Krigsvetenskapsakademins vitbok, Lars-Gunnar Liljestrand

Ett nytt totalförsvar – En vitbok från KV21 (Krigsvetenskap i det 21:a århundradet) av Frank Rosenius med flera är Kungl. Krigsvetenskapsakademiens bidrag till försvarsdebatten inför nästa försvarsbeslut.

Akademien slår fast att den sammantagna utvecklingen inom teknik, samhällsutveckling och stormakternas angreppsmetoder har visat att vi är på gränsen till försvarslösa, om en sådan konflikt skulle drabba oss inom de närmaste åren.

Därför, skriver KV21, behövs det ett radikalt omtag av hela totalförsvaret. Det civila försvaret måste byggas upp från grunden och det militära försvaret utökas både kvalitativt och kvantitativt.

Utvecklingen i Ryssland, Putinregimens syn på landets roll och dess agerande i sitt närområde, med den olagliga annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina, bedöms komma att vara en stor säkerhetspolitisk utmaning för vårt land under lång tid framöver och leder med nödvändighet till ökade krav på den svenska försvarspolitiken i dess nationella dimension. Även andra hot tas upp, som effekter av klimatförändringen, sönderfallande stater och terrorism.

Den mer konkreta hotbilden är att Sverige angrips vid en konflikt i Baltikum. Då utgår man från antagandet att Ryssland inte accepterar att Nato kan utnyttja svenskt territorium i försvaret av främst Estland och Lettland. KV21 anger att Ryssland i ett sådant läge vill hindra Sverige från att upplåta baser till Nato eller att alliansen ges möjlighet att utnyttja svenskt luftrum eller sjöterritorium.

Det krigsfall man tänker sig är att det endast är fråga om rysk kontroll av ett eller ett par områden på svenskt territorium, främst för att kunna etablera luftvärns- och sjömålssystem av sådan storlek att ett rimligt försvar kan etableras runt sådana områden. De som kan i första hand tänkas bli utsatta är Gotland, Öland och kuststräckan Karlskrona-Trelleborg.

KV 21 tar som utgångspunkt att Sverige i enlighet med Försvarsbeslut 2015 är militärt alliansfritt och har ett tröskelförsvar som bygger på att vi får hjälp utifrån om vi blir angripna. Författarna hänvisar till solidaritetsförklaringen som de menar ställer krav på Sveriges förutsättningar att ge och ta emot stöd, och detta stöd behöver planeras.

Bedömningen är att det kommer att ta veckor, innan Sverige kan räkna med någon mera omfattande hjälp. Hjälpen kan komma från Nato eller bilateralt från USA eller Finland. Några andra reella alternativ finns inte, anser KV21. Nato är långsamt i sitt beslutsfattande, då ett stort antal länder måste vara överens, men inte heller ett svenskt medlemskap i Nato skulle nämnvärt förändra situationen, eftersom varje medlemsland ändå har kravet att klara sig självt i ett inledande skede.

Slutsatsen blir att Sverige behöver ett försvar som kan ”utmana” Ryssland under ett par veckor i ett inledande skede. Det skulle markant öka tröskeleffekten.

KV21 vill ändra riksdagens mål för totalförsvaret, ”bevara Sveriges frihet och självständighet”, till att totalförsvaret är den ”samhällsviktiga verksamhet som ska bedrivas i Sverige när svensk suveränitet och oberoende hotas eller angrips inom hela skalan av antagonistiska hot, i fred och under krig”.

KV21 hävdar att försvar mot hybridkrig, försörjningsfrågorna vid avspärrning, militärt angrepp och skydd av civilbefolkningen är områden som vi inte klarar. Sverige riskerar att tidigt förlora förmågan att hantera samhällets behov, försvara sig och hålla stånd, och landet tappar fort handlingsfriheten att säkert kunna motta hjälp.

Vitboken behandlar utförligt de nya hoten, som cyberkrig (med cyberhot, destabiliseringshot och terrorhot) och påverkansoperationer med mera.

De nya hoten har lett KV21 till att omdefiniera krigsvetenskapen från att historiskt ha handlat om krig, krigföring och utnyttjande av militära resurser till att få en utvidgad dimension: en fientligt sinnad stat kan försöka betvinga en annan stat på ett annat/andra sätt än med hot om eller genomförd klassisk militär aggression, nämligen ”elektroniskt”.

Studien innehåller en omfattande utredning av totalförsvaret och dess framtida behov.

Här skall dock återges endast analysen av det framtida militära försvaret och de olika modeller för försvaret som har granskats.

Tre försvarsmaktkoncept anges: fortsättning på det nuvarande, ett värnpliktsförsvar och ett teknikförvar.

Det första, som utgår från Försvarsbeslut 2015, är ”undvika att förlora ensam, vinna tillsammans med andra”. Det vill säga tröskelförsvar till dess hjälp kommer utifrån. (Vi har på den här sajten kommenterat detta tidigare,)

Det tredje konceptet, ”Teknikförsvar”, beskriver en försvarsmaktsstruktur med en strategisk inriktning som har ett tydligt internationellt perspektiv och behov av avancerade teknologier, som ger ”trovärdig avskräckning genom högteknologisk bekämpningsförmåga över hela ytan och med hög momentan effekt”. KV21 beskriver konceptet som ett högteknologiskt och personalsnålt försvar: ”Verkansförbanden, sensorförbanden och ledningsorganen bemannas främst med heltidsanställd personal med värnpliktiga som komplement för större uthållighet.”

Beskrivningen av det andra alternativet, med värnpliktsförsvar, förtjänar att återges tydligt av flera skäl. Det har ett starkt stöd hos svenska folket, det innebär ett återknytande till den försvarsmakt Sverige byggde upp under hela efterkrigstiden samt är en modell som Finland hela tiden har hållit fast vid, och det är med Finland vi skall främst söka militärt samarbete.

KV21 skriver så här om värnpliktsalternativet:

”Det andra konceptet ’Värnpliktsförsvar’ handlar närmast om en stor nationell folkmilis, som uthålligt genomför en asymmetrisk kamp i syfte att höja priset för angriparen och nöta ner hans stridsvilja. Konceptet bygger på mobilisering av ett stort antal mindre enheter, stridssättet företrädesvis eldöverfall/överfall. Strid mot en överlägsen angripare ska i det längsta undvikas. Den operativa idén är att uthålligt överleva och tillfoga angriparen smärre förluster som över tiden blir avsevärda, hålla honom i osäkerhet, och nöta ner stridsviljan till den grad att angreppet upphör. Marin- och flygstridskrafterna är i detta koncept, utöver ubåtar, blygsamma och inriktas i första hand på uppgifter i fred och kris, samt på att under ett krigs inledningsfas köpa tid åt arméns mobilisering och försena angriparens etablering på svensk mark genom att insättas tidigt och kraftsamlat. Ett förstärkt ubåtsvapen utnyttjas över tiden för att försvåra angriparens transporter på Östersjön. Det nationella perspektivet är i detta koncept närmast övertydligt och näst intill självförsörjande/självtillräckligt, utan några betydande internationella kopplingar. Det är i detta koncept en uttalad målsättning att Sverige själv ska kunna svara för en trovärdig avskräckning genom förmåga till segt och uthålligt motstånd över hela landets yta.”

KV21 anser att alla tre koncepten har för- och nackdelar som kort sammanfattas:

”Med konceptet ’2015’ klarar vi eventuellt att ta emot utländsk hjälp om vi avstår från att försöka påverka angriparen i av honom besatta områden. Konceptet ’Värnpliktsförsvar’ skapar militär närvaro över hela landet men kan knappt störa angriparens inledande operationer och hindra honom att ta begränsade delar av landet samt kan inte säkerställa förmågan att på ett organiserat sätt ta emot hjälp. Konceptet ’Teknikförsvar’ kan sannolikt orsaka angriparen inledande förluster men uthålligheten är låg och frågetecken finns kring om konceptet är ekonomiskt realiserbart på de nivåer som vi i KV21 har haft som arbetshypotes.”

Författarna avslutar med att nuvarande inriktning, enligt Försvarsbeslut 2015, bör bilda utgångspunkt för den framtida utvecklingen, ”främst för att undvika riskfylld transformering i ett säkerhetspolitiskt känsligt läge, men att totalförsvarets målsättning och medel måste revideras och tillföras nya förmågor och fler förband”.

För en fortsättning enligt nuvarande inriktning föreslår man en fördubbling av antalet kvalificerade förband, en snabb översyn av nästa generations mark-, sjö- och flygstridskrafter, robustare försvar med tillgång till lokalförsvarsförband och hemvärn med i princip lika hög beredskap som förband med fast anställd personal samt bildandet av en kvalificerad snabbinsatsstyrka med hög mobilitet och eldkraft att sättas in för skydd av hamnar, flygfält och ledningsplatser.

KV21 är en imponerande, grundlig och ambitiös studie som särskilt lyfter fram behoven inom totalförsvaret.

För det militära försvaret stannar studien vid att hålla fast vid ett tröskelförsvar i väntan på hjälp utifrån.

Argumenten för ett territorialförsvar baserat på allmän värnplikt är delvis inskränkta och tar främst upp de rent militärtekniska aspekterna. Den stora styrkan hos ett sådant värnpliktsförsvar är stödet från befolkningen och att det ökar den allmänna försvarsviljan. Finland har visat att man får just de effekterna av att hålla fast vid den allmänna värnplikten. Den är också väl förenlig med snabb mobilisering och snabb insats av särskilda beredskapsstyrkor som kan sättas in vid överraskande anfall.

 

Afghanistan i riksdagen, Lars-Gunnar Liljestrand

Den 15 december behandlade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det skedde mot bakgrund av en dramatisk upptrappning av kriget.

Afghanistankriget har gått in i en ny fas. Amerikanska B52:or har återvänt och vräker ut sina bomblaster. I ett som det verkar desperat försök att besegra motståndet har USA börjat en intensiv bombning för att söka omforma själva landskapet. Man bombar för att utplåna terrasser, raviner och bergspass i syfte att hindra talibanerna att söka skydd. Insatserna kallas ”terrain denial” och för det fäller B52:orna 250 kilos bomber, så kallade dumb bombs, i koncentrerade bombmattor.

Som komplement till bombkriget har marktrupperna försetts med tyngre vapen. Sverige är med på ett hörn. Amerikanska marinkåren i Afghanistan har köpt in svenska granatgeväret Carl Gustaf för att användas mot talibanernas skyddsställningar.

Läs merAfghanistan i riksdagen, Lars-Gunnar Liljestrand

Utlandsspioneri för andra gången, Ingemar Folke

I två krönikor 2013 (nr 6 och 11) (Folket i Bild, red. anm) behandlade jag ett lagstiftningsprojekts uppgång och fall. Det gällde ett förslag från en statlig utredning (SOU 2012:95) om att införa ett särskilt straff för s.k. utlandsspioneri. Avsikten med förslaget var att skydda insatser för att främja fred och säkerhet där Sverige deltar med militär personal. Förslaget mötte mycken kritik särskilt från de organisationer som företräder massmedierna. Regeringen Reinfeldt gick därför inte vidare med förslaget. Regeringen Löfven tillsatte en ny utredning 2016, som i höstas kom med sitt förslag (SOU 2017:70). Så här ser den centrala paragrafen i de båda betänkandena ut:

Läs merUtlandsspioneri för andra gången, Ingemar Folke

Veckans citat

“Jeg tror det er Matlary som er naiv om hun tror at en FN-resolusjon som forbyr atomvåpen, ikke vil påvirke atommaktene. De hadde ikke reagert så skarpt om det ikke var tilfelle. Et internasjonalt forbud mot atomvåpen vil bidra til å øke de politiske omkostningene ved å basere sitt forsvar på atomvåpen. Realpolitikk handler ikke ensidig om hard makt, men er alltid resultat av en nøye uttenkt kost-nytte-kalkyle. Ethvert bidrag til kostnadssiden knyttet til atomvåpen er derfor av det gode.”

Debatt av Jacob Børresen (pensjonert flaggkommandør), Dagens Næringsliv 8 december

Militär får korsa nationsgränser

Inom det nordiska samarbetsorganet NORDEFCO (mellan Sverige, Norge och Finland) har länderna arbetat på en överenskommelse om att tillåta militärt flyg korsa gränserna.

Nu skall samarbetet också utsträckas till att gälla markstyrkor. Det norska Forsvarets Forum  skriver: ”Målet er at en avdeling fra for eksempel Troms på kort varsel kan ta med seg sitt utstyr og kjøre til Kirkenes gjennom Sverige og Finland.”

I somras skrev länderna på ett avtal om tillåtelse att landa för flyg utan vapen. Nu skall man gå vidare och ta fram ett avtal om landningstillåtelser för flyg med skarpa vapen.

Läs merMilitär får korsa nationsgränser

Närhet och självständighet – Finland 100 år, Anders Björnsson

Alla finnar är svenskar, sade professor Matti Klinge en gång. Det var inget svassande från Helsingforshistorikerns sida. Han utgick från ett faktum: att Finland och Sverige har levt i ett gemensamt rike långt längre än de har levat åtskilda. Det betyder inte att vi är lika i allt, men olikheterna stöter inte bort, de berikar.

Läs merNärhet och självständighet – Finland 100 år, Anders Björnsson

Neretnieks erbjuder svenskt territorium

Generalmajoren Karlis Neretnieks skriver i Svenska Dagbladet att Baltikums sak också är Sveriges.

Det är ett mantra som Neretnieks har fört fram under många år och som Rolf Andersson har granskat på den här sajten. Hans program är svenskt Nato-medlemskap och att Sverige skall vara berett att militärt ingripa om Ryssland anfaller de baltiska staterna.

I den svenska försvarsdebatten är Neretnieks extrem. Inte för att han vill ha Nato-medlemskap. Man kan förespråka medlemskap utifrån en bedömning att detta säkrar freden. Neretnieks mäler sig ut även från dem som i försvarsdebatten hävdar att Sverige skall kunna ingripa militärt till stöd för balterna. Det är en ståndpunkt som man kan diskutera om man har som gemensam grund att det ytterst handlar om att Sverige skall undgå att det egna landets territorium dras in i kriget.

Läs merNeretnieks erbjuder svenskt territorium

Angående försäkringar, Anders Björnsson

Mellan jul och nyår 1999 drabbades min hustru och jag av en våningsbrand. Brandorsaken fastlades aldrig. 85 procent av vårt bibliotek förstördes. Av möbler kunde vi rädda ett par, brandskadade, som vi behöll av pietetsskäl. Naturligtvis hade vi en hemförsäkring också, men den kunde inte återställa och inte heller ersätta vad vi gått miste om. Vi måste bygga upp ett nytt hem.

När det brinner ger en hem- eller brandförsäkring inget som helst skydd. Vad som kan skydda är en snabbt utryckande brandkår. Brandkårens primära uppgift är givetvis att rädda liv; vad som blir kvar av ett hem – eller en fabrik eller ett kontor – kommer naturligt nog i andra hand. Ingen kan försäkra sig mot döden. Förvisso förekommer det skoj med försäkringar också: någon betalar en hög premie och ser till att olyckan är framme.

Försäkringsmetaforiken i den säkerhetspolitiska debatten för vilse. Man kan inte försäkra sig mot krig, men man kan verka för att kriget inte bryter ut eller drar in över landet. Det senare kräver en god portion försiktighet, framförallt att man inte skaffar sig skjutglada fiender i onödan. Skulle olyckan vara framme, är det gott att ha ett nationellt försvar (i analogi med brandkåren). Om och när förödelsen är ett faktum, får man nog lita mest till egna krafter. Försäkringsbolag kan hjälpa till men är allmänt sett snålvargar.

Läs merAngående försäkringar, Anders Björnsson

Nato – uppgifter i framtiden

I en ny rapport från tankesmedjan GLOBSEC, NATO Adaptation Initiative, läggs förslag för Natos inriktning i framtiden.

Rapporten inleds med att hävda att Nato står inför ett avgörande vägval. Omvärlden förändras, och Nato riskerar att hamna i bakvattnet om man inte följer med och anpassar sig till de snabba geopolitiska och teknologiska förändringarna. En ny strategi skall läggas fram inför toppmötet i juni 2018 och fastläggas vid Natos 70-årjubileum 2019.

Nya element i strategin är:

– Natos engagemang slutar inte vid medlemsstaternas gränser. Natos långa militära närvaro i Afghanistan lyfts fram som ett tydligt exempel på det. Säkerhetsfrågorna är globala, skriver man i rapporten, och det kräver att Nato bildar världsomspännande nätverk för strategiska partnerskap. Natos södra flank blir allt viktigare och kräver närmare samarbete med Afrikanska Unionen och Arabförbundet.

Läs merNato – uppgifter i framtiden

Okänd soldat i ny filmversion, Mats Björkenfeldt

Åker till Helsingfors för att kunna se den oklippta, över 3 timmar långa versionen av den finska filmen Okänd soldat av Aku Louhimies. Filmen bygger på Väinö Linnas roman med samma namn. I Sverige har man tyvärr klippt bort cirka 1 timme av filmen.

Efter vinterkriget undertecknades ett fredsfördrag den 13 mars 1940 i Moskva, som i allt väsentligt tillmötesgick de sovjetiska kraven: Hangö utarrenderades som sovjetisk flottbas på 30 år. Och det var ingen slump att den nya riksgränsen följde i stort sett samma linje som hade dragits vid freden i Nystad 1721, påpekar Henrik Meinander i Finlands historia (Söderströms/Atlantis 2006, s. 178). ”Nevastadens säkerhet krävde Peter den stores gräns”. Statsminister Risto Ryti uppgav att återuppbyggnadsarbetet skulle ske ”med svärdet i ena handen och mursleven i den andra”.

Läs merOkänd soldat i ny filmversion, Mats Björkenfeldt

En norsk militär berättar, Mats Björkenfeldt

Den norske generallöjtnanten Robert Mood avslutade sin militärtjänst 2016, efter att under nästan 40 år ha haft ledande befattningar för Norge, Nato och FN. Nu är han rådgivare och föredragshållare. Robert Mood utgav i år på förlaget Cappelen Damm boken Ansvar. Ledelse er ingen popularitetskonkurranse.

Boken skildrar Robert Moods inledande karriär, men blir intressant först i samband med skildringen av Kosovokriget i Jugoslavien: ”NATO gikk til krig mot Jugoslavien 24. Mars 1999 med kodenavnet Operation Allied Force, for att beskytte Kosovo-albanerne mot flere overgrepp.” (s. 70) Norges 1000 ”vernepliktige” soldater anlitades på korttidskontrakt, och Robert Mood anser sig vara överbevisad om att värnpliktiga kan användas på ett sätt som ger ”fullgod operativ evne”.

Läs merEn norsk militär berättar, Mats Björkenfeldt

Fördjupat försvarssamarbete inom EU, Lars-Gunnar Liljestrand

EU:s försvarsministrar kom den 13 november överens om att upprätta ett så kallat fördjupat försvarssamarbete inom EU.

Försvarsminister Peter Hultqvist förklarade samma dag för Sveriges Radio att det inte handlar om att bygga en EU-armé:

”Det här har ingenting med en EU-armé eller med en försvarsorganisation i den meningen att göra, det här är ett samarbete som rör konkreta projekt”, sade Peter Hultqvist. Han betonade att ingenting är tvingande:

”Det viktiga är att vi tillför resurser och att vi bygger militär förmåga och det får varje land göra utifrån sina förutsättningar och vi fattar våra beslut i Sverige på ett suveränt sätt”, sade han.

Länder som deltar i Pesco ska samordna sina uppköp av försvarsmateriel och även samverka kring investeringar på försvarsområdet för att få ned kostnaderna.

Läs merFördjupat försvarssamarbete inom EU, Lars-Gunnar Liljestrand