggande fråga som styr planeringsarbetet är hur armén, marinen och flygvapnet kan delta utan att Finlands egna försvarsförmåga lider. Att till exempel stationera jaktplan utomlands medför naturligtvis också extra kostnader.

Antti Häkkänen betonar att Finland nu är en frontlinjestat i Nato, precis som de baltiska länderna.

– Vi måste tänka på vår egen försvarsförmåga då vi deltar i internationella insatser utomlands, säger Häkkänen. Läs  artikel

Til efteråret skal de nærmere detaljer i forsvarsforliget landes, herunder en ny værnepligtsmodel, og i den forbindelse foreslår De Konservative at øge reservestyrken markant til minimum 50.000 personer.

I juli i år meddelade Finland att ryska generalkonsulatet i Åbo ska stängas. Det var svaret på Rysslands beslut att utvisa nio diplomater och stänga ned vårt generalkonsulat i S:t Petersburg.

Det här kom för sent och det var för svagt, enligt Hannu Himanen som var Finlands ambassadör i Moskva åren 2012–2016:

– Jag ser det inte som klokt att låta bli att reagera. Om Finland inte reagerar när Ryssland gör något rätt dramatiskt så är det en signal till Ryssland att Finland är svagt och obestämt.

Det Himanen menar är att reaktionen kunde ha kommit i april eller maj då beskeden kom att Ryssland först fryser tillgångar och sedan stänger två filialer till generalkonsulatet i S:t Petersburg, de i Murmansk och Petrozavodsk. Nu lät motreaktionen vänta på sig tills 19 juli då Finland meddelade att man häver tillståndet för generalkonsulatet i Åbo.

Enligt Himanen skulle en lämplig motreaktion från Finlands håll ha varit att stänga konsulatet i Mariehamn som svar på Murmansk och Petrozavodsk. Konsulatet inrättades år 1940, genom ett avtal som gjordes upp efter vinterkriget. Innehållet formulerades av Sovjetunionen. Hannu Himanen:

– Den speciella och ovanliga rollen som gavs till konsulatet är en inskränkning av Finlands suveränitet. Konsulatet har ju möjligheten att övervaka demilitariseringen från Mariehamn. Jag skulle säga att det till och med är en olaglig roll. Man kunde lätt konstatera att det inte är något som borde upprätthållas mer i dagens läge. […]

Sia Spiliopoulou Åkermark, juridikprofessor och direktör för Ålands fredsinstitut, har en annan utgångspunkt:

– Finland eller andra stater kan inte ensidigt säga upp internationella avtal. Och vi kan inte ensidigt ändra sedvanerättsliga regler. Det skulle förmodligen polarisera situationen kraftigt och då skulle det uppstå en svår situation. Läs artikel

Turkiets diktatorlika president Erdogan har låtit fängsla minst 5 000 folkvalda och politiska motståndare.

Han har öppet förklarat att ”demokrati inte är målet”. Han har lämnat Istanbulkonventionen och klassat våldtäkt inom äktenskapet som en familjeangelägenhet. […]

Ungerns ultrahögerregering har reagerat på ett inslag i SVT Nyheter om Ungerns väg bort från demokrati (Ungern klassas inte längre som en demokrati i EU-parlamentets sammanställning) och ställde i början av veckan snarlika krav på Sverige som Turkiet gör.

Att böja sig för dessa mafiosos är naturligtvis uteslutet och Kristerssons duckande och skrapande med foten inför de diktatoriska ledare börjar bli ordentligt pinsamt. Så det borde vara självklart: Dra tillbaka Sveriges natoansökan hellre än att inskränka den svenska demokratin.

Men ett sådant krav öppnar för en rad nya frågor. Vad är i så fall plan B?

Mest naturligt är att Sverige i stället utvecklar bilaterala avtal med grannländer och USA. Alltså den väg vi redan hade vandrat ett långt stycke på när vi lämnade in vår Natoansökan.

Det militära samarbetet var mycket omfattande långt före Ukrainakriget, även om vi intalade oss att vi var neutrala och militärt oavhängiga. Men även den strategin har problem. Det politiska läget har nämligen grundligt förändrats. Det gäller inte minst de politiska stämningarna i USA. Läs artikel

[…] ”So, if the United States is concerned about China and wants to pivot towards Asia, then you have to ensure that Putin doesn’t win in in Ukraine,” he added, ”because if Ukraine wins, then you will have the second biggest army in Europe, the Ukrainian army, battle-hardened, on our side, and we’ll have a weakened Russian army, and we have also now Europe really stepping up for defense spending.”

Such a scenario, Stoltenberg said, ”will make it easier” for the U.S. ”to focus also on China,” as Washington can be ”less concerned about the situation in Europe.” Läs artikel

Byggd i sammanlagt 3 600 exemplar. Av tv-kanalen Discovery utsedd till världens bästa stridsvagn. Och hyllad av sina besättningar. Att den tyska stridsvagnen Leopard 2, i Sverige kallad stridsvagn 122, åtminstone är en av världens bästa stridsvagnar råder det föga tvivel om. I drygt 30 år har den utgjort ryggraden i svenska mekaniserade brigader. Nu har ukrainska armén ett tiotal av dessa till sitt förfogande i kampen att befria sitt land med stridsvagnsbesättningar som tränats på svensk mark, av svenska armén. Läs pressmeddelande

[…] Reflecting on a year in which the UN has seemed paralysed by divisions over the war in Ukraine, Guterres put those divisions in a broader context. “We cannot effectively address problems as they are if institutions don’t reflect the world as it is. Instead of solving problems, they risk becoming part of the problem,” he said, adding that divides were deepening “among economic and military powers, and between north and south, east and west”. […]

He called for deep reforms of the “dysfunctional, outdated and unjust international financial architecture”, including a $500bn-a-year rescue package for countries most heavily in debt.

On the climate crisis, he demanded a climate solidarity pact in which all big emitters make extra efforts to cut emissions and wealthier countries support emerging economies with finance and technology to do so. “Africa has 60% of the world’s solar capacity but just 2% of renewable investments,” he pointed out. […]

He was more unequivocal than sometimes in his condemnation of Russia’s invasion of Ukraine and its wider ramifications. “If every country fulfilled its obligations under the UN charter, the right to peace would be guaranteed. When countries break those pledges, they create a world of insecurity for everyone. Exhibit A: Russia’s invasion of Ukraine,” he said.

“The war, in violation of the United Nations charter and international law, has unleashed a nexus of horror: lives destroyed; human rights abused; families torn apart; children traumatised; hopes and dreams shattered,” he said. “Beyond Ukraine, the war has serious implications for us all. Nuclear threats put us all at risk. Ignoring global treaties and conventions makes us all less safe. And the poisoning of global diplomacy obstructs progress across the board. Läs artikel