ÖB i otakt med rikets försvarsbehov, Carl Björeman

Har försvarsbeslutet år 2015 gjort slut på den period i svensk försvarspolitik som startade vid sekelskiftet 2000 och som kännetecknades av verklighetsflykt och önsketänkande?

Dåvarande ÖB Owe Wiktorins så kallade strateger lyckades – medan politikerna teg – sätta en flumartad prägel på försvarsfrågan: ”nationellt försvar framstod som något irrelevant, förlegat och närmast pinsamt, ett tecken på glappande verklighetsuppfattning.” (Wilhelm Agrell, Fredens illusioner, s. 244 ) ”Time out!” skulle gälla. Förmåga till internationella fredsframtvingande insatser kom att styra försvarsmaktens verksamhet; i själva verket saknades en meningsfull styrning.

Läs merÖB i otakt med rikets försvarsbehov, Carl Björeman

Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig, örlogskapten Nils Wiklund ( signaturen Skipper)

Örlogskaptenen Niklas Wiklund bloggar under signaturen Skipper. Han kommenterade i ett inlägg 2011 på sin sajt vissa frågeställningar som rör internationella insatser och övningar. Vi länkar här till detta initierade och sakliga inlägg med rubriken ”Försvarsminister Tolgfors har nog inte allt klart för sig”. Konkret analys av detta slag är vad som behövs i dessa tider.

För att nästan citera Försvarsministern själv – Tolgfors har HELT FEL i sin beskrivning av svenska militära förbands förmåga.
I ett inlägg på sin blogg så svarar ministern på Wilhelm Agrells mycket läsvärda inlägg i debatten angående försvaret av konungariket Sverige. Han skriver bland annat följande“Försvarsförmåga styrs av användbara, tillgängliga och rörliga förband av hög kvalitet.” “Det finns inte längre en uppdelning mellan en nationell insatsorganisation för Sverige och en särskild utlandsstyrka för internationella insatser, eller någon uppdelning mellan nationell och internationell förmåga. Reformen syftar till att stärka förmågan i båda perspektiven.” “Detta illustreras av att de tunga systemen och förbanden för försvaret av Sverige som Gripen, korvetter och markförband också används i insatser internationellt. De gör stor nytta och de utvecklar sin kvalitet. 

Det är framförallt Tolgfors budskap i det sista fetmarkerade stycket här ovan som jag vänder mig mot. Här verkar Tolgfors inte ha saker och ting klara för sig. Det finns nämligen inget som är så förödande för svenska enheters förmåga att hantera kvalificerad väpnad strid , som att under en längre tid deltaga i en internationell insats. Till och med större internationella övningar har liknande påverkan på förbanden. Läs blogginlägget

Värdlandsavtal och alliansfrihet, Lars-Gunnar Liljestrand

Alliansfriheten är under attack från flera håll. Men regeringen står fast, nu senast i den utrikespolitiska deklarationen till riksdagen, och alliansfriheten har fortfarande ett starkt stöd hos svenska folket.

Flera steg har tagits som stärker alliansfriheten direkt och indirekt:

– Fempartiuppgörelsen innebar en ökad satsning på försvaret, även om det är otillräckligt. Inriktningen skall vara att skydda vårt eget land och inte främst att som tidigare delta i internationella operationer som i Afghanistan.

– Någon form av värnplikt skall utredas.

– Regeringen och ÖB har, trots höjt tonläge mot Ryssland, förklarat att Sverige inte är militärt hotat. Inte heller har något parti i riksdagen uttalat att Sverige är militärt hotat.

Läs merVärdlandsavtal och alliansfrihet, Lars-Gunnar Liljestrand

Olof Palme-medaljen till Maj Britt Theorin

Den 2 mars delades den årliga Olof Palme medaljen ut av Den internationella Olof Palmestiftelsen (FIOP) i Barcelona som instiftades 2004 (www.fiop.net). Årets pristagare var Maj-Britt Theorin, som mottog medaljen i en högtidlig ceremoni i Barcelonas ärevördiga stadshus som grundades 1369 . Utdelare var stadens första kvinnliga borgmästare Ada Colau från partiet Podemos och stiftelsens grundare Anna Balletbó.

Maj Britt Barcelona

Bland de många deltagarna i stadshusets stora sal märktes den nya regeringens ”utrikesminister,” som utsetts i enligt med Podemos ambitioner att göra Katalonien självständigare från centralregeringen i Madrid. Närvarande var också Sveriges ambassadör Cecilia Julin och generalkonsuln i Barcelona Kristina Stenhammar samt många åhörare ur stadens svenska koloni.

Minnesfondens ordförande Pierre Schori var inbjuden till ceremonin för att tala om Olof Palmes gärning och nutida betydelse. Han hyllade även Maj-Britt Theorins mångåriga insatser för fred och feminism.

USA vill flytta högteknologiska vapnen fram och tillbaka till Sverige, Sveriges Radio

USA vill flytta högteknologiska vapnen fram och tillbaka till Sverige, som en del av en militär övning, det berättade TV4 Nyheterna i dag.

Men om det blir så, är för tidigt att säga, säger Socialdemokraten Åsa Lindestam, vice ordförande i försvarsutskottet.

– I vårt försvarsbeslut som vi fattat gemensamt med en väldigt stor majoritet i riksdagen, så har vi sagt att vi ska samarbeta och öva med andra länder. Men däremot vilka framtida planerade övningar vi har, det är ju en fråga för försvarsmakten. Den amerikanska arméns högsta chef i Europa Ben Hodges säger i en intervju i TV4 att han gärna vill flytta luftvärnssystemet Patriot från amerikanska baser i Europa till Sverige under de kommande två åren. Läs artikel

Hur mycket får försvaret behålla? Ledare i Eskilstuna – Kuriren

Inför en växande rysk aggression och ökande terrorhot uppstod en bred insikt om att bantandet hade nått till vägs ände. Regeringspartierna och de fyra allianspartierna satte sig tillsammans för att förhandla fram ett femårigt försvarsbeslut med den uttalade målsättningen att börja bygga upp kapaciteten igen. Innan en överenskommelse låg färdig att klubbas i riksdagen hoppade Liberalerna av med motiveringen att pengarna som skulle skjutas till långtifrån motsvarade behoven. I sitt underlag hade Försvarsmakten föreslagit en minimiökning om 16 miljarder under fyra år för att kompensera de värsta bristerna. Den ökning som riksdagen beslutade beräknades ge bara sex miljarder över fem år. De som stod kvar i uppgörelsen presenterade den som en framgång och ett ansvarstagande inför de ökande säkerhetshoten.

Nu har ett år gått och oroande tecken finns på att inte ens de lägst ställda ambitionerna kan infrias med försvarsbeslutet för perioden 2016 – 2020. Försvarsminister Peter Hultqvist har hörts uttrycka varningar för förseningar och fördyringar i planerade och beslutade materielanskaffningar. Läs ledaren

Om alliansfrihet och värdlandsavtal, Gunnar Lassinantti i NSD

ÖB Sverker Göransson tilläts skriva under ett samförståndsavtal om värdlandsstöd utan föregående debatt tio dagar före valet 2014. Alliansregeringen förorsakade misstänksamhet om att det var ett steg mot smyganslutning till Nato.En alternativ Natoutredning med Blix, Ekéus, Hirdman, Ingelstam, Oscarson, Schori och Åkerström som medlemmar kräver att avtalet inte fullföljs.Det verkar inte lyckas, och i så fall bör enligt utredarna Sveriges militära alliansfrihet skrivas in, liksom ett absolut förbud för utplacering av utländska kärnvapen på svenskt territorium. De anser det inte tillräckligt att vår regering och riksdag enligt avtalet ska ta de slutliga besluten. Läs krönikan

En oförvillad syn på vårt säkerhetsläge, Per Blomquist

Lotta Gröning skriver insiktsfullt i antologin Försvaret främst (Celanders 2015): ”Sverige kan bli indraget i en konflikt och därför förutsätter alliansfriheten ett starkt försvar, och det har vi inte idag.” Och därefter frågar hon: ”Ska Sverige verkligen ha en krigsorganisation istället för en fredsorganisation?” En mycket träffande fråga! ”Ett starkt folkförsvar tillsammans med alliansfriheten har hittills fungerat bra”, menar hon. Var finns våra västsvenska politiker numera i denna fråga?

I Västsverige konstaterade civil och militär fackkunskap med stöd av GP:s ledarredaktion under det kalla kriget i en genomarbetad analys att ett ”folkförsvar med allmän värnplikt” gav mycket god krigsavhållande effekt.

Läs merEn oförvillad syn på vårt säkerhetsläge, Per Blomquist

Jacob Westberg analyserar det svensk-finska militära samarbetet

Jacob Westberg analyserar det svensk-finska militära samarbetet och ser både starka och svaga sidor i bägge ländernas försvar. Han tar också upp frågan om stöd till de baltiska länderna. Finland har inte utfärdat någon ensidig solidaritetsförklaring som Sverige. Jacob Westberg ställer den skarpa frågan: ”Är det acceptabelt från finsk sida att landet dras in i ett krig som en konsekvens av den svenska solidaritetspolitiken?”

Solidaritetsförklaringen som anges mer eller mindre som en självklarhet i de högre politiska kretsarna i Sverige saknar stöd hos den finska statsledningen. President Niinistö förklarade i augusti förra året att Finland inte har ansvar för de baltiska staternas säkerhet. Finland bidrar bäst till fred och avspänning i Östersjöområdet genom att försvara sitt eget territorium, var hans tydliga markering.

Jacob Westberg: Sverige behöver Finlands hjälp men…

Det svenska försvarets ominriktning mot uppgifter i Sverige och i närområdet och ambitioner att återskapa en förmåga att avvärja hot från andra stater har inneburit en ökad betoning av bilaterala försvarssamarbeten som ett komplement till tidigare multilaterala försvars- och säkerhetssamarbeten. Det fördjupade försvarssamarbetet med Finland, som ska kunna innefatta en gemensam planering för operativt samarbete även i krig, brukar beskrivas som det mest djupgående och det högst prioriterade samarbetet. Läs artikel

Den allmänna värnplikten är död, Carl Björeman i Kristianstadsbladet

Vi lägger här ut en artikel om värnplikten som Carl Björeman skrev 2001 och som vi menar har aktualitet även idag.  Utgivarna

Sverige har lämnat den allmänna värnplikten. Det var det samstämmiga budskapet från de två inledarna vid en debatt i Stockholm 4/9 med anledning av den allmänna värnpliktens 100-årsjubileum. Anders Brännström, chef för Jämtlands fältjägare, ville i stället ha ”selektiv värnplikt”, generalmajoren Karlis Neretnieks, rektor för Försvarshögskolan, förordade yrkesförsvar. Allmän värnplikt har två betydelser. 1) Den är en försvarsprincip – ”den som vill vara med i samhällsorganisationen har en elementär plikt att försvara organisationen” (Nils Erik Sandberg, DN 31/7 1997). 2) Allmän värnplikt är dessutom en rekryteringsform. I Sverige har intill 1992 – med undantag av ”kategoriklyvningen” åren 1925-41 – alla vapenföra unga män tagits ut för och genomgått grundutbildning. Selektiv värnplikt är en ren rekryteringsform. Den kan aldrig bli en försvarsprincip med ömsesidiga förpliktelser som allmän värnplikt enligt 1) ovan har varit. Staten tar – liksom vid utskrivningarna innan indelningsverket infördes på 1600-talet – efter behag ut de soldater, som den anser sig behöva. Yrkesanställning är en tredje, nu debatterad rekryteringsform. Att överge den allmänna värnplikten i dess dubbla bemärkelse har mycket stora militära, psykologiska och sociala konsekvenser. Än-dock har någon djuplodande offentlig debatt i saken inte förts. Hur har detta varit möjligt ? De politiska beslutsfattarna har varit lyhörda gentemot den värnpliktsfientliga opinionsbildning, som bedrivits av vissa ungdomsförbund och tidningar. Läs artikel

Kommentar till Axel Odelberg, Anders Björnsson

Axel Odelberg är en skribent som man gärna lyssnar till men som man numera får läsa alltför litet av. Hans bok om Sven Hedin var en rejäl och gedigen forskningsinsats. Det betyder inte att hans tolkningar är invändningsfria. Att de inte är det betyder att de stimulerar tankeverksamheten. Så är det också med hans artikel om det eviga ryska hotet som vi härmed länkar till.

Ryssland är den ena konstanten i försvarspolitiken, menar Odelberg, i vart fall sedan Stora nordiska kriget. Ja, så var det under 1700-talet, då Sverige två gånger startade ett nytt krig mot Ryssland (1741–43 respektive 1788–90) men en gång råkade hamna på samma sida som Ryssland (under europeiska sjuårskriget, 1756–63). Men efter förlusten av den finska riksdelen (1808–09) var ryssen ingen motståndare ur den svenska statsledningens synvinkel: det var den nationalliberala vänstern som hade Rysslandsfobier och i mitten av seklet på fullt allvar befarade att Sverige skulle styckas på mitten, genom ett koordinerat angrepp från Danmark och Ryssland!

Läs merKommentar till Axel Odelberg, Anders Björnsson

Modiga och pålästa Margot, Susanne Eberstein i Härnösands Allehanda

I en debattartikel i Härnösands Allehanda redogör Susanne Eberstein, före detta förste vice talman i Sveriges riksdag, numera ordförande i Riksbanksfullmäktige, för konturerna till Sveriges utrikespolitik, som i vissa stycken skiljer sig från andra länders. Man kan tycka vad man vill om den Wallströmska linjen, men den visar att självständigheten i Sveriges utrikespolitik ligger fast, trots unionsmedlemskap och andra åtaganden. Ingen annan avgör den i vårt ställe eller på våra vägnar. Också den militära alliansfriheten är det Sverige som förfogar över och definierar.

Här artikeln av Susanne Eberstein:

Vi lever i ett samhälle, som är allt mer beroende av omvärlden och som inte heller har möjlighet att stänga omvärlden ute. Häromdagen hade vi utrikespolitisk debatt i riksdagens kammare. Vår utrikesminister företrädde regeringen och oss socialdemokrater. Hon vill att vår utrikespolitik i denna tid av både hopp och förtvivlan ska vara aktiv, orädd och konstruktiv. Hon bygger vidare på en lång svensk, socialdemokratisk utrikespolitisk tradition. Om alliansfrihet, om samarbete i Norden och ett starkt försvar. Läs artikel