UD:s agerande i åtalet mot den tidigare Kinaambassadören Anna Lindstedt strider mot diplomatisk sedvänja och praxis och väcker frågor om UD som god arbetsgivare. Det är såvitt vi vet första gången utrikesdepartementet anmält ett sådant ärende hos Säpo och åklagare – vilket här lett till åklagarens beslut, skriver 21 tidigare ambassadörer.
Den tidigare svenska ambassadören i Peking, Anna Lindstedt, har av en åklagare vid riksenheten för säkerhetsmål i ärendet rörande den svensk-kinesiske medborgaren Gui Minhai åtalats för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt” enligt brottsbalken, 19 kap, 4 paragrafen.
Åtalet vittnar om okunnighet om vilka befogenheter en ambassadör har och leder till frågor om utrikesdepartementets roll som arbetsgivare.[…]
Till saken hör att Anna Lindstedt i detta fall inte har ingått i någon förhandling med någon makt utan på basis av den kunskap och information hon har haft i detta besvärliga ärende endast försökt medverka till en lösning, som skulle innebära att Gui Minhai frigavs – ett starkt svenskt intresse. Om man även från någon kinesisk sida skulle ha tipsat om att det föreslagna mötet i Stockholm skulle kunna lösa ärendet, fanns det ingen anledning att inte pröva detta tillvägagångssätt. Läs artikel
Sven Hirdman , en av undertecknarna av artikeln ovan, har även intervjuats i Expressen om Anna Lindstedt.