Jus ad bellum, Jus ad bello

Mats Björkenfeldt

De latinska uttrycken i rubriken betyder ”rätten till krig” och ”rätten i krig”. Vår bok Lagen mot krig (som finns för nedladdning på sajten) behandlar i stort sett bara Jus ad bellum.

Om man kan sin historia vet man att i stort sett alla angripande stater försöker rättfärdiga sin aggression, tidigare med hänvisning till att man hade gud på sin sida, nuförtiden att man har stöd i folkrätten. Hitler hänvisade till självförsvarsrätten när Tyskland angrep Polen 1939. Oxfordprofessorn Arthur Goodhart önskade rättfärdiga Storbritanniens brott mot FN-stadgan med påståendet att hans lands vapenanvändande var lagligt självförsvar för “to protect a vital economic interest that is imperilled”  Det gällde “when an act of force threatens to deprive the States of the Western world of the essential oil on which their economic life depends.”

Om man läser vår bok förstår man kvickt att detta är nonsens. President Obama lanserade doktrinen om  “unable or unwilling”, det vill säga att en stat som blivit angripen av militära styrkor måste bekämpa dessa och är man ”unable” att göra det, har man förbrukat sin rätt till suveränitet och andra stater kan då militärt intervenera. Obama har utanför USA fått stöd för sin doktrin av ett fåtal, bland andra den israeliske folkrättsprofessorn Yoram Dinstein. Professor Stuart Casey-Maslen har dock klarlagt i sin nya bok Jus ad Bellum: The Law on Inter-State Use of Force (Hart 2020) att Dinstein “argues, unpersuasively, that action by foreign states in Syria amounts to state practice that ‘prominently upholds’ the ‘unable or unwilling’ test for forcible action in self-defence against non-state actors operating on the territory of another state.”  Och att Casey-Maslens avfärdande av Obamas och Dinsteins argumentation är korrekt, framgår av tidigare inlägg på sajten

Stuart Casey-Maslens bok är ett utmärkt tillskott till det folkrättsliga biblioteket, då hans svar på frågor om “non-state actors may be attacked in another state”, “consent is validly given to foreign intervention”, “responsibility to protect” (RtP) och “humanitarian intervention” är  övertygande och bekräftar vad som anges i Lagen mot krig, att RtP och humanutära interventioner förutsätter beslut av FN:s säkerhetsråd.