Veckans citat

Heikki Talvitie 2002:

”Här har vi någonting att lära av Sverige. Vi beklagar oss över att Sverige alltid strävar efter att säkra en fredlig tillvaro åt sina medborgare och att landet inte försvarar Finland under alla omständigheter, oberoende av vilka beslut och lösningar Finland tagit. Det finns väl ingenting viktigare en stat kan garantera sina medborgare än fred? Alla stater brukar misslyckas i detta; varför Sverige har lyckats i 188 år, det är intressant.”

 

Ur boken Sverige i fred – Statsmannakonst eller oppurtunism.

Utrikesrådet Heikki Talvitie har varit Republiken Finlands ambassadör i Belgrad, Moskva och Stockholm. Han har också varit ordförande för Paasikivisamfundet samt för Finska Historiska Samfundet. Efter sin pensionering var han EU:s emissarie i Kaukasus.

Osäkerhetsalliansen Nato, Anders Björnsson

Trots ett bastant militärt överläge gentemot den föreställda fiendemakten finns hos flera Nato-medlemmar en oro för att alliansen inte ska kunna ”leverera”, alltså stå emot ett ryskt angrepp om det komma skulle. Det är en av samtidens stora säkerhetspolitiska paradoxer. Denna oro torde inte kunna förklaras med att den ryska sidan är smartare eller effektivare, än mindre med att den är ogenomtänkt och våghalsig, det vill säga beredd att ge sig in i ett förlustföretag till mycket stora mänskliga förluster och ekonomiska kostnader.

Läs mer

Skamlöst krigsförsvar, Lars-Gunnar Liljestrand

Ledarskribenten på Svenska Dagbladet Ivar Arpi har kommenterat utredningen om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan.

Bakgrunden är att alla de uppställda civila målen har misslyckats och att kriget har kostat Sverige minst 27 miljarder.

Men Arpi kan ändå inte komma fram till att Sveriges deltagande var fel. Vi hade ju mer eller mindre en plikt att ställa upp för våra ”närmaste allierade”, menar han:

”Men skulle vi ha stått utanför när våra närmaste allierade bad om vår hjälp? När den afghanska regeringen bad om det? Knappast. På den punkten har vi visat oss trovärdiga. Och Försvarsmakten har lärt sig mycket av att delta i insatsen och att samarbeta med Nato-länder. Mycket mer än så kanske man inte kan begära när man är ett litet nedrustat land.”

Arpi säger här det som inte har fått sägas offentligt: Sverige var med i kriget inte för demokrati och flickskolor utan för att kvalificera sig som en pålitlig partner till USA och Nato. De har till och med blivit ”allierade” till oss i Arpis ögon. Vad vi har lärt oss i Afghanistan, en offensiv insats, för att försvara vårt eget land nämner han ej.

15 år av hycklande lögner om kriget som något slags humanitär insats har avslöjats. Nu säger krigsförespråkarna, som tidigare har hävdat att vi krigade för det afghanska folkets skull, helt skamlöst att vi gjorde det för USA:s och Natos.

Tydligare än så kan inte krigsretoriken demonstreras.

 

EU inrättar ett militärt högkvarter, Sveriges Radio

EU har beslutat att inrätta ett slags militärt högkvarter. Det är inte aktuellt med en EU-armé, men utrikeschef Federica Mogherini säger att dagens beslut verkade ganska otänkbart för bara ett halvår sedan.

– För fem till sex månader sedan skulle det här ha varit ganska omöjligt att tänka sig. Det här visar att europeiska beslutsfattare har förstått att säkerhet är en prioritet, säger utrikeschef Federica Mogherini.

Det handlar om att inrätta ett högkvarter, kallat MPCC, här i Bryssel med ett 30-tal anställda. De ska samordna EU:s militära träningsmissioner, som i dag är tre stycken; i Mali, Somalia och Centralafrikanska Republiken.

EU-ländernas regeringar enades i dag också om att fortsätta utveckla flera andra militära samarbeten, som inrättandet av en försvarsfond som ska finansiera militär forskning och utveckling i Europa. På några års sikt är tanken att fonden ska uppgå till 90 miljoner euro, eller över 800 miljoner kronor. En annan fråga gäller framtiden för EU:s stridsgrupper, som har funnits på plats i tolv år, men aldrig använts vid militära uppdrag. Läs artikel

Små steg mot utökat EU-försvar, Aftonbladet

Stor försiktighet präglar Sveriges syn på saken när EU nu utvecklar sitt försvarssamarbete.

Första steget blir ett gemensamt högkvarter för unionens militära träningsinsatser utanför kontinenten.

Under förkortningen MPCC ska ett 30-tal anställda finnas på plats i EU:s utrikesenhets lokaler i Bryssel för att leda de militära utbildningsinsatser som EU flitigt genomför för att hjälpa till i problemländer i framför allt Afrika…

Även Sverige säger ja till det nya högkvarteret. ”Rimligt”, tycker försvarsminister Peter Hultqvist (S), som samtidigt är tydlig med Sveriges käpphästar: det utökade försvarssamarbetet får inte kosta mer och inte skapa nya stora organisationer.

– Jag uppfattar att vi är överens om att vi inte ska ha några organisationer där EU och Nato överlappar varandra. Jag uppfattar det här resonemanget om EU-armé och så som avslutat, säger Hultqvist på en svensk pressträff…

Den svenska skepsisen syns även kring de fortsatta diskussionerna om att dra igång det som i Lissabonfördraget kallas Pesco – ett sorts eurozonsliknande samarbete på försvarssidan. Riktigt vad det skulle innehålla är dock fortsatt oklart.

– Vi har sagt att vi är öppna i sinnelaget och beredda att se vad det här kan utvecklas till och delta i den diskussionen. Men vi har sagt att det ska bygga på etablerade strukturer och befintlig kostnadsram, fastslår försvarsministern som under måndagen även träffade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Bryssel. Läs artikel

”Det går inte att köra över vårt land på några timmar”, dn.se

– Västliga medier påstår ofta att folken i Estland, Lettland eller Litauen är rädda för Ryssland. Nej, vi är inte rädda, men vi behöver vara beredda. I dag är vi mycket bättre förberedda att försvara vårt land än någonsin i historien. Det går inte att köra över vårt land på några timmar. Punkt, slår general Terras fast.

Han har varit försvarschef i fem år och nyligen fått förlängt förordnande i två år till.

Estland är ett av de fem Natoländer som nått målet att satsa två procent av bruttonationalprodukten på försvaret. I år blir siffran 2,17 procent (Sverige som står utanför Nato ligger på 1 procent, lägst av Östersjöländerna).

På frågan om general Terras tror att Ryssland planerar att anfalla Estland blir svaret:

– Jag vet inte. Men jag tror på Nato. Och vår huvuduppgift är att se till att Putin tror på Nato. Läs artikel

Ökad brigadförmåga i armén, forsvarsmakten.se

Idag startar en av arméns viktigaste ledningsträningsövningar på Ledningsstridsskolan i Enköping. Under 10 dagar kommer 750 officerare, soldater och civilanställda att bidra till att öka brigadstabernas förmåga att leda underställda förband.

Arméns stabs- och sambandsövning, ASSÖ 17, genomförs som en del av övningsserien under året och som grund ligger samma scenario som kommer att användas i Försvarsmaktens övning Aurora 17. Fokus ligger på att leda väpnad strid på marken och försvara Sveriges gränser.

Under ASSÖ 17 är det främst den 2:a brigadens stab som övas, och det övergripande målet är att befästa rutiner i ledning och stabstjänst.

− Målet för övningen är att brigaden ska kunna avvärja luftlandsättning, och slå en på marken framryckande mekaniserad motståndare. De ska också kunna samordna logistik, sjukvård och underrättelseinhämtning i sitt område, säger överstelöjtnant Claes Sylvén, planeringsansvarig för ASSÖ 17. Läs artikel

Sveriges neutralitetspolitik – från det bortglömda in i det okända, Mattias Warg, kvartal.se

Rötterna till Sveriges neutralitet är i dag delvis glömda och missförstådda. När en felaktig historieskrivning vinner mark får det konsekvenser även för vår tids säkerhetspolitiska tänkande, skriver Mattias Warg. Myter om Sveriges ställningstaganden under tidigt 1800-tal påverkar dagens vägval och gynnar inblandning i just den storpolitik som dåtidens revolutionärer ville hålla landet utanför.

Har Sverige lämnat en missuppfattad utrikespolitik? Frågan är oundviklig för den som gräver fram den svenska neutralitetens rotsystem från början av 1800-talet.

Då, för 200 år sedan, skiftade de säkerhetspolitiska paradigmen. Sverige övergav storpolitiken bortom haven sedan soldaterna kommit hem från Napoleonkrigens slagfält för sista gången. Med beväringsmötets skytteträning tog försvaret ett stort steg mot den moderna värnplikten. Läs artikel

Plikten att försvara friheten är inte ofrihet, Gunnar Hökmark, hokmark.eu

För ett land som Sverige med extremt långa gränser, långa avstånd och en areal som motsvarar Frankrikes blir försvarsförmågan beroende av kvantitet och inte bara kvalitet. Det faktum att försvarets inriktning, efter att under ett drygt decennium på felaktiga grunder varit inriktat på insatser i andra länder, nu handlar om försvaret av Sverige och svenskt territorium understryker detta och att det är en förändring av uppgift som ligger i botten för den nya synen på värnplikten…

I Finland som ligger än närmare den stat som i dag utövar aggression mot sina grannar har värnplikten av detta skäl legat fast under hela denna tid. I Israel som är ett litet land rent territoriellt men omgivet av många och stora hot har värnplikten aldrig ansetts som ett försvarspolitiskt feltänk utan som en förutsättning för att kunna klara av beredskap, vakthållning av gränserna och försvar mot en eller flera angripare. I inget av dessa länder anses plikten att delta i försvaret av det egna landet som att man är statens egendom eller att man därmed är förslavad. Man ser med rätt tydliga ögon vari slaveriet och undergången för det fria samhället ligger, nämligen att man inte försvarar sig…

Även om dagens svenska försvar vore fullrekryterat skulle det inte ge så väldigt mycket större förutsättningar i försvarsförmåga. Självfallet skulle man då kunna öka planerna på ett stående försvar som omfattar 50 000 eller 100 000 soldater. Det är en gigantisk kostnad även med dagens ersättningar och förmåner och skulle underminera möjligheterna oavsett försvarsanslagens nivå till att investera i materiell och avancerade vapensystem. Personalkostnaderna för att ha ett stående mycket stort försvar – utifrån de territoriella utmaningar ett land som Sverige har – skulle vara oproportionerliga både samhällsekonomiskt och försvarspolitiskt…

Det finns förvisso de som käckt hävdar att värnplikten också kan användas för läkarvård, bygga vägar eller passa barn. Det är djupt principiellt fel. Plikten delar vi som medborgare för att värna vårt samhälle, oavsett om vi kallar det värnplikt eller något annat.

För min del har jag svårt att acceptera uppfattningen att man är friare om man överlåter försvaret av friheten till någon annan. Snarare villkorar man då sin frihet till andras godtycke eller förmåga. Och den frihet man upplever sig ha blir till noll den dagen andra inte kan, eller vill, försvara din frihet. Läs artikel

Katarina Östholm: Värnplikt räcker inte – utan en fungerande landsbygd har Sverige snart inget att försvara, dt.se

…Nu ska värnplikten återinföras. Säkerhetspolitiken är i ropet. Försvaret visar återigen intresse för Sollefteå, åtminstone för skjutfälten. Fast den totala prislappen törs man inte ens tänka på; den militära infrastruktur som raserades för ett par decennier sedan skulle kosta mångmiljardbelopp att bygga upp.

Med Trump på ena sidan och Putin på den andra kanske det inte är så dumt. Med en hägrande energikris – det behövs fyra nya Saudiarabien för att klara framtidens oljebehov, och det rätt snart – finns det all anledning till oro för den globala stabiliteten. Klimatet och ekologin ska vi inte tala om. Eller den ekonomiska obalansen; världens åtta rikaste personer äger lika mycket tillsammans som den fattigaste hälften av jordens befolkning.

Det yrvakna intresset för säkerhetspolitik är nog ganska befogat.

Men om Sveriges landsbygder fortsätter att dräneras i den här takten har vi snart inget land kvar att försvara. Då besannas EU:s framtidsprognos för unionens lantbruk – där Sverige är ett skogsland med odlingsmark bara allra längst ned i Skåne. Läs artikel

Nato og Rusland taler igen sammen på højt niveau, Politiken

Højtstående militære ledere fra Nato og Rusland har for første gang holdt telefonmøde, siden forholdet mellem dem dykkede til et lavpunkt på grund af konflikten i Ukraine.

General Petr Pavel, der er leder af Natos militærkomité, har talt med Ruslands stabschef, Valerij Gerasimov, om at koordinere militære indsatser og undgå sammenstød. Det oplyser det russiske forsvarsministerium.

»Parterne bekræftede behovet for gensidige tiltag for at reducere spændinger og stabilisere situationen i Europa«, lyder det i meddelelsen…

  »Aktive militære kommunikationslinjer er i Natos og Ruslands fælles interesse, og de vil forblive åbne. De to generaler enedes om at holde kontakten«, lyder det fra Nato.      Läs artikel

Inför aktiv totalförsvarsplikt för alla, Rolf K Nilsson, rknmedia.com

…Beslutet låter bra, men om man ser till vad det direkta utnyttjandet blir av detta återinförande är det i det närmaste löjligt. 13 000 ungdomar ska mönstra och sedan ska 4 000 väljas ut för militär utbildning. 2 500 plockas av frivilliga och resterande 1 500 av inkallade värnpliktiga. Detta för att ”stärka försvarsförmågan” och fylla de luckor som den frivilliga rekryteringen inte lyckats med.

Fyra tusen är bättre än 2 500. Och att försvarsförmågan stärks med 1 500 värnpliktiga kan förvisso vara riktigt. Men det avslöjar bara hur bristfälliga resurserna är. Finland ökar med 50 000 soldater. Det kan man kalla förstärkning.

Sverige behöver båda frivillig rekrytering och värnplikt. Vi behöver både heltidstjänstgörande frivilliga och värnpliktiga. Och vi behöver avsevärt fler soldater än de siffror som det nu bollas med. Återinför gärna värnplikten – men då ska den vara allmän, för alla. Inte att en bråkdel av de som är värnpliktsskyldiga kallas in för tjänstgöring med hjälp av en tvångslag. Läs artikel