I kölvattnet av invasionen av Ukraina har det europeiska rådet meddelat att ryska medierna RT, tidigare Russia Today, och Sputnik News ska blockeras av unionens medlemmar.

Kort därefter gick Post och telestyrelsen, PTS, ut med att svenska operatörer måste börja blockera innehållet från ovan nämnda ryska sajter.

Telia, Sveriges största operatör, har meddelat att de ryska sajterna har filtrerats bort sedan i onsdags, och alltså inte är tillgängliga för operatörens kunder. Även Tele2 och Telenor blockerar sidorna på DNS-nivå. Också Tre förhindrar sina kunder från att komma åt RT och Sputnik News.

Hos bredbandsleverantören Bahnhof vänder man sig dock mot åtgärden. Bolagets ofta frispråkige vd Jon Karlung menar att beslutet är fel, och att det kan leda till ett slags kapprustning av nätcensur.

– Jag delar synen att Ryssland bedriver en vidrig propaganda- och desinformationskampanj. Men jag är övertygad om att det enda rätta motmedlet är mer öppenhet och demokrati, inte censur och blockering. Ska vi också börja göra listor på åsikter som inte är godtagbara och ska filtreras bort? […]

– Jag är inte säker på att den här typen av blockering är förenlig med informationsfriheten som är inskriven i svensk grundlag. Det är fortfarande många aspekter av frågan som är oklara, och där vi behöver mer vägledning från PTS, säger han. Läs artikel

En undersökning redovisad i senaste numret av Fokus visar att 60 procent av svenska folket är beredda att aktivt försvara sig och Sverige om vi invaderas av en utländsk makt.

[…] Vi frågade Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet sedan år 2001 och författare av bl.a. ”Finlands historia – Linjer, strukturer, vändpunkter”, vad den moderna finska historieforskningen säger om krigen och Finlands handlande och beslut mellan 1939 och 1945.

Den 13 mars 2022 har det gått 82 år sedan vinterkriget tog slut. Varför är händelsen så viktig att minnas?

–Vinterkriget 1939–1940 uppfattas än i dag som den mest traumatiska men paradoxalt också som den mest hoppingivande upplevelsen i det självständiga Finlands historia. Landets värnpliktsarmé lyckades mot alla odds ensam stoppa en massiv sovjetisk invasion av landet under de 105 dagar långa kriget. Detta stärkte hela befolkningens försvarsvilja, läkte de sår som inbördeskriget 1918 hade förorsakat och är alltjämt den avgörande orsaken till att finländarna förlitar sig på en allmän värnplikt.

Varför drogs Finland med i fortsättningskriget 1941–44?

–Efter vinterkriget försökte Finland och Sverige ingå ett försvarsförbund, men Sovjetunionen motsatte sig detta, eftersom Stalins målsättning alltjämt var att invadera Finland. Efter att Sovjetunionen sommaren 1940 hade slutfört sin invasion av de baltiska länderna började Tyskland visa intresse att stödja Finland, vilket gjorde att när Finlands statsledning senhösten 1940 erbjöds möjligheten att delta i ett anfallskrig mot Sovjetunionen gick man med på detta. Alternativet hade nämligen varit att landet blivit en central krigsskådeplats i den åstundande konflikten mellan de två diktaturerna. Läs intervjun

Ruslands viceudenrigsminister, Sergej Ryabkov, kalder vestlige våbensendinger for ”legitime” mål. Det skriver britiske Sky News lørdag.

Ifølge mediet siger han, at Rusland har ”advaret USA om, at det ikke blot er et farligt træk at få sendt våben fra lande”, som USA i hans øjne i praksis styrer.

Han mener også, at det ”er en handling, som gør disse konvojer til legitime mål”.

Det fremgår ikke, om Rusland anser vestlige sendinger uden for Ukraine for at være legitime mål. Men det er der ikke umiddelbart noget, der tyder på.

Ryabkov siger ifølge Sky News, at amerikanske sanktioner mod Rusland ”er et hidtil uset forsøg på at skade forskellige sektorer af Ruslands økonomi”. Men Rusland vil gå behersket frem for ikke at skade sig selv, lyder det videre. Läs artikel

[…] Om man granskar de sanktioner som har införts finns det flera åtgärder som längre fram – om nu våra demokratier och rättighetssystem överlever kriget – riskerar att betraktas som otillåtna vid framtida prövningar i domstol. Ett av de tydligaste exemplen är det beslut som fattades av EU:s råd om att förhindra att vissa ryska kanaler kan sändas inom EU. Den svenska myndigheten PTS informerar på sin hemsida om att EU-förordningen gäller direkt även i Sverige. Men myndigheten säger inget om hur detta skaver mot yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringen har inte uttalat sig. Det har knappt varit någon debatt om saken. Det förvånar.

Det finns goda skäl för att stå upp för vår yttrandefrihetstradition även nu. Ryssland har återkommande visat att man tar lätt på fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten. Invasionen av Ukraina utgör den mest omfattande människorättskränkningen i modern europeisk historia. Det vore sorgligt om en effekt av denna blev att andra europeiska länder putinifierades. Läs artikel

[…] Direkt efter intervjun ska hon ringa till sin ukrainska vän Dmytro Kuleba. Det är landets utrikesminister. I torsdags mötte han sin ryska motsvarighet för att diskutera ett eventuellt eldupphör i Ukraina, men Kuleba berättade efteråt att inga framsteg nåtts.

Ann Linde vill höra vad som egentligen hände.

– Vad han säger på presskonferensen är en sak, men han berättar för mig hur stämningen var, vad som faktiskt sades och om det finns någon möjlighet för Zelenskyj och Putin att mötas.

Tycker du att de borde mötas?

– Absolut. Enda sättet att få slut på det här är att man gör någon form av vapenvila som sedan kan leda till en fredsuppgörelse. Och vi är helt på det klara med att ingen annan tecknar firma i Ryssland mer än Putin.

Men hur ska man prata med och förvänta sig något av en person som upprepat ljuger, hotar om våld, använder våld och ställer helt orimliga krav?

– Så är det i krig. Förr eller senare måste man nå en fredsuppgörelse och det har varit förfärliga krig genom historien men till slut har man nått en fredsuppgörelse. […]

Vad tänker du om att bryta diplomatisk kontakt med Ryssland och skicka hem dem?

– Det skulle vara det sämsta att göra. Även när det är krig, kris eller terrorattacker så har man kontakt genom diplomaterna. […]

Det finns flera argument till varför Sverige inte bör gå med i Nato. Ett, som väckt stor internationell uppmärksamhet och kritik, är att det skulle ”destabilisera den här delen av Europa” som statsministern sa i veckan.

– Gör man något får det alltid konsekvenser. Vi bestämmer själv vad vi vill göra men samtidigt måste vi med kallt huvud, som alltid, se på konsekvenserna, säger Ann Linde. […]

Samtidigt, Sverige gör många saker som kan bidra till instabilitet. Fördömer Ryssland, skickar vapen och drönare till Ukraina, rustar upp försvaret rejält. Varför är de riskerna värda att ta?

– Därför att vi för varje sak måste göra bedömningen vad det kommer att leda till och väga det. I 200 år har vi gjort sådana bedömningar och kommit fram till att först neutralitet och sedan militär alliansfrihet är det bästa för Sverige, säger hon och fortsätter:

– Vi blir naturligtvis mer sårbara om vi skickar vapen till krigförande land. Självklart! Då måste vi göra bedömningen om det är värt det eller inte. Läs intervjun

Alla som bor i Sverige och är mellan 16 och 70 år är totalförsvarspliktiga.

– Det innebär att vi alla tillsammans efter bästa förmåga ska kunna bidra till totalförsvaret. Det kan ske på olika sätt, antingen att man är inskriven i ett krigsförband och deltar i väpnad strid eller att man är krigsplacerad av sin arbetsgivare, förklarar Christina Malm, generaldirektör för Plikt- och prövningsverket.

Inom lagen om totalförsvarsplikt finns tre olika former för hur man kan tjänstgöra med plikt – värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Den enda av dem som är aktiverad nu är värnplikten.

– Det är de ungdomar som har mönstrat och skrivits in till grundutbildning med värnplikt. Läs artikel

Republikens president Sauli Niinistö reser till London för att delta i ett möte med JEF-ländernas stats- och regeringschefer den 14–15 mars 2022.

Vid mötet diskuteras kriget i Ukraina och säkerhetsläget i Europa. Mötet hålls på initiativ av Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, och inbjudna är företrädare för alla tio länder som deltar i JEF-försvarssamarbetet. I president Niinistös program ingår också bilaterala möten.

Joint Expeditionary Force (JEF), som leds av Storbritannien, är en multilateral ram för försvarssamarbete. I samarbetet deltar förutom Storbritannien och Finland också Nederländerna,  Island, Lettland, Litauen, Norge, Sverige, Danmark och Estland. Målet är att utveckla de deltagande ländernas militära beredskap med hjälp av gemensamma övningar, förebygga olika kriser och vid behov agera tillsammans i krissituationer. JEF:s huvudsakliga verksamhetsmiljö är Nordeuropa och Östersjöregionen. Läs artikel