Det går knappast att överskatta hur viktigt toppmötet mellan Trump och Putin var. Ändå är fokus i efterhand riktat mot helt andra frågor än de globalt viktigaste; risken för krig. […]

För att underlätta mötet gjorde Trump något som fick det västerländska säkerhetsetablissemanget att bäva. Han erkände öppet att de usla relationerna mellan Ryssland och Väst inte endast var Rysslands fel. I vanlig ordning skrev han en tweet med innebörden att även USA och Nato hade en del av skulden. För de flesta historiska bedömare torde detta vara uppenbart. Natos expansion från Berlin till Rysslands gränser, USA:s ensidiga uppsägande av ABM-avtalet om begränsning av kärnvapen, Natos agerande i Kosovo, invasionen av Irak, bombningen av Libyen med mera, har alla haft en provocerande effekt och bidragit till reaktioner från Ryssland.[…]

Inom det västerländska säkerhetsetablissemanget, såväl i Nato som i Sverige, har man lagt all skuld på Ryssland. Genom att i grunden säga att ”det är inte ens fel när två träter” eller ”det behövs två för att dansa tango” har Trump underkänt den liberala intervensionistiska politik som drivits från USA och Nato alltsedan Sovjetunionens sammanbrott 1991. Han antyder att den Clintonska utrikespolitiken i Mellanöstern eller gentemot Ryssland med kontinuerlig Nato-expansion har varit misslyckad. […]

Det ligger i vårt gemensamma säkerhetsintresse att ha en god relation till Ryssland. Här kunde även Sverige ha spelat en utrikespolitisk roll ungefär som i gamla tider. Detta innebär inte att Sverige inte samtidigt ska hålla sig med ett fungerande försvar. Tyvärr har man valt brända broar i båda avseenden. Läs artikel

What is left of NATO and the trans-Atlantic order after US President Donald Trump’s tumultuous week in Brussels, the United Kingdom and Helsinki, where he defended Russian President Vladimir Putin against accusations of cyberwarfare by America’s own intelligence agencies?

Watching events unfold through rose-tinted glasses, one might think that the West’s most important strategic alliance is more or less OK, or even growing stronger. In fact, NATO is in peril, and its fate now lies in Trump’s contemptuous hands. Läs artikel

Vi återpublicerar  här artikel från januari 2017 som publicerades i Aftonbladet.

Försvarsmaktens personalbehov har sänts ut på remiss. Bristerna i personalförsörjningen är väl kända. De är en följd av riksdagsbeslutet 2009 att med voteringssiffrorna 153 mot 150 avveckla värnplikten. Rekryteringen till den yrkesarmé som skulle träda i stället har misslyckats.

Det förslag som nu ligger på bordet innebär ingen ändrad uppbyggnad av försvaret. Yrkesförsvaret ska kompletteras med pliktpersonal, men av varje årskull på cirka 100 000 av bägge könen ska endast 10 000 mönstra och av dem 4 000 tas ut för militär grundutbildning i syfte att fylla luckor i organisationen. De 4 000 ska vara särskilt motiverade för uppgiften. Det rör sig med andra ord inte om ett på medborgerlig plikt baserat system där försvaret av det egna landet är en självklar medborgerlig skyldighet.

 Sverige har i dag ett begränsat tröskelförsvar, baserat på ett fåtal arméenheter (två brigader), flyg, ubåtar och ytfartyg. Uppgiften är att verka avskräckande. Tanken är att tröskeln ska vara så hög att angrepp inte lönar sig. En svaghet i denna strategi är att hela Sverige inte kommer att kunna försvaras. Ett territorialförsvar, där varje angrepp ska kunna mötas, oavsett mot vilken del av landet det riktas, kan aldrig etableras inom ramen för den nuvarande eller föreslagna ordningen. Ett yrkesförsvar för territoriellt försvar av hela landet, med komplettering av pliktuttagna, skulle bli orimligt dyrt. Inget land har ett territorialförsvar baserat på en yrkesarmé.  Läs artikel

Försvarsmakten tillsammans med Hemvärnets personal gör idag en fantastisk insats på marken, i luften och i ledningsstaberna runt om i de brandhärjade kommunerna. Trots att detta är bränderna på flera håll utom kontroll, och flera byar har evakuerats. Två av försvarsmaktens tio helikoptrar medverkar i insatsen. Av de övriga helikoptrarna så är det civilsamhället och besättningar från Norge medverkar i släckningsarbetet. Detta lämnar ett antal frågor, som dels berör Försvarsmaktens begränsade insats men även hur det kommer sig att Räddningstjänsten står helt utan helikoptrar.[…]

Utdrag ur rapporten;

”Räddningsverkets, SLU:s och SMHI:s gemensamma studie Vegetationsbrand 2020, 2050 och 2080, som var en bilaga till SOU 2007:60 Klimat- och sårbarhetsutredningen, påpekar att under de senaste trettio åren har de kommunala räddningstjänsterna både minskat antalet brandstationer och antalet brandmän i beredskap. Enligt studien är en konsekvens av detta att det generellt tar längre tid innan släckning av en skogsbrand kan påbörjas. Ofta måste flera olika styrkor larmas till en skogsbrand. Den försämrade beredskapen kan enligt studien medföra att skogsbränderna generellt blir större, mer svårsläckta och därmed mer resurskrävande.” (Helikoptern i samhällets tjänst, 2008, s302)

Trots denna klarsynthet från utredarna i återkommande rapporter från 2007, 2008, 2010 samt Försvarshögskolans erfarenhetsrapport från 2014 har minst två, sannolikt tre regeringar (Reinfeldt 1 & 2 samt Löfven) aktivt valt bort att ta till sig experternas slutsatser. Läs artikel

Amid the confusion and the almost deafening cries of treachery and collusion over Donald Trump’s relations with Russia, few noticed the most tangible outcome of this week’s Helsinki summit. In the lead-up to his face-to-face talk with Vladimir Putin, senior US and Russian diplomats — in close coordination with leaders from mutual ally Israel — brokered a deal among all the warring parties (bar the Islamist terrorists) finally to end the devastating seven-year Syrian civil war.  […]

The Syrian rebels who spent so long begging for American help and arms can now expect to be entirely abandoned. As part of the de-escalation process, Trump is said to be eager to withdraw the 2,000 or so US special forces still stationed in Syria. This way he could (rightly) claim to be honouring his campaign pledge to keep US soldiers out of interminable foreign conflicts whenever possible, while — in a ‘Mission Accomplished’ photo op — announcing the defeat of Islamic State in Syria. And all in time for US midterm elections in November. […]

No one is likely to congratulate Trump for having skilfully navigated the Syrian minefield. But his decision to leave Syria’s fate to the Syrians (and their new friends in Russia) is the bravest and most logical decision by a US president when it comes to the Middle East since Eisenhower ordered Britain, France and Israel to withdraw from Suez. His comments at the Helsinki press conference underlined how little interest he has in the conflict: he sees it as someone else’s war. And if American withdrawal means handing Russia a large sphere of influence in the Middle East, another Mediterranean asset to go along with Ukraine, then so be it. Läs artikel

EU-ländernas tuffa fasad håller inte i praktiken. Donald Trumps beslut att dra sig ur kärnenergiavtalet med Iran gör att europeiska banker och företag inte vågar investera i Iran, trots att avtalstexten ligger fast.

Chefen för Europeiska investeringsbanken (EIB), tysken Werner Hoyer sade i veckan att han visserligen stödjer EU:s ansträngningar att hålla Iranavtalet levande även efter USA:s sorti, men att hans bank helt enkelt inte kan investera i Iran i dagsläget.

– Det finns inte en europeisk bank som idag kan göra affärer i och med Iran, sade Hoyer i Bryssel.

EIB oroar sig för att allt samröre med Iran kan leda till att man inte längre kan finansiera sina andra, globala verksamheter, eftersom man är beroende av amerikanska krediter och lån. En tredjedel av EIB:s lån är dessutom i amerikanska dollar. Läs artikel

[…] Men tyvärr har mycket hänt sedan dess. Att i dagsläget överge vår militära alliansfrihet vore fel. Den har tjänat Sverige väl, och har bidragit till avspänning och stabilitet i vårt närområde under hela efterkrigstiden. Vår säkerhetspolitik ska inte uppfattas som ryckig eller impulsiv. Att nu gå med i Nato skulle provocera Ryssland och riskera att starta igång en okontrollerbar kedjereaktion som skulle riskera att skapa ökad instabilitet i vårt närområde. Det är inte vad Sverige behöver just nu. […]

Däremot kan svensk och finsk militär alliansfrihet också fortsättningsvis verka nedkylande och minska spänningen i vårt närområde. Den har gett oss trovärdighet i arbetet för nedrustning och för en kärnvapenfri värld, och förtroende och inflytande i medlingssammanhang. Samarbetet i civila regionala organisationer som även Ryssland ingår i – exempelvis Östersjöstaternas råd och Barentsrådet – skulle försvåras om alliansfriheten övergavs. Det skulle påverka vårt arbete i klimatfrågor, mot människohandel, för Östersjöns miljö och mycket mer. Läs artikel

[…] Putin did not, in the event, run rings about Trump in Finland, nor did he outsmart Trump at the public podium, nor did he inveigle him into making concessions, either on sanctions or on Ukraine, or – so far as we know – anything else. No, it was not Putin who bested the US president at Helsinki, but those on Trump’s own side who had opposed the meeting from the start, were dead set against any improvement in US-Russia relations and went to great lengths to pre-empt the very possibility. […]

In his first dealings with foreign leaders – especially leaders of countries that are weaker and poorer than the United States – Trump understands something many American leaders have not: that no relationship will be established, talks will hardly get off the ground, unless those on the other side feel they are being treated with respect.

Many Americans will find this unnecessary; they might argue (with former secretary of state Madeleine Albright) that the US is, by its very nature and global pre-eminence, the “indispensable power”. But Trump, the transactional realist, understands something different. This is why the podium at Helsinki was set up as it was, why he ushered Putin in first, why Putin made the first statement and why Trump appeared to defer to Putin as he did. You can only do that from a position of strength; this is a plus, not a minus. Läs artikel

US President Donald Trump escalated his war on US alliances and multilateral institutions at NATO’s summit in Brussels and then at his meeting with Russian President Vladimir Putin in Helsinki. There is now little doubt that Trump’s strange affinity for Putin represents a serious threat to European security. […]

More fundamentally, Trump’s complaint that the US is shouldering an unfair share of the burden for NATO’s collective defense is dubious. While the US military budget equals roughly 72% of combined defense spending by all NATO member states, roughly three-quarters of US military spending is directed toward regions other than Europe. Around half of the US defense budget is spent on maintaining a presence in the Pacific, and another quarter is spent on operations in the Middle East, strategic nuclear command and control, and other areas.

Moreover, although the US has increased its defense outlays in Europe substantially over the past few years, it is worth remembering that most US forces and facilities there are actually focused on the geostrategic arc from India to South Africa. With facilities such as Ramstein, Fairford, Rota, Vicenza, and Sigonella, the US has long used Europe as a staging ground for deploying forces elsewhere. And the early-warning and surveillance facilities that the US maintains in the United Kingdom and Norway are there to defend the continental US, not Europe.

The fact is that total European defense spending is around twice what the US spends on European security, and also roughly twice what Russia spends on defense, according to estimates produced at the US National Defense University. Läs artikel