Slut på radiotystnaden, en kolumn av Matthias Nass i Die Zeit

Detta är en god nyhet: Inom de närmaste dagarna kommer Nato-Rysslandsrådet att sammanträda för första gången på nästan två år. Senaste gången rådet möttes var i juni 2014, sedan dess har radiotystnad rått. Nato bojkottade organet som bestraffning för den ryska aggressionen mot Ukraina och annektionen av Krim.

Från första början var detta en dålig idé. För när behöver man egentligen detta råd, om inte i kristider? En som alltid motsatte sig att man bröt den här tråden till samtal, var utrikesminister Frank-Walter Steinmeier. Senaste helg lät han från Kina meddela sin lättnad över att rådet ”kan återuppta sitt viktiga arbete”. Bakom kulisserna hade han under lång tid arbetat för detta.

Läs merSlut på radiotystnaden, en kolumn av Matthias Nass i Die Zeit

Försvarsmaktens nya militärstrategiska doktrin, seminarium Folk och Försvar 20 april

Plats: Medelhavsmuseet, Fredsgatan 2, Stockholm

Datum och tid; 20 April 2016 (13:30 – 14:30)

I slutet av mars blev Försvarsmaktens nya militärstrategiska doktrin klar. Doktrinen inriktar hur militära maktmedel ska användas för att uppnå de säkerhetspolitiska målsättningar som regering och riksdag beslutar. Försvarsmaktens militära strategi är formad med fyra utgångspunkter: en förändrad omvärld, en ny försvarspolitisk inriktning, tillgängliga resurser och hur ÖB avser att leda Försvarsmakten i fred, kris och krig. Doktrinen beskriver hur Sverige ska försvaras med tillgängliga resurser och är det vägledande dokument som ska påverka allt från Försvarsmaktens operativa planer till hur personalen ska utbildas.

Varmt välkommen till Folk och Försvar för att veta mer om innehållet i den nya doktrinen. Läs programmet

Prata hellre med Ryssland än gå med i Nato, Pierre Schori och Maj Britt Theorin i Expressen

…Finland har i motsatts till Sverige tydligt markerat ett nej till en militär “solidaritetsförklaring”. Den finske presidenten som är ansvarig för landets säkerhetspolitik uttryckte sig så här:

“Då och då får vi höra tankar som skisserar upp något slags delansvar för Finland när det gäller försvaret av Baltikum. Jag har dock varit tvungen att vara ganska precis i denna fråga. Av den enkla anledningen att Finland inte befinner sig i en sådan ställning där det kan ge andra sådana militära säkerhetsgarantier som det inte ens själv har. Vi är inte heller en stormakt som har “ammunition” till övers att dela ut.”

Också på detta område borde vi lära oss av Finland.  

Det svenska försvarets uppgift måste vara att försvara Sverige – inte att upplåta Gotland till baser för Nato att försvara Baltikum.
Samarbetet med Finland betonas nu för att undvika kriser och konflikter. Det är bra. Att undanröja kriser och konflikter är viktigare än att utkämpa dem. En lärdom vore att göra som Finland gör dvs återta den dialog med Ryssland på alla nivåer från regering, riksdag, myndigheter och institutioner och folkrörelser vi tidigare hade. Mellanfolkliga vänortsavtal är bättre än militära värdlandsavtal. Läs artikel

Allt samarbete med ryssar är inte förbjudet eller opassande, Hufvudstadsbladet

I fall Esko Aho väljs in i den ryska banken Sberbanks styrelse i slutet av maj kommer han att sitta vid samma mötesbord som den högsta ryska ekonomiska eliten – den sittande regeringens finansminister, chefen för Rysslands ekonomiska akademi och en rad direktörer från centralbanken.

Sedan tidigare finns det några utlänningar i Sberbanks styrelse, men ingen av dem har bakgrund i politiken.

Rysslands centralbank äger över hälften av Sberbank och bankens ledning rapporterar direkt om sin verksamhet till president Vladimir Putin. EU:s och USA:s sanktioner begränsar bankens verksamhet på den internationella finansmarknaden. Läs artikel

Dagens forsvar er ikke bærekraftig, Forsvarssjef Haakon Bruun-Hansen, nrk.no

– Nato-øvelsene og økt tilstedeværelse i nordområdene har gått på bekostning av øving og trening. Den økt aktiviteten er finansiert ved å omprioritere. Det har satt hele virksomheten under press. Alle har måttet akseptere et lavere treningsnivå enn planlagt, sier Bruun-Hansen.

Bruun-Hansen mener usikkerheten etter Ukraina-konflikten, kombinert med en økt terrortrussel fra IS og flyktningstrømmen til Europa, krever bedre beredskap.

Det krever igjen en bedring i driftssituasjonen, der Forsvaret sliter med etterslep på vedlikehold, mangel på reservedeler, valutasvingninger og økte kostnader. Läs artikel

Folkförsvaret, Anders Björnsson

”Ett folk i vapen!” var en genomgående slogan i den försvarspolitiska debatten under 1800-talet. Det var liberalerna, den tidens politiska vänster, som lanserade och höll fast vid den.

De hämtade sin inspiration från franska revolutionen som hade förverkligat folkbeväpningens idé. Men också i den schweiziska frihetskampen – tänk på Vilhelm Tell! – hade principen om en man, ett vapen segrat. I början av 1800-talet fördes befrielsekrig, i Spanien, i Tyskland, mot erövrararméer – där gällde massmobilisering, inte minst därför att erövrarna själva, fransmännen, hade infört systemet med allmän värnplikt. Också i Sverige sattes det upp en ”nationalbeväring” – på Gotland – till försvar mot ett ryskt anfall. Året var 1811. Sverige hade förlorat den finska riksdelen. Ön hade ockuperats av ryssarna 1808; de mötte inget som helst motstånd då. Den gotländska beväringen var ett frivilligt uppbåd, omfattande 7 000 öbor. Den låg till grund för den allmänna svenska beväringsinrättningen som tillkom litet senare, 1812. Alla svenska män mellan 21 och 25 år fick då en tolv dagar lång militär träning. Det var inte mycket. Övningstiden utökades efter hand. Det frivilliga skytteväsendet – skarpskytterörelsen, organiserad i kårer, med egna marscher och vapenövningar – tillkom i mitten av 1800-talet. Det var inte höga militärer utan krafter i medborgarsamhället som organiserade den, rekryterade till stor del ur den lägre medelklassen, städernas småborgerskap.

Läs merFolkförsvaret, Anders Björnsson

Vi behöver dialog med Ryssland, Svante Säwén i Sundsvalls-Tidning

Sveriges förre Moskvaambassadör Sven Hirdman efterlyser (SvD 2 april 2016)ett linjetal från statsminister Löfvens sida, för att slå fast vad som är Sveriges säkerhetspolitik. Han menar att det finns en osäkerhet om linjen både i Sverige och i omvärlden.

Det ligger en del i det. Debatten i Sverige är väldigt polariserad. Den som på något sätt, likt Hirdman, motsätter sig en alltför ensidig bild av dagens Ryssland riskerar att ådra sig stark kritik. Hirdman själv utnämns utan namns nämnande på liberala DN:s ledarsida till en del i Putins svenska brigad. Så kan man också försöka strypa en debatt. Ett annat spår i ledaren är varningarna för rysk desinformation. Läs artikel

Säkerhetspolitiken troligen på sparlåga före 2018, Pär Stenbäck i Hufvudstadsbladet

Det tycks vara svårt att inse att Finland och Sverige inte längre är alliansfria: EU är en allians som förutsätter solidaritet vid angrepp på en medlemsstat. Dessutom glöms Sveriges och Finlands militärteknologiska beroende av USA kanske medvetet bort, skriver Pär Stenbäck och misstänker att Ryssland redan avskrivit både Finland och Sverige som alltför Natointegrerade.

Riksdagsledamoten och tidigare statsministern Matti Vanhanen (C) publicerade i början av året en utrikespolitisk pamflett på eget förlag. Han sände den vänligen till mig och jag läste den med intresse. Förklaringen kom kort därefter: Vanhanen vill bli Centerns presidentkandidat. Vanhanens pamflett visar att han vill skapa sig en säkerhetspolitisk profil varför det är skäl att titta närmare på hans program.Själv stöder jag att Finland och Sverige håller sig utanför militäralliansen (Nato) och upprätthåller genom detta beslut stabiliteten i Östersjön”, skriver Vanhanen. På nästa sida fortsätter han ändå: ”För mig är en ansökan om Natomedlemskap ändå ett genuint alternativ, om stabilitetspolitiken inte lyckas på grund av andras beteende”. Litet senare betonar han osäkerheten kring Rysslands politik och stöder det bilaterala försvarssamarbetet med Sverige. Läs artikel

Vi experimentera med Sveriges säkerhet. Slutreplik från Peter Hultqvist om Sverige och Nato, Aftonbladet

I moderaternas värld så är lösningen på framtidens säkerhetspolitiska problem alltid Nato-medlemsskap. De tycks bortse från den omvälvande process med efterföljande svallvågor i förhållande till andra länder en sådan grundläggande förändring innebär.

Att så hårt fixera sig vid en fråga i den samlade säkerhetspolitiken är inte rimligt. Här handlar det i stället om att arbeta aktivt över ett brett fält.

Strävan måste ytterst vara att åstadkomma en stabilitet som banar vägen för långsiktig fred i vår del av Europa. Att se omvärldens förändringar med klara ögon och agera därefter är viktigt. Det gäller att värdera alla de balanser som ska vägas in mot bakgrund av vårt geografiska läge. Riksdagen har därför beslutat om att vi ska höja den nationella försvarsförmågan och samtidigt fördjupa våra samarbeten med olika länder samt Nato:s Partnersskap. Det är ett väl avvägt och strategiskt beslut. Läs artikel

Solbergs usikre sikkerhetspolitikk, Henrik Hovland , nrk.no

Statsminister Erna Solberg er en trussel mot rikets sikkerhet når hun prioriterer skattelette fremfor penger til terrorberedskap og forsvar. Statsministeren blir briefet av generalmajor Odd Egil Pedersen da hun i 2014 besøkte Cyberforsvaret på Jørstadmoen. «Erna Solberg er i ferd med å avvikle det norske forsvaret kort tid etter at vår nabo i øst har gått til væpnet angrep på en nabostat», skriver kronikkforfatteren…

…Norske ledere har stor tillit til at USA raskt vil komme oss til unnsetning den dagen vi trenger det. Det er ikke sikkert potensielle fiender har samme oppfatning. Norges viktigste allierte har fortsatt evnen, men ikke lenger den samme viljen, til å bruke militærmakt. Konkurrenter og fiender frykter ikke USA slik de gjorde før. Det er ikke bra for Norge. Hva en mulig fiende tror om USAs vilje til å agere dersom Norge blir angrepet, og hvor raskt de tror hjelpen kan komme, er viktigere enn hva vi selv måtte tro. Läs artikel