Länkar

Fredsskadad är ett alltmer populärt modeord i dagens konservativa debatt. Fredsskadad – värre än krigsskadad, verkar det som.

Men hur kan man vara ”fredsskadad”? Jo, så här ligger det till. I den tyvärr alltmer högerorienterade kulturtidskriften Axess (nr 6/2017) menar konservativa Katarina Tracz att 200 år av fred har gjort Sverige okunnigt i fråga om krig och fred.

”Om vi vill ha fred så måste vi förbereda oss för fred”, skrev ministrarna Margot Wallström och Peter Hultqvist i DN i somras (19/6). Men för Katarina Tracz är detta ett utslag av svensk naivitet. Hoppas man på fred ska man förbereda sig på krig, anser hon. Denna gamla romerska tanke ligger bakom sekler av förödande krig.

Fredsskadade – det är de som är kritiska till storövningen Aurora 17, enligt Svenska Dagbladets ledarskribent Erik Thyselius (12/9) liksom Dagens Nyheters mest militante ledarskribent Erik Helmerson (redan 21/4). Läs krönikan

Was the recent Russian and Belarussian Zapad-2017 military exercise really preparation for a major conflict as some neighbors feared? DW spoke with Thomas Möller, a Swedish army observer who was there.

Thomas Möller: In accordance with the Vienna document (2011 OSCE agreement aimed at strengthening trust in security area – Ed) seven countries were invited on voluntary basis from the Belarus side to observe the Belarus part of the exercise. There were two of us from each country. We were in Belarus from September 16-21 observing the exercises.

Where exactly did you go and what did you see?

Upon arrival on the Saturday, we had an initial briefing from the Belarus escort team. On Sunday we were transported to Ruzhanski poligon, which is a training area. We observed Belarus and Russian aircraft and helicopters bombing different targets for a couple of hours. We had the opportunity to ask questions all the time and – this goes for all the observation days – all our questions were answered in an open and transparent manner. On Monday we were transported to the Osipovichski poligon, which is an artillery training area, where we watched land forces training, live firing with artillery, tanks and APCs, supported by aircraft.

One of the critical points was the number of soldiers. Some estimated that the actual number was almost 100,000. What were your impressions?

You can always discuss the numbers of soldiers. The Vienna document is mainly about land forces. What the Belarus verification agency reported – 12,700 Russian and Belarus soldiers – is a correct number I think… From an observer’s point of view I would say it is impossible to tell if it was 12,700 or 13,061. I believe the Belarus agency…

The scenario for the Belarus part of the exercise is like any other exercise. A small part of Belarus was marked out as a fictive country. Belarus and Russia stopped the attack from this ”country”. They met the attack, stopped it and made a counter attack. I would not say that they were enacting a battle between two major highly-equipped countries…

Was it a preparation for a big war as some in the West and neighboring countries feared and were concerned about?

This is normal military business as we do in all countries with armed forces. This is not training for attacking anyone. You meet the enemy, you stop the enemy, you defeat the enemy with a counter attack. We are doing the same thing in Sweden.

Lieutenant Colonel Thomas Moeller from the Swedish Armed Forces observed the joint Russian and Belarus military exercise in Belarus in September 2017. In the past, he has observed military exercises in Finland, Estonia, Spain and Poland. Läs artikel

…Också under det kalla krigets tuffaste dagar förmådde vi föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” hade en reell innebörd.

Sverige och Finland bildade en neutral zon i Nordeuropa som höll kombattanterna isär. Genom ett ”för våra förhållanden starkt försvar” kunde vi säkerställa att inget kuppartat skulle kunna ta kontroll över svenskt territorium, och hota motståndaren därifrån.

Också globalt höll sig Sverige utanför stormaktskampen. Vi hade en självständig röst, som kunde kritisera bägge sidor, stå upp för avspänning, fred och nedrustning och spela en medlande roll i många internationella konflikter. Nu törs vi inte längre. Frågan är varför? Är hotet från dagens Ryssland så mycket större än från det kalla krigets Sovjetunionen? Inte om man ser till faktisk militär kapacitet. Då var Sovjets och Warszawapaktens militära kapacitet ungefär jämbördig med Natos…

Putin vet också att ett ryskt fotfäste i Sverige vore ett oacceptabelt hot för Nato. Nu har vi valt att stå utanför Nato, men ändå göra oss beroende av dess beskydd. Det verkar vara sämsta möjliga alternativ, eftersom vi tydligen hela tiden måste demonstrera vår lojalitet. Då kanske ett medlemskap med tydliga ömsesidiga åtaganden, ger oss en större handlingsfrihet.

Men vi borde åtminstone ställa oss frågan, varför vi inte kan återgå till den oberoende politik som tjänade oss så väl under det kalla kriget. Fast då behöver vi förstås ett ”för våra förhållanden starkt försvar”.Läs artikel

Frankrikes president Emmanuel Macron efterlyser ett gemensamt EU-försvar och interventionsstyrka.

Svenske försvarsministern Peter Hultqvist (S) avvisar dock förslaget.

Western commentators were obsessed with the numbers of Russian troops being mobilized during the course of exercise and stuck firmly to the ”100,000 servicemen” narrative. But Russia proved them wrong by keeping the drills small, managed, and contained.

The real numbers are still unconfirmed, but the actual number of troops deployed was almost certainly below what was initially reported in the West. This is primarily because Zapad-2017 focused on strengthening Command and Control (C2) and integrating forces, rather than emphasising troop displacements – which had already been done during Zapad-2013.

The Kremlin could therefore credibly claim that the West overreacted and fell victim to scaremongering and reporting rumours that Moscow was not being transparent about the nature of the exercise and its intentions…

Russia practised two of the four main types of modern warfare: asymmetric and conventional (the other two being cyber and nuclear). In the first phase of the rehearsed scenario – during which ”illegal armed groups” from Veshnoriya ”penetrated” Russian and Belarusian territory – Russia and Belarus tested troop deployment, the setting up of advanced field posts and C2 components, as well as integrating forces ahead of a joint counter-offensive against a more conventional enemy, which took place during the second half of the week’s exercises…

It did not rehearse a total war scenario but rather showed it is ready to raise the cost of deterrence in order to win while also imposing a tremendous cost on an invading army. Veshnoriya did not stand a chance.

Furthermore, intimidating NATO while bolstering Russia’s sense of military power on the home front allows Moscow to use supposedly increased insecurity in the West and the shared neighbourhood as a credible deterrent. Deterrence is one thing, but if you can prove to your enemy that their incursion will result in a catastrophe, you create insecurity among your opponents – and your neighbours.

Zapad showed that any army seeking to burst Russia’s A2/AD bubble would bear a high enough cost as to be effectively beaten. At the end of the day, Russia demonstrated that its borders with Eastern Europe are not only conventionally tough to breach but also benefit from solid anti-access capability to deny entry to enemy forces – not just geographically but also on many strategic fronts, from space down to the sea. Läs artikel

Norske soldater deltar stadig sjeldnere i fredsbevarende FN-oppdrag. De siste tjue årene har fokuset dreid mer mot skarpe NATO-oppdrag – med bruk av kampfly og spesialsoldater. Det viser en ny rapport.

De norske styrkene er også blitt stadig mindre: Før 2003 var gjennomsnittlig antall norsk personell i internasjonale operasjoner 530 personer, mens fra og med 2003 er det gjennomsnittlig 103 mannskaper.

– Norge har hovedsakelig bidratt med «symbolske bidrag» til FN de senere årene, ved å fylle få, sentrale stillinger som gir stor innflytelse på selve operasjonen, såkalte nisjebidrag, heter det i rapporten «Norsk deltakelse i internasjonale operasjoner 1990–2015» fra Forsvarets forskningsinstitutt…

Nylig avgått leder Hedda Bryn Langemyr i Norges fredsråd, ser endringen som resultat av endring av norsk forsvars- og sikkerhetspolitikk.

– At vi har bidratt så aktivt i NATO-operasjoner har i mange år vært idealistisk begrunnet. Vi bomber for å redde sivilbefolkningen, om det er Kosovo eller Libya. Afghanistan-rapporten (ekstern lenke, red. anm.) viser imidlertid med all tydelighet at det vi evnet best var å være en god alliert. Ut fra det rasjonalet bidrar vi i internasjonale operasjoner for å styrke vår sikkerhetsgaranti. Men med et NATO som utfordres av interesseforskjeller mellom nord og sør, mellom USA og Europa, henger den sikkerhetsgarantien i en tynnere tråd, sier Bryn Langemyr.

Hun viser til endringen av NATOs strategi i 1999, med det nye «Out of Area»-konsept. Dette ble styrket gjennom en økt standardisering av øvelser og utstyr i NATO.

– Vi kuttet drastisk i landmakten for å kunne fylle bestemte funksjoner i internasjonale operasjoner. Det gjorde at vi mistet det tradisjonelle folkeforsvaret til fordel for et langt mindre, profesjonalisert forsvar, sier Bryn Langemyr.

Läs artikel

H.E. Ms Margot Wallström, Minister of Foreign Affairs, Sweden.

n 1954, former Secretary-General, Dag Hammarskjöld, stated that ”the United Nations was not created to bring us to heaven, but to save us from hell”.

The need for a United Nations that seeks to save us from humanity’s worst impulses remains. However, in these days of uncertainty we must also learn from – and build on – what is positive in our world, and in the United Nations.

In his important address on Tuesday, our Secretary-General laid out the threats and challenges we face; and how we can overcome them. Delivering a peaceful and prosperous future will depend on collective action. This is the moment for multilateralism, not unilateralism. We must grasp it or risk the consequences. Läs talet

Under försvarsmaktsövningen Aurora 17 spelar flygbasen i Hagshult en av huvudrollerna och den ger förutsättningar för ett ytterligare avstamp i det svensk-finska försvarssamarbetet…

Här finns 172:a stridsflygdivisionen från Blekinge Flygflottilj, F 17, stationerad med sex stycken Jas 39 Gripen för att försvara Sverige mot ett tungt väpnat angrepp. Till sin hjälp har man ett förband från Finland, 31…

Den finska divisionen har utlovat att kunna genomföra sex flygföretag under loppet av 16 timmar varje dag. Detta kräver att teknikerna jobbar både dag och natt.

– Basen och organisationen som tog emot oss var väl förberedd, så allt har fungerat mycket bra för oss, säger flygunderhållschef Jukka Muhonen. Vi är fullt integrerade på den yta vi blivit tilldelade.

Han berättar vidare att man med lastbil tagit med sig 10-15 containrar med utrustning och reservdelar från Finland. Detta inkluderar också deras transportabla ledningsplats. Väl på plats lånar man dragbil från Sverige. Vapnen, vilka i huvudsak består av ej stridsladdade Sidewinders- och Amraam robotar, har man i huvudsak transporterat monterade på flygplanen. Allt har gått smärtfritt, vilket också kan konstateras från den svenska sidan. Läs pressmeddelande

Tillsammans med amerikanska förband genomfördes idag en av de största
helikopterluftlandsättningarna som gjorts i Sverige någonsin. Momentet var en del av övningen Aurora 17 och de soldater som släpptes från helikoptrarna var fienden som de svenska stridskrafterna nu måste försvara sig emot…

Major Niklas Winsth från Helikopterflottiljen är en av övningsledarna som övervakar luftlandsättningen från sidan.
– Det finns många skäl till att luftlandsättning med helikopter är en bra stridstaktik. Man kan komma in snabbt, från en oväntad riktning, på en oväntad plats och tid, och dessutom blir man inte beroende av infrastruktur som vägar och broar. Det är viktigt att öva i stor skala på det här viset, då ser vi vad vi kan och vad vi behöver bli bättre på, säger han. Läs pressmeddelande

I likhet med Sverige har Schweiz en lång historia av alliansfrihet.  Nu öppnar presidenten Doris Leuthard för att, tillsammans med Sverige, medla i konflikten, skriver Reuters. 

– Jag tror Schweiz och Sverige och kan spela en roll bakom kulisserna, säger hon.

Enligt den svenska regeringen behövs politisk dialog för att finna en lösning på Nordkoreakrisen. Och Sverige, ett av få västländer som har diplomatiska relationer med regimen, är berett att hjälpa till.

Schweiz vill också att en politisk dialog kommer till stånd så snart som möjligt – och på måndagen uppger landets president Doris Leuthard att man gärna medlar i konflikten tillsammans med Sverige, skriver Reuters. 

Schweiz är, i likhet med Sverige, neutralt och har en lång historia av diskret diplomati, framhöll Doris Leuthard vid en presskonferens på måndagen.

Hon varnade även för ”överreaktioner” från de inblandande parterna. Läs artikel