Översättning från italienska genom Google ( Utgivarna)

Just i dessa dagar har Sahel återvänt till nyheten med nyheterna om en förestående utsändning av italienska soldater som en del av den franskledda Takuba Task Force , utplacerad i Liptako-regionen vid gränsen mellan Niger, Mali och Burkina Faso. […]

Det är en svår region, där Frankrike alltid har varit närvarande och kämpar med tusentals soldater som varje år deltar i kriget mot afrikansk terrorism, liksom i det extremt svåra spelet att kontrollera länder med porösa gränser och svaga regeringar. Fransmännen är inte där för att skapa internationellt samarbete utan för att försvara sina strategiska intressen, från kontrollen av migrationsvägarna till uranminorna i Areva till kampen mot islamisk terrorism och upprätthållandet av en post-kolonial inflytelsezon. […]

Italien gick med omedelbart och deltog i arbetsgruppen Takuba redan våren 2020 med ” Missionsdekretet 2020 ” som föreskrev utplacering av cirka 200 specialstyrkor, 20 landfordon och 8 flygplan, men hade hittills inte gått vidare till den operativa fasen . Nu är vi här: den italienska militären ska lämna den andra veckan i mars. Detta bekräftas av franska källor och en liten kontingent från Sahel har just återvänt för att inspektera Liptako-området. […]

Det hot som den italienska militären kommer att möta är mycket motiverat, organiserat, välutrustat, med stor kunskap om territoriet och redo att använda gerilla- och terrorismstekniker. Däremot är våra allierade dåligt betalda, dåligt utbildade och dåligt motiverade vanliga arméer. Frågan kvarstår hur mycket av allt detta kan förstås av politiker, av insiders, men framför allt av den allmänna opinionen. Läs artikel

The new U.S. administration wants to help the European Union move troops and equipment more rapidly across Europe to deal with a potential conflict with Russia. […]

A European military source said that the United States, Canada and Norway, all NATO members outside the EU, had sent a request last week to participate in a European project dubbed “military Schengen” for the EU’s border-free zone.

It is one of 46 “permanent structured cooperation” (PESCO) projects aimed at deepening military cooperation within the European Union. Countries outside the bloc have been allowed to join these projects since November 2020.

Pentagon spokesman Lieutenant Colonel Thomas Campbell confirmed the U.S. request on Tuesday, adding Washington was also considering cooperation in other PESCO projects.

“U.S. participation provides added value to the project given U.S. expertise in force and material movements across Europe and can lead to an increase of unhindered movement of military personnel and assets within European borders,” he said. Läs artikel

Krisen i vår forsvarspolitikk kom tydelig til uttrykk da Stortingsflertallet sendte langtidsplanen for Forsvaret tilbake til regjeringen høsten 2020. Regjeringens eget trusselbilde ble ikke møtt med troverdige planer, hevdet opposisjonen. Samtidig går det samme stortingsflertallet stille i dørene om alle de ressurser som brukes på utenlandsoperasjoner uten synlig betydning for forsvarsevnen i vårt eget land.

Den nye og sterkt underkommuniserte out-of-area doktrinen til Nato i 1999 har medført krav til Norge som tidligere har vært nasjonen fremmed. Vi ble bedt, eller kanskje overtalt er mer presist, til å delta med militære styrker for å støtte USA globale kamp for hegemoni i konfliktsoner som Afghanistan, Irak, Libya og Syria.

NRK-Søndagsrevyen kunne 11. oktober 2020, til manges store overraskelse, melde at Norge hadde etablert en base i Jordan som er tiltenkt en rolle for logistikk i norske spesialstyrkers operasjoner i Midt-Østen.

Vi ble bedt, eller kanskje overtalt er mer presist, til å delta med militære styrker for å støtte USA globale kamp for hegemoni i konfliktsoner som Afghanistan, Irak, Libya og Syria. Sjefen for de norske spesialstyrkene Torgeir Gråtrud sa her at styrken skal styrke Norges interesser i Midt-Østen (NRK 11. oktober 2020). […]

For å begrunne militær opptrapping i nord trengs et tydelig trusselbilde. Etter Russlands annektering av Krim i 2014 har et fornyet fiendebilde med gjenklang fra den kalde krigen, påvirket det tradisjonelt stabile forholdet til Russland.

På Svalbard omgås alle nasjonaliteter, men russere jeg snakket med der sier at den skarpe tonen også betyr at de blir sett på med mistenksomhet. Läs artikel

The High North was a pretend war zone last week as Russian and NATO forces staged dueling exercises.

Canadian, German and Norwegian warships, a Norwegian air force F-35 stealth fighter and U.S. Air Force B-1 bombers gathered off Norway’s west coast to practice jamming and shooting down enemy anti-ship missiles.

Meanwhile, a powerful Russian missile cruiser simulated attacks on NATO submarines while lurking around a fjord near Norway’s northeast coast.

NATO’s Dynamic Guard exercise drew a powerful air and sea force, including the Canadian frigate Halifax and the Norwegian corvettes Steil and Storm. The German tanker Spessart supported the warships. […]

The exercise confirmed what observers predicted when the U.S. Air Force announced the B-1 deployment last month—the swing-wing bombers have come to Norway in part to prepare for a possible future sea battle with the Russian fleet.[…]

It’s unclear what role the B-1s and F-35 played in Dynamic Guard. But in wartime, B-1s with their new 300-mile Long-Range Anti-Ship Missiles would be among the most power ship-killers in the theater. F-35s could protect the bombers while the big planes press their attacks. Dynamic Guard demonstrated how NATO could go after the Russian navy—with a mixed sea and air force combining offensive and defensive missiles. […]

The Russian cruiser Marshal Ustinov in early February sailed from Severomorsk in northern Russian into the Barents Sea. “For several days, the ship’s crew will practice combat and daily organization at sea, conduct a number of general ship exercises on damage-control, [nuclear-biological-chemical] protection, as well as anti-aircraft and anti-submarine defense,” the Kremlin announced. Läs artikel

Finland anser att det är osannolikt att en militär konflikt kunde få sin början i Arktis. Däremot kan konflikter utanför området och ökad spänning få en återverkan i Arktis. Detta enligt det utkast till regeringen Marins arktiska strategi som för närvarande befinner sig på remissrunda. […]

I utkastet till den föreslagna arktiska strategin noterar man den ökade spänningen. Men fokus ligger inte där, utan tungt på utvecklingen av i synnerhet kommunikationsleder, inklusive järnvägsförbindelser norrut inom ramen för det europeiska projektet att binda samman centrala kommunikationsleder. Här är förbindelsen till Ishavet en central – men kontroversiell – fråga. För några år sedan utreddes fem alternativ, av vilka den dåvarande regeringen prioriterade en förbindelse norrut till Kirkenes. Den skulle ändå ha gått genom områden som är livsviktiga för att samerna ska kunna bedriva sina traditionella näringar. Prislappen var dessutom dyr för Finland så planen skrinlades – men skrotades inte definitivt, trots samernas önskemål. Nu diskuteras möjligheterna till bättre förbindelser till Narvik.

I förslaget betonas relationerna och hänsynen till EU samt samarbetet inom Arktiska rådet och Nordiska rådet, vilket är förståeligt. Finland vill upprätthålla en dialog med alla parter och betonar att denna också är viktig när det gäller Ryssland. Läs artikel

Det var under söndagen som en digital distriktsårskonferens hölls i Kalmar län. Då blev Daniel Nestor omvald som ordförande för SSU Kalmar län.  Beslutet fattades enhälligt.

Nu ska SSU i länet fokusera på organisering och att driva på förslag inför och under den stora partikongressen 2021, enligt ett pressmeddelande. […]

Under distriktsårskongressen beslutades också om ett nytt politiskt reformprogram. Bland annat ska SSU Kalmar län driva att sexköp ska straffas på samma sätt som en våldtäkt, att årliga hälsoundersökningar med fokus på det psykiska välbefinnandet införs i skolan och utveckla skolans skolans roll för att förebygga självmord och för att allmän värnplikt ska införas i landet. Läs artikel

En särskild utredare, Barbro Holmberg, har haft i uppdrag att analysera och föreslå en struktur för ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar på central, regional och lokal nivå.

[…] Realiteten er at nedbyggingen av Forsvaret, som skjøt fart rundt årtusenskiftet, var et resultat av politiske prioriteringer. Om vi hadde ønsket å beholde det nasjonale forsvaret hadde oljelandet Norge selvsagt råd til det. Oljeinntektene skjøt faktisk fart samtidig med Forsvarsreformen rundt årtusenskiftet til å nå toppen i 2008-2009. Like fult ble forsvarsbudsjettet redusert til 1/3 og norsk sikkerhet i realiteten overlatt til USA. Det skjedde rett og slett fordi de ledende sikkerhetspolitiske miljøene i Norge, inklusive Sverre Diesen som var forsvarssjef fra 2005-2009, anbefalte det.

Man mente at «Russland var på vei til stabilt demokrati, at Norge hadde mistet sin strategiske betydning og at den økonomiske integrasjonen mellom statene i Europa var kommet så langt at man kunne utelukke krig av noe omfang og varighet i Europa overskuelig fremtid.» Det ble advart mot denne lettsindigheten og den manglende forståelsen for de grunnleggende geopolitiske realiteter i Nordområdene. Siden har historiens gange ettertrykkelig vist hvor feilaktig den sikkerhetspolitiske analysen som ble lagt til grunn for Forsvarsreform 2000-2004 var. Russland har utviklet seg i totalitær retning og rustet opp siden 2002. Spenningen i Nordområdene er økt. Og EU viser klare oppløsningstendenser.

Det er det vi nå betaler prisen for i form av et sterkt underdimensjonert forsvar hvor alle eggene er lagt i NATO-kurven og hvor amerikanske styrker har måtte overta oppgaver på norsk jord som vi burde ha kapasitet til å håndtere selv. Läs artikel

[…] Allerede i 2002 ble det fastslått at styrker som bare kunne brukes hjemme skulle nedprioriteres. Forsvaret skulle satse på å dekke Natos behov. Alliansetilpassing var fremste rettesnor, og nisjekapasiteter som Nato etterspurte og som Norge hadde gode forutsetninger for å bidra med, skulle prioriteres. Amerikanske forventninger er også verdt å nevne. For om Norge ikke bidro med risiko- og byrdefordeling i utlandet ville Nato bli irrelevant. En alliansetilpassing der norske styrker kunne utfylle snarere enn duplisere andre Nato-land, var viktig for USA. […]

Det norske forsvaret utsettes nemlig for et vedvarende og systematisk overforbruk som over tid ikke er bærekraftig. Samtidighetsproblematikken hjemme og ute gjør at selv små avvik fra en fredelig normaltilstand i nord umiddelbart fratar myndighetene et selvstendig handlingsrom i møte med Russland. Selv evnen til å vise synlighet og tilstedeværelse i egne nærområder, for å ha kontroll med russiske operasjoner, må i dag outsources til USA. Det kan nok skyldes en generell kostnadsvekst på militært materiell. Men det kan også skyldes frykten for å bli forlatt langs Russlands yttergrense, frykten for å bli oppfattet som gratispassasjer i Natoss utenlandsoperasjoner, og ønsket om å bli oppfattet som «en god alliert» i USA. Läs artikel

Häromveckan övade tre amerikanska superbombare B-1B Lancer bombfällning i svenskt luftrum. De eskorterades av Jas-plan. Flygvapenchefen generalmajor Carl-Johan Edström uppger att huvudsyftet med övningen var att ”utveckla metoder och procedurer för taktisk eskortering av bombflyg, flygunderstöd samt genomföra lufttankning”.

Detta är inget annat än krigsförberedelser. Vårt land ska över huvud taget inte delta i sådana verksamheter.

Samme Edström har mottagit den amerikanska medaljen ”The Bronze Star Medal” för sina insatser i Afghanistan och Libyen. Detta kungörs med stolthet av Försvarsmakten.

Våra politiker och militärer borde tvärtom känna skam över det svenska deltagandet i USA:s och Natos krossande av länder som Libyen och Afghanistan. Liberalen, tillika majoren, Jan Björklund krävde också att Sverige aktivt skulle stödja det olagliga kriget mot Irak. Läs artikel

Nothing alarms hawks in the foreign policy establishment more than the prospect of an end to U.S. involvement in a foreign war.

U.S. wars can drag on for years or decades without any protest from hawkish pundits and former officials, but the moment that U.S. troops might be brought out of a war zone they swing into action to denounce the “retreat.” We saw this in the collective bipartisan panic over the possibility of withdrawal from Syria in 2018 and 2019, and we are seeing it again as part of a concerted effort to delay the withdrawal of the last 2,500 U.S. troops from Afghanistan by May 1.  […]

Supporters of continued U.S. involvement in Afghanistan insist that any withdrawal be “conditions-based,” but this amounts to saying that there should be a permanent American military presence and open-ended mission in Afghanistan. Judging from the experience of the last 20 years, there will never be a time when conditions are good enough to meet the Blob’s standard, and there will always be some instability or violence that can be cited as a pretext for staying. If the Afghan military and government are incapable of resisting the Taliban now after the extensive training and the enormous amount of equipment that the U.S. has provided, that confirms that they never will be ready. Läs  artikel