Medlemskapet i Nato satte punkt för Sveriges neutralitetspolitik. Men när vi nu ska hitta dess praktiska former genomförs också drastiska förändringar, enligt Rolf Ekéus, mångårig diplomat och tidigare chef för FN:s vapeninspektörer i Irak.

Han är en av dem som är kritisk till samarbetsavtalet som ska ge USA tillgång till 17 svenska militärbaser.

– Självklart kan det uppstå förhandlingar med USA som är den ledande makten, men vi bör noga väga innehållet i åtagandet av att vara med i Nato, säger han och lägger till att ”det stora bekymret” är kärnvapendimensionen.

– Om vi beslutar att basera kärnvapen på vårt territorium som ska riktas, gissar jag, mot Ryssland ökar vi radikalt risken för kärnvapenangrepp mot Sverige.

Fram tills nyligen har Sverige haft en ledande roll internationellt i arbetet mot kärnvapen, i samarbete med FN, framhåller Rolf Ekéus. Han ifrågasätter att vi inte har en klausul mot kärnvapen på vårt territorium, som Norge har. Läs artikel

[…] Ett annat, minst lika viktigt problem gällde vaga eller dunkla formuleringar i de många – multilaterala och bilaterala – avtal som ingicks i samband med NATO-inträdet. Här rådde, menade Inönü, osäkerhet gällande vem som utgjorde Turkiets motpart. Var det NATO eller USA? Detta hade betydelse för definitionen av gemensamma anläggningar och baser på turkiskt territorium. Skulle de betraktas som NATO-baser, eller som amerikanska baser? Vilka befogenheter hade i så fall USA över dessa? Detta skapade osäkerhet gällande kontrollen över baserna, både operationellt och logistiskt. Vem hade sista ordet? Det amerikanska eller turkiska militärkommandot och/eller regeringen?

Någon allmän debatt uppkom inte då, men snart nog fick Inönü rätt i sina betänkligheter. De ingångna avtalen – i vissa fall endast muntligt – gav i realiteten USA långtgående befogenheter. Så länge Turkiet inte hade full insyn och kontroll över de baser och andra civila och militära anläggningar som USA fick tillgång till, försattes landet vid ett flertal tillfällen i en svår situation. Detta gällde framför allt i förhållande till Sovjetunionen, men även i relation till andra länder i regionen inom ramen för det växande motståndet i väst mot ’den internationella kommunismen’.

Libanonkrisen 1958, när den pro-amerikanske, maronitiske presidenten Camille Chamoun hamnade i konflikt med Förenade arabrepubliken (Egypten och Syrien) och fick landets muslimer och druser emot sig, blev en första varning. Sommaren 1958 stod Libanon på randen till inbördeskrig. Krisen löstes genom en amerikansk insats (i kraft av Eisenhowerdoktrinen från 1957), där flygplatsen och hamnen i Beirut ockuperades, bland annat med stridsflyg från den turkisk-amerikanska basen i Incirlik (utanför Adana).

Turkiska myndigheter var emellertid varken informerade eller tillfrågade, men kunde heller inte frigöra sig från medansvar. Läs artikel

AFP: NATO Secretary-General Jens Stoltenberg warned China yesterday, saying that if China continues to provide military technologies for Russia and help Russia in the Ukraine war, “allies need to impose a cost” on China. What’s your comment?

Lin Jian: NATO is the legacy of the Cold War and the world’s biggest military group. The world has seen what kind of role NATO has played in the Ukraine crisis. What NATO should do is reflect on itself, rather than smear and attack China. China is not a creator of or a party to the Ukraine crisis. We are committed to promoting talks for peace. China’s objective and just position and constructive role are widely recognized by the international community. We urge relevant parties to stop deflecting the blame and sowing discord, stop fueling the flame and inciting bloc confrontation, and take concrete actions to promote the political settlement of the crisis. Läs intervjun

Stora saker sker tyst, heter det. Debatten om DCA-avtalet var närmast obefintlig när det slöts, först inför riksdagsbeslutet har protester bubblat upp. Kritiken kommer från den politiska marginalen. I riksdagen är det bara V och MP som har invändningar.

De två regeringsbärande partierna Moderaterna och Socialdemokraterna går arm i arm in i kontraktet med USA.

På bara två år har Sverige genomgått en säkerhetspolitisk revolution. Först Natoansökan och nu DCA-avtalet.

Både medlemskapet i Nato och DCA-avtalet fullbordas under en moderatledd regering. Ändå är bägge en logisk följd av Socialdemokraternas säkerhetspolitik.

Peter Hultqvist står fadder för den politiken. Socialdemokraternas tidigare försvarsminister var ivrig att sy ihop militära avtal med Nato och USA. Mest uppmärksammat blev det så kallade värdlandsavtalet, som också det handlade om hur utländska trupper skulle kunna verka i Sverige.

Hultqvist och dåvarande statsministern Stefan Löfven lanserade avtalen som alternativ till den Natoanslutning som den borgerliga oppositionen pläderade för. Men som Hultqvist och Löfven ville undvika. Det slutade med att de fick bägge. […]

ör de borgerliga partierna har det varit en ideologisk poäng att utan några tveksamheter gå ”hem till den krets av nationer där vi under lång tid har hört hemma,” för att citera statsminister Ulf Kristersson (M).

För Socialdemokraterna har det handlat om att inte åter göra konflikt av militärpolitiken. Den nyss insomnade alliansfrihetsdoktrinen ska få vila i barmhärtig frid. Läs artikel

Riksdagen godkände avtalet om försvarssamarbete mellan Sverige och USA. Avtalet är ett så kallat defense cooperation agreement (DCA-avtal) och reglerar de närmare förutsättningarna för amerikansk militär närvaro i Sverige.

Beslutet om att godkänna DCA-avtalet kräver kvalificerad majoritet i riksdagen. Det betyder att minst tre fjärdedelar av de röstande, och samtidigt mer än hälften av riksdagens ledamöter, måste rösta för ett godkännande för att det ska börja gälla. Detta enligt 10 kap. 8 § och 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen eftersom beslutet avser överlåtelse av myndighetsutövning till en annan stat. Läs pressmeddelande

Ryktena om att Åland och Finland kan delas upp i Natos försvarsplaner saknar logik. Den militära ledningen i Finland och Nato borde slå hål på spekulationerna och visa enad front.

Frågan om varifrån försvaret av Östersjön ska ledas har blivit en svårlöst fråga för Nato efter Finlands och Sveriges inträde i försvarsalliansen. Bakgrunden är att Finland och Sverige likt Norge, men till skillnad från övriga länder i Östersjöområdet, vill ingå under Nato-högkvarteret i Norfolk, USA.
Samtidigt vill de baltiska länderna att försvaret av hela Östersjöområdet ska ledas från samma kommandocentral i Brunssum, Nederländerna. […]

Ligger det någon sanning i uppgifterna skulle det alltså kunna betyda att försvaret av Finland och Åland på Nato-nivå koordineras från två olika baser.

Det vore en synnerligen märklig modell. Nato är visserligen ett enhetlig område med gemensamma planer och tillgång till både telefoner och betydligt mer avancerad teknik för att kommunicera och planera, men varje medlemsland har ändå ansvar för sitt eget område.

Finland planerar för försvaret av Finland inklusive Åland och då hade det också vart rimligt om Natobasen i Norfolk planerade försvaret av hela Finland, och inte bara delar av landet.

Det är viktigt att alla som tänker försvar av Finland också tänker försvar av Åland. Åland ligger dessutom geografiskt precis mitt emellan Finland och Sverige, till skillnad från Gotland och Bornholm. I Ålands fall finns också en demilitarisering att förhålla sig till och störst kunskap om hur regionen försvaras finns förstås i Finland. Läs  artikel

[…] Anno 2024 har frontlinjerne mellem Vest og Øst i Europa rykket sig betydeligt: der er ca. 140 km. fra den estiske grænse til Skt. Petersborg og knap 500 km. fra den ukrainske grænse til Moskva. I tillæg er Sverige, Finland og tidligere de baltiske lande blevet medlemmer af NATO. Hvilken kæmpe lettelse må det ikke være for Danmark sammenlignet med situationen under den Kolde Krig. Eller hvad? Nå – ikke!

Tværtimod: i stedet er Danmark og andre nordeuropæiske lande blevet angrebet af akut krigspsykose i et selvforstærkende samspil mellem politikere og opinionsdannere. Det danske forsvarsbudget er i flere omgange blevet ’historisk’ forøget (som politikerne selv kalder det), og værnepligten er i ét drastisk hug blevet øget fra 4 til 11 mdr. På trods af frontens geografiske placering er Danmarks frihed og demokrati angiveligt truet. I den netop overståede EP-valgkampagne frygtede 7 ud af 11 af partiernes spidskandidater således Putin mere end klimaforandringerne (dr.dk 20/5). […]

Ser vi specifikt på den danske kontekst har vi, udover upartiske journalister, også fx aktivist og kommentator Anna Libak (WA), som slår til lyd for forskellige udokumenterede (og usandsynlige) påstande: (1) Rusland sprængte selv sin gasledning i Østersøen (Nord Stream) i luften (DR ’Debatten’ 26/1-23), som ellers kunne være brugt til at skrue ned for tyske våbenleverancer. (2) Hamas’ angreb på Israel var 7. oktober, Putins fødselsdag, så der er nok en forbindelse (WA 24/10-23). Men der er godt nok mange led i den ’beviskæde’. (3) Rusland er slet ikke så stærkt militært, som vi tror (DR ’Debatten’ 3/3-2022); men anno 2024 er det pludselig blevet en trussel mod hele den vestlige verden.

Tidl. statsminister Fogh Rasmussens rådgivningsfirma (’Rasmussen Global’) kører ligeledes på værdipolitisk frihjul. Det er selvsagt vigtigt for virksomheden at kunne tiltrække unge entusiastiske medarbejdere. Det gør man ikke via realpolitik, men derimod ’ungdommelig’ værdipolitik. Og Fogh har i tillæg en fortid som rådgiver for Ukraines regering, så upartisk analyse kommer ikke fra den kant. Läs artikel

Den 14 mars 1959 fattades ett historiskt riksdagsbeslut. Då fick Sverige ett allmänt pensionssystem. Beslutet togs, mot en kompakt borgerlighet, med en rösts övervikt eftersom folkpartisten Thure Königsson trotsade partipiskan och följde sin över­tygelse.

65 år senare innebär den 18 juni 2024 för oss socialdemokrater ett minst lika omvälvande ställningstagande. Nu gäller det livet självt, allas liv. Ska Sverige som enda land i Norden inte kräva skriftliga garantier mot utplacering av dome­dagsvapnen i vårt land?

Försvarsminister Pål Jonson (M) undvek frågan i söndagens ”Agenda” i SVT, och jag läser med för­färan hur hans företrädare Peter Hultqvist (S) säger att det inte är någon fara med Donald Trump i Vita huset, medan förra utrikesministern Ann Linde (S) påstår att FN:s kärnvapenförbud, som stöds av en överväldigande majoritet länder, skulle kräva ensidig nedrustning av västs kärnvapen. […]

Svenska folkets åsikt om kärnvapen undersöktes vid årsskiftet av Novus, på uppdrag av Svenska läkare mot kärnvapen, och svaret är tydligt: Två av tre säger nej till placering av kärnvapen i Sverige och vill ha riksdagsbeslut och skriftliga garantier som utesluter detta.

Argumenten att ”Sveriges inställning är välkänd och ingen kräver att vi ska tillåta kärnvapen” och att det inte finns skäl att ha kärnvapen i Sverige räcker inte. Det ger inte den garanti, som svenska folket vill ha och saknar värde om en framtida regering vill annorlunda. Läs artikel

[…] His latest book, “A World Safe for Commerce” takes a comprehensive examination of U.S. foreign policy from the Revolution to China’s rise. […]

“A World Safe for Commerce” is an engaging history of U.S. foreign policy that uncovers how the motives of American leaders were frequently less benign than most Americans think: “Even if they cloak their policies in the warm and fuzzy language of liberalism and freedom, and occasionally find themselves trapped by it, they are careful calculators of national security through the lens of commercial power.”

Copeland recounts that Britain’s harsh mercantilist restrictions pushed the American revolutionaries into their war for independence. The ideology of liberty only gained momentum when the first shots were fired. The Wars of 1812, the Mexican-American War, the Spanish-American War and numerous interventions in Latin America and Asia were all fought to safeguard and expand the U.S. sphere of economic interests.

The U.S. came close to war with Britain in 1916, but ultimately declared war on Germany when it became the greater threat to U.S. trade with Europe and Latin America. The massive expansion of U.S. power during World War II was primarily driven by the imperative to ensure access to global markets in order to counter the threat of Axis dominance over Eurasia.

The U.S. economic containment policy against the Soviet Union initiated the Cold War, while the lifting of U.S. sanctions played a crucial role in facilitating Gorbachev’s efforts to bring about its end. Trade expectations and classic geopolitics also explain the wars in Korea and Vietnam. Läs presentationen

[…] Uteblivna skrivningar om kärnvapen i avtalet är en av punkterna som kritiker lyft och jämfört det svenska avtalet med hur Norge och Danmark har formulerat sig.

En annan kritik har gällt att amerikansk personal inte kommer att lyda under svensk lag.

– Det är högst osäkert om Sverige kan stoppa sådana här aktiviteter. Det borde funnits en starkare uttrycklig vetorätt, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet.

– Det är osäkert vad USA kan komma att begära i framtiden. Man har gett amerikanarna ett carte blanche, säger Hans Blix, diplomat, tidigare folkpartistisk utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer. Läs artikel