Vi var halvvägs färdiga med vår bok om ”Illusionen om den amerikanska freden” när Putin invaderade Ukraina. Vi förstod redan då att det skulle göra det svårt att föra en diskussion om de systematiska problem som präglat USA:s utrikespolitik i decennier, trots att dessa faktorer skulle bli avgörande för svensk säkerhet ifall Sverige gick med i NATO. Men vi trodde aldrig att majoriteten av den svenska eliten inte skulle förmå att föra ett konstruktivt samtal utan istället på ett ohederligt sätt förvränga det vi skriver i boken och avliva en komplicerad men oerhört viktig debatt om Europas och Sveriges säkerhetspolitiska framtid.
Att vi, som det påstås, skulle försvara eller förklara det orättfärdiga ryska anfallskriget mot Ukraina med att det skulle vara USA:s fel är fullständigt befängt. Drar man den slutsatsen av vår 319 sidor långa bok, bör man nog inte recensera böcker om komplicerade utrikespolitiska skeenden.
Björn Werner skriver exempelvis i en recension 20/5 i SvD att ett bärande argument i boken är att president Joe Biden skulle ha provocerat fram kriget genom att hålla Nato-dörren öppen. Detta har vi aldrig påstått. Däremot behandlar vi frågan om NATO-medlemskap för Ukraina och den roll den spelat fram till Putins beslut att invadera. Att påstå att det, som många i svensk debatt nu gör, skulle vara irrelevant är både absurt och okunnigt. Bland intellektuella i USA är den frågan högst levande. Läs artikel