utvald

Än pågår Rysslands krig i Ukraina! Hur länge ska det pågå? De flesta krig med stormakten USA som ägt rum i modern tid har hållit på inte i månader utan år: USA:s krig i Afghanistan, Irak och Libyen, när tog de krigen slut? Slutpunkten är otydlig.

Sedan Rysslands anfall på Ukraina den 24 februari, har, fram till mitten av augusti, 5 514 civila verifierats döda enligt FN. Vad gäller truppförluster är siffrorna osäkra men högre än antalet dödade civila. För varje dödad människa är många skadade.  Och kring varje dödad och skadad finns alla översiggivna närstående.

Enligt min moraliska uppfattning av kriget i Ukraina ligger skulden till kriget hos Ryssland, angriparen. NATO:s utvidgning, de amerikanska nykonservativas lust att försvaga Ryssland, svikna tidigare löften, stormaktsspelen mellan USA, Kina och Ryssland, inget kan berättiga Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Detta moraliska ställningstagande snedvrider inte förmågan att uppfatta verkligheten.

Läs mer

Försvarsmakten publicerade den 16 september en första delrapport om det pågående arbetet att förbereda och anpassa försvaret till Nato vid ett kommande medlemskap.

Då regeringen lämnade in Sveriges ansökan om medlemskap till Nato den 18 maj i år hävdade man att konsekvenserna utretts i den säkerhetspolitiska rapporten och att denna utgjorde det viktigaste underlaget. Regeringens rapport på 51 sidor hade mindre än en sida om de militärstrategiska konsekvenserna av ett medlemskap.

Det mest konkreta fanns under rubriken ”Utveckling av existerande försvarssamarbeten vid ett svenskt Natomedlemskap”, där man säger att existerande försvarssamarbeten med andra länder kan fortsätta vid ett Nato-medlemskap. Ingenting fanns om hur ett medlemskap skulle påverka det svenska försvaret, vilket vi kommenterat tidigare.

Regeringen gav istället, efter det att ansökan lämnats in, Försvarsmakten i uppdrag att börja utreda konsekvenserna för försvaret!

Det Försvarsmakten nu publicerat är ett referat och hela delrapporten är inte offentliggjord, men man får utgå från att huvuddelarna stämmer, även om det sannolikt finns sekretessbelagda avsnitt.

Kraven från Nato är en omfattande kursändring av det svenska försvaret. Svenska bidrag av förband till Nato kan komma att bestå av fartyg till alliansens stående marina styrkor, stridsflyg till beredskapsstyrkor för air policing och marktrupp till förstärkningsstyrkorna i Baltikum och Östeuropa, Enhanced Forward Presence (eFP).

Läs mer

Joseph Roth och Gustaf Hellström var generationskamrater, och det kan därför vara på sin plats att inleda det här anförandet med några biografiska och geografiska data och jämförelser. I en viss mening skulle man kunna kalla dem för gränsvarelser.

De föddes nära riksgränser – i Gustaf Hellströms fall en gräns som sedan länge hade varit utplånad, den mellan Sverige och Danmark, i Joseph Roths fall en som skulle förskjutas under och även efter hans levnad. Kristianstad är fästningsstaden, Brody – där Joseph Roth föddes 1894, tolv år efter Hellström – anlades som en med privilegier utrustad handelsstad, när denna del av Polen – Östgalizien – i samband med den polska statens styckningar i slutet av 1700-talet tillfördes den österrikisk-ungerska monarkin: någon mil längre bort låg Ryssland, som tog sin beskärda del av bytet; Preußen, det vi idag skulle kalla Tyskland, fick också ett stycke polsk mark.

Allt detta förändrades med första världskriget, som Gustaf Hellström tillbringade mesta tiden av som utrikeskorrespondent i Paris och Joseph Roth som frivillig i den österrikiska armén. Det är litet oklart vad den senare sysselsatte sig med där, men när han demobiliserades efter det tysk-österrikiska krigsnederlaget 1918, kom han ganska snart att ägna sig åt journalistik. Hellström och Roth blev alltså båda reportrar, fast vid litet olika tidpunkter, och två av de främsta inom sina respektive språkområden. Roth skrev för tyskspråkig press, under en kortare tid i Wien, därefter med bas i Berlin, fram till Hitlers maktövertagande, när han som jude måste ta till emigrationen.

Båda – Hellström och Roth – ägnade sig vid sidan av journalistiken åt mer eller mindre skönlitterärt författarskap. Hellström skrev noveller och romaner; den unge Roth hängav sig med förtjusning, som det verkar, åt dagsvers och feuilletoner, ett slags bildat småprat i kortformat. År 1923 romandebuterade han med Spinnennetz, Spindelnätet – en studie i den fascistiska personligheten och, enligt vad kännarna anser, det första fiktionslitterära verk, där Adolf Hitler förekommer med namns nämnande.

Läs mer

”Försvaret av Sverige sker i Ukraina”, skriver Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar (”Visa riktig solidaritet och skicka kanoner till Ukraina”.14/9). Han vill, att vi ska skeppa våra moderna artilleripjäser Archer till detta land, och detta trots att han i samma artikel medger, att Sverige ”i dagsläget” har endast 24 artilleripjäser, medan Finland har 700 stycken, visserligen av annat slag.

Det där låter bekant. Under Vietnamkriget fanns det de, som reste parollen: ”En luftvärnskanon till Vietnam!” Det var personer inom KFMLr, en renodlat stalinistisk organisation. Den svenska FNL-rörelsen hade inga sådana tankar. Den stod för politiskt och ekonomiskt stöd till den sydvietnamesiska befrielserörelsen men hade inte vapenleveranser på sitt program.

Läs mer

Frågan om hur targeted killings (utomrättsligt dödande) förhåller sig till folkrätten har analyserats av den amerikanska folkrättsprofessorn Mary Ellen O’Connell vid Notre Dame Law School i en längre artikel, Targeted Killings, papers.ssrn.com, 2022.

O’Connell definierar det som: ”Targeted killings är den medvetna användningen av dödligt våld av en stats regering för att döda utvalda personer som inte häktats eller befinner sig i statens förvar.”

Hon menar att termen targeted killings är en förskönande omskrivning för lönnmord.

Hur man än väljer att beteckna det är sådant dödande olagligt i fredstid, och i självförsvar och under krigshandlingar vid väpnad konflikt.

Förbudet mot targeted killings kvarstår som bindande, oavsett vissa staters praktik och oberoende av om beslutet tagits på högsta politiska nivå i staten.

O´Connell tar i huvudsak upp USA och i några fall Israel som utövare av targeted killings, men även Ryssland har en lång historia av targeted killings liksom flera andra stater.

Läs mer

Detta är den tredje och avslutande artikeln. De föregående artiklarna, Kriget i Ukraina och Putin felbedömd, har nyligen publicerats på den här sajten.

Jag skall här försöka mig på en bedömning om hur Ryssland och dess politik kan komma att utvecklas de närmaste 10 åren. Då jag var ambassadör i Moskva 1994 – 2004 hade vi en bedömningshorisont på cirka sex månader framåt. När jag tjänstgjorde i Peking under kulturevolutionen på 1970-talet var vår erfarenhet att vi inte kunde veta vad som hände politiskt i dagsläget utan fick inrikta oss på att försöka förstå vad som hänt i det förflutna. Framtiden var höljd i dunkel. Dagens Ryssland är ett öppnare land än Kina, och några framtidstendenser bör kunna fastslås med viss säkerhet.

Många har citerat Churchills uttalande om Ryssland från den 1 oktober 1939: I cannot forecast to you the action of Russia. It is a riddle wrapped in a mystery inside an enigma; men man glömmer oftast fortsättningen på citatet: but perhaps there is a key. That key is Russian national interest. Så är det givetvis. Utifrån sina förutsättningar är Ryssland varken mindre eller mer rationellt än andra länder.

Ett annat ofta citerat citat om Ryssland är av den ryske 1800-tals diplomaten och poeten Fjodor Tiuttjev:

• Ryssland kan ej förstås med förnuftet,

     Ej mätas på en vanlig skala

          Det har sin särskilda gestalt.

Ryssland kan man bara tro på.

En sådan romantisk inställning fördunklar en nykter analys av Ryssland.

Detta är min framtidsbedömning av Ryssland 2022.

Läs mer

Frågan ställs efter utbrottet av Ukrainakriget den 24 februari.

Svaret är både ja och nej. Orsaken är att utvecklingen i Ryssland varit ryckig och påverkats av flera olika faktorer som

• Det historiska arvet från Tsartiden och från Sovjetunionen
• En instabil ekonomisk utveckling förorsakad av systemkollapsen1992 och fluktuerande råvarupriser
• Rivaliteten med västmakterna
• De ryska säkerhetsorganens starka ställning och sovjetiska världsbild
• Personen Vladimir Putin

Vissa perioder har det gått bra för Ryssland, till exempel under avspänningsåren på 1970-talet, efter Gorbatjovs makttillträde 1987–1989, under Putins första mandatperiod 2000–2004, under oljeboomen 199­9–2009, Medvedevs presidentperiod 2008–2012. Då har bedömningarna blivit positiva beträffande utvecklingen i Ryssland och relationerna med västländerna.

Under andra perioder, särskilt hela det svåra 1990-talet som präglades av Sovjetunionens kollaps, och perioden efter 2012, då den inrikespolitiska repressionen tilltog i Ryssland ledd av Putin och säkerhetsorganen, har bedömningarna varit mycket mera negativa.

Läs mer

Pressen är hård både från oppositionen och från USA att Sverige skall stödja Ukraina genom att skicka vapen. Regeringen har delvis tillmötesgått kraven och har nu beslutat om det sjunde paketet som innehåller artilleriammunition som kan användas för det självgående artillerisystemet Archer.

Tidigare har Sverige skickat pansarskott, minröjningsutrustning, pansarvärnsvapen, kulsprutor och sjömålsrobot 17; och nu skall svenska instruktörer utbilda ukrainska soldater i Storbritannien.

Regeringen kan själv besluta om vapensändningar upp till 500 miljoner och för högre belopp begära beslut av riksdagen. Sverige har 48 Archer-pjäser och Moderaterna och Kristdemokraterna vill skicka 12 av dessa till Ukraina.

Regeringen säger nej till det och enligt Magdalena Andersson måste varje sådant beslut ”vara mycket noga övervägt”.

Läs mer

Michail Gorbatjov, Boris Jeltsin och Vladimir Putin är helt olika som politiska ledare. De var dock var och en den ledare som Sovjetunionen/Ryssland behövde i en given situation och gjorde de insatser som då behövdes, även om de inte alltid kunde fullfölja dem.

 Gorbatjov

 Michail Gorbatjov lyftes fram till makten av den inflytelserike andre sekreteraren i Kommunistpartiets centralkommitté, Jurij Andropov. Denne såg till att Gorbatjov blev utsedd till sekreterare i Centralkommittén år 1978. Gorbatjov var då 46 år och fick ansvaret för jordbrukspolitiken. 1979 blev han kandidatmedlem och 1980 full medlem av Politbyrån.

Andropovs avsikt med att föra fram Gorbatjov var att åstadkomma en föryngring av partiets ålderstigna ledning och därmed också en modernisering av Sovjetunionen under partiets kontroll. Andropov, som dog 1984, låg också bakom att Gorbatjov valdes till partiets generalsekreterare den 11 mars 1985.

I vetskap om förhållandena i landet säger Gorbatjov samma dag till sin hustru till Raisa: Tak neljzja zjitj – Så kan man inte leva…

Läs mer

När jag på morgonen den 22 augusti sömndrucken bläddrade igenom Dagens Nyheter var det en artikel i kulturdelen som med ens gjorde mig klarvaken. Artikeln var skriven av Jonas Gummesson, tidigare försvars- och säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet, och den handlade om vad som kan ha föregått den svenska regeringens brådstörtade kappvändning i fråga om svenskt Natomedlemskap.

Av artikeln framgår att USA tidigt spelat en mycket pådrivande roll för Finlands, och därigenom även för Sveriges, beslut. Gummesson hänvisar bland annat till ett uttalande av Jake Sullivan, USA:s nationelle säkerhetsrådgivare, vid Aspen Security Forum i juli i år. Denne beskrev där Finland och Sverige som ”två historiskt neutrala länder som presidenten började närma sig förra hösten”, alltså redan 2021. Joe Biden var uppenbart mycket angelägen om att få med både Sverige och Finland i Nato, och i början av oktober hade han kommit så långt att den finländske presidenten, Sauli Niinistö, började tala om att Natodörren för Finlands del måste hållas öppen. Så här beskriver Gummesson förloppet: ”Sakta men säkert började Finland röra sig mot Nato och drev ett motsträvigt S i Sverige framför sig.”

Läs mer