Eget försvar eller försvar av andra länder

Utgivarna

USA är redo att ge säkerhetsförsäkringar till Sverige under en eventuell ansökningsprocess till Nato. Det beskedet ger utrikesminister Ann Linde efter mötet med USA:s utrikesminister Antony Blinken den 4 maj. (SVT Aktuellt)

”Jag kan naturligtvis inte gå in på detaljer”, säger hon.

Hon är samtidigt tydlig med att det inte rör sig om några säkerhetsgarantier, något som endast kan ges till fullvärdiga Nato-medlemmar, enligt Linde, som inte vill yppa vad hon och Blinken har diskuterat.

Fixeringen vid försäkringar under en ansökningsprocess förefaller vara ett sätt att ta bort uppmärksamheten från själva sakfrågan vad ett Nato-medlemskap innebär.

De säkerhetsgarantier som utrikesministern talar om kanske har någon substans, men det är inget vi kan veta.

Men det är säkerligen så att USA istället framfört krav på vad Sverige skall bidra med vid ett Nato-medlemskap. Ann Linde antyder att samtalet har rört sig i den riktningen:

”Man tycker att det skulle bli ett positivt säkerhetspolitiskt läge i Arktis och Östersjöområdet. Därför är man beredd att ge olika typer av säkerhetsförsäkringar.”

De här rätt kryptiska uttalandena handlar om vad som sedan länge är känt. USA och Nato vill kunna använda svenska och finska försvarskrafter inte primärt för våra egna länders försvar utan för att sättas in i Östersjöområdet i syfte att försvara de baltiska staterna och förstärka USA:s närvaro i Arktis. Det senare området har på några år blivit allt viktigare, och där pågår nu vad som närmast liknar en kapprustning mellan USA och Ryssland.

Läs mer

Har Väst rätten på sin sida?

Mats Björkenfeldt

Den danske forskaren Lars Erslev Andersen har låtit publicera en mycket viktig artikel, när Sverige nu snart kliver in i Natos finrum. Danmark har befunnit sig där sedan 1949, så Andersen vet vad han talar om.

Lars Erslev Andersen finner i artikeln det något motsägelsefullt, när företrädare för Nato-stater korrekt starkt kritiserar Rysslands uppenbara brott mot FN-stadgan och folkrätten i Ukraina, medan Nato självt sedan kalla krigets slut begått flagranta brott mot den internationella rätten. Och framför allt gäller det allianspartnern USA, som ofta undgår kritik av sina allierade när man allenarådande bryter mot FN-stadgan. Den danske (s)-politikern Mette Gjerskov har till och med sagt att ”danskerne skulle vænne sig til at gå i krig uden FN-mandat”. Man bävar här för att svenska politiker, snart i finrummet, ska låta sig inspireras av detta anarkistiska synsätt.

Läs mer

Veckans citat

”Kung Fredrik vädjade i april (1848) inte bara till kung Oscar, utan spelade också ut sitt starkaste kort: Frankrikes, Storbritanniens och Rysslands garantier för Danmarks besittning av Schlesvig. Problemet…var att ’England knappt ens vet att Schlesvig existerar’. Den tyska ockupationen av Schlesvig var ett brott mot internationell rätt…Genombrottet kom när Preussen accepterade kung Oscars medling”. Slutsats: garantierna var inte värda mycket, men fint med en neutral kung Oscar!

Union eller undergång, del 1

Kampen för ett enat Skandinavien

Ytterligare en solidaritetsförklaring i raden av andra

Rolf Andersson

Sverige och Storbritannien har i samband med premiärminister Boris Johnsons snabbutflykt till idylliska Harpsund och roddtur därstädes med statsminister Magdalena Andersson undertecknat en politisk solidaritetsförklaring. Den har väckt viss medial uppmärksamhet. Inspirerande tolkningar har följt.

Kärnan i förklaringen är emellertid följande formulering:

”Should either country suffer a disaster or an attack, the United Kingdom and Sweden will, upon request from the affected country, assist each other in a variety of ways, which may include military means.”

Förklaringen innebär alltså ingen skyldighet för någon av staterna att lämna bistånd genom att ingripa med militära medel vid en attack mot den andra staten.

Läs mer

Olustiga kampsignaler

Anders Björnsson

Enligt den amerikanske pensionerade översten Douglas Macgregor finns det en uppenbar risk för att Nato-landet Polen ingriper militärt i Ukraina och att sådana överväganden har stöd i Washington. I denna situation förbereder svenska regeringen en ansökan om svenskt medlemskap i Nato. Detta är ingenting annat än politisk galenskap. Ett beslut i Nato-frågan – ja eller nej – bör rimligen dröja, till dess det ryska kriget i Ukraina är över och dess följdverkningar har avtecknat sig.

Polen är ett grannland till Sverige, via havet, och till Ukraina. Polen är historiskt sett en av Ryssland fiender – den fiendskapen upphörde inte med kalla krigets slut. Sverige har inte utpekat Ryssland som fiendemakt, Ryssland inte heller Sverige. Med ett svenskt Nato-medlemskap skulle detta förhållande ändras. Om en svensk medlemsansökan sänds in, samtidigt som polsk trupp går in i Ukraina för att strida mot Ryssland, sätts vårt lands säkerhet på spel.

Man får hoppas, att intetdera inträffar. Men svensk säkerhetspolitik måste ta sikte på oförutsägbarheter, och den möjligheten begränsas eller avvecklas, om vi inträder i militäralliansen med alla de förpliktelser och förväntningar, som då kommer att riktas mot oss. Statsminister Magdalena Andersson spådom, att vi som Nato-land kommer att bära ett speciellt ansvar för säkerheten i Östersjöområdet (till vilket ju Polen hör), bör kunna tolkas som en kampsignal.

Det är sådant som fyller en med olust i dessa dagar.

Nato-alliansen

Per Blomquist, överste av första graden och ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien

Att nu ingå i världens största militärpakt verkar inte välbetänkt.

Nu påstår man att säkerhetsläget har förändrats i Europa. Ja, det kan man verkligen konstatera när kärnvapenmakten Ryssland är i krig mot sin granne i söder.

Vår stora granne i öster är alltid beroende av läget i Norden. Och självklart gäller detta särskilt nu då krig pågår i söder.

Det viktigaste i säkerhetsläget i Europa är antagonismen mellan kärnvapenmakterna USA och Ryssland.

Läs mer

Dagsvers: ett fredsarbete. Angående expertvälde

Vår kompilatör, vår plagiatör!

Han bråkade inte för mycket.

Han lämnade varje dag som sig bör

sin senaste drapa till trycket

 

men gnällde på alla med glatt humör

och trodde han gjorde dem glada.

Det är någonting som bara den gör

som inte kan hejda sin svada.

Läs mer

Nej, Finlands sak är verkligen inte vår!

Rolf Andersson

Försvarsmakten (FM) kastar sig på sin hemsida in i ”Nato-debatten” (Natodebatten i fokus – Försvarsmakten (forsvarsmakten.se)). Vem som bett FM om det framgår inte. Myndigheter har inte för vana att opåkallat breda ut sig om känsliga säkerhetspolitiska frågor som är under politisk debatt och överläggning. Har regeringen anmodat myndigheten att göra det? Föreligger det kanske ett officiellt yttrande från FM till statsledningen i hithörande frågor? I så fall borde medborgarna få ta del av det. Eller är det så superviktigt och extremt hemligt att det ska mörkas fram bakom lyckta dörrar, bakom vilka bara en elit, en obestämd krets av tillförlitliga ”experter”, ges tillträde?

Hur som helst, är vi som medborgare för närvarande behjälpta av de ”fakta” och ”svar” som FM öppet redovisar? Låt oss granska en punkt i framställningen på FM:s hemsida.

Nämligen Finlandskortet!

Läs mer

Dagsvers: Världens affärer

Ungern och Polen skulle få böta.

De trampade på vår konstitution!

Men nu är de båda så snälla och söta,

och då får man inte ta ton

 

mot deras missbruk av rättsstatens grunder –

hur det nu än förhöll sig med det.

Det skulle ha blitt en historisk blunder

mot pustans och innanhavets passion

att dväljas i sin atlantiskhet.

 

Vi skulle ha ställt oss vid sidan av färden.

Vi skulle ha krympt oss och sålt vår själ.

Ty när det gäller så upphöjda värden,

finns det varken monark eller träl.

Läs mer

Veckans citat

”Före kriget var 80 procent av österrikarna positivt inställda till landets neutralitet. Nu, två månader senare, är det 90 procent.”

Hufvudstadsbladet 6 maj

Låt Finland gå sin väg!

Rolf Andersson

Det lär inte dröja mer än en dryg vecka innan Finlands president Sauli Niinistö högtidligt på en presskonferens låter meddela det officiella beskedet att landet bör söka inträde i Nato. Något ytterst drastiskt skulle behöva inträffa för att meddelandet från honom och den finska eliten i övrigt skulle bli ett annat. Hur pass säker Niinistö är på att han är inne på rätt spår kan man spekulera om. Och det kan man med fördel överlåta till finnarna själva att göra. Men har han egentligen fått ut något av sin nervösa säkerhetspolitiska skytteltrafik, som inkluderat många statsöverhuvuden runt om i världen, och av alla sina telefonöverläggningar med kända politiska ledare, om vilka det ständigt rapporteras på presidentens hemsida?

Mer förtroendegivande hade det nog varit om han hade tagit ledningen för och koncentrerat de nationella krafterna på ett kyligt, förtroendefullt och brett samråd med det finska folket för att på djupet, eftertänksamt och i lugn och ro analysera läget och vad som eventuellt behöver göras. Sådana detaljer tycks det emellertid inte finnas tid till! Det är ett ledarskap som i stället verkar fästa stor vikt vid den senaste opinionsmätningen. Risken är att det påminner alltför mycket om det vi har här i vårt eget land.

Läs mer

Dagsvers:

Många älskare av alliansen

tror att den står bi i nöd och lust.

Men de bortser ganska samfällt

från att den kan drabbas av förlust.

 

Därför: det som sägs i en artikel

kan bli flagor om ett löfte kränks.

Bättre leva efter mottot

att du aldrig får nånting till skänks.

 

Zweiter Leutnant