Lena Asplund har frågat mig hur jag bedömer att ett deltagande med två Visbykorvetter i JEF påverkar Sveriges operativa förmåga, och varför detta inte förankrades i Sveriges riksdag innan beslutet togs.

Ett deltagande i den brittiskledda Joint Expeditionary Force (JEF) tillsammans med andra internationella försvarssamarbeten och styrkeregister bedöms ge positiva effekter för Försvarsmaktens förmåga till att genomföra insatser och operationer tillsammans med andra stater…

Jag vill dock understryka att det inte finns någon skyldighet för regeringen att förankra i riksdagen om bidrag till styrkeregister. Anmälan om svenska bidrag till styrkeregister beslutas av regeringen efter hörande av Försvarsmakten. En anmälan till ett styrkeregister innebär inte ett bindande åtagande att delta i en framtida militär insats. Beslut om deltagande med en väpnad styrka i en militär insats förutsätter riksdagens godkännande enligt 15 kap. 16 § regeringsformen. Läs protokollet

Hans Blix påpekar att om värnplikten baserar sig på hela samhället kan den vara fredsfrämjande. Värnplikten bidrog därför till ett engagemang för fred eftersom alla i samhället riskerade att drabbas av krig, förklarar han. Det är ett sätt att se på jämlikhetens betydelse. – I en yrkesarmé tar folk värvning och får betalt och då protesterar få mot krig, jämfört med värnpliktsarmén som leder till ett engagemang mot krig och för fred. Irakkriget 2003 hade knappast ägt rum om USA:s armé byggt på värnpliktiga, säger han. (sid 246). Läs årsboken

Russiske flåte- og landstyrker trente i september på en storstilt invasjon av Svalbard. Den simulerte invasjonen av norsk territorium var det viktigste øvingsmomentet i den nordlige delen av storøvelsen «Zapad 2017».

Det opplyser seks forskjellige forsvarskilder til Aldrimer.no. Alle kildene har tilgang til nasjonale og dels også NATO-rapporter som beskriver det russiske øvingsmønsteret i nord.

Anslaget mot Svalbard skal ha startet med simulerte angrep med russiske bombefly. Da norske F-16 kampfly var begynt å gå tomme for drivstoff og rettet kursen tilbake mot fastlandet for å refuele, kom en ny bølge av russiske bombefly. Da hadde Norge ikke lenger noen luftkapasiteter å sette inn. I en reell situasjon hadde norske militære kapasiteter dermed ikke kunnet forsvare Svalbard mot lynangrepet som Russland denne gangen bare simulerte…

Tidlig i september skrev en finsk forsvarsanalytiker at det var en reell fare for at landgangskapasiteten som var mobilisert av Russland kunne ha Svalbard som mulig siktemål. 5. september spurte derfor Aldrimer.no om Forsvarets operative hovedkvarter (FOH) var bekymret for om den russiske øvingsvirksomheten i nord kunne representere en utfordring for Norge hva gjaldt sikkerhet.

— Vi ser ingen militær trussel fra Russland mot Norge. Det er en situasjonsforståelse vi har hatt lenge og som vi fortsatt har. At det er store troppeforflytninger og forøvelser i forkant av Zapad 2017 er på samme måte som tilfellet har vært også for andre storøvelser tidligere, svarte pressetalsmann ved FOH, major Brynjar Stordal. Läs artikel

Russia’s Foreign Minister Sergey Lavrov invites for Barents Council meeting where cross-border, low tension cooperation tops the agenda…

The Barents cooperation, involving the northernmost regions of Russia, Sweden, Finland and Norway was initiated in 1993, aimed at tearing down barriers that hampered contact and economic ties after the breakup of the Soviet Union.

Formally, the Barents Council Session takes place Thursday morning, but Russia’s Foreign Minister has already announced he will have bi-lateral meetings with the three Nordic Foreign Ministers starting with a dinner on Wednesday.

Lavrov’s spokeswomen Maria Zakharov told reporters at the weekly briefing in Moscow last Friday that development of cross-border economic ties, the forest sector, health, rights of indigenous peoples, education, youth exchange and joint responses to emergency situations are topics for discussions. Läs artikel

I den hastigt uppflammande konflikten i norra Irak riskerar de svenska elitsoldaterna att hamna i skottlinjen, både militärt och politiskt. Därmed tilltar kravet på regeringen att tala klarspråk om den svenska insatsen och stödet till kurdiska Peshmergastyrkor.

Trots flera år i norra Irak finns det ingen officiell bekräftelse på vilket förband de svenska soldaterna i Irak tillhör. Det som sägs är istället kort och gott att det rör sig om en insats med ”specialförband”. Ungefär lika diffus är beskrivningen av vad förbanden sysslar med…

Kurdiska soldater har dödats, tusentals människor är på flykt. Den irakiska armén har intagit den oljerika och symboliskt viktiga staden Kirkuk, tidigare kontrollerad av kurdiska Peshmergaförband. Det är samma förband som tränas och utbildas av svenska soldater vid baser i Erbil drygt åtta mil norrut. Hur nära striderna i Kirkuk svenskarna varit är inte känt, men enligt uppgift närmare än så.

Det svenska insatsen, som är en del av den USA-ledda koalitionen mot terrorgruppen IS, har varit militärt riskabel redan som det är. Politiskt har det varit relativt okontroversiellt som ett led i kapen mot terrorismen…

På tisdagen meddelade utrikesminister Margot Wallström nu att regeringen kan komma att ompröva utbildningsinsatserna i Erbil i en proposition nästa vecka om hur uppdraget ska se ut 2018. Den tyska försvarsmakten har redan tagit beslut att avbryta för att förekomma kritik mot att ge fördelar åt den kurdiska sidan.

Svenska elitsoldater har nu befunnit sig i Erbil, säte för det kurdiska självstyret, sedan augusti 2015. Hittills med 35 soldater. I juni i år godkände riksdagen regeringens förslag att utöka den ursprungliga svenska insatsen med ytterligare 35 soldater. Den nya stationeringsorten är en militärbas i Al Asad, ungefär 15 mil nordväst om Bagdad.

Geografiskt kan svenska elitsoldater då befinna sig på både sidor om konflikten kring Kirkuk och ge stöd åt stridande parter i en pågående konflikt. Det är ingen okomplicerad situation. Läs artikel

Vi är alltså så illa tvungna att försöka ana oss till hur Ryssland rider ut en allvarlig kris – och tecknen är inte särskilt goda. Carl Fredrik Sandelin avslutar sitt debattinlägg (HBL 15.10) med det som egentligen var utgångspunkten för min öppning: vi behöver den här debatten. Hur olika personer och partier landar i den har sedan mycket olika bevekelsegrunder – både ideologiska och taktiska. Min positionering har fem eller sex centrala beståndsdelar av vilka alla är i den meningen dynamiska att de hela tiden förändras om också i olika takt. Sandelin har som utgångspunkt att ”Natoivrare” eller förespråkare (det är lite olika saker) ser Ryssland som ”den stora busen”. Jag tror att det ger oss en lite stillastående och oriktig bild. Säkerhets- och försvarspolitik handlar inte om dagen utan om morgondagen, om Europa Om vi är överens om det perspektivet behöver vi inte dela upp världen i busar och icke busar utan försöker i stället se varthän verklighetens villkor driver Ryssland, Förenta staterna och Europa. Läs artikel

Som den första i presidentvalskampanjen har Nils Torvalds uttalat sig för en anslutning till Nato. Och detta utan folkomröstning. Tydligen har även han nu gripits av trenden att Ryssland är den stora busen i världspolitiken, landet som är överlag aggressivt. Enligt trenden är Natos ökade antal militära baser från Finska viken söderut längs gränserna till Ryssland helt ok. Och ok är det också att bland annat amerikanska och tyska truppförband deltar i manövrer i de baltiska länderna.

Finland har än så länge framstått som ett militärt alliansfritt land och det har varit till vår fördel. Men partnerskapet med Nato (var det ett genomtänkt beslut?) har lett till ökad medverkan i militära manövrar vars överensstämmande med alliansfrihet kan ifrågasättas. Och nyligen öppnades i Helsingfors ett hybridcentrum i vilket Nato har en viktig roll. Nato har liknande center i bland annat de baltiska länderna och med dem skall Helsingfors-centret samarbeta. Läs artikel

Regjeringen legger til rette for økt trening med Nato på norsk territorium. En egen gruppe ser nå på hvordan det kan gjøres i praksis.

Fredag la forsvarsminister Ine Eriksen Søreide (H) fram regjeringens plan for Hæren og Heimevernet. Her legger ministeren opp til at den norske hæren skal operere langt mer sammen med Norges viktigste allierte.

«Regjeringen legger opp til økt alliert øving og trening på norsk territorium», heter det i planen.

Samtidig jobber Forsvarsstaben nå med et nytt opplegg for alliert trening i Norge. En egen gruppe ser på hvordan Norge skal nå målet om å trene mer sammen med styrker fra andre Nato-land, og arbeidet følges tett av sikkerhetspolitisk avdeling i Forsvarsdepartementet…

Ifølge planen er målet at prioriterte norske avdelinger skal inngå forpliktende operativt samarbeid. Her slås det også fast at alliert støtte «skal være tilgjengelig før en krise eller konflikt blir for stor til at Norge alene kan håndtere den».

Samarbeidet med US Marines, som i dag har stasjonert 330 mann på Værnes i Trøndelag, trekkes fram som spesielt viktig:

«Avtalene med USA, vår viktigste allierte, om forhåndslagring av materiell, og særlig det forpliktende samarbeidet med det amerikanske marinekorpset, har stor betydning for landmakten og den fellesoperative innsatsen i sikkerhetspolitisk krise og væpnet konflikt», heter det i planen Søreide presenterte fredag. Läs artikel

Military and media reports hyped the Zapad military exercise as a major threat. In fact, what took place was nothing as dramatic as the West’s warnings would have led you to believe

Whatever happened to the imminent outbreak of World War Three? Earlier this month, you may recall, warnings about a “huge” Russian war game were everywhere, sowing alarm across the Western world. This could, we were told repeatedly, be Russia’s biggest military exercise since the end of the Cold War. “Massive” and “vast” were other adjectives used.

Military and media reports built Zapad-2017 – Zapad meaning West in Russian – into an almost unprecedented threat, but two particular claims stood out. Russia’s insistence that around 12,000 troops would take part was dismissed as a subterfuge; in reality, there would be upwards of 100,000. Läs artikel

…För tre veckor sedan genomförde Ryssland ännu en militärövning i vårt närområde, för att öka sin offensiva förmåga. Den förmågan har vi redan sett resultaten av i Georgien, i Ukraina och i Syrien. Med facit i hand: att inte i tid upprusta det svenska försvaret var fel. Det är ingen ursäkt att Socialdemokraterna varit ännu mer senfärdiga.

Vårt misstag rättas nu till. Vi har tre gånger drivit fram ökade försvarsanslag. Men det räcker inte. På lite längre sikt innebär vår strategi en rejäl förstärkning av svensk försvarsförmåga. Även försvaret måste prioritera det allra viktigaste, men vår politik betyder att försvarsanslagen under nästa decennium kommer motsvara Nato-standard på två procent av BNP…

Krig i Syrien, Irak och Yemen: Listan på länder som plågas av konflikt kan göras lång. Allt detta gör att antalet flyktingar är fler än någonsin.

Vi själva slits mellan insikten att vi har ett delat ansvar för att hjälpa till i världen, och samtidigt bär hela ansvaret för att det går bra också här hemma. Den balansen kräver ett mått av värderingsburen pragmatism. De säkerhetspolitiska hoten är konkreta och dramatiska. Långsammare – men lika hotfulla –  är de klimatförändringar som förstör det mest gemensamma vi har på jorden. Och som också tvingar människor på flykt. I tider av stora förändringar och enorma utmaningar måste vi välja väg: Antingen sätter vi oss på läktaren – eller på golvet, eller bara på tvären – och ser på när andra formar framtiden. Och hoppas att de gör det med våra ideal och våra värderingar. Eller så försöker vi påverka den värld där våra barn ska växa upp. Det senare är svårare, men för mig är valet ändå enkelt.

När jag för sju år sedan var helt ny i regeringen så skaffade jag en engelsklärare, för att få lite hjälp inför EU:s ministerrådsmöten. Alla vet ju inte exakt vad ”premiepensionssystem” heter på engelska. Eller ”vab-dagar i föräldraförsäkringen”. Eller ”pappaledighet” för den delen. Men jag är en sån som vill veta. Efter bara några lektioner påpekade han: ”Det har faktiskt hänt nåt i Sverige. Ni låter inte längre som om ni ännu inte har bestämt er för om Nato ska tilllåtas gå med i Sverige.”

Kanske menade han att vi hade en ny ton av klädsam ödmjukhet? Jag hoppas det. För Sverige behöver världen mer än världen behöver Sverige. Läs talet

***

Ett symposium om Framtidens luftförsvar lockade närmare 180 deltagare till Rönnegymnasiets aula i Ängelholm den 3 oktober. Flera av försvarsvännerna inledde med ett givande besök på Ängelholms flygmuseum.Det mycket välbesökta mötet arrangerades av Allmänna försvarsföreningen i Skåne i samverkan med Försvarsutbildarna Skåne, Reservofficers­föreningen Norra Skåne, Krigsflygskolans kamratförening, F 10 kamratförening och Flottans män. Förre yrkesofficeren i Flygvapnet, Stig Rydell, höll i skaftet tillsammans med moderatorn Sven-Christer Nilsson, f d styrelseordförande i Försvarets materielverk.

— Vi lever i en värld av osäkerhet, där vi måste ta hänsyn till Rysslands styrkeuppbyggnad, sa Nilsson och tillade att vi måste skaffa oss ett robust samhälle som försvarar vårt territorium.

Att svensk försvarsindustri är motorn i teknikutvecklingen de närmaste 10–15 åren fick nog alla klart för sig denna kväll. Anders Silwer, f d chef för produktionsledningen i Försvarsmakten, gjorde en global utblick om styrkeförhållandena i världen. Han fastslog också att teknikutvecklingen är det som mest påverkar vårt framtida försvar, där små och smarta vapen kan bli lösningen. Det är också viktigt med vapen som har anpassad räckvidd samt ett kvalificerat, allsidigt sammansatt, snabbt och rörligt luftförsvar…

Anders Svensson, chef för Luftvärnsregementet i Halmstad, konstaterade också att luftvärnet står inför sin största utmaning sedan 1942.

— Idag måste vi kunna möta ballistiska missiler och kryssningsmissiler, sa Svensson, som anser att den uppgiften inte är lätt att lösa eftersom det är brist på tekniskt kunnig personal inom luftvärnet. Det saknas yngre officerare med spetskompetens. Läs artikel