Bläcket hade knappt hunnit torka på Sveriges förklaring den 17 mars om att ansluta sig till
till det amerikanska projektet Pax Silica innan regeringen den 22 maj undertecknade ett samförståndsavtal med USA under rubriken Technology Prosperity Deal. Är det fråga om ”game changers” med strategiska val, där Sverige nu oåterkalleligen valt sida, satsar allt på ett kort och reducerar sitt manöverutrymme?
Pax Silica
Pax Silica är ett multilateralt projekt som Finland och Norge anslutit sig till, men inte Danmark. EU har varit observatör men inte gått med. Men det har Storbritannien gjort, liksom Japan, Sydkorea, Australien, Singapore, Israel, Indien, Qatar och Förenade Arabemiraten.
Ramarna för detta amerikanska flaggskeppsprojekt är vida och vaga. När utrikesminister Maria Malmer Stenergard i Houston, Texas, skrev under deklarationen för svensk del höll den amerikanske statssekreteraren Jacob Helberg ett välkomnade tal, där han särskilt lyfte fram det svenska teleföretaget Ericssons roll i sammanhanget och betonade samarbetets geopolitiska bindningar och militärpolitiska aspekter:
”Pax Silica is our answer to the Hormuz lesson applied to the technology economy. We are building the logistics architecture, the mineral supply chains, the refining capacity, the manufacturing redundancy, and the investment vehicles so that no adversary — ever — can close a chokepoint and threaten our economies to their knees. Not in oil. Not in chips. Not in rare earths. Not in 5G.”
Helberg framhöll att Sveriges anslutning ”is a statement of strategic clarity that echoes across the Atlantic and around the world”.
Den amerikanska deklarationen om Pax Silica är en allmänt hållen avsiktsförklaring, som formellt sett inte är bindande. Men har man väl gett sig in i detta projekt så leder det oundvikligen till låsningar och en följsamhet till amerikanska strategiska vägval och riktlinjer, som reducerar det behövliga manöverutrymmet, så snart den mindre staten pressas till lojalitet av ena sidan i den skärpta stormaktsrivaliteten. Kina nämns inte explicit, men det råder ingen tvekan om att udden framför allt är riktad mot det landet. Samarbetet är inriktat på ekonomisk mobilisering under USA:s ledarskap och amerikansk styrning av leveranskedjor för kritiska mineraler, halvledare och framväxande teknologi samt inflytande över plattformar och AI.
Detta handlar ytterst om svensk suveränitet och självbestämmanderätt. Sverige borde som Tyskland och Frankrike ha passat och som ett minimum ha avvaktat ställningstagandet från EU, som på sin agenda har europeisk autonomi inom de aktuella områdena.
Den svenska anslutningen har inte väckt den debatt den förtjänar. Men farhågorna med projektet ur svensk synvinkel har belysts i flera inlägg:
”Detta uttrycker en ambition om fördjupat samarbete över hela den strategiska teknikstacken – från mjukvara och modeller till infrastruktur, energi och råvaror. Det väcker samtidigt frågor om hur sådana partnerskap påverkar nationellt handlingsutrymme, teknisk självständighet och möjligheten att göra egna vägval. Att Sverige skulle behöva detta initiativ för att säkerställa kompetens eller innovationsförmåga är inte självklart. Att agera före EU riskerar dessutom att skapa spänningar i relationen till våra europeiska partners. Hur ska detta initiativ förhålla sig till EU:s gemensamma linje? Och vilka konsekvenser får det för svenska företags strategiska val?”
Öppet brev till Maria Malmer Stenergard med anledning av Pax Silica (aietik.se)
”Pax Silica handlar inte bara om mineraler. Det täcker också sådant som design av halvledare, att tillåta eller förbjuda användning av elektronik och AI, förbjuda företag att köpa insatser till sin produktion från ”fel” säljare (= Kina), prissättning av mineraler eller att snabbt och lätt bevilja tillstånd till gruvor och raffinering. Allt detta förstås, under amerikanskt ledarskap. Trump-administrationen har så här långt bara använt tvång och hot mot alla sina allierade i världen. Men helt unikt för Pax Silica lovar de istället, samarbete, partnerskap och förtroende. Det litar förstås ingen på. I alla fall ingen som har sett hur Trump-administrationen opererar, hört dem tala om America First eller läst deras strategidokument.”
Varför har Sverige gått med i USAs nya klubb? – Om Europa – av Brors & Elvis
”Nog är det väl uppenbart att vi pratar så mycket om digital suveränitet i Europa för att det nuvarande beroendet till USA, specifikt, har identifierats som en väsentlig risk för vår självständighet, och för vår säkerhet. Att skriva under för europeisk suveränitet och i nästa stund flyga till USA för att skriva på för ett brett samarbete – i just frågor om mjukvara, plattformar och nätverk relaterat till AI – kräver sin förklaring. Pax Silica är en onekligen en gåtfull konstellation för Sverige att i nuläget träda in i. Det skulle vara klädsamt med mindre gåtfullhet och mer tydligt ledarskap i frågan om Sveriges digitala suveränitet. Intrycket är nu snarare att man rättar sig i ledet, utan någon vidare koll på vilket av alla led man har ställt sig i.”
Pax Silica, Sverige och tech-miljardärerna (axbom.se)
Här kan regeringens korthuggna information om anslutningen läsas:
Sweden joins Pax Silica initiative – Government.se
Och här återfinns den amerikanska deklarationen:
Pax Silica – United States Department of State
Sverige är starkt export- och importberoende. Vår största marknad i särklass är EU och viktigast partnerland där är Tyskland. USA är Sveriges tredje största enskilda exportmarknad (runt 9 procent av total svensk varuexport). För ett företag som exempelvis Ericsson är den amerikanska marknaden av oerhört stor betydelse. Kina är Sveriges största handelspartner i Asien. Varuexporten till Asien uppgår till nästan lika mycket som exporten till Nord- och Sydamerika tillsammans. Den största enskilda marknaden i Asien är Kina, följt av Japan och Indien.
Inte heller mot denna bakgrund framstår Pax Silica som ett önskvärt eller nödvändigt samarbete, då det riskerar att störa handelsrelationer och föra in distanserande och antagonistiska moment i dessa. Sverige kommer lätt att framstå som USA:s handgångne man, om än i det lilla formatet
Technology Prosperity Deal (TPD)
Den Technology Prosperity Deal som Sverige träffade med USA den 22 maj är bilateral. USA har ingått sådana överenskommelser med Storbritannien, Japan och Sydkorea. Det är fråga om en icke bindande avsiktsförklaring, som man kan dra sig ur med 180 dagars uppsägningstid. Detta är dock till ringa tröst. Har man väl gått in i projektet klibbar man lätt fast genom att ta det ena steget efter det andra och genom att låsa sig enligt de konkreta avtal som är avsikten att träffa under hand.
TPD-överenskommelsen rimmar med Pax Silica, har samma inriktning som den och drar åt samma håll. Den inger samma farhågor som Pax Silica. Sverige har även här valt en ”Sonderweg”, som avviker från EU:s. Ingen annan EU-stat har anslutit sig. Det talas från svensk sida om att samarbetet ska handla om ökad tillgång till avancerad teknologi, bland annat avseende AI, rymd, kvantteknik, biomedicin, energi, avancerad tillverkning och försvarsinnovation. Hur det för svensk del blir med det utbytet kan man spekulera om. Men denna bilaterala och inställsamma anslutning till USA:s dominanta ledarskap beträffande spjutspetsteknologi i bred bemärkelse, inklusive det militära området, bådar inte gott för svensk suveränitet eller möjligheterna att göra självständiga och alternativa vägval i kritiska frågor.
I överenskommelsen anges att det militära samarbetet siktar till en dialog ”on regulatory and policy matters affecting defense technology cooperation, including matters related to technology transfer, and reducing regulatory friction where possible, to support economic and security interests of both parties and to strengthen transatlantic defense industrial collaboration”.
Det kan noteras att motsvarande samarbete mellan USA och den juniora stormakten Storbritannien redan gått i stå på grund av konfrontationer utan att den mindre staten Sverige dragit några slutsatser: U.S. Suspends Tech Partnership With U.K. | WPR (worldpoliticsreview.com)
När Sverige skrev under Pax Silica betecknade statssekreteraren Helberg anslutningen som ett besked om ”strategic clarity” från svensk sida. Det var knappast korrekt. Det mesta talar för att det handlar om en spekulativ politik på tämligen lösa boliner, som är förenad med betydande risker för vårt självbestämmande.
Lästips:
Trading Sovereignty for Scale? The Costs of the U.S.–U.K. Tech Prosperity Deal (justsecurity.org)