Ju mer utsatt för påtryckning journalistiken blir desto mer behövs den. Norden är inget undantag.
”Finska staten försöker stämma i bäcken och skrämma journalister till tystnad genom att göra militära hemligheter till en skyddad zon där journalister inte har tillträde.”
Det sade den svenska författaren och journalisten Jan Guillou i en HBL-intervju nyligen.
Han syftar på fallet med de tre journalisterna på Helsingin Sanomat som riskerar fängelse för att ha skrivit en artikel om Försvarsmaktens signalunderättelsecenter i Tikkakoski år 2017. Försvarsmakten polisanmälde artikeln genast den publicerades och i höstas kom beslutet om att åtal ska väckas. De tre journalisterna anklagas för röjande av statshemlighet och försök till röjande av statshemlighet.
Det är ett anmärkningsvärt och oroväckande fall. De åtalade journalisterna förnekar brott och deras ansvariga utgivare, Kaius Niemi – som för övrigt också misstänktes för brott men undgår åtal – har kommenterat det hela med att pressfriheten i Finland äventyras:
”Vi är mycket besvikna och oroade över att tre av våra journalister hotas av fängelsestraff i ett land som Finland. De har inte avslöjat hemliga uppgifter. Alla uppgifter som HS har publicerat går att finna i offentliga källor.”[…]
Ett besläktat fall håller för tillfället på att rullas upp i Danmark. I måndags omhäktades chefen för den militära underrättelsetjänsten, Lars Findsen, misstänkt för att ha läckt hemliga uppgifter.
Läckt till vem undrar ni – en främmande makt? Nej, till journalister. Det visar sig nu att chefredaktörerna för en rad danska mediehus antingen har kallats till det danska spionhögkvarteret på Kastellet i Köpenhamn eller blivit uppsökta på sina redaktioner av den ställföreträdande chefen för Försvarets underrättelsetjänst Svend Larsen. Budskapet har varit entydigt: Också journalister kan dömas till fängelse enligt den danska strafflagens 109:e paragraf som handlar om läckage av hemliga uppgifter.
I en intervju för public servicebolaget Danmarks Radio säger Martin Krasnik, chefredaktör för Weekendavisen, att han aldrig varit med om något liknande som samtalet med underrättelsechefen:
”Det var gränsöverskridande, och avsikten var tydlig. Det handlade inte om att göra mig uppmärksam på paragrafen som jag känner väl till från förr. Avsikten var att få oss att inte skriva om de här sakerna.” Läs ledaren