USA:s president Donald Trump har kallat Europas politiker för svaga och enligt den nya amerikanska nationella säkerhetspolitiska strategin ska USA stödja högernationalistiska partier i EU mot sittande regeringar. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) anser enligt Aftonbladet (12/12) ”att länder inte borde lägga sig i andra länders inrikespolitik.”
Är hon då inte orolig för att USA ska lägga sig i den svenska valrörelsen, frågar tidningen:
”Till att börja med så är det ju svenska väljare som avgör framtiden för Sverige. Och svensk demokrati beslutas i Sverige. -Det är någonting som Sverige avhåller sig från, och som jag tycker att även USA bör göra.”
Nästa veckas EU-toppmöte blir enligt Stenergard viktigt för att bevisa att Europas politiker är motsatsen till svaga. Vi får se vad det konkret kommer att innebära, men det är hur som helst en riktig hållning att inte ge efter för en stormakts påtryckningar.
Stenergard vänder sig egentligen mot den anpassliga svenska politik som präglat 2000-talet och som inneburit att USA bjudits in och kunnat utöva inflytande.
Det har handlat om militära och säkerhetspolitiska överenskommelser, samarbeten och övningar, varigenom Sverige betygat sin lojalitet och tillit till USA. De nära förbindelserna har manifesterats bland annat genom att ett stort amerikanskt hangarfartyg symboliskt bjöds in till Stockholm och hälsades varmt välkommet av den dåvarande statsledningen; genom att tunga amerikanska B-52 bombplan har baserats i Sverige för rekognoserande operationer i riktning mot Ryssland; genom att göra stora svenska inköp av amerikansk krigsmateriel när bättre och billigare alternativ fanns att tillgå på annat håll; samt genom att anpassa politiken till USA:s linje i olika frågor, bland annat när det gäller att utpeka motståndare, att förtränga amerikanskt spionage i Sverige och att engagera sig militärt i den Indo-pacifiska regionen.
Den allt starkare bundenheten till amerikansk säkerhetspolitik kulminerade med DCA-avtalet, som öppnade territoriet för amerikanska operationer och regeringen avfärdade krav på att undantag skulle införas beträffande kärnvapen på svensk mark samt även avisade krav på tydliga skrivningar om respekten för det egna landets suveränitet, något som Norge och Finland hade formulerat klarare i sina DCA-avtal. Regeringen motiverade detta med att DCA-avtalet byggde på tillit mellan Sverige och USA.
Mot bakgrund av den långa period av tämligen hållningslös följsamhet till stormakten, som dominerat under decennier, krävs det ett skov, där självbestämmande och suveränitet genomgående läggs till grund för Sveriges politik, om den linje som utrikesministern nu talar för ska kunna framstå som trovärdig.
Budskapet i Stenergards kommentar till Expressen (6/12) rimmar inget vidare med en sådan linje:
”Analys av den amerikanske nationella säkerhetsstrategin pågår. Vår relation med USA är långsiktig och förblir central för Sveriges och Europas säkerhet och välstånd.”
Statsminister Ulf Kristersson har kallat partiledarna till ett möte för att diskutera risken för ”påverkansoperationer” i den kommande svenska valrörelsen. Det blir intressant att få belyst vilka aktörer och hot han då kommer att ta upp?
Läs mer här:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/L40BbP/ministern-efter-trumps-utspel-maste-visa-styrka
Djupa sprickan mellan Europa och USA: ”Trump förråder” (expressen.se)