Nya intressesfärer är inget för ett alliansfritt Sverige

Utgivarna

Ryssland offentliggjorde den 17 december i år två förslag till internationella överenskommelser  Det ena förslaget var ett ”Agreement on measures to ensure the security of The Russian Federation and member States of the North Atlantic Treaty Organization”. Enligt förslaget skulle det avtalet träffas mellan Ryssland och Natos medlemsstater. Det andra förslaget var en ”Treaty between The United States of America and The Russian Federation on security guarantees”. Enligt förslaget skulle det avtalet träffas bara mellan USA och Ryssland.

Enligt ett pressmeddelande samma dag från ryska utrikesdepartementet hade utkasten överlämnats till företrädare för USA den 15 december. I pressmeddelandet levereras följande budskap: ”We hope that the United States will enter into serious talks with Russia in the near future regarding this matter, which has critical importance for maintaining peace and stability, using the Russian draft treaty and agreement as a starting point.”

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist avvisade i en intervju med Dagens Nyheter den 21 december det ryska avtalspaketet som ”helt oacceptabelt”  Hultqvist lyfte särskilt fram följande:

  • ”Syftet är att skapa en rysk intressesfär där man från rysk sida ska kunna utöva inflytande över länderna i vårt närområde. Även vi skulle påverkas och därför är det helt oacceptabelt för oss.”
  • ”Vi ska inte gå med i Nato varken nu eller senare – men det är ett helt svenskt ställningstagande som ingen annan ska ha någon synpunkt på. Vi måste ha frihet att fatta våra beslut utifrån vad vi tror är bäst för svenska folket. Det handlar om vår grundläggande suveränitet och handlingsfrihet att fatta våra egna beslut.”
  • ”Att Ryssland vill diktera andra staters val strider mot internationell rätt och avtal.”
  • ”Små stater måste ha rätt att fatta sina egna beslut över sin egen framtid. Varje försök att bygga upp intressesfärer där vissa länder anses ha någon sorts överhöghet över andra länder är oacceptabelt. Varken vi, Finland eller något annat land ska omfattas av styrningar som andra satt upp.”
  • ”Vi vill definitivt inte ha någon ordning där andra reglerar vilka vi får öva med. Eller vad vi får göra tillsammans med andra – det här handlar om vår grundläggande handlingsfrihet.”

Peter Hultqvists allvarliga kritik mot förslagen är välmotiverad. Utan att gå in på alla aspekter är följande värt att lyfta fram ur ett svenskt perspektiv. Av avtalsförslaget som avser Ryssland och Nato framgår:

  • Inga ytterligare stater ska anslutas till Nato (artikel 6). En eventuell ansökan om medlemskap från till exempel finsk sida ska alltså vägras.
  • Nato-stater ska inte utplacera militära styrkor eller utrustning på något annat lands territorium i Europa än de som var medlemmar i Nato den 27 maj 1997 (artikel 4). En eventuell svensk begäran om militärt stöd för kollektivt självförsvar ska alltså avvisas. Bestämmelsen gäller även övningsverksamhet.

Förslagen är, som Hultqvist klargör, oacceptabla och skulle, om de blev verklighet, allvarligt kränka vår i säkerhetssammanhang så avgörande självbestämmanderätt.

Avtalsförslaget som avser Ryssland och USA har övergripande karaktär och är svåröverblickbart:

  • Enligt en inledande artikel (1) ska ingendera parten vidta säkerhetsåtgärder, ensamt eller inom ramen för en internationell organisation, militär allians eller koalition, som ”could undermine the core security interests of the other Party”. Terminologin ansluter inte till bestämmelserna i FN-stadgan utan lämnar i sin vaghet öppet för en mängd oklarheter och tolkningsalternativ.
  • Samma oklarhet återkommer i en följande artikel (3), där det anges att ingendera parten ska använda andra staters territorium för ”actions affecting core security interests of the other Party”.
  • Artikel 4 är tydligare. Där anges det att USA ska åta sig att förhindra Natos ”further eastward expansion” och säga nej till att stater i tidigare Sovjetunionen ansluter sig till Nato. Vidare ska USA inte etablera militära baser på sådana staters territorier (i den mån de inte är medlemmar av Nato) och inte heller utnyttja infrastruktur där för militära aktiviteter eller utveckla militära samarbeten med dem.
  • Vagheten fortsätter i artikel 5, som handlar om utplacering av väpnade styrkor och militär utrustning, direkt och genom allianser och koalitioner. Parterna ska avstå från att göra det i områden där sådan utplacering ”could be perceived by the other Party as a threat to its national security” (undantag görs för utplacering i det egna landet!).
  • Därefter följer ett antal bestämmelser med förslag till restriktioner när det gäller användning av tungt bombflyg, krigsfartyg, missiler och kärnvapen. När det gäller tungt bombflyg och krigsfartyg ska de inte få användas i områden utanför nationellt luftrum respektive nationellt territorialvatten. Det skulle få konsekvenser för Östersjön.

Svensk självbestämmanderätt måste försvaras mot det ryska intressesfärsupplägget som strider mot grundläggande principer i FN-stadgan. Det är inte alltid vi är överens här i landet om allt när det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. Men det är spörsmål som främmande stater inte ska blanda sig i. Dem reder vi själva bäst ut internt.