Stormaktsintervention utan folkrättslig grund

USA har meddelat att man planerar att sätta upp en ny ”gränsstyrka” på syriskt territorium mot gränsen till Turkiet. Styrkan skall bestå av 30 000 kurdiska soldater.

Syriens regering har reagerat mot planen och fördömt den som en kränkning av Syriens territoriella integritet och uttalat att den syriska armén har som mål att sätta stopp för USA:s närvaro i landet.

Från Turkiets president Erdogan kommer likaledes hårda utfall mot USA. Idag, den 16 januari, uppmanade han Nato att ta ställning mot USA:s planer och kallade dem ett försök att sätta upp en ”terroristarmé”. I ett tal till sitt parti sade Erdogan: ”Hallå Nato, ni är skyldiga att ta ställning mot dem som hotar och kränker medlemsländernas gränser.”

Det är den USA-ledda koalitionen mot Isil som agerar utan tillstånd från Syriens regering på syriskt territorium. Vi har på den här sajten visat hur koalitionen bryter mot folkrätten genom sin intervention i Syrien.

Sverige deltar i Irak i samma koalition, och vi riskerar därmed att dras in i en potentiell stormaktskonflikt i Mellanöstern, eftersom Ryssland är Syriens allierade i kampen mot terroristerna. Vi medverkar också till att undergräva FN-stadgans icke-våldsprincip, då vi ingår i en koalition som olagligt intervenerar i ett annat land. Svenska regeringen tycks blunda för detta, och istället säger försvarsminister Peter Hultqvist att vi skall vara en ”trovärdig, lyhörd och aktiv del av koalitionen”. (Riksdagen 15/12 2017).

Det är kan inte vara ett svenskt intresse att uppträda som bäst i klassen för att kvalificera sig som militär partner till stormakter som bryter mot folkrätten.

Tidningarna och hotbilden mot Sverige, Mathias Mossberg

Svenska Dagbladets förstasida den 13 januari upptas av en halvsida bild med grafik som visar Rysslands försvarskostnad 2010–2019 (prognos). Där kan man se att Rysslands försvarsutgifter har stigit från 57,9 miljarder dollar 2010 till 86,3 miljarder dollar 2015, för att sedan förväntas sjunka till 66 miljarder dollar 2019.

I bildtexten sägs: ”Ryska militärutgifter sjunker i BNP-andel kommande år. Samtidigt är utgiftsnivån hög…” I förhållande till vad den är hög nämns inte, och ingenting sägs heller om att den amerikanska försvarsbudgeten är tio gånger så stor som den ryska, eller att exempelvis Saudiarabien satsar mer än Ryssland på försvaret.

Rubriken på artikeln under bilden säger ingenting om sjunkande siffror, utan basunerar i stället ut att ”Ryssland storsatsar på modernare kärnvapen”. Inte heller i den stort upplagda artikeln inne i tidningen (två sidor) talas om sjunkande siffror. Tvärtom påstås att ”den massiva militära upprustningen fortsätter, även om ekonomin är en bromskloss”.

Läs merTidningarna och hotbilden mot Sverige, Mathias Mossberg

“Vad är osannolikt”?, Anders Persson

Att det föreligger en spricka i säkerhetspolitiken är ju uppenbart, men hur stor relevans har ordvalet vid riskformuleringarna? Är regeringens ordval, ”osannolikt”, för sannolikheten av ett isolerat angrepp mot Sverige mer eller mindre alarmistiskt än Försvarsberedningens att ”det kan inte uteslutas”? Semantiken kan spela oss spratt: det låter mer att en flaska är halvfull än halvtom.

Jämförelsen blir än svårare att dra om Försvarsberedningen inte avser ett isolerat angrepp, utan som en del i ett större krig. Vidare framgår inte om sannolikheten avser tiden fram till 2020, 2030 eller resten av detta århundrade.

På sajten  cornupiaubot.s.corne gjordes kring senaste årsskifte en enkät om hur folk tolkar sannolikhetsformuleringar. Enligt den skulle ”osannolikt” motsvara 14 procent och ”kan inte uteslutas” 24 procent.

Är detta realistiskt? Sannolikheten att julafton inträffar på en torsdag är just 14 procent (1/7), men vem går omkring och påstår att ”det är osannolikt” att julafton inträffar på en torsdag? Det är ”inte sannolikt” att passageraren som sitter mitt emot dig är född i samma stjärnbild som du, än mindre på samma datum. Detta pekar på sannolikheter på 8 procent eller mindre vid ordvalet ”osannolikt”.

Läs mer“Vad är osannolikt”?, Anders Persson

Berättigade frågor

I ett rundbrev till Försvarsberedningens ledamöter och ett antal övriga svenska försvarspolitiker ställer Peter Petersson, Hellvi, Gotland, ett par berättigade frågor:

”Varför kan man inte argumentera för en svensk militär upprustning på sakliga nationella grunder utan att behöva rättfärdiga det med påhittade militära hot mot Sverige, som inga seriösa bedömare i omvärlden ser?

Vad har den svenska Försvarsberedningen för underrättelser eller uppgifter som motsäger internationell expertis bedömningar av Rysslands politiska och militära ambitioner, annat än obestyrkta egentillverkade påståenden om ryska hot mot Sverige?”

Peter Pettersson länkar bland annat till ett uttalande som är gjort av Eduard Lucas, en brittisk journalist vilken har utmärkt sig för en starkt kritisk hållning till det nuvarande Ryssland och särskilt till president Vladimir Putins regering:

Läs merBerättigade frågor

Veckans citat

”Uppenbart är att de ryska väpnade styrkorna har utvecklats till att kunna vara ett instrument för den politiska ledningen för att nå politiska mål vilket också framgått i samband med annexionen av Krim 2014. Men, Ryssland har inte idag, och sannolikt inte heller i ett längre perspektiv, förmåga att föra ett storskaligt krig. För detta krävs en ominriktning av den utveckling som de väpnade styrkorna för närvarande genomgår. Däremot har man förmåga att genomföra operationer inom ramen för en lokal konflikt av konventionell art som är begränsad i tid och rum och idag bara en operation. En bedömning som har sin grund från intrycken av övningsverksamheten, operationen i Syrien och konflikten i Ukraina. Övningsverksamheten i form av de storskaliga övningarna innebär i regel bara omdispositioner och förstärkningar av en strategisk riktning. I Ukraina är Ryssland officiellt inte inblandat och det är fråga om en lokal konflikt i form av en markoperation där marin- och flygstridskrafter lyser med sin frånvaro. Operationen i Syrien är i huvudsak en luft- och marin operation med ett begränsat inslag av ryska markstridskrafter.

Den bedömning som redovisats ovan innebär att det fortsatt finns all anledning att följa den ryska förmågeuppbyggnaden i syfte att identifiera brytpunkter i densamma, inte minst i vårt närområde.”

Överstelöjtnant Jörgen Elfving om rysk förmågeutveckling medio 2017

Läs artikeln i dess helhet i Kungl Krigsvetenskapsakademiens tidskrift nr 4/2017

Svensk militär i Afghanistan utan mål och mening, Lars-Gunnar Liljestrand

Magnus Johnsson har skrivit en doktorsavhandling om den svenska militära insatsen i Afghanistan, Strategic Colonels. The Discretion of Swedish Force Commanders in Afghanistan 2006–2013 .

Avhandlingen handlar om vilket handlingsutrymme svenska befälhavare i Afghanistan har haft att tolka uppdraget och hur det skulle genomföras. För att besvara de frågeställningarna har Johnsson grävt upp upp allt vad som finns av politiska beslut, mandat, policy och direkta order till den svenska Isaf-styrkan som var verksam 2006–2013.

Inte överraskande finner han att det inte går att hitta någon tydlig målsättning för den svenska militära insatsen, och det har i sin tur lett till att befälhavarna på plats (som roterade med 6 månaders tjänstgöring) fick mer eller mindre på egen hand söka utforma uppdraget. Inledningsvis nämner Johnsson att hans studie drivits av en särskild observation, nämligen den uppenbara diskrepansen mellan svenska politiska beslut och den militära praktiken under insatsen i Afghanistan.

Läs merSvensk militär i Afghanistan utan mål och mening, Lars-Gunnar Liljestrand

Solidaritetspolitiken och den goda viljan, Anders Björnsson

Flera kommentatorer, däribland Carl Bildt, har observerat att den sittande försvarsberedningens rapport, som avlämnades före jul och som vi har granskat här på sajten, inte med ett ord nämner den militära alliansfriheten. Som svensk huvudlinje nämner rapporten den ”solidariska säkerhetspolitiken”. Ingen av beredningens ledamöter, som representerar samtliga åtta riksdagspartier, har synbarligen haft några invändningar mot detta – alliansföreträdarna betonar också i ett särskilt yttrande ovanstående förhållande.

Läs merSolidaritetspolitiken och den goda viljan, Anders Björnsson

Briand/Kellogg-fördraget , Mats Björkenfeldt

I Quai d’Orsay, Paris, det franska utrikesministeriet, undertecknades den 27 augusti 1928 det dokument som gjorde att krigen blev olagliga: ”Signature du pacte générale renonciation à la guerre”. I dagligt tal kallat Briand/Kellogg-fördraget.

Men är detta något att fira? Vi vet att Japan något år senare anföll Kina, Italien Etiopien, för att inte tala om Tyskland och andra världskriget. Henry Kissinger och diplomaten George Kennan har kallat detta fördrag ”meningslöst” respektive ”barnsligt”!

Nu har dock två folkrättsjurister vid Yale, Oona A. Hatway och Scott J. Shapiro, skrivit boken The Internationalists And Their Plan to Outlaw War (Allan Lane 2017), för att bevisa motsatsen.

Läs merBriand/Kellogg-fördraget , Mats Björkenfeldt

Veckans citat

”Grunden för Finlands försvar är den finländska modellen som är skapad för våra förhållanden och behov. Dess hörnstenar är värnplikten, ett trovärdigt försvar som täcker hela landet och militär alliansfrihet. I bakgrunden finns medborgarnas starka försvarsvilja. Försvarsförmågan består av alla försvarsgrenarnas spetsförmågor och en bred reserv. Spetsförmågorna fungerar som en tröskel mot militära hot.”

Kommendören för Finlands försvarsmakt Jarmo Lindberg

Ur ett tal vid Kungl Krigsvetenskapsakademiens högtidssammankomst den 11 november 2017, återgivet i akademiens tidskrift nr 4/2017

Att inte gå i krig för en god saks skull – några aktuella reflexioner, Anders Björnsson

I. När Sverige förköper sig över måttan på ett amerikanskt luftvärnssystem, kommer oundvikligen möjligheterna att bygga egna markstridskrafter till korta. Det handlar om pengar, men också om politik. Den svenska försvarmakens lojalitet måste gälla det egna folket i främsta rummet och dess ”samarbeten” med andra makter komma i andra hand. Vilka vi ska samarbeta med i en allvarlig situation går inte att avgöra på förhand. Konstellationerna i ett krig kan skifta från en dag till en annan.

II. 1900-talets världskrig ger goda – eller onda – exempel på detta. När första världskriget bröt ut stod en trippelallians, Tyskland, Österrike, Italien, mot en västlig entent i vilken Ryssland ingick. Men Italien mälde sig strax ur alliansen. När andra världskriget bröt ut, var Tyskland och Ryssland vapenbröder. Med det tyska anfallet på Sovjetunionen förändrades allianssystemet över en natt. De små nationerna hade att manövrera i denna situation. Lätt var det ej.

Läs merAtt inte gå i krig för en god saks skull – några aktuella reflexioner, Anders Björnsson

Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025, Lars-Gunnar Liljestrand

Den 20 december överlämnade Försvarsberedningen sin rapport Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 ,Ds 2017:66, till försvarsminister Peter Hultqvist.

Totalförsvaret skall ges en förbättrad förmåga och uthållighet att hantera ett väpnat angrepp och krig på svenskt territorium samt situationer med så kallad gråzonsproblematik, kunna motstå allvarliga störningar i samhället under tre månader och kunna klara störningar under en del av den tiden om det är krig. Den nuvarande försvarspolitiska inriktningen anger att det civila försvaret ska bygga på krisberedskap. Detta kompletteras nu med åtgärder som krävs under krig.

Samordning och ledning av civila försvaret måste stärkas och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) föreslås få utökat mandat att ta det ansvaret. Försvarsberedningen föreslår att regeringen utreder behovet av att med stöd av 1 kap 3 a § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt göra totalförsvarspliktiga skyldiga att genomgå mönstring och fullgöra grundutbildning med civilplikt.

Läs merMotståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025, Lars-Gunnar Liljestrand