Norges statsminister Jonas Gahr Støre presenterade på frigörelsedagen den 8 maj en nationell säkerhetsstrategi för Norge. Sverige gör anspråk på att ha en egen sådan strategi, men den är ett hopkok av spretiga idéer som inte ger mycket till vägledning och knappast kommer att få någon nämnvärd betydelse. Är den norska bättre? Vad säger den om till exempel förhållandet till USA, som ju traditionellt stått Norge mycket nära säkerhetspolitiskt?
Strategin nämner att förhållandet till USA är förändrat med stor framtida osäkerhet som följd. Nato ska dock enligt den norska regeringen även i fortsättningen utgöra den centrala ramen för det kollektiva försvaret av Europa, men mycket har likväl ändrat sig på den västliga sidan:
”Ukonvensjonell og konfronterende politikk fra USA, inkludert dramatiske endringer i handelspolitikken, har skapt stor usikkerhet i det transatlantiske forholdet” och ”Fortsatt omfattende amerikansk militær tilstedeværelse i Europa er ikke gitt”, konstaterar regeringen.
I en intervju samma dag (VG.no) kommenterar statsministern strategin:
”USA er og vil fremdeles være vår viktigste allierte, og Nato er verdens sterkeste forsvarsallianse. Den kollektive beskyttelsen og sikkerhetsgarantien består.” Efter sitt möte nyligen med president Donald Trump i Vita huset är Støre alltjämt full av tillit då han menar sig ha fått bekräftat att försvarssamarbetet mellan Norge och USA er högt värdesatt.
Enligt Støre måste Europa ta mer av kostnaderna för stabiliteten på den egna kontinenten, eftersom USA rör sig mot Stillahavsregionen och Natostaterna i Europa blir viktigare för norsk säkerhet. Han ser framför sig ett tätare försvarssamarbete i Norden och mellan Norden och de baltiske staterna, men även med Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Polen.
Enligt strategin kvarstår emellertid att ett trovärdigt norskt försvar är avhängigt stöd och förstärkningar från USA: ”Sikkerhetssamarbeidet mellom våre land skal utvikles med utgangspunkt i varige amerikanske og norske interesser”, skriver regeringen. Konkret handlar det om att USA måste ha kontroll på de ryska atomvapenstyrkorna och atomubåtarna i Norges omedelbara närhet, och regeringen kommer därför att fortsätta att erbjuda USA tillträde till norska områden och ”investere i kapasiteter som gjør oss relevante for USA”. Det ska även ske genom att Norge underlättar gemensamma investeringar med utgångspunkt från tilläggsavtalet till det norska DCA-avtalet (som utvidgade antalet baser).
Støre menar i en annan intervju samma dag (Forsvaretsforum.no) att det icke finns något behov av en plan B:
”Jeg vil ha en bred plan A, som handler om at vi gjør vårt for å gjøre Nato fortsatt relevant og sterk”, sier statsministern till Forsvarets forum.” Vad en plan B närmare besett skulle gå ut på framgår inte tydligt. Men det bör handla om att bygga upp ett eget, självständigt försvar som kan stå på egna ben, något som uppenbarligen inte är aktuellt enligt den nationella strategin.