Texter

Statsministern måste förklara sitt svek mot FN, etc.se

av
Pierre Schori
Nästa år fyller Förenta nationerna 80 år. Vid starten den 24 oktober 1945 förband sig de 51 grundarstaterna ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel”. Några månader tidigare, den 6 augusti 1945, hade staden Hiroshima utplånats genom ett amerikanskt atombombsangrepp, världens första. Tre dagar senare släpptes en andra atombomb över Nagasaki. Omkring 200 000 människor dog i sviterna av bombningarna.
I Europa hade stora delar lagts i ruiner och nära 60 miljoner mist livet. Svält och sjukdomar härjade. Människor tvingades på flykt från sina hem.
Massmorden på judar – Förintelsen – hade genomförts.
Som en bjudande plikt för en majoritet av medlemsstaterna antog FN 1947 ”The Partition plan”, framförhandlad under svensken Emil Sandströms ledning, som delade Palestina i en judisk och arabisk stat. 55 procent av det forna brittiska mandatet tillföll Israel och 45 procent arabsidan, som det då kallades, medan Jerusalem ställdes under FN:s kontroll. Den judiska delen var inte bara störst, den hade också de bördigaste jordarna och den enda hamnen. […]
FLERA RESOLUTIONER FÖLJDE som bekant därefter, och den 18 september i år krävde 124 stater i generalförsamlingen i ett extrainsatt möte, med hänvisning till det konsultativa utslaget i den internationella brottsdomstolen den 19 juli, att Israel skulle upphöra med sin närvaro och illegala politik i det ockuperade palestinska territoriet. Belgiens ambassadör motiverade sin röst med orden:
“Israels decennielånga ockupation förstör palestiniernas mänskliga rättigheter och komprometterar varje möjlighet till en fredsprocess i Mellanöstern.”
Men Sverige lade ned sin röst. […]
MOT DENNA BAKGRUND ber jag om svar från statsministern på följande frågor:
Är det ”att komma hem”, att få en fredligare och humanare värld, att svika FN så totalt?
Varför protesterar inte regeringen mot att Antonio Guterres och hans medarbetare förtalas och livsviktiga FN-organ motarbetas eller portas?
Varför följer inte Sverige exemplet från andra EU-länder att ta emot svårt skadade civila från Gaza såsom FN har begärt?
Vill ni följa president Macrons vapenexportförbud till Israel?
Är det rimligt att svenska staten driver affärer med det israeliska vapenkonglomeratet Elbit som förser den israeliska krigsmakten med huvuddelen av de förintande vapen som används mot civila i Gaza och Libanon? Pensionsfonderna i Danmark och Norge har sedan många år avstängt koncernen på grund av brott mot den humanitära rätten. Läs artikel

Rambeslut som förbereder för långgående amerikansk militär verksamhet på territoriet enligt DCA-avtalet

av
Utgivarna

Regeringen fattade den 17 oktober ett ”rambeslut”, som gäller tillämpningen av DCA-avtalet med USA. Enligt beslutet medger regeringen tillträde till territoriet för amerikanska militära statsluftfartyg, statsfartyg och militära fordon (stridskrafterna) enligt Försvarsmaktens närmare bestämmande beträffande verksamhet som ska genomföras i enlighet med DCA-avtalet. Beslutet är nu tidsbegränsat till 2024 och 2025.

Flera frågor inställer sig. Varför behövs ett sådant beslut när det redan föreligger ett DCA-avtal som reglerar tillträdet för sådana stridskrafter? Vad är det Försvarsmakten ska bestämma om i detta sammanhang? Och vad är det för verksamhet som avses och som tydligen ska genomföras enligt DCA-avtalet? Rambeslutet är kryptiskt och svaren på dessa frågor är inte helt lätt att utläsa.

Bakgrund

Artikel 11 i DCA-avtalet innehåller en generell bestämmelse om amerikanskt tillträde till svenskt territorium. Syftet med bestämmelsen är enligt förarbetena (prop. 2023/24:141) att enskilda beslut om tillträde inte ska behöva fattas inför varje amerikanskt besök. De amerikanska stridskrafterna ”ska” därför ges tillträde till Sverige så länge det tioåriga avtalet är i kraft.

Läs mer

Sverige allokerar 720 miljoner från tidigare stödpaket i finansiellt stöd till Ukraina, regeringen.se

av

Inom ramen för tidigare kommunicerade stödpaket till Ukraina avser regeringen allokera finansiellt stöd till Ukraina om 63 miljoner Euro eller cirka 720 miljoner kronor. Det finansiella stödet kommer att omfatta 20 miljoner euro i stöd till Ukrainas industriella bas. Detta grundar sig på en dansk modell som syftar till att stödja upphandlingar från ukrainsk industri baserat på förslag från Ukraina. Det finansiella stödet kommer också att omfatta stöd på cirka 43 miljoner euro till en rad multilaterala initiativ som ska stötta Ukraina. Läs pressmeddelande

​BRICS signals shift from US dominated financial system ​BRICS signals shift from US dominated financial system, responsiblestatecraft.org

av
[…] On the first day, the original BRICS members (Brazil, Russia, India, China, and South Africa) officially welcomed Egypt, Ethiopia, Iran, and the United Arab Emirates (UAE) into the group. With this expansion, BRICS+ now represents over 40% of the global population, potentially positioning itself as a viable counterweight to the Western-dominated global system.
While the main objectives of the gathering will focus on strengthening multilateralism, equitable global development, and security, attendees will also explore ways to deepen cooperation between BRICS nations and countries from the Global South.
Specific issues discussed among BRICS will include a new BRICS payment system, de-dollarization, a BRICS digital currency, an alternative to the International Monetary Fund (IMF) and a proposal for a new trade platform for grain.
The chosen themes and issues accentuate and exacerbate the growing rift between the West’s existing global order and the Global South. BRICS, especially Russia, clearly intend to use the forum to display their vision of a multipolar economic and geopolitical architecture that starkly contrasts with the Western, primarily United States led, “rules-based” financial, economic, and political order. Läs artikel

Regeringen vill få DCA-avtalet med USA genomfört men för vilken användning?

av
Utgivarna

Regeringen gav den 17 oktober Försvarsmakten i uppdrag att inom vissa ramar ”genomföra” DCA-avtalet med USA. Vilket mandat får Försvarsmakten? Vad får Försvarsmakten ”verkställa” och ”träffa avtal om”? Och vilka frågor ligger kvar på regeringens bord?

Det första som berörs i regeringsbeslutet är avtalsbestämmelsen som ger amerikanska styrkor rätt till ”obehindrad” användning av de sjutton baser som omfattas av avtalet (artikel 3, punkt 1). Dessa baser får användas för bland annat övningar; transitering; tankning; landning; inkvartering av personal; utplacering av styrkor; förhandslagring av materiel; beredskapsoperationer; och andra ändamål som parterna kommer överens om.

Utgångspunkten enligt avtalet är att parterna gemensamt ska använda de nu aktuella sjutton baserna. Men det anges samtidigt att USA kan ges ensamrätt till sådana delar av baserna som Sverige och USA eller deras ”verkställande organ” särskilt fastställt att endast amerikanska styrkor ska få tillgång till och använda.

Av regeringsbeslutet framgår Försvarsmakten utses till ”verkställande organ” i frågor som avser ”exklusiv amerikansk användning av” delar av en eller flera av de sjutton baserna.

Det är alltså denna exklusiva rätt för USA som nu aktualiseras. Regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att som ”verkställande organ” genomföra avtalet i denna del. Vad detta konkret handlar om framgår inte av beslutet. Det kan vara fråga om ett eller flera konkreta projekt eller ta höjd för förväntade amerikanska krav.

Läs mer

Arméchefen talar ut om Sverige som militärt vakuum med armén i utlandet

av
Utgivarna

Jonny Lindfors tillträde som arméchef i juni 2023. Han har utbildats vid US Army War College. Som så många andra svenska militärer har han tjänstgjort i Afghanistan och Kosovo.

Lindfors driver nu linjen att Sverige försvaras bäst utomlands och att landet får finna sig i att inte mycket blir kvar till det egna nationella försvaret. Denna uppseendeväckande ståndpunkt har han torgfört ett bra tag nu utan att möta nämnvärda invändningar.  Det är dock inte en linje som han har konstruerat själv, även om han tämligen hederligt tydliggjort dess implikationer skarpare än andra. Det är en linje som rimmar rätt väl med tankegångarna hos det dominerande försvars- och säkerhetspolitiska etablissemanget, vilka tankegångar nu senast kom till uttryck i propositionen om totalförsvaret.

I botten på denna politik ligger en bristande tilltro till att vi förmår något själva och att vi försiktigt kan manövrera oss fram i en nog så kinkig terräng med hyggligt bevarad självbestämmanderätt. Den politik som för närvarande dominerar går ut på att i hög grad foga sig efter framför allt USA:s intentioner och att inom Nato gå längre än andra medlemmar för att bli ”bäst i klassen”.

Vi går här kronologiskt igenom ett antal artiklar och uttalanden av Lindfors för att se om det finns en linje i hans tänkande.

Artikeln The Arctic is definitely heating up — in more ways than one publicerades 12 oktober 2018 på sajten Warroom innan Lindfors tillträdde som arméchef:

“In the ongoing competition between the United States, Russia, and China, smaller nations such as Norway, Sweden, and Finland are treated like tokens on a geographical gameboard. They are forced to react to their security context, in order to influence their situations in their nations’ best interests.”

Detta är ingen dålig utgångspunkt. Sveriges nationella intresse bör diktera politiken. Sedan är det en annan sak att det inte alltid är lätt att internt enas om vad detta innebär. Öppnar man sig för utländskt inflytande, något som numera är mer regel än undantag i vårt land, blir det kinkigare att bevara kärnan i det egna självbestämmandet. Medlemskapet i Nato gör oss mer utsatta. DCA-avtalet med USA öppnar oss för ett inflytande som det nu inte går att överblicka.

Läs mer

Svenska territoriet är fortsatt ett militärt tomrum

av
Utgivarna

I regeringens proposition om det svenska försvaret, Totalförsvaret 2025-2030, föreslås de militära anslagen växa från 125 miljarder kronor innevarande år till 186 miljarder kronor 2030. Det är dock osäkert hur stor del av de medlen som kommer att gå till svenskt försvar.

Efter den nästan totala nedmonteringen av försvaret vid kalla krigets slut startade en viss upprustning som en följd av Rysslands annektering av Krim och ockupation av delar av östra Ukraina 2014. Med medlemskapet i Nato har försvarsdoktrinen formats utifrån Natos krav. Det går igen i försvarspropositionen som flera gånger hänvisar till kommande Nato-planer då det delvis lämnas öppet hur det svenska försvaret skall utvecklas. Där planerna är kända ligger enligt försvarsdepartementet propositionen väl i linje med Natos önskemål.

Kritik har riktats från flera håll mot att beslut från tidigare försvarsberedningar, främst gällande arméns uppbyggnad, inte uppfyllts av regeringar och försvarsledningar.  Bland annat har Riksrevisionen kommit med skarp kritik mot att markstyrkorna gång på gång fått stå tillbaka för andra satsningar, främst för flyget.

Det har medfört att Sverige fortfarande saknar ett territorialförsvar för hela landet. Med Nato-medlemskapet har inriktningen nu blivit att de få markstyrkor vi har skall förflyttas österut för att stationeras i norra Finland och Baltikum (ett första steg är en svensk bataljon till Lettland).

Läs mer

Med norska ögon i Nato och med USA

av
Utgivarna

Professor emeritus Rolf Tamnes, knuten till Norges utrikespolitiska institut, skriver initierat om de långa linjerna i norsk försvars- och säkerhetspolitik ur ett Nato perspektiv i artikeln Fortid, nåtid, fremtid som nyss publicerats på sajten Stratagem.no.

Den norska strävan efter starkast möjliga förankring i väst har varit en pelare i norskt tänkande om krig och fred. Sveriges ansatser för att bibehålla alliansfrihet och neutralitet inom en skandinavisk ram mötte norskt motstånd. Förhandlingarna om ett försvarssamarbete som fördes under 1949 strandade. Norge men även Danmark och Island gick med i Nato.

Tamnes skildrar vad medlemskapet i Nato innebar för Norge under det kalla kriget. Politiken då genomsyrades av linjen att få hjälp utifrån och att invitera västmakterna att knyta Norge nära till sig. Norge lutade sig alltmer åt USA.

Försvarsminister Jens Hauge, som starkast hade gått emot ett skandinaviskt försvarsförbund, var enligt Tamnes den främste arkitekten bakom efterkrigstidens försvars- och säkerhetspolitik. Den skulle bygga på avskräckning och avspänning gentemot ryssarna. Och den skulle svara mot behovet att invitera och integrera allierade styrkor i det nordliga flankförsvaret, men samtidigt sätta gränser för allierad verksamhet i fredstid genom praktisk avskärmning. Detta var tänkt som en sorts dubbel politik. Enligt Tamnes var det Hauge som formulerade den norska basförklaringen 1949 och grunderna för var gränsen skulle dras för den allierade verksamheten i norr. Tamnes menar att dessa begränsningar inte var huggna i sten, men hur de kunde anpassas efter allvaret i läget framgår inte klart.

Läs mer

Veckans citat

av
Derimot er det et Nato-fartøy som seiler under nederlandsk flagg som er på tokt. Kystverkets nettjeneste NAIS viser at ubåten passerte Preikestolen, før den gjorde vendereis omtrent ved Hengjandeviga.
Forsvarets operative hovedkvarter bekrefter overfor Sandnesposten at det er en nederlandsk ubåt som er i Lysefjorden mandag.
– Dette er normal trening. Dette gjelder også for andre militære skip som seiler i samme område, sier talsperson Hanne Olafsen i Forsvarets operative hovedkvarter.
Hun fortsetter:
– Siden det ikke er en av våre norske ubåter, kan ikke vi uttale oss om operasjonsmønster eller hva de i detalj gjør, men det jeg kan si, er at alliert tilstedeværelse i Norge og i våre farvann er viktig for et troverdig forsvar av Norge og NATO. Det er med på å øke vår felles evne til å samarbeide i våre nærområder og holde beredskapen vår oppe i en usikker tid.
Sandenesposten 14 oktober

Fortid, nåtid, fremtid, stratagem.no

av
Rolf Tamnes, professor emeritus, NUPI

Kriser, men også suksess er velkjente merkelapper på NATO. Her drøftes alliansens utfordringer og meritter; de tidlige formative år og viktige veivalg; Norges plass i NATO under den kalde krigen og den nye tidsepoken for alliansesamarbeidet formet fremst av Putins revisjonisme og nyimperalisme. Hvor går nå NATO og Norge? […]

Mye gjøres nå i alliansen og nasjonalt for å bedre avskrekking og forsvar. I hvilken grad søker man som tidligere å kombinere disse ambisjoner med beroligelse overfor russerne og grensesetting overfor allierte? Forsvarskommisjonen anbefalte å tenke nøye gjennom prinsipper for og praktisering av norsk avskrekkings- og beroligelsespolitikk. Det gjaldt spesielt basepolitikken, restriksjoner på utenlandsk øvings- og treningsvirksomhet samt allierte operasjoner i nordområdene i tilknytning til norsk territorium. Kommisjonen mente at det var særlig fire forhold som aktualiserte behovet for en slik refleksjon. 1) Russlands aggressive opptreden. 2) Svensk og finsk NATO-medlemskap og spørsmålet om samordning og harmonisering av selvpålagte begrensninger. Svensk og spesielt finsk politikk og praksis vil bli mindre restriktiv enn den norske, spesielt overfor alliert virksomhet i grensenære områder. 3) Muligheten for økt flernasjonalt nærvær i Norge. 4) Moderne våpenteknologi, som vil bidra til at allierte kan gjennomføre oppdrag i nord uten å måtte trekke veksler på norsk område, spesielt i Barentshavet, hvilket kan gjøre det vanskeligere for Norge å influere på allierte. Vanskelige sikkerhetspolitiske og operative avveininger som brytes mot en doktrinær tradisjon. operasjonsmønstre. Läs artikel

Vad kan SACEUR i krislägen göra med svenska stridskrafter som opererar under Natos befäl utanför Sveriges gränser?

av
Utgivarna

General Cristopher Cavoli, som är Natos överbefälhavare, Supreme Allied Commander Europe (SACEUR), och samtidigt överbefälhavare för de amerikanska arméns styrkor i Europa, intervjuades förra månaden av Ivo Daalder som är knuten till Chicago Council on Global Affairs och tidigare varit USA:s ambassadör till NATO.

En central frågeställning som berörs i intervjun mot bakgrund av de medvetna begränsningarna i artikel 5 i Natos stadga (den så kallade musketörparagrafen) är vilka befogenheter Cavoli som SACEUR har i olika lägen. Utgångspunkten är att det är Nordatlantiska rådet (NAC) som avgör om artikel 5 ska sättas i verket genom beslut om åtgärder vid väpnat angrepp mot en medlemsstat. Som medlem av Nato deltar Sverige i rådet vid sådana ställningstaganden. Sverige kan då genom att vägra konsensus förhindra ett beslut. Det är av stor vikt för ett litet land som vårt att hålla på denna beslutsordning. Den gör det möjligt att tillsammans med andra likasinnade stater gå emot offensiva, aggressivt inriktade projekt eller åtminstone ställa villkor. Det ligger i Sveriges intresse att denna beslutsordning inte undergrävs genom delegation till SACEUR. Frågans betydelse understryks genom regeringens proposition denna vecka, som vi behandlat på sajten, att riksdagen ska besluta om att ställa land-, flyg- och marina styrkor till Natos förfogande och befäl under 2025 inom hela eller delar av Natos operationsområde. Vilka implikationer kan detta få med svenska soldater på plats i till exempel Lettland om ett från början fredstida läge skulle övergå i kris och än värre upptrappning. Vilken vägledning får läsaren av Cavoli:

Läs mer

Svenska styrkor till Natos och andras förfogande i fred och krig

av
Utgivarna

Regeringen föreslår i en proposition att Sverige ställer väpnade styrkor till Natos förfogande. Det gäller markförband, specialförband och amfibieförband om högst 1 200 personer, högst sex örlogsfartyg med tillhörande personal och högst 24 stridsflygplan. Beslutet skall gälla till och med 31 december 2025.

Syftet anges vara att bidra till Natos samlade avskräckning och försvar av det nordatlantiska området.

Eftersom det handlar om att sätta in svenska militära förband utomlands krävs beslut i riksdagen.

Det finns ingen begränsning till att insatsen av styrkorna enbart gäller fredstid och heller ingen begränsning vad gäller uppgifterna. Det framgår av propositionen att styrkorna också kan sättas in i militära insatser för försvar av allierade i krig.

Även insatser som från början är tänkta att vara avskräckande i fredstid kan bara alltför lätt övergå till militära krigsoperationer om en allierad dras in i krigiska förvecklingar där omständigheterna kan vara mer eller mindre klara.

En svensk markstyrka på 600 anställda soldater och officerare, som kan ökas till 1000, skall planeras för stationering i Lettland. Det svenska förbandet avses vara baserat utanför Riga i Lettland och kunna verka även i andra frontstater som Estland, Litauen och Polen.

Detta anges som exempel på var svenska styrkor kan komma att sättas in. Att svenska styrkor avses komma att verka även i en annan frontstat som har en lång gräns mot Ryssland, nämligen Finland, behandlas inte i propositionen men är ett projekt under utveckling.

Läs mer