Lasting Libya ceasefire: Some consensus, but further talks needed, news.un.org

The first round of UN-brokered talks between military representatives in Geneva aimed at forging a lasting ceasefire between Libyan Government and main opposition forces, has concluded without full agreement, despite reaching consensus in many areas.

The UN Support Mission for Libya, UNSMIL, released a statement on Saturday saying that Libyan 5+5 Joint Military Commission (JMC), which began on Monday, with the involvement of UNSMIL chief Ghassan Salamé, should continue dialogue on 18 February, if the parties agree. […]

“UNSMIL takes note of the existing consensus around the importance of maintaining the truce that had been announced on 12 January this year, of the necessity to respect it and refrain from violating it. UNSMIL also notes the widespread consensus between both sides with regard to the urgency for Libyans to safeguard the sovereignty and territorial integrity of their country; protect its borders; protect national decision-making process and resources from any foreign interference; stop the flow of non-Libyan fighters and send them out of the country; and to continue the fight against the UN-identified terrorist groups (al-Qaeda, ISIS, Ansar al-Sharia).”

The Mission said both sides expressed their support for ongoing exchanges of prisoners, returns of mortal remains of those killed, and welcomed the support of UNSMIL in the process, “whenever the need arises”.

While both sides agree the need to expedite the return of Internally Displaced Persons (IDPs), particularly in the areas affected by clashes, “a full understanding could not be reached on optimal ways to restore normalcy to these areas.” Läs pressmeddelande

 

Blir det verkligen ett markstridskrafternas försvarsbeslut? frivarld.se

Allan Widman, försvarspolitisk talesperson (L)

[…] Armén är ett annat kapitel. Av de tio nya förband som försvarsberedningen föreslagit blir ett (1) klart före 2030, nämligen en divisionsledning. Sämre beställt är det med stödförbanden till denna tilltänkta division. Tre divisionsartilleribataljoner utgår helt liksom förbindelsekompanierna. Två divisionsingenjörsbataljoner och en (1) divisionsunderhållsbataljon blir klara med vardera ett (1) kompani obestämd tidpunkt efter 2030.

Den nya mekaniserade brigaden (Skånska brigaden, Mek B7) och den föreslagna motoriserade brigaden för Mälardalen blir klara någon gång efter 2030. Den senare reduceras dock från brigad till stridsgrupp. Inte heller stridsgrupp Gotland står färdig under detta decennium och blir därtill reducerad.

Som bekant fattade riksdagen 2015 beslut att arméns stomme skulle vara två fullt bemannade, utrustade och övade brigader. Den målsättningen når Försvarsmakten 2030 – enligt nu liggande planering…

Det är sant att i termer av nya krigsförband ligger de flesta just på armésidan. Icke förty så är den tyngdpunkten nu förskjuten inte, bara i tid utan också till innehåll. Kommer försvarsbeslutet 2020 – som Peter Hultqvist uttryckte det i Sälen för ett år sedan – att bli markstridskrafternas beslut? Läs artikel

Försvarsutskottets betänkande: Vissa frågor om Försvarsmaktens personal, data.riksdagen.se

[…] I kommittémotion 2019/20:671 av Roger Richtoff m.fl. (SD) framhålls att införande av ett frivilligt försvar utan utbildning av värnpliktiga var ett stort misstag. Reformen har enligt motionärerna medfört att för få människor engagerar sig aktivt i försvarssektorn och att den folkliga förankringen minskat drastiskt. Motionärerna anser att samtliga unga män och kvinnor bör kunna kallas till mönstring (yrkande 15). I och med värnpliktens återaktivering menar motionärerna att det har uppstått ett behov av officerare för att kunna utbilda värnpliktiga. För att möta behovet bör kontraktsanställda soldater utbildas till underbefäl som i sin tur kan utbilda värnpliktiga. […]

I kommittémotion 2019/20:2736 av Beatrice Ask m.fl. (M) anför motionärerna att riksdagen bör ställa sig bakom det som anförs om att ge Försvarsmakten i uppgift att ta fram åtgärder i närtid för att rekryteringen till hemvärnet ska öka och tillkännage det för regeringen. Motionärerna beskriver att de flesta hemvärnsförbanden har vakanser i varierande grad. De bedömer att det bl.a. påverkar möjligheten att lösa ålagda uppgifter och uthållighet, vilket ytterst påverkar förmågan att försvara Sverige. Motionärerna anser dessutom att mer måste göras för att få fler att engagera sig i hemvärnet. Läs betänkandet

Macron vill ha ledande försvarsroll i EU på grund av Frankrikes kärnvapen, svenska.yle.fi

Europa kan inte bara stå och se på medan världens kärnvapenmakter kapprustar.

Det säger Frankrikes president Emmanuel Macron – som lyfter fram franska atombomber som en europeisk angelägenhet. Frankrikes president Emmanuel Macron hoppas på diskussioner med övriga EU om vilken roll Frankrikes kärnvapen kan spela för EU-ländernas försvar. Frankrike är numera det enda EU landet med kärnvapen och Macron hoppas därför på en ledande försvarsroll inom EU.

Macron lovade i ett tal inför kadetter i Paris att fortsätta kärnvapensamarbetet med Storbritannien trots brexit, samtidigt som han ser en ledande roll för Frankrike i Europas försvar.

– Frankrikes livsviktiga intressen har nu en europeisk dimension,konstaterade Macron. Han sa också att intresserade länder kan få en roll i Frankrikes kärnvapenprogram om de så vill.

Han underströk också Frankrikes aktiva och ledande roll i kampen mot väpnade islamister i Nord- och Västafrika, dit han nyligen lovade skicka ytterligare 600 franska soldater.[…]

Frankrike har omkring 280 fungerande kärnstridsspetsar, de flesta av dem i ubåtsmissiler medan resten finns i kryssningsmissiler som kan avfyras från flygplan. Frankrike har fyra stycken kärnvapenbestyckade ubåtar, av vilken en alltid ligger i beredskap ute på havet. Frankrike hade som mest över 500 kärnvapen i början av 1990-talet men sedan dess har antalet skurit ner till under 300. Frankrike är nu i färd med att modernisera sitt kärnvapenprogram tack vare 37 miljarder euro som parlamentet har öronmärkt för ändamålet, från år 2019 till år 2025. Läs artikel

Lagrådsremiss: Operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland

[…] Befogenhet för regeringen att sätta in svenska väpnade styrkor för att hindra kränkningar av finskt territorium Som redovisas i avsnitt 5.2 ger regeringsformen, RF, regeringen ensam beslutanderätt att sätta in rikets försvarsmakt endast när det är för försvaret av Sverige (15 kap. 13 § RF). För att regeringen i andra fall ska få sända svenska väpnade styrkor utomlands eller i övrigt sätta in sådana styrkor krävs antingen att riksdagen har godkänt en internationell förpliktelse vars fullgörande kräver ett insättande, eller att riksdagen har antagit en lag som anger under vilka förutsättningar regeringen får besluta om detta, eller att riksdagen har medgett det i ett särskilt fall (15 kap. 16 § RF). Sverige har inte åtagit sig någon internationell förpliktelse av det slag som avses i 15 kap. 16 § RF.

Däremot har riksdagen bemyndigat regeringen att fatta beslut om insättande, inklusive sändande utomlands, av väpnad styrka genom lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen (1994:588) om utbildning inom ramen för internationellt militärt samarbete. Dessa lagar medger dock inte att regeringen beslutar om operativt militärt stöd till Finland i form av svenska väpnade styrkor. För att regeringen i dagsläget ska kunna sätta in väpnade styrkor i syfte att bistå Finland med att hindra kränkningar av det finska territoriet krävs därmed i varje särskilt fall ett riksdagsbeslut som medger detta. Regeringen har ovan redogjort för den beslutsprocessen. Regeringen delar utredningens bedömning att ett tillräckligt snabbt beslutsförfarande endast kan uppnås genom att regeringen bemyndigas att fatta beslut om att sätta in svenska väpnade styrkor för att stödja Finland med att hindra kränkning av finskt territorium.

Stockholms tingsrätt har ifrågasatt behovet av skyndsamhet vid beslut om att stödja Finland för att hindra kränkningar av finskt territorium och att det skulle vara nödvändigt att regeringen kan fatta beslut utan att inhämta riksdagens godkännande. Enligt regeringens mening står det dock klart att beslut kan behöva fattas med mycket kort varsel när det gäller att ge militärt stöd till Finland för att hindra att finskt territorium kränks. För att ett operativt militärt samarbete mellan Sverige och Finland ska kunna omfatta att upptäcka och avvisa kränkningar av varandras territorium krävs att det finns en mycket snabb beslutsprocess.

En misstänkt eller konstaterad kränkning av någon av staternas territorium inträffar i många fall utan förvarning och kräver att motåtgärder sätts in direkt. Det rör sig ofta om ett snabbt förlopp. Det innebär att det måste vara möjligt att fatta beslut omedelbart eller i vart fall inom några dygn från det att frågan uppkommit. Detta är inte möjligt för det fall varje stödåtgärd måste föregås av propositionsarbete och riksdagsbehandling. Om riksdagen ska fatta beslut om stödåtgärder i varje enskilt fall finns det därmed en stor risk för att militärt stöd fördröjs eller omöjliggörs i det enskilda fallet, vilket innebär att Sverige i många fall i praktiken skulle sakna förutsättningar att tillräckligt snabbt kunna ge militärt stöd inom ramen för det svensk-finska försvars samarbetet. Det finns därför anledning att ge regeringen befogenhet att sätta in svenska väpnade styrkor för att lämna stöd till Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium.

Regeringens bemyndigande att besluta om stöd bör alltså omfatta åtgärder för att hindra kränkningar av finskt territorium. Stockholms tingsrätt har efterfrågat ett förtydligande av vad som avses. Begreppet hindra kränkningar återfinns i 15 kap. 13 § RF, och utvecklas i IKFN-förordningen. Det innefattar såväl att upptäcka som att avvisa främmande stats territoriella kränkningar (se 3 § 1 IKFN-förordningen). Samma innebörd avses i den nu föreslagna lagen. Det kan alltså röra sig om kränkningar av finska landområden, sjöterritorium eller det finska luftrummet med t.ex. örlogsfartyg, inklusive undervattensfarkoster, militära flygfarkoster, markfordon och militär trupp. Det svenska stödet kan t.ex. bestå av flygstridskrafter, marina enheter, stridsfordon eller marktrupp. Vilket stöd som lämnas i det enskilda fallet och vilka närmare uppgifter som den svenska väpnade styrkan har kommer att vara beroende av den finska begäran och finsk nationell lagstiftning, vad Sverige och Finland vid tiden för stödet kommit överens om i detta avseende samt regeringens beslut om att lämna stöd. Det är endast för det fall det svenska stödet till Finland avser en väpnad styrka i regeringsformens mening som en tillämpning av lagen aktualiseras. […]

(Vid ) kränkningar av finskt territorium i en situation då det råder en väpnad konflikt på finskt territorium är risken stor att Sverige kan komma att anses som part till konflikten och att Sverige därmed hamnar i krig. Därtill kommer att den form av militärt stöd med väpnad styrka som är aktuellt i händelse av att Finland är utsatt för ett väpnat angrepp av naturliga skäl är att möta angreppet. Som utvecklas närmare nedan är det regeringens bedömning att beslut om att lämna militärt stöd till Finland för att möta ett väpnat angrepp mot Finland alltjämt bör kräva riksdagens medgivande i det enskilda fallet. För det fall Sverige befinner sig i krig, t.ex. med anledning av ett väpnat angrepp mot Sverige, behövs de svenska styrkorna för försvaret av Sverige och det torde som utgångspunkt inte vara aktuellt att i en sådan situation avdela svenska väpnade styrkor för att hindra territoriella kränkningar av Finland. Under alla förhållanden bör ett sådant beslut först godkännas av riksdagen. Lagrådsremissen finns här: Operativt-militärt-stöd-mellan-Sverige-och-Finland-004

Möte med Nato om värdlandsstöd, forvarsmakten.se

Försvarsmakten har fått i uppdrag av regeringen att öka förutsättningarna för att Sverige ska kunna ge och ta emot militärt stöd. Därför hölls i veckan ett möte med Natorepresentanter och ett drygt tjugotal svenska myndigheter för att diskutera planering och genomförande av värdlandsuppgifter inom ett totalförsvarssammanhang.

– Det är viktigt att gå igenom vilka krav och aktiviteter värdlandsstödet kan föra med sig för respektive myndighet, säger Markus Gannerud på Högkvarterets försvarsplaneringssektion.

Värdlandsstöd kommer att ingå som en del i Aurora 20 som genomförs senare i vår. Läs pressmeddelande

US refusal to withdraw troops from Iraq is a breach of international law, theconversation.com

The continued US military presence in the country, against the wishes of the Iraqi government and parliament, is a breach of international law. […]

Beyond this, there are very few truly accepted justifications which a country can rely on to legitimately use force within another’s territory. One exception is a doctrine called “intervention by invitation”, where one country is given express permission to take military action in another country by that country’s government. Alongside other rules that govern this kind of interaction, there are also rules on when a state overstays its welcome and becomes in breach of its international obligations.

For example, the Definition of Aggression, a text adopted by the UN which outlines what is considered aggression under international law, sets out that if the state intervening breaks the conditions, or extends its presence on the territory, this counts as an act of aggression. This was put forward as a claim in a case between the Democratic Republic of Congo (DRC) and Uganda in 2005. The DRC claimed that Uganda’s ongoing use of force on its territory, after it had stopped giving consent, amounted to aggression. Although in this particular case the International Court of Justice did not find Uganda’s actions were an act of aggression, the court did rule that Uganda had breached the UN Charter’s basic prohibition of force. As a result it was clearly established that a country cannot maintain a military presence within another country after it has been asked to leave. Läs artikel

What messages should Nato communicate?

Hugo Klijn, Senior Research Fellow within the Security Unit of the Clingendael Institute.

[…] US requests for more active engagement in the Middle East or a tougher stance on China are likely to be politely rejected. And with regard to NATO’s ‘internal balancing’ role, it seems current US policies are rather aimed at diluting than strengthening intra-allied cohesion. […]

The short London Declaration, issued last December by NATO Leaders to mark the Alliance’s nervously celebrated 70th anniversary, contains a proposal for a ‘forward-looking reflection process’. Actually, one would have expected NATO to update its 10-year old Strategic Concept (the last decade has seen no lack of turbulence) but, tellingly, nobody fancies such an endeavor now. Despite the cautious wording of this surrogate proposal (apparently not tabled by the US who argues that spending more on defence would be forward-looking enough), capitals should seize this opportunity to openly discuss their ‘evolving strategic environment’, not shying away from addressing internal business. This introspection should dig deeper than one of the conference’s concluding remarks that NATO is strong because it is united. Such mantras will no longer do. Läs artikel

Svenska trupper skall inte utkämpa Frankrikes krig i Sahel

Utgivarna

Svenska försvarsmakten meddelade den 5 februari att man påbörjat planering för ett eventuellt svenskt bidrag till den franskledda insatsen Task Force Takuba i Sahel. Den skriver att exakt hur det svenska bidraget kommer att se ut är ännu för tidigt att säga, men ”det kommer sannolikt innehålla personal och helikoptrar ur specialförbandssystemet”.

Initiativet kommer från Frankrike. Dagens Nyheter kunde den 24 januari informera om att styrkan, Takuba, är ett franskt initiativ för att motverka den alltmer utbredda terrorismen i Mali och grannländerna. Ett dussin europeiska länder, däribland Sverige, fick i november 2019 en inbjudan att delta i förbandet.

Takuba är en franskledd insats där man arbetar med kontraterrorism, för att genom närvaro skydda och stabilisera, men inte minst med mer uppsökande verksamhet i hela Sahelregionen, ett stort geografiskt område som sträcker sig över Mauretanien, Mali, Burkina Faso, Niger och Tchad.

Läs mer

Derfor er Russland misfornøyd med Norge, forsvaretsforum.no

​Russlands utenriksminister Sergei Lavrov er misfornøyd med måten Norge forvalter deler av Svalbardtraktaten på, og ber om et møte.

– Vi vil ikke kutte i tilstedeværelsen på Svalbard. Tvert imot har vi langsiktige planer om å styrke den, skriver den russiske utenriksministeren i et brev til sin norske motpart Ine Eriksen Søreide (H). […]

Lavrov uttrykker misnøye ved at Norge har lagt restriksjoner på russisk helikopterbruk på Svalbard, samt fiskevernsonen og verneområdene, hvor det er begrenset adgang til å drive næringsvirksomhet. Han liker også dårlig en utvisningspraksis som angivelig kun gjelder russiske borgere.

– Våre norske partnere inviteres til et bilateralt møte om å fjerne restriksjonene på de russiske virksomhetene på øygruppen. Vi forventer et positivt svar fra norsk side, skriver russisk UD. Läs artikel

Planering för ytterligare insats i Mali inledd, forsvarsmakten.se

Försvarsmaken har mottagit en anmodan från regeringen att påbörja planeringen för ett eventuellt svenskt bidrag till den franskledda insatsen ”Task Force Takuba” i Mali.

Exakt hur det svenska bidraget kommer se ut är ännu för tidigt att säga men det kommer sannolikt innehålla personal och helikoptrar ur specialförbandssystemet.

Efter att Försvarsmakten lämnat svar på regeringens anmodan krävs såväl regerings- som riksdagsbeslut innan en eventuell insats kan påbörjas. Läs pressmeddelande

 

Nato skal i tenkeboksen. Det bør bli historisk! aftenposten.no

Kai Eide, tidligere NATO-ambassadør

Nå skal Nato innlede en «refleksjonsprosess» for å styrke sin politiske dimensjon. Det var konklusjonen fra toppmøtet i London i desember. Beslutningen leder tankene tilbake til Harmel-rapporten fra 1967. Harmel var da Belgias utenriksminister.

Rapporten tok – for første gang – til orde for avspenning overfor motstanderne i øst gjennom en «overbevisende, tålmodig og udramatisk politikk». Den ble et vendepunkt i en periode preget av kald krig. […]

USA vil fremover vie større oppmerksomhet til Stillehavsregionen og forholdet til Kina. Dermed vil amerikansk ressursbruk forskyves. Da må europeerne vise klarhet i forsvarspolitikken, men også ta en lederrolle for å få til en bred dialog med Russland. […]

Trumps mest krevende utspill kom i januar, hvor han tok til orde for et «Nato – Middle East». Han ønsket å utvide Nato i den konfliktfylte regionen og oppfordret allierte til å gjøre mer i Midtøsten.

Trumps tenkning er farlig fordi hans politikk i Midtøsten gir næring til konflikter og rivalisering, som gjør regionen farligere. Läs artikel