[…] Världen är verkligen så orolig att politiken har blivit avtrubbad. Då ett land attackerar ett annat lands atomanläggningar är det få i mitt nyhetsflöde som kan hålla huvudet kallt och fördöma brottet mot internationell rätt. Till denna minoritet hör FN:s generalsekreterare António Guterres och Sveriges tidigare statsminister Carl Bildt. En eloge till dem.
De flesta finländska ledare, med republikens president i spetsen, ser sig nödgade att inleda sina kommentarer med att säga att det är viktigt att Iran inte lyckas utveckla kärnvapen. I praktiken en tumme upp till Trump alltså, utifrån filosofin att ändamålet helgar medlen. Militärt våld är okej om det utförs av länder vi är beroende av och riktar sig mot länder med andra värderingar än våra. Problemet är bara att detta synsätt undergräver folkrätten.
Visst, Stubb lade på slutet med ett par ord om att internationell rätt ska respekteras, men i sammanhanget kom detta alltså i andra hand och var nämnt närmast pliktskyldigt. Det centrala verkade vara att inte stöta sig med USA ens då vad Bildt kallar “ett solklart brott” begåtts. Detta är vår omdiskuterade “värdebaserade realism” i sin sämsta form. Läs artikel