Rather than focus on how the U.S. got out of Afghanistan, focus on how it got in, washingtonpost.com

av
Katrina vanden Heuvel, columnist

While politicians and pundits debate “who lost Afghanistan,” that question will likely seem very distant from many Americans’ lives. Indeed, more than two-thirds supported the decision to withdraw. If anything, most Americans might wonder how the United States came to be in the position to “lose” Afghanistan in the first place?

There should be a serious accounting for the Afghanistan debacle. The United States waged its longest war in a distant, impoverished country of only minimal strategic importance. After two decades, more than 775,000 troops deployed, far more than $1 trillion spent, more than 2,300 U.S. deaths and 20,500 wounded in action, tens of thousands of Afghani civilian deaths, the United States managed to create little more than a kleptocracy, whose swift collapse culminated in the death and panic seen at the Kabul airport on Monday.

Rather than focusing on how we got out, it would be far wiser to focus on how we got in.

Under President George W. Bush, the early mission — to defeat al-Qaeda and get Osama bin Laden in response to the terrorist attacks of Sept. 11, 2001 — quickly turned to nation-building. The United States would seek to build a democratic state in an impoverished country with entrenched divisions and cultural, language and religious traditions of which U.S. national security managers and military officials remained utterly ignorant. […]

We also need accountability and truth-telling in Congress. As Rep. Ro Khanna (D-Calif.) has proposed, it’s time for public hearings to probe the bureaucracy about its pattern of lying, while strengthening the War Powers Act and congressional oversight. Läs artikel

The Afghanistan disaster shows it’s time for a Nato rethink, berliner-zeitung.de

av
Dave Keating, senior fellow at the Atlantic Council

[…] It is easy to forget, given Washington’s unilateral withdrawal without consultation, but this was in fact a Nato war with the heavy participation of European countries. It is Germany’s largest military intervention since the Second World War, with around 150,000 German soldiers deployed there over the past two decades and 12.5 billion Euros of German taxpayer money spent in 20 years of training for an Afghan army that collapsed in just a week. At the war’s end, Germany had the second largest contingent of troops in Afghanistan after the United States.

And yet, despite those 20 years of German commitment and the refugee risks presented by the hasty withdrawal, Germany and other European Nato members were not consulted about when and how to end this war. President Trump unilaterally made his peace deal with the Taliban last year, setting an exit date of May 2021 in contravention of the Nato policy of conditional withdrawal.

President Biden promised to be different than his predecessor and consult with Europeans about their shared war, saying: “We went in together, we’ll go out together.” But in the end, he ran roughshod over concerns expressed by Italy and the UK at the June 2021 Nato summit about the pace of withdrawal, delaying the exit date by just four months. […]

the UK, Germany and eastern Europe. CDU chancellor candidate Armin Laschet broke some major German taboos on Monday when he called this “the biggest debacle that Nato has suffered since its founding” which must prompt “a no-holds-barred analysis of errors in Germany, with our allies and in the international community”. Former British Prime Minister Theresa May went even further in a speech to the House of Commons on Wednesday, saying: “Surely one outcome of this must be a reassessment of how Nato operates … What what does it say about us as a country, what does it say about Nato, if we are entirely dependent on a unilateral position taken by the US?” Läs artikel

Nato Multi-Domain Exercise on Norwegian Coast, ac.nato.int

av

Norwegian F-35 fighter aircraft operated with NATO AWACS and U.S. Air Force and Navy assets in a multi-domain exercise off the Norwegian coast on August 18, 2021.[…]

Norway supported the exercise with F-35 fighter aircraft from 332 Squadron based at Ørland and F-16 fighter aircraft from 331 Squadron based in Bodø. Both Squadrons are under the command of 332 Air wing at Ørland.

”Norway is dependent on this type of exercise and cooperation with Allied forces. Today’s training is a good example of us moving in the right direction and that we are on the right track in utilising F-35 effectively in a multi-domain operation, with Allies, under a significant Anti-Access/Area-Denial or A2AD threat,” says Lieutenant Colonel Ole-Marius Tørrisplass at Norwegian Air Operations Centre, Royal Norwegian Air Force.

United States Air Force in Europe-Air Forces Africa supported the event with personnel from Combat Communications Squadron out of Ramstein Air Base, Support Operations Group personnel from U.S. Army Garrison Wiesbaden, Germany and Air Control Squadron personnel out of Aviano Air Base Italy. USS Arleigh Burke, a U.S. Navy Europe guided missile destroyer and assets from U.S. Space Command contributed to this complex combined training event. Läs artikel

Assesing the full Scope of Nato-Russian Military Incidents, warontherocks.com

av
Ralph Clem, senior fellow at the Steven J. Green School of International and Public Affairs at Florida International University and Ray Finch, Eurasian military analyst

[…] Our event database illustrates both the offensive and defensive sides of the geopolitical equation. Show of force and freedom of navigation activities, especially by the United States and NATO, have pushed aircraft and naval operations into areas that hitherto had seen little, if any, probing by the opposing sides since the height of the Cold War.

Take, for example, the deployment of U.S. strategic air assets from bases in the United States to the European theater. Over the last three years, these bomber task force deployments have steadily increased the U.S. presence in northern Europe, especially in Norway and its adjoining seas, with B-1, B-2, and B-52 missions above the Arctic Circle and over the Barents Sea. U.S. and allied navies have also extended their show of force and freedom of navigation operations into the same area — including a carrier strike group — for the first time since the end of the Cold War.

These naval demonstrations are highly visible and demonstrate significant offensive capability. At least three allied multinational task forces have conducted patrols into the Barents Sea which, given the vast Russian military establishment there centered on the Northern Fleet, drew considerable attention from Moscow. NATO and Russia are engaged in an ongoing geopolitical drama, one in which the actors are willing and perhaps driven to increase the tempo and expand the arena in which it plays out. This makes dangerous military interactions, both at sea and in the air, much more commonplace and virtually guarantees more of the same all along the NATO-Russian frontier. Läs artikel

Lärdomar av Sveriges deltagande i Afghanistankriget

av
Utgivarna

Det var ett bra beslut, nödvändigt och välkommet, att USA och dess allierade liksom juniorpartnern Sverige lämnade Afghanistan.

USA med sina bundsförvanter var i Afghanistan utan folkrättsligt stöd. USA startade den 7 oktober 2001 bombkriget mot Afghanistan. Angreppet var ett brott mot FN-stadgans våldsförbud och har aldrig  sanktionerats av FN.

Man var en utländsk ockupationsmakt i kriget.

Mot slutet av det 20-åriga kriget fick det alltmer också karaktären av ett inbördeskrig. Det strider mot folkrätten att stödja ena sidan i ett inbördeskrig, och i detta fall en korrupt sida som man hade riggat och själv styrde och höll under armarna och som föll som ett korthus efter tillbakadragandet. Den sidan hade sedan länge förlorat kontrollen över stora delar av territoriet.

Uttåget skulle ha skett för länge sedan, och man skulle aldrig från början ha gått in med militär.

I det läge som nu råder måste Sveriges linje vara att hävda försvar av Afghanistans territoriella integritet och självbestämmande. Stormakter ska inte blanda sig i annat än om de bjuds in för konstruktiva bidrag till utvecklingen av landet.

Läs mer

Banning Autonomous Killing, papers.ssrn.com

av
Mary Ellen O'Connell, Notre Dame Law School

På sidan 58 och följande i boken Lagen mot krig, som finns att ladda ner från sajten, behandlas den förbjudna företeelsen  Targeted killings – utomrättsligt dödande. Den framstående amerikanska professorn Mary Ellen O’Connell har nu skrivit i ämnet, ”Targeted Killings”, i en bok, Elgar Encyclopedia of Human Rights , som kommer att publiceras 2022. Artikeln finns redan nu att läsa här .

O’Connell klargör och bekräftar att targeted killings är en eufemism för mord. Och oavsett hur ofta till exempel USA, genom bland andra fredspristagaren och presidenten Barack Obama,  eller Israel ägnar sig åt detta mördande i fredstid och oavsett hur många folkrättsjurister från dessa länder som försöker rättfärdiga detta mördande, är FN-stadgans regler klara och tvingande. Vi rekommenderar därför ett studium av denna artikel samtidigt som man tar del av nämnda kapitel i boken. (Utgivarna)

Förbud mot terroristorganisationer? clarte.se

av
Ingemar Folke

För två år sedan gick regeringen på pumpen i Lagrådet, när man genom en vanlig lag ville straffbelägga ”deltagande” i en terroristorganisation. De höga juristerna i lagrådet ansåg att förslaget var oförenligt med föreningsfriheten i regeringsformen (RF).

Vad betyder det då att en lag eller ett lagförslag är ”oförenligt” med RF, som är en grundlag? Om en grundlag som RF garanterar exempelvis att medborgarna ska ha en viss rättighet eller att det inte får förekomma dödsstraff, så får inte en vanlig lag innehålla något som strider mot det. Ifall riksdagen trots det stiftar en sådan lag, så får domstolarna ändå inte tillämpa den. Det beror på att grundlagen har, som man säger, högre konstitutionell valör än vanlig lag. För att ändra grundlag krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val.

Enligt RF är det redan idag möjligt att genom lag begränsa föreningsfriheten.  Men bara ifall det handlar som ”sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”. RF ger således inget stöd för att genom lag förbjuda folk att bilda terroristorganisationer eller att delta i sådana. Läs artikel

Nytt lovforslag vil ramme ytringsfriheten, forsvaretsforum.no

av
Sindre Granly Meldalen, jurist, Norsk presseforbund, Ina Lindahl Nyrud, advokat, Norsk journalistlag, Arne Jensen, Generalsekretaer, Norsk redaktorsforening

Ifølge et nytt lovforslag vil Justis- og beredskapsdepartementet straffe «den som rettsstridig samarbeider med fremmed etterretningstjeneste om å utøve påvirkningsvirksomhet». Med «påvirkningsvirksomhet» mener departementet «virksomhet som fremmed etterretningstjeneste utøver med sikte på å påvirke beslutninger eller den allmenne meningsdannelse».

Departementet erkjenner at det å «påvirke beslutninger» eller «den allmenne meningsdannelse» er i kjernen av ytringsfriheten. Like fullt mener man at dersom ytringene har sitt utgangspunkt i en annen stat som vil forsøke å påvirke beslutninger eller meningsdannelsen i Norge, så vil dette «i alminnelighet være av begrenset samfunnsmessig interesse og kan bidra til å undergrave den offentlige debatten i samfunnet.»

Det er all grunn til skepsis når noen vil innføre straffebestemmelser som bygger på at politiet og PST skal avgjøre hvilke ytringer som har samfunnsmessig interesse. Et annet spørsmål er om man kan gradere ytringsfriheten ut fra hvem det er som ytrer seg. Etter Grunnloven er ytringsfriheten lik for alle.

Det er ikke ytringen i seg selv som skal gjøres straffbar, men påvirkningen. Dette vil etter vår mening være en nærmest umulig oppgave å bevise. Läs artikel

Aktuella frågor avseende yttrande- och tryckfrihet och andra omistliga fri-och rättigheter

av
Rolf Andersson

Som våra läsare förhoppningsvis uppmärksammat är utgivarna av alliansfriheten.se varma anhängare av yttrande- och tryckfrihet och andra fri-och rättigheter såsom mötesfrihet, föreningsfrihet och demonstrationsfrihet. Vi har ambitionen att hålla oss hyggligt uppdaterade i dessa frågor och att efter förmåga förmedla kunskap vi inhämtar till läsarna. Vi är emellertid tacksamma för tips från våra läsare eftersom dessa spörsmål inte specialbevakas av oss.

Nedan följer en överblick över de nu mest akuta frågorna inom detta område.

FÖRBUD MOT RASISTISKA ORGANISATIONER

I maj i år lade en statlig kommitté fram ett betänkande om Ett förbud mot rasistiska organisationer (SOU 2021:27). Förslagen i betänkandet är nu föremål för remissbehandling och svar ska ha inkommit till justitiedepartementet senas den 6 september 2021.

Vi är emot dessa förslag.

Läs mer

China urges US to honor agreements on Taiwan, stop arms sales, china.org.

av

A Chinese Foreign Ministry spokesperson urged the United States to abide by the provisions of the three China-U.S. joint communiques, sever military links with Taiwan and stop arms sales to the island.

There is only one China in the world, and Taiwan is an inalienable part of Chinese territory, said spokesperson Hua Chunying at a daily press briefing on Tuesday, which marks the 39th anniversary of the issuance of the August 17 Communique.

Citing relevant U.S. commitments made in the August 17 Communique concerning arms sales to Taiwan, Hua said the three China-U.S. joint communiques constitute the political foundation of bilateral relations, the essential core of which is the one-China principle, which the U.S. side should strictly follow.

Hua said that, in fact, the United States has conducted ”official” exchanges with Taiwan and sold various kinds of weapons to the island in constant breach of its own promises, to help Taiwan expand the so-called international space. She cited multiple batches of arms sales to Taiwan by U.S. administrations, including a plan recently announced by the Biden administration to sell weaponry to Taiwan worth around 750 million U.S. dollars. Läs artikel

Stortingets passivitet i «norske kriger», bistandsaktuelt.no

av
Bjørn Johannessen, ambassadør

I omtalen av senere års kriger hvor Norge har deltatt etterlyses ofte en sterkere involvering fra Stortingets side. Ikke minst gjelder dette Libya-krigen i 2011, hvor det med styrke har vært hevdet at regjeringen avklarte norsk deltakelse gjennom mobilbruk, mens Stortinget ble satt på sidelinjen.

Det er grunn til å glede seg over boken Stortinget og den lange krigen, 1991-2021, som analyserer og drøfter Stortingets rolle – eller mangel på en sådan – knyttet til «norske kriger». […]

Interessant nok viser boken at i de tilfeller hvor det er gjennomført brede evalueringer (Afghanistan og Libya) har de folkevalgte – med få unntak – vært mest opptatt av å berømme rapportene. I veldig liten grad er det fra Stortingets side, i plenum som under komitebehandling,  fremmet (kritiske) kommentarer, forslag og læringspunkter. Og, som et av bokens kapitler dokumenterer, totalbildet blir ikke bedre ved at også media igjen og igjen har underkommunisert folkerettslige og konstitusjonelle sider ved norsk deltakelse i krig. […]

Eksempelvis diskuteres Stortingets tolkning av folkeretten, og det tilrådes tilbakeholdenhet med bruk av Forsvaret i utenlandsoperasjoner. Ikke fordi slike oppdrag kan romme høy risiko eller være omstridt, men fordi «Norge er et lite land i verden og har…begrensete ressurser til å foreta en prøving av det folkerettslige grunnlaget» for slik deltakelse. Läs artikel

Katastrofen i Kabul, militarhistoria.se

av
Hodder Stjernswärd

Under 1800-talet låg Afghanistan klämt mellan två expansiva stormakter: Ryssland i norr och brittiska Indien i sydost. Kampen om inflytande i den här delen av Asien – i kolonialistisk anda kallat the Great Game – har kommit att prägla Afghanistan långt in i vår tid.

Indien var det brittiska imperiets pärla och från denna position kände sig Storbritannien hotat av det makthungriga Ryssland. Dess tsarer kom under 1800-talets lopp att lägga en rad khanat och emirat kring Kaspiska havet under sig. I London såg många en ockupation av ”buffertstaten” Afghanistan som lösningen på problemet. I den brittiska pressen beskrevs landets härskare, Dost Muhammed Khan, som oroväckande ryssvänlig och röster höjdes för att han borde ersättas av en mer brittisktrogen regent.

Hertigen av Wellington var skeptisk, men utrikesministern lord Palmerston och generalguvernören i Indien, lord Auckland, blev allt mer entusiastiska, ivrigt påhejade av journalister och allmänhet. Läs artikel