Texter

”Blir det krig?” är öppningsfrågan i Helsingin Sanomats stort uppslagna intervju med generalen Gustav Hägglund, förutvarande kommendör för den finska försvarsmakten och därefter ordförande i EU:s militärkommitté. Och Hägglund försäkrar intervjuaren att han, trots rapporter om undervattensrörelser i finska farvatten och icke-överenskomna rutter med militärflyg i närheten av det finska luftrummet, sover gott på nätterna: ”Jag har inte förlorat någon sömn på grund av dessa händelser”, svarar han.

Läs mer

Rysslands agerande på Krim och i östra Ukraina var djärvt och på sätt och vis oväntat. Det stred mot folkrättens och FN-stadgans våldsförbud, och det stred också mot det postsovjetiska Rysslands hävdande av dessa principer. Annexionen av Krim kunde knappast motiveras med hänvisning till en generell folkens självbestämmanderätt: i andra fall – Tjetjenien! – har den ryska staten inte godtagit någon motsvarande rättighet. Det var stormakten Ryssland som talade, liksom andra stormakter har tagit till orda – och satt kraft bakom orden – när deras säkerhets- eller andra intressen har ansetts hotade och ifrågasatta.

Läs mer

Är Vladimir Putins Ryssland en politisk diktatur? Alla politiska system man tycker illa om måste förvisso inte vara diktaturer. I annat fall blir termen suddig och närmast obrukbar, annat än som speglosa. Jag skulle pröva att beteckna detta det nu- och närvarande Ryssland som ett övergångssamhälle – som har gått från ett partibyråkratiskt allhärskardöme till ett pluralistiskt fåtalsvälde med ännu långt ifrån utvecklade rättsstatsinstitutioner. Så någon liberal rättsstat är Putinryssland knappast (även om korruptionen där nog inte är alls lika vittgående som i Sverige under den så kallade frihetstiden). Men nog tar det kraft och tid att odla så rara ärter som en rättsstat, särskilt som jordmånen inte har varit den allra bästa. Och nu talar vi således om urminnes hävd, inte om kortlivade ”kommunistiska” experimentfasoner.

Läs mer

Efter att en av världens största flygövningar inleddes i tre nordiska länder svarar Ryssland med en omfattande överraskningsövning. Både Nato och Ryssland är övertygade om att det enda språk motparten förstår är militära styrkedemonstrationer.

ARCHANGELSK En dag efter att de arktiska flygövningarna inleddes i norra Finland, Norge och Sverige står jag inför en klass studenter i svenska på Archangelsk universitet. Majoriteten av dessa studenter är politiskt ointresserade. När jag frågar hur mycket de följer med händelserna i Ukraina är det få som vill svara. En ung kvinna undrar däremot över ordet rysskräck, ett ord hon har stött på under vistelser i Sverige. Läs artikel

Läs också Sven Hirdmans artikel som refereras till.

Den nya finländska regeringens vilja att utreda och ”bevara möjligheten” att ansöka om Natomedlemskap ändrar inget för Sverige, enligt statsminister Stefan Löfven. Han hänvisar till regeringens uppgörelse med M, C och KD om den försvarspolitiska inriktningen. – Vi har en överenskommelse, en inriktningsproposition för försvaret som både innehåller en satsning på vår militära förmåga och en analys och utredning av de olika samarbeten vi har och de organisationer vi ingår i. Vad ger de och vilka är för- och nackdelar, säger Löfven efter en frågestund i riksdagen. – Den utredningen är vi överens om. Men det innebär inte en prövning av medlemskap i Nato.Om de borgerliga partierna som regeringen gjort upp med tolkar det så är det fel, enligt statsministern. – Det står tydligt i uppgörelsen att det inte är en prövning av vår alliansfrihet.

Alla länder försöker främja sina utrikespolitiska och handelspolitiska intressen. Vi kallar våra egna ansträngningar information och främjande. Andra länders agerande kallar vi propaganda och spioneri.

Erfarenheter från det kalla kriget och från UD

Sovjetunionen var dåligt och klumpigt på utrikespolitiskt främjande av sina intressen. Man förlitade sig ofta på lokala kommunistpartier, vilka hade låg trovärdighet. De sovjettrogna individerna i Väst var få. Man gav ut några propagandatidningar såsom Nyheter från Sovjetunionen, vilka hade låg genomslagskraft. Med något större framgång framhävde man i utlandet de sovjetiska framgångarna i rymden. Man förlitade sig på sin militära och politiska styrka, som man ansåg ingav nyttig respekt och fruktan. Vidare på sin aktiva underrättelseverksamhet. Däremot hade man knappast några kulturcentra utomlands.

Läs mer

Bland anhängare till svenskt Nato-medlemskap finns mycket gott folk.

Så var det också på 1950-talet, när Herbert Tingsten lyckades övertyga en hel del människor om att Sverige skulle överge neutralitetspolitiken och ansluta sig till Atlantpakten. Han vann inte tillräckligt många. Men Tingsten tillvann sig ändå respekt som polemiker – han var dock en framstående samhällsforskare, fostrad som tänkare i den stränga uppsaliensiska Hägerströmandan – och som en intelligent försvarare av medborgerliga fri- och rättigheter när den Popperianska sociala ingenjörskonsten befann sig i sitt ideologiska zenit.

Läs mer

Den svenska neutralitetslinjen, den Bernadotteska, har varit framgångsrik men aldrig rät.

I Krimkrigets slutfas höll den svenska regeringen på att göra ett avsteg, men den så kallade novembertraktaten 1855, som ingicks med Storbritannien och Frankrike, hann aldrig bli verklighet. År 1863 ville Karl XV inskrida på Danmarks sida i konflikten med Preussen men hindrades av sin dynamiske finansminister, J. A. Gripenstedt, och regeringschefen Louis De Geer. Kungens planer på en dansk-svensk solidaritetspakt gick om intet.

Läs mer

Alliansfrihet och en utrikespolitik som säkrar trygghet trots minskat försvar är inte längre möjligt. Men vi får inte bli enögda: avspänning, nedrustning och samverkan måste förbli ledord – det skriver Olof Kleberg som läst en ny antologi med röster mot ett Nato-medlem.

Ryssland har annekterat Krim och sänt trupp in i östra Ukraina och därmed rivit upp den europeiska säkerhetsordning som etablerades 1975, för jämnt 40 år sedan, genom Helsingforsavtalet. Incidenterna i vårt närområde ökar.

Läs mer

”Menar Stefan Löfven att Norge, Estland, Lettland och Litauen inte skulle bidra till Europas säkerhet?” Frågan ställs av riksdagsman Hans Wallmark, försvarspolitisk talesman för Moderata Samlingspartiet, inför en interpellationsdebatt i riksdagen som han själv har varit upphov till och vars syfte är att öka förståelsen för behovet av svensk Nato-anslutning (Sydsvenskan 26/5).

Läs mer

Sommaren 2014, när jag översatte Theodor Fontanes sista roman Der Stechlin (1898) till svenska, slogs jag av berättelsens många referenser till händelser och personer ur den svenska historien. Det är inte konstigt. Där Stechlin utspelar sig, i Berlin och landsbygden norr därom, kärnområdet i Mark Brandenburg, hade trupper ur den svenska krigsmakten marscherat fram och tillbaka genom seklerna. Grannskapet, Vorpommern, hade till och med varit en svensk besittning under en längre tid (fastän ingen skulle ha kommit på tanken att kalla svenskarnas närvaro där för ”ockupation”).

Läs mer

Efter anförandet på ABF-mötet den 19 maj svarade Sven Hirdman på frågor från publiken om den svenska alliansfriheten. Se videoupptagningen.

Sven Hirdmans anförande  kan läsas på inlägget den 21 maj på denna hemsida. (se längre ned på hemsidan)