Finlands ansökan om medlemskap i Nato har begränsat vår utrikespolitiska rörelsefrihet, precis som under VSB-paktens tid. Då var det otänkbart att bevilja asyl åt en flykting från Sovjet, nu får vi inte ge asyl åt någon turkisk medborgare. Skyldigheten att lyda husbondens röst kan ibland ta sig rent bisarra former.
Under den pågående uppföljningskonferensen för icke-spridningsavtalet ville en stor grupp kärnvapenfria stater avge ett utlåtande om de förödande humanitära konsekvenserna av ett kärnvapenkrig. Motsvarande uttalande med så gott som samma ordalydelse avgavs under föregående uppföljningskonferens 2015, och stöddes då av bland annat Finland, Sverige och flera Natoländer.
Men denna gång visade Nato rött ljus för formuleringen (identisk med den från 2015) att kärnvapen inte får användas igen, under inga omständigheter (”under no circumstances”). Dessa tre ord kunde inte godkännas, och därför stödde inget Natoland, och inte heller Finland och Sverige, uttalandet. Nato vill som känt förbehålla sig rätten till ett första slag med kärnvapen. Läs artikel