Brexit och Europas säkerhet, kkrva.se

Mats Bergquist, ambassadör

Det påpekas inte sällan att Storbritanniens förhållande till Europa alltid varit ambivalent. Under i alla fall de senaste 300 åren har man i London fört en debatt om landets primära intressen återfunnits på kontinenten eller på den globala scenen. I tider då det brittiska imperiet, särskilt under 1800-talet, var den dominerande stormakten kunde man ha råd med att följa båda linjerna. Men det fanns alltid en tyngdpunkt i utrikespolitiken. Det gällde att se till att Europa inte dominerades av någon makt som kunde hota England och dess världsomspännande besittningar. Under 1700-talet och de första decennierna av 1800-talet var det Frankrike som var hotet, mot slutet av 1800-talet, efter ett relativt fridsamt sekel, det vilhelminska Tyskland och en bit in på 1900-talet först Hitlers Tyskland och sedan Stalins Sovjet. Läs artikel

Forsvaret ikke robust nok til å ta imot alliert støtte, forsvarsforeningen.no

– Skulle vi ha behov for støtte fra NATO i en reell krise- eller krigssituasjon har vi per i dag ikke en robust nok militær vertslandsstøtte for å kunne håndtere dette godt nok. Dette skriver sjefen for Forsvarets operative hovedkvarter, generalløytnant Rune Jakobsen i en artikkel i Norges Forsvarsforenings medlemsblad Norges Forsvar.

– Dette er kanskje den aller viktigste lærdommen fra gjennomføringen av fra storøvelsen Triden Juncture. Vi må vurdere hvordan vi kan styrke vårt militære mottaksapparat i form av dedikert vertslandsstøtte, både i ledelse og utførelsesleddet, skriver han.

Under Trident Juncture hadde vi på midlertidig basis styrket flere deler av organisasjonen for å kunne håndtere mottak av såpass mye materiell og personell. Det viktigste nå er å lære av de verdifulle og unike erfaringene vi har gjort oss, sier Jakobsen. Läs artikel

Genmäle till Ulf Henricsson, kkrva.se

Per Blomqvist, överste 1 gr

Ledamoten Ulf Henricsson skriver på akademins blogg den 24/1 : ”Flera officerare jag pratat med har stor tilltro till lätta och snabba förband – ingen av dem har på ett trovärdigt sätt förklarat hur man får en tung mekaniserad motståndare gripbar …” Svaret är minor och fältarbeten, menar Henricsson.

Javisst, minor är bra! Och utmärkt att ”flera officerare har stor tilltro till lätta och snabba förband”, som kan ge ett krigsavhållande försvar. Jag fäster mig vid Henricssons göra ”motståndaren gripbar”. Att möta en stormakt i duellstrid är inte realistiskt. Stormakten bekämpar och väljer snabbt områden.

Raimo Jakola har under decennier följt hur USA/Nato och Ryssland har utvecklat medel för preventiv krigföring och ta för dem vitala områden. Sverige kan vara ett sådant område.

Jakola har visat med inlägg på akademins blogg att oavsett angripare kan denne i krigsöppningen med robotar av olika slag slå ut brigader, avancerat robotluftvärn m m. Återigen, Sverige kan omöjligt föra duellstrid mot en stormakt. Jakola menar att strid över ytan ska föras med mindre jägarförband. […]

Sverige bör organisera små lättrörliga pansrade spaningsenheter, med lättrörligt robotluftvärn, drönare m m, spridda över ytan för att tillsammans med jägarförbanden göra ”angriparen gripbar”. Små enheter bedöms inte vara kostnadseffektiva att bekämpa. I gynnsamma fall kan små enheter även samlas och slå mot motståndarens mjukare enheter.

Vår militära styrka med beredskap ska finnas i folket över hela vårt markterritorium mot krig för fred. Angriparen ska redan vid planeringsbordet veta att han i Sverige kan förlora tid, tvingas binda stridskrafter för skydd och kan få förluster över tiden. Läs artikel

Ulf Henricssons artikel Den egentliga krigsverksamheten finns att läsa här

Sverige och kärnvapenkonventionen, ui.se

Seminarium  torsdag 21 februari 2019

Konventionen om kärnvapenförbud antogs vid multilaterala FN-förhandlingar i juli 2017. Den avsåg att komplettera det redan existerande icke-spridningsavtalet, vilket motiverade att Sverige deltog i förhandlingarna. Men kommer den nya konventionen komplettera eller motverka tidigare avtal? Frågan har behandlats i den ensamutredning som presenterades av ambassadör Lars-Erik Lundin i januari månad. Ska Sverige ansluta sig till konventionen? Även frågan om hur ska Sveriges nedrustningspolitik ska se ut i framtiden aktualiseras.

Talare:

Lars-Erik Lundin, ambassadör och doktor i statsvetenskap och internationella relationer. Författare av regeringens utredning av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen

Eva Walder, ambassadör, Sveriges nedrustningsambassadör 2016-2018

Thomas Jonter, ordförande för svenska Pugwashgruppen och professor i internationella relationer vid Stockholms universitet

Henrik Salander, ambassadör med lång erfarenhet från nedrustnings- och ickespridningsarbete, bland annat som nedrustningsambassadör och ordförande för ickespridningsfördraget om kärnvapen

Seminariet modereras av Christer Ahlström, direktör vid UI, och anordnas i samarbete med svenska Pugwashgruppen.

,Tid 15:00 – 16:30, Registrering från 14:30, Plats Utrikespolitiska institutet, Drottning Kristinas väg 37, Stockholm  Läs på UI.

Utrikesdeklarationen 2019, regeringen.se

Utrikesminister Margot Wallström:

[…] Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållning i EU och ökat samarbete på bred front: i Norden och Östersjöområdet, inom FN och OSSE, och genom partnerskapet med Nato.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vi ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.

Vår säkerhet är beroende av att den europeiska säkerhetsordningen respekteras, och vi ska verka genom EU samt i OSSE och Europarådet för att upprätthålla den.

Den transatlantiska länken är av avgörande betydelse för Europa. Vi ska värna den bilaterala relationen till USA, och samarbeta baserat på värderingar och intressen. Vi beklagar att USA har valt att frånträda ett antal internationella avtal. […]

Vi är pådrivande för att EU:s sanktioner mot Ryssland ska bibehållas så länge skälen till att de infördes består. Vi stödjer reformansträngningarna i Ukraina.

Samtidigt har vi, liksom EU, kontakter och dialog med Ryssland och det ryska samhället. Vi behöver samarbeta där vi har gemensamma intressen. Vi stödjer det ryska civilsamhället och strävar efter stärkta mellanfolkliga kontakter. Östersjöstaternas råd, Barentsrådet och Arktiska rådet är format där vi har konkreta samarbeten. Läs deklarationen

 

 

Han som elsker Amerika, klassekampen.no

Norge kan ikke lenger ta Nato for gitt. Da må vi velge USA, ikke Europa. Det kan bli dyrt, sier forskeren Asle Toje.

Det blåser en sur vind over Nord-Norge. Russland ruster opp, og USA stasjonerer marinesoldater i Troms.

– Stormaktsrivaliseringen er for alvor i ferd med å sige inn over våre umiddelbare nærområder i nord, sa etterretningssjef Morten Haga Lunde i en tale mandag kveld.

Samtidig snakker norske utenriksmyndigheter nå åpent om problemene med Nato. Norge må klare seg mer alene i en krise, og det er ikke lenger sikkert at USA vil stille opp for sine Nato-allierte i ­Europa.[…]

– Under den første Stoltenberg-regjeringen trodde man at Norge kunne drive en utenrikspolitikk som gikk på tvers med amerikanske interesser. Prisen for alenegang er mye høyere nå, sier han. Toje tror det norske forsvaret må forberede seg på å delta i flere amerikanske kriger langt borte fra Europa.

– Libya var akkurat det. Da gikk Norge ut i front for å vise lojalitet og offervilje. Operasjonen fungerte godt som alliansepolitikk, sier han. Läs artikel

”Verklighetsfrämmande om förbud mot kärnvapen”, dn.se

Lars Ingelstam, Thomas Jonter, Peter Wallensteen och Gunnar Westberg

Utredningen om Sverige bör underteckna och ratificera konventionen om kärnvapenförbud innehåller många oklarheter. Bäst för Sverige är att säga ja till konventionen, och sedan verka för dess förbättring. Det vore ytterst egendomligt om nära 60 års insatser av svensk diplomati mot massförstörelsevapen inte skulle fullföljas. […]

Utredaren skriver att konsekvenserna av ett svenskt tillträde skulle bli ”mycket negativa” vad gäller svenska försvarspolitiska samarbeten med Nato, Natoländer och Finland. Men till stöd för den ståndpunkten åberopas endast ”signaler” från USA, vissa andra kärnvapenstater och några Natomedlemmar.

Här hade en egen grundlig analys varit i högsta grad påkallad. En sådan skulle möjligen kunnat förklara det paradoxala förhållandet att Natoländer, särskilt USA, i skarpa ordalag avrått Sverige från tillträde till konventionen, samtidigt som man lika eftertryckligt hävdat att denna saknar all realpolitisk betydelse. Både Sverige och Nato har betonat den ömsesidiga nyttan av samarbete. Det är osannolikt att alliansen eller dess medlemmar skulle äventyra denna samverkan om Sverige tillträder konventionen. Övningar och annan samverkan ska ju inte innefatta kärnvapen. […]

Utredningen bidrar inte till den större klarhet som efterfrågades i oktober 2017 då den tillsattes. Vi menar också i likhet med utredningen att det finns svagheter i konventionstexten och den bör stärkas på flera punkter. Men det finns goda möjligheter att påverka konventionen i positiv riktning. Den lösning som vi finner bäst för vårt land är att underteckna och ratificera konventionen, och sedan som statspart energiskt verka för dess förbättring och för att andra länder gradvis ska ansluta sig. Det vore ytterst egendomligt om nära 60 år av svensk diplomatis stoltaste insatser mot massförstörelsevapen inte skulle fullföljas. Läs artikel

Kommenterad dagordning: Utrikesministrarnas möte den 18 februari 2019

Syrien:

[…] Regeringen ser fortsatt med stor oro på situationen i Syrien. Regeringen kommer att vara pådrivande för en sammanhållen EU-linje gällande icke-normalisering av relationer med den syriska regimen, samt att EU ska agera förebyggande för att undvika en militär upptrappning i nordöstra Syrien. Regeringen kommer även att betona vikten av att den förestående humanitära givarkonferensen i Bryssel på ett integrerat sätt lyfter fram kvinnors deltagande i den FN-ledda politiska processen och ansvarsutkrävande för brott som begåtts under konflikten i Syrien.

Venezuela:

[…] EU har den 22 maj förra året uttalat att vi inte godtar valresultatet från i maj som förde Maduro till makten då vi inte anser att valen var fria och rättvisa. I linje med vårt uttalande den 26 januari menar vi nu att det är hög tid att venezolanerna får fritt och fredligt bestämma om sin framtid och har därmed uppmanat regeringen att utropa nyval. Uttalandet är vår gemensamma plattform.

Regeringen välkomnar att EU meddelat att det finns beredskap att införa ytterligare sanktioner om inte steg i rätt riktning tas, samt att den humanitära hjälpen till det venezolanska folket ska ökas. Det centrala för regeringen är att EU agerar gemensamt för en fredlig lösning på krisen i Venezuela.

Regeringen stödjer Juan Guaidó som nationalförsamlingens ordförande, liksom hans strävanden att utöva rollen som ad interimspresident, som enligt den venezolanska konstitutionen nu har till uppgift att utlysa nyval. Hela dagordningen finns på: kommenterad-dagordning-fac-18-februari-2019 (1)

Klicken som vill driva internationell social ingenjörskonst

Mats Björkenfeldt

I nya numret av Foreign Affairs, nr 1 2019, recenseras statsvetarprofessorn John Mearsheimers senaste bok, som anmälts här på sajten , samt Harvardprofessorn Stephen M. Walts, The Hell of Good Intentions. America’s Foreign Policy Elite and the Decline of U.S. Primacy (Farrar, Straus and Giroux 2018). Dessa författare har tidigare skrivit en gemensam bok. De kritiserar båda ”the Liberal Order”, det vill säga USA:s självpåtagna rätt att med vapenmakt ägna sig åt social ingenjörskonst världen över. Och de som aktivt försvarar denna ordning, ”the Blob” kallad av Walt, avslöjas grundligt i hans bok. Recensenten i Foreign Affairs medger att han själv tillhör denna liberala Blob, men avslutar med att ”[t]heir admonition to think differently is useful in a time of rapid change”. Det tilläggs att Walt and Mearsheimer “offer surprisingly little guidance on the future of humanitarian intervention”. Något recensenten finner negativt, men undertecknad ser som positivt.

Läs mer

Den finländska värnplikten – grunden för vårt försvar i 100 års tid, maavoimat.fi

Generalmajor Markku Myllykangas, stabschef för armén

Vi finländare är bara ungefär 5,5 miljoner till antalet. Det utgör cirka 0,07 % av världens befolkning. Det finns över 50 städer i världen där det finns flera människor än vi är i hela Finland. Eftersom vi inte hör till någon militärallians är vi beredda att försvara vårt territorium självständigt. Vi försvarar vårt land från Hangö till Utsjoki och från Ilomants till Vasa. År 2015 sände vi ett s.k. reservistbrev till våra cirka 970 000 reservister. Det är inte många länder som kan göra det. Det är inte heller många länder som kan tiofaldiga sin fredstida styrka till krigstida styrka på några dagar. Det kan vi. Trots vår ringa folkmängd och vårt omfattande territorium har vi lyckats upprätthålla och säkerställa lugna förhållanden i vårt land.

Värnplikten har väckt känslor, både för och emot, redan då den blev det självständiga Finlands försvarslösning 8.2.1919. Värnplikten har således utgjort grunden för vårt försvar redan i 100 års tid. Kärnan består och är fortfarande aktuell. Förhoppningsvis bevarar denna fungerande grund sin karaktär även i framtiden. Läs artikel

Finlands ”hemliga” recept, artiklar.militart.nu

Lars Gyllenhaal

[…] Hur Finlands försvarsutgifter kan vara så låga som de är framstår som ännu märkligare när man beaktar hur många som ännu gör värnplikten i den gamla östra rikshalvan (i 600 år var Sverige och Finland ett rike). Från att nära 90 procent av alla vapenföra unga män blev beväringar – som de officiellt benämns i Finland – är man nu ”nere” i 80 procent.

Utbildningsnivån då? Man kan ju undra hur värnpliktiga, alltså amatörer, ska kunna mäta sig med en helprofessionell styrka? General Ari Puheloinen, Finlands ÖB 2009-14, bemötte sådana funderingar med att poängtera att de finska krigsförbandens kärna inte är 20-åriga nybakade soldater utan 25–27-åringar som genomfört både militär grundutbildning och krigsförbandsövningar och, för att direkt citera generalen: ”Yrkesarméer kan inte räkna med att kunna rekrytera alla de bästa talangerna inom varje årsklass.”

När man i Sverige inför värnpliktens avskaffande diskuterade utländska exempel var det förvånansvärt lite som sades om den finska modellen och än mindre om exemplen Schweiz och Österrike. Ändå utgör Finland, Schweiz och Österrike tre av världens absolut mest stabila och framgångsrika stater. Till skillnad från Sverige har alla tre valt att behålla värnplikten. Läs artikel

”På vilken grund erkänner Sverige Guaidó?”, svd.se

Mikael Westerlund, advokat

Ett antal länder inklusive Sverige har de senaste dagarna officiellt erkänt oppositionspolitikern Juan Guaidó som Venezuelas president vilket väcker ett antal folkrättsliga frågor. Juan Guaidó har inte vunnit något allmänt val utan är en ”självutnämnd president”.[…]

Venezuela är en republik och presidenten är dess statschef. Genom att länderna, däribland Sverige, har erkänt Juan Guaidó som landets legitima president har man således också erkänt honom som Venezuelas statschef. Genom att man betraktar Juan Guaidó som den legitima statschefen har man indirekt underkänt hela den nuvarande regeringen i Caracas. Såvitt jag känner till har Sverige aldrig tidigare agerat på liknande sätt och skälen för det är att man inom folkrätten erkänner suveräna stater och inte tillfälliga politiska ledare.[…]

En grundsten i vår världsordning är kortfattat och förenklat att varje folk har rätt till självbestämmande. Varje folk har rätt att välja sina egna politiska företrädare och fatta sina beslut utan andra staters ingripanden. Denna rätt tillkommer förstås även venezolanerna. Det är inte Trump, Bolsonaro eller Wallström som ska utse Venezuelas president utan det ska det venezolanska folket inom ramen för deras konstitution och suveränitet. Läs artikel