When Azerbaijan launched an offensive in the Fall of 2020 to retake the disputed territory of Nagorno-Karabagh from Armenia, the United States, NATO, and the European Union played no role in ending the conflict. All that came from Brussels and Washington were pious statements about regrettable civilian casualties and the need for a peaceful solution.

Intervention to end the fighting was left to Russia. After Azerbaijan had reconquered much of the territory, Russia imposed an armistice agreement backed by Russian peacekeepers. Under this agreement, Armenia handed back more Azerbaijani territory outside Nagorno-Karabagh itself; with a Russian peacekeeping force now guaranteeing the security and de facto continued independence of the remainder of Armenian Nagorno-Karabagh. At the same time, Russia’s defensive alliance with Armenia, and the presence of Russian forces in that country, guarantees the settlement against any attempt by Turkey to intervene on the side of Azerbaijan. Läs artikel

People often accuse me of being a ‘Populist’ because some of the things I say are popular. Well, today I am going to be an Unpopulist. I think the Royal Navy’s antics in the Black Sea last week were little short of crazy.

I struggle to find a parallel that would be as mad. You need several things: a place where the Navy involved has no good reason to be, thousands of miles from its normal habitat; a quarrel in which that Navy’s country has no direct interest; a dispute over who owns a piece of land, in which those who live there take one view and a nearby country takes the other. Läs artikel

With Afghan troops in retreat and soon to lose vital American air support, Taliban commanders are voicing exuberance about quickly seizing full control of the country and re-establishing their version of an Islamic state. […]

They are now present in almost every province and are encircling several major cities — a strategy the militants employed in the mid-1990s when they overran most of Afghanistan until ousted by a US-led invasion after the 2001 September 11 attacks. […]

Despite the talk of a swift military victory, a Taliban spokesman said decisions on the war’s future course ultimately rested with the leadership. “It’s natural that military commanders want to use force,” said the spokesman. “But decisions are made at the top… so any rulings made by the leadership council will be implemented, and the commanders will follow.”

Away from the frontline, the Taliban are increasingly overseeing civil projects inside their territory.

Misbah and his troops have run their hospital for two years, where they distribute medicine to nearby residents and treat wounded jihadists and civilians alike. Injured Taliban fighters are often moved in and out of the hospital, however, to avoid air strikes.

The facility also hosts first aid classes conducted by the International Committee of the Red Cross (ICRC), which also offers similar courses to government forces in Ghazni.

“With this training we can help the wounded on the battlefield,” said Taliban fighter Hafizullah, as ICRC medics passed on instructions to militants nearby. The ICRC often works with both sides in conflict zones in order to have access to civilian populations. Läs artikel

Ships and aircraft participating in one NATO’s signature maritime exercises head to the waters of the high north for Dynamic Mongoose 2021 (DYMO 21). The exercise, sponsored by NATO’s Allied Maritime Command (MARCOM), based at Northwood, U.K, will take place between June 29 and July 9.

Vice Admiral Didier Piaton of the French navy, the MARCOM deputy commander, said MARCOM is organizing planning and conducting the exercise in the maritime joint environment. “It’s important to our nations and our navies to maintain and enhance our collective skills in maritime warfare,” he said.

Dynamic Mongoose exercises are held annually in the North Atlantic, in which NATO trains and practices anti-submarine warfare (ASW) skills under various circumstances. MARCOM also leads the annual ASW exercise Dynamic Manta in the Mediterranean. Together, they represent NATO’S premier deep water, high-end ASW and anti-surface warfare exercises.

Ships from NATO Standing Maritime Group 1 (SNMG1), under the command of Commodore Bradley Peats, Royal Canadian Navy, will participate along with submarines from the U.S. and Norway. Peats commands SNMG1 ships from Canada, Denmark, Netherlands, Norway and the U.K. from his flagship, HMCS Halifax (FFH 330). Läs artikel

In 2016, the Pentagon was confident enough in the troubled F-35 program that it extended the fighter’s projected service life from 2064 to 2070. Now, some of the $80-million aircraft may be written off well before then, despite spending 15 years in development and less than a decade in service.

A few weeks ago, a top general indicated that the Air Force is considering retiring older F-35s instead of retrofitting them with the many upgrades and fixes that have piled up throughout the fighter’s short time in service. The Marine Corps may also be forced to retire some of its F-35s in a few years. A recent Pentagon report warned that the aircraft’s many structural problems, some of which are still unresolved, could mean that older aircraft could cease to be airworthy as soon as 2026. Worse, it’s still not clear whether upgrades which were applied to later production models have actually improved their durability. Many of the Marines’ F-35s could end up serving out less than a quarter of their anticipated lifespan. […]

According to a former employee, the F-35 project has become as much a jobs program as a national defense priority. And the Project On Government Oversight has extensively reported on Lockheed Martin’s incompetence and corruption throughout the two-decade-long program. If Lockheed Martin were a serious organization as it was during the Cold War, it wouldn’t operate like this. And if the Department of Defense were run by serious people, it wouldn’t allow defense contractors to engage in fraud, waste, and abuse on this scale. Lockheed Martin might be drawing the most fire right now over the F-35, but the company’s behavior is emblematic of a defense establishment with severely distorted priorities. Läs artikel

Sveriges största militära insats utomlands pågår i Mali, ett land där militärkupperna avlöst varandra. Diana Janse, som så sent som i mars var svensk ambassadör i Mali, ifrågasätter nu att Sverige ska stötta juntaledare och utbilda regimens soldater.

– Detta är vårt största militära engagemang utomlands. Vi saknar en bra debatt om vad vi gör, vad vi försöker uppnå, vad vi kan göra bättre och kanske inte göra alls, säger Diana Janse till DN. […]

– Sverige bör överväga att ta hem styrkan i Takuba. Det är inte rimligt att svenska specialförband stöttar och utbildar militärjuntans soldater. Vi bör också fundera på hur vår samverkan med Frankrike fungerar, säger Diana Janse. Läs artikel

[…] Men sedan propositionerna om det militära deltagandet i franskledda Task Force Takuba och FN-insatsen Minusma lades fram för riksdagen och biståndsstrategin klubbades av regeringen förra året har det politiska läget i Mali förändrats och försvårats. Inom loppet av nio månader har två militärkupper ägt rum, i augusti 2020 och maj 2021. Landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering inom loppet av ett år. Därtill har Frankrikes president Emmanuel Macron som svar på den senaste kuppen meddelat att Frankrike nu ska stöpa om sin militära närvaro i Mali i grunden.
Vad betyder den senaste händelseutvecklingen för Sverige i Mali? Vad finns att
göra när ”mer av samma” inte tycks bita?

[…] Det finns slutligen anledning att för framtiden utvärdera hur samarbetet, kommunikationen och samverkan med Frankrike har fungerat, och hur regeringen har riggat operationell kontroll, insyn och samverkansmekanismer mellan Sverige och Frankrike. Det gäller framför allt hur Frankrike har förankrat beslutsfattande som direkt berört Sverige med Sverige inom ramen för Takubainsatsen. Mycket står på spel i regionen. Framtiden för Mali ter sig mer dyster och oviss än någonsin. Trots nio år av massivt bistånd och stöd från omvärlden har utvecklingen i Mali stadigt gått i fel riktning. Utifrån ett svenskt perspektiv förefaller det rimligt att ta ett steg tillbaka och ärligt rannsaka både våra insatser, våra partners och realismen i de mål vi har satt för vår närvaro. Sverige är – trots den generösa prislappen på vårt Mali-engagemang – en del av en större helhet, som också den måste fungera. Det gäller inte minst Frankrikes agerande samt EU- och FN-kollektivets samlade insatser. Men allra mest gäller det Malis eget agerande. Vad som ter sig mindre rimligt är att fortsätta mer eller mindre som om inget hänt, med more of the same och hoppas på att resultaten plötsligt blir helt andra. Säkert finns här att lärdomar att dra. Säkert finns det sådant vi i framtiden kan göra bättre, eller inte borde göra alls. Läs rapporten

Ien pause under et møte i Natos militærkomité i 2008 ble en amerikansk general spurt av de omkringstående hva han mente om den daværende amerikanske administrasjonens bestrebelser på å få inn både Ukraina og Georgia som medlemmer av Nato. «That’s insane», sa amerikaneren kontant, «Nato vil aldri kunne utstede en sikkerhetsgaranti til Ukraina som er verdt papiret den er skrevet på der landet ligger». Dette til tross for at hans egen regjering altså gikk hardt inn for det.

Denne uoverensstemmelsen er en god illustrasjon av to forskjellige oppfatninger om hva Nato skal være – en forskjell som er blitt tydeligere med årene og som nå kommer til overflaten igjen i diskusjonen om alliansens forhold til Kina. […]

Generalsekretær Jens Stoltenberg har aldeles rett når han sier at Kinas vekst og aggressive holdning til en liberal verdensorden er en utfordring for oss alle. Men statsminister Erna Solberg har antagelig også rett når hun er skeptisk til en slik rolle for Nato – rett og slett fordi dette ikke er et spørsmål om global, strategisk rasjonalitet og realisme.

Den reelle begrensning ligger i hva de europeiske medlemslandene kan tenkes å være villige til å ta på seg av politiske og dermed implisitt militære forpliktelser. Hva tror man for eksempel Tyskland vil være med på i så henseende? Svaret er antagelig: Ikke veldig mye. Läs krönikan

Journalistförbundet har tagit del av förslagen i utkastet till lagrådsremiss. Förslaget i lagrådsremissen överensstämmer till stora delar med det förslag som presenterades inom ramen för SOU 2017:70 ”Förstärkt skydd för uppgifter av betydelse för ett internationellt samarbete för fred och säkerhet som Sverige deltar i”. Enligt Journalistförbundet är det beklagligt att regeringen väljer att gå vidare med förslagen trots den massiva kritik som förslaget mött från bland andra Journalistförbundet.
I utkastet till lagrådsremiss finns flera förslag om utökad kriminalisering på området. Spioneribestämmelsen föreslås utvidgas, ett nytt brott så kallat utlandsspioneri föreslås och det ska inte längre krävas avsiktsuppsåt för att dömas för obehörig och grov obehörig befattning med hemlig uppgift. Dessa förslag innebär en stor inskränkning av yttrandefriheten. Journalistförbundet avstyrker förslagen.

Journalistförbundet avstyrker vidare förslaget om att utlandsspioneri samt de former av obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift som har sin grund i utlandsspioneri läggs till i tryckfrihetsförordningens brottskatalog så att gärningarna kriminaliseras även som tryck- och yttrandefrihetsbrott. Läs remissvaret

Sammanfattning
• TU noterar att förslagen i lagrådsremissen i allt väsentligt är
desamma som redan avvisats (SOU 2017:70)
• TU avstyrker förslagen om nya eller utvidgade bestämmelser i
brottsbalken.
• TU avstyrker förslagen om nya tryck- och yttrandefrihetsbrott
• TU avstyrker förslagen om att meddelar- och anskaffarfrihet inte
ska gälla.
• TU anser att undantaget för ”försvarlighet” är otillräcklig

Läs utkastet

Tyskland kæmper med en højreekstrem bølge, der har ramt politi og militær. Stadig flere soldater viser sig at tilhøre højreekstreme grupper, og myndighederne overvejer nye hårde tiltag. Nu diskuterer tyske politikere, om en genindførelse af værnepligten kan være en af løsningerne.

Hvad gør et land med et militær, hvor flere hundrede soldater viser sig at være medlemmer af nynazistiske grupper, heiler under fester, og enkelte har planlagt terror mod politikere og muslimer?

For politikerne i Tyskland er det udfordringen, som man febrilsk forsøger at løse, på et tidspunkt, hvor politi og efterretningstjenester afdækker et stadig større og dybere problem med højreekstreme soldater i det tyske forsvar.

Et af svarene kan blive, at Tyskland gennemfører en omfattende udrensning af brodne kar i både militæret og tysk politi. En anden mulig løsning er, at Tyskland genindfører den værnepligt, som ellers blev afskaffet i 2011. Läs artikel

Welcome to Irrussianality! This blog focuses on two subjects: the relationship between Russia and the West; and the apparently irrational decision making processes which dominate much of international relations (IR). The two are, of course, connected: relations between Russia and the West are marred by prejudice, misunderstanding, and misperceptions. I hope through this blog to contribute in some small way to rational foreign policy.

I am a professor at the University of Ottawa. I write about Russian and Soviet history, military history, and military ethics. Links to my books are available in the ‘Books’ menu.

[…] Now comes Biden, making moves in Russia policy that are essentially conciliatory – freezing a military aid package to Ukraine, ending US sanctions on the Nord Stream 2 pipeline linking Germany to Russia, a return of ambassadors – and setting a summit that can reasonably be regarded as a modest propaganda coup for Putin.

And yet, all this – which if Trump had done it, would have led to screams of betrayal and have been seen as proof that Trump was working on behalf of the Kremlin – has passed by with nary of a squeak of protest from the same American liberals who just a short while ago were portraying Moscow as the source of all evil. Läs artikel