Utrikesminister Maria Malmer Stenergard säger att hon är djupt oroad över utvecklingen i Mellanöstern och särskilt Hormuzsundet.
Det är desto mer betänkligt då, att regeringen har tackat ja till att tillsammans med 21 andra länder bidra till ”lämpliga ansträngningar att säkra säker passage genom sundet” enligt det uttalande av länderna som publicerats på regeringens hemsida den 19 mars.
Vad länderna åtar sig att göra är inte klart. Natochefen Mark Rutte säger till Fox News: “The good news here is that, since Thursday, a group of 22 countries, most of them from NATO but also Japan, Korea, Australia, New Zealand, the UAE, and Bahrain were coming together to make sure the Strait of Hormuz is free, is opening up as soon as possible.”
Hormuzsundet skall således enligt Rutte öppnas upp snarast. Han ger dock inga detaljer om hur man skall gå tillväga utan hänvisar till att det är USA som planerar insatsen och har gjort det i veckor, men inte informerat sina allierad eftersom man då riskerar att förlora överraskningseffekten. Med Ruttes uttalande står det dock klart att det är USA som planerar insatsen.
Utrikesministern tror att konflikten kan vara i månader snarare än veckor. Från det drar hon slutsatser:
”Mycket talar för att vi går mot ett storkrig i regionen.” Det är ett ”extremt osäkert läge”. USA, som enligt Rutte, planerar en militär insats i Hormuzsundet har oklara motiv och ändrar målsättning dag för dag, menar utrikesministern. Till Aftonbladet säger hon att fler länder kan bli indragna i kriget genom att arbeta för att skydda Hormuzsundet.
Mot den bakgrunden borde Sverige inte gått med i en koalition av ”villiga” stater som kan dras in i USA:s krig.
I deklarationen från de 22 länderna den 19 mars hänvisas till säkerhetsrådsresolution 2817 som fördömer Irans agerande och hot som syftar till att hindra internationell sjöfart genom Hormuzsundet: ”Condemns any actions or threats by the Islamic Republic of Iran aimed at closing, obstructing, or otherwise interfering with international navigation through the Strait of Hormuz, or threatening maritime security in the Bab Al Mandab.” Resolutionen antogs med 13 röster. Ryssland och Kina lade ned sina. Den fördömer Irans agerande men ger inget mandat att använda militärt våld.
Ett tydligt FN-mandat måste vara grunden för att Sverige över huvud taget skall överväga att delta i någon insats i Gulfen. En insats som bidrar till USA:s aggressionskrig mot Iran kan inte komma i fråga.