Texter

Ingen kan ta miste på försvarsminister Peter Hultqvists ursprung. På dialekten hörs det tydligt att han har sina rötter i Dalarna. Men en gång i tiden bodde den blivande försvarsministern faktiskt i en lägenhet på Snövägen i bostadsområdet Björkskatan i Luleå. Under åren 1983-1985 var Peter Hultqvist politisk redaktör på NSD och bosatt i Norrbotten. Tillsammans med legendariska S-redaktörerna Gösta Norman och Ove Andersson rattade han NSD:s ledarsida och ansvarade för tidningens politiska linje som den uttrycks på ledarplats.

När jag träffar Hultqvist i en av Försvarsdepartements fina salonger på Jakobsgatan i Stockholm beskriver han tiden i Norrbotten som ”rolig och lärorik”. ”Den har gett en speciell känsla för länet. Jag har många vänner i Norrbotten, går ofta in på nätet för att kolla NSD och känner mig alltid välkommen när jag besöker länet”, berättar han. Läs krönikan

Videoupptagning av anförandena.

Det värdlandsavtal som nu diskuteras måste ses i sitt sammanhang, som ett led i ett mer än tjugoårigt närmande av Sverige till Nato.

Steg för steg närmare Nato

 Sedan murens fall har Sverige och Nato samarbetat inom det militära området på flera sätt.

År 1994 gick Sverige med i Partnerskap för Fred och har sedan deltagit i en rad militära samarbeten, som stora Nato-ledda övningar: deltagande i Natos Response Force; deltagande i Nato-ledda interventioner i Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen; i december 2015 gav regeringen Nato tillstånd till att under en sexmånadersperiod flyga över svenskt territorium med spanings- och övervakningsplan av typ AWAC; ett förslag till lagändring har lagts fram som skall ge regeringen rätt att sända en styrka utomlands för övning ”inom ramen för internationellt samarbete”: regeringen anger behovet av en lagändring vara intresset av att delta i ”främst Nato-övningar som inte är fredsfrämjande till sitt syfte eller övningsupplägg utan avser operationer enligt artikel 5 i Natos stadga, dvs. stadgandet om ömsesidigt självförsvar”.

Värdlandsavtalet är ytterligare ett av många steg som svenska regeringar har tagit mot ett närmande till Nato. Avtalet syftar enligt regeringen till att säkerställa att Sverige som värdland kan lämna ett effektivt stöd för militär verksamhet på svenskt territorium i samband med övningar, kriser eller militära operationer i Sverige och i vårt närområde.

Läs mer

Efter förlusten i Stora nordiska kriget (1700–1721) fortsatte ledande krafter inom den politiska eliten i Sverige att förespråka en aktivistisk utrikespolitik. Mössorna under den store statsmannen Arvid Horn var mera realistiska och ville inte ha en ny konfrontation med Ryssland. När hattarna kom till makten startade de strax ett nytt, för Sverige förödande krig mot detta land (1741–1743).

Det var under detta krig som idéer om att skilja Finland från Sverige lanserades av kejsarinnan Elisabeth för att splittra motståndaren. De gavs under Gustav III tid ökad spridning av finländska separatister. Men hade denna politik också gehör i Stockholm, hos kungen själv? Var Gustav III beredd att offra Finland mot att få fria händer att erövra Norge? Meteorologen och amatörhistorikern Anders Persson diskuterar här en tvistefråga i historieskrivningen.

Läs mer

Vid en omläsning av den danske författaren Hans Scherfigs (född den 8 april 1905 i Köpenhamn, död den 28 januari 1979) mästerverk Frydenholm (1962; översättning av Nils A. Bengtsson. Alba 1978) uppkommer en del frågor.

Boken handlar om den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget. I boken skildrar Scherfig hur polisen blir brottslig, hur försvarsmakten hjälper ockupanterna och regeringen går nazisterna till mötes. Att även Danmarks högsta domstol böjde sig för ockupanterna skildras på ett klargörande sätt:

Läs mer

Förra veckan inträffade en incident mellan det svenska stridsledningsplanet ASC 890 och ett ryskt stridsflygplan av typen SU-27 utanför Bornholm. Vanligtvis har ryska flygplan i närheten av Sverige bara vikt åt annat håll när svenska plan dykt upp. Det ryska planet var aldrig inne på svenskt territorium.

Försvarsminister Peter Hultqvist säger till Svenska Dagbladet att Sverige skall agera via den incidentberedskap vi har. I övrigt konstaterade försvarsministern att bilden av ett skärpt läge i Östersjöområdet är detsamma som ”en bra tid tillbaka”.

Läs mer

”Att stå utanför Nato, göra slut med försvarsindustrin, återinföra en värnplikt och öka arméns numerär, utrustning och vapen gynnar Sverige bäst.”  (Ledare i Dala-Demokraten 11/1, det vill säga samma dag som försvarsminister Peter Hultqvist höll sitt stora tal under Sälen-konferensen.) Dala-Demokraten är Peter Hultqvists tidning, i den meningen att den ägs av partidistriktet (S), där Hultqvist är ordförande. Det är ett skäl till att man kunde ha förväntat sig en överensstämmelse mellan ledaren och Hultqvists tal samma dag. Så blev inte fallet.

Läs mer

Utrikesminister Margot Wallströms utspel under Folk och Försvars nyligen avhållna Sälen-konferens om allmän värnplikt har mötts av positiva reaktioner på sina håll. Det är lätt att förstå. Sveriges totala försvarsberedskap är katastrofalt låg, vad än nye överbefälhavaren Micael Bydén må säga. Något måste göras. Men det måste vara välövervägt. Att göra värnplikten till en vagt definierad medborgarplikt är inte hållbart.

Värnpliktsarmén, som bör och kan återinföras, ska användas till försvaret av landet – hela landet. Det kommer inte att fungera utan militär utbildning med återkommande övning. Hur stor andel av en ålderkontingent av kvinnor och män som inkallas är en bedömningsfråga; de som inte får militär grundutbildning måste infogas i andra delar av totalförsvaret. Vilken samhällstjänst som helst duger inte.

Läs mer

Den 16 januari hävdes sanktionerna mot Iran, sedan IAEA konstaterat att landet fullföljt alla åtaganden om ändring av dess kärnteknikprogram. Detta måste hälsas med glädje av alla som verkar för avspänning och fredlig samexistens mellan stater. Det är ett framsteg att avtalet med Iran kunnat undertecknas av alla fem stormakterna med vetorätt i FN:s säkerhetsråd samt av Tyskland.

Det har inte gått att visa att Iran brutit mot icke-spridningsavtalet genom att producera kärnvapen. IAEA har heller inte lagt fram några bevis för att så skulle ha skett. Icke-spridningsavtalet förbjuder inte stater att forska om och ta fram teknik för kärnvapen – den röda linjen går vid att tillverka kärnvapen.

Läs mer

Debatten om vårt förhållande till Nato tenderar att handla om kortsiktiga problem som den sittande ryske presidenten Putins agerande, vårt svaga försvar, akuta hot mot Baltikum m.m. Men ett beslut om vi ska söka medlemskap i Nato eller inte rör mera långsiktiga frågor, ”grand strategy”, en förändring som inte bara skulle beröra vårt land, utan den nordeuropeiska regionen och Europa som helhet. Geopolitiken förekommer således sällan i debatten. Men den svenska och – numera, sedan 1917 – den finska statens säkerhetsproblem är i grunden inte annorlunda än 1721, då freden i Nystad stadfäste det maktpolitiska skiftet i Nordeuropa från svensk dominans till rysk. Sedan dess har asymmetrin cementerats. Alla svenska och finska statsledningar har, sedan man efter den katastrofala freden 1809 och med hjälp av en importerad fransk marskalk insett sakernas tillstånd, haft att hantera denna asymmetri. Denna hantering kan i princip ske på tre olika sätt:

Läs mer

I en diskussion om relationerna Finland-Ryssland-Sverige härförleden blev jag påmind om att den inflytelserike finländske historieprofessorn Matti Klinge lanserat en kontroversiell idé om syftet med Sveaborg, fästningen utanför Helsingfors. Huvudsyftet skulle, enligt Klinge, inte ha varit defensivt, ett försvar mot ryska anfall, som det alltid hävdats, utan offensivt, som en bas för anfall mot Ryssland, i synnerhet S:t Petersburg.

Läs mer

Vi har idag (16/1) publicerat artiklar där två ledande nordiska militärer, Sveriges nuvarande överbefälhavare Micael Bydén och den nyss avgångne chefen för Finlands militära underrättelsetjänst Sakari Wallinmaa, både understryker att det inte föreligger något militärt hot mot dessa bägge länder. ”Vi ser i dag inget direkt militärt angreppshot mot Sverige”, förklarar general Bydén. Överste Wallinmaa säger att man ”inte kunnat påvisa” några indikationer på att Finland skulle vara utsatt för ett militärt hot.

Läs mer

Flera före detta Warszawapaktsstater och sovjetrepubliker, vissa med långa landgränser till Ryssland, har varit Nato-medlem_mar i över ett decennium utan att krig har utbrutit. Det är befängt att tro att svenskt Nato-medlemskap skulle betyda reellt ökad krigsrisk.

Dessa två meningar är av central betydelse när det gäller att förstå innebörden av den stort uppslagna artikel på DN-debatt (7/1) som bär rubriken ”Låt inte rysskräcken hindra oss från att gå med i Nato” och som har undertecknats av inte mindre än 25 skribenter, varav tre generaler och två överstar.

Skribenterna hävdar således att det är riskfritt för Sveriges säkerhet att gå med i Nato. Tvärtom – påstår de – har den då stärks.

Läs mer