Jonathan Power,’ When are you to get a proper job-Sixty years in journalism’ (2024)
Jonathan Powe är en av de sällsynta journalister som under lång tid haft hela jorden som besöks-och rapporteringsområde. Han skriver på engelska och bor — i Lund. Han har publicerat flera böcker och tusentals artiklar i världens stora tidningar och hars överblick och historiska kunnande har gett hans spalter en stor krets av internationellt engagerade läsare. Man kan undra varför ingen svensk tidning berikat sin internationella bevakning med att regelbundet ge plats till dem. Nu sedan Jonathan Power blivit en bit över 80 år har han gett oss en bok där han ställer sig frågan vad han gjort med sitt liv och sin journalistik. Svaren förmedlar mogen kunskap om många världsfrågor men också självrannsakan vad hans relationer till kvinnor, inklusive två äktenskap och fyra döttrar, betytt emotionellt och intellektuellt för hans liv och boenden.
Man läser bokens kapitel med stigande respekt för hur han använt journalistiken för att göra något som kändes som meningsfullt – att söka påverka tänkande läsare genom att förmedla rättfram kunskap – inte bara skummande nyheter. Internationell politik, säger han, får inte okritiskt lämnas till en elit i Washington. Jag noterar att han – liksom jag – ser både Ryssland och Ukraina som delar av den västliga världen och betvivlar att Ryssland har något motiv för ett militärt hot mot väst. Han tror att i Sverige en folkomröstning skulle ha hindrat anslutning till NATO och att den förklaras av en opinion som drevs fram med gammal skrämsel om att ’ryssen kommer’.
Powers sökande efter mening började i religionen med maning till icke våld och bistånd till behövande. Efter studier i jordbruksekonomi verkade han som biståndsarbetare i Tanzania och skulle återvänt dit om inte hans familjebildning lett honom till liv i England och journalistik som leverne. Den dragning han i ungdomen känt till religionen försvann och han kom att i stället söka moralisk kompass hos gestalter som Buddha, Jesus och inspiration hos politiska idealister som Gandhi, Martin Luther King och Nyerere. Med åren tycks han ha uppgett tanken att finna ’mening’ och nöjt sig med att ’göra det bästa av livet’. Genom journalistiken har han kunnat fortsätta att aktivt delta i kampen att göra världen bättre, särskilt för de som lever i fattiga länder eller under konflikt eller förtryck. I ett första kapitel skildrar han med starkt engagemang några modiga kvinnors insats för fredlig samlevnad och icke-våld i ett attentatsfyllt Nordirland.
I det lugna svenska folkhemmet , där Powers mycket senare genom svensk hustru hamnat, behåller han sitt heta sociala engagemang men omgiven välfärd, trögt sällskapsliv och gråväder karakteriserar han sin politiska hemvist som ’socialdemokrati med grönt.’ Hans världsförbättrarlust gäller främst u-länder, nedrustning och fredlig lösning av konflikter. Trots de reservationer han känner mot den färglösa svenska samhällsmodellen konstaterar han sansat att livet här inte är så dåligt, när man jämför med världen i övrigt…
Power – liksom många i min åldrande generation av u-landsvänliga svenskar — kände stor beundran för Nyereres kristna socialism och glädje över framstegen i Tanzania, men Power noterar nyktert att idealismen ofta gav bara en ’omfördelning av fattigdom’.
Han konstaterar att snabb utveckling kräver kapital och ägare som är intresserade och kapabla att använda kapitalet. Han fascineras av jättelandet Nigeria med 500 talade språk och social och ekonomisk dynamik. Han är vän med och berättar om sina samtal om filosofi och Amnesty rapporter med en av landets framgångsrika ledare, Obasanjo—evangeliskt troende general med nio hustrur och 29 barn.
Med lika stort intresse, över lång tid och med nära personliga kontakter följer Power utvecklingen i ett av u-världens andra jätteländer – Brasilien. Fattigdom och favelor skrämmer men pragmatism, inte ideologi och extremism, finner han, har lett till väldiga framsteg. Power har varm sympati för Biskopen Camara och andra kristna, som han känner väl och som framgångsrikt predikar icke-våld, medan Lula som karismatisk facklig ledare inspireras och får auktoritet av 20 år på fabriksgolvet. Som President för Brasilien – nu för andra gången – måste Lula och hans progressiva pragmatism ses som en stor tillgång, inte minst för färd mot en multipolär världsordning-
Power har uppenbarligen sina favoritstäder. En av dem är Sankt Petersburg och minnen därifrån, från ryssar som han känt och från rysk kultur skyddar honom uppenbarligen från det kalla och kompakta oförstående som sedan den brutala Ukraina invasionen visas allt ryskt.
Calcutta är för Power en annan favoritstad. Kommunisterna i Calcutta, liksom i Kerala, har enligt Powell lyckats utomordentligt väl med modernisering och utveckling, särskilt sen de dumpat den kinesiska samhällsmodellen. Power– till vänster om mitten men inte vänsterfrälst — tror att Indien på lång sikt går om Kina. Han citerar en slående tes om att Kina lyckades avancera rekordsnabbt tack vare frånvaro av hindrande lagar, men att Indien kommer att avancera snabbare än Kina för att samhället har de pålitliga lagar som behövs för att en pragmatisk kapitalism ska våga investera. Calcutta, rapporterar Power, har nu en dynamisk ekonomi , är rent, har låg kriminalitet och stor kulturell aktivitet. Oh, Calcutta!
Powells bok innehåller inte bara hoppingivande berättelser. Hans redovisning av hur decennier av dödande kunde pågå i Guatemala både under och efter det kalla kriget är skrämmande. Briefad av Thomas Hammarberg, chef på Amnesty International, bidrog Power efter resor till landet och många intervjuer till den skakande bild som kommit fram av statligt ledda massakrer. Trots medvetande om grymheterna blundade ett kommunismfixerat USA och först sedan Gorbachev stoppat militärt och ekonomIskt stöd till Kuba skar Havanna ner stöd till rebeller. Sent omsider deklarerade Clinton offentligt att USAs tystnad varit fel . Och 1999 rapporterade en av FN tillsatt kommission att totalt ca 200.000 människor hade dödats i Guatemala – 93 % av den statliga sidan.
Journalister som Jonathan Power har ett oerhört värde i vår komplicerade värld. Med stort globalt kunnande och med ambitionen att genom intervjuer, böcker, resor ger de oss bilder både av den hoppingivande och skrämmande verkligheten och ideer om hur framsteg kan göras och våld undvikas.