Som ytterligare ett steg i strömlinjeformningen av det svenska regelverket till Nato och DCA-avtalet med USA vill regeringen nu att den ska ges makt att låta utländska styrkor operera på svenskt territorium för militära insatser mot en fientlig angripare i eller utanför Sverige. Det framgår av departementspromemorian Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete (Ds 2025:21). Det mest oroväckande i förslaget handlar om lagen om operativt militärt stöd.
Utan att Sverige är angripet, och utan att behöva inhämta riksdagens medgivande, tänker sig regeringen att den ska ha rätt att fatta beslut som kan komma att få synnerligen allvarliga konsekvenser för landets säkerhetspolitiska läge. Det är fråga om ytterst känsliga beslut som kan innebära:
att låta Storbritannien eller annan allierad stat placera luftvärn på svenskt territorium för beskjutning av ryska styrkor i till exempel Polen eller över internationellt vatten mot militära mål i Ryssland;
att låta USA:s eller annan allierad stats bombplan eller stridsflyg operera från svenska militära flygplatser som bas för stridsuppdrag riktade mot ryska styrkor i till exempel Finland eller Baltikum eller mot militära mål i Ryssland;
att låta Finland eller annan allierad stat utnyttja svenska hamnanläggningar som bas för sjöminering i till exempel ryskt inre vatten;
att låta Polen eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från svenskt territorium riktade mot ryska styrkor som kränker till exempel norskt territorium; eller
att låta Tyskland eller annan allierad stat utföra stridshandlingar från svenskt territorium riktade mot ryska styrkor som genomför ett väpnat angrepp mot till exempel Finland.
Det är alltså fråga om en rätt för regeringen att låta utländska styrkor operera från svenskt territorium och där genomföra stridshandlingar, vars effekter inträffar utanför svenskt territorium. De utländska styrkorna kan komma från Nato, en Natostat eller en EU-stat. I exemplen ovan har vi konkretiserat med tänkbara aktörer i de fall som nämns i promemorian. Ryssland nämns inte explicit som fienden, men det framgår att det är ryska angripande styrkor som är i fokus här.
Beslut av regeringen enligt förslaget kan leda till att Sverige blir part i en väpnad konflikt, trots att det inte är svenska styrkor som agerar. Så blir fallet om Sverige tillåter att allierade styrkor från svenskt territorium riktar stridshandlingar mot angripande styrkor utanför landets gränser. Förslaget innebär alltså att regeringen, om den får det mandat av riksdagen som den eftersträvar, kan tillåta utländsk militär verksamhet här i landet som medför att Sverige kan blir part i en väpnad konflikt och hamna i krig.
Beslut med så långgående och äventyrliga effekter bör vara förbehållna riksdagen. Regeringen bör inte ges mandat att fatta beslut om att lotsa Sverige in i så utomordentligt riskabla och våghalsiga militära projekt, där det krävs eftertanke, grundligt övervägande och kylig analys av fakta och risker. Sådana beslut kan bara alltför lätt förvandla Sverige till ett angrepps- och bombmål. Beslut av det här slaget kan även lätt underminera Sveriges suveränitet och självbestämmanderätt, då utländsk militär skulle ges ett svårkontrollerat handlingsutrymme här i landet.
Det handlar här primärt inte om försvaret av Sverige utan om utländska militära styrkors användning av svenskt territorium som bas- och uppmarschområde för vittgående militär verksamhet inom ramarna för Natos avskräckning och försvar respektive USA:s verksamhet i anslutning till DCA-avtalet.
Nu gällande lag om operativt militärt stöd innebär att riksdagen givit regeringen rätt att sätta in svenska väpnade styrkor för att stödja Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium under förutsättning att Sverige inte är i krig och det inte råder en väpnad konflikt på finskt territorium. Regeringen får också begära stöd av militära styrkor från Nato eller en stat som är medlem i EU eller Nato för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller för att hindra kränkningar av svenskt territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.
Vi var kritiska till att riksdagen till regeringen delegerade rätten att besluta om deltagande i militära operationer på finsk mark, vilka lätt kan leda till allvarliga incidenter och även slå över i väpnade konfrontationer. Att fatta beslut om så känsliga saker, borde ha varit förbehållet riksdagen, som kan ta ställning med stor skyndsamhet om det verkligen kniper. Det är dessutom bara en fördel att svåra lägen blir noggrant belysta och kyligt penetrerade så att beslut inte slussas fram under hård press utifrån eller besvärande tryck internt från tillfälliga, lättrörliga opinionsstormar. Mot att regeringen får begära stöd av militära styrkor ”för att möta ett väpnat angrepp mot Sverige”, hade vi av naturliga skäl i princip ingen invändning, även om sådana insatser kan vara nog så problematiska, bland annat med avseende på befälsrätten.
I propositionen En tydlig beslutsordning för deltagande i Natos samlade verksamhet för avskräckning och försvar (prop. 2025/26:6) föreslås det att lagen om operativt militärt stöd ska kompletteras så att regeringen bemyndigas att ska sätta in svensk väpnad styrka med en begränsad numerär under en begränsad tid om behovet av ett svenskt deltagande uppkommer med kort varsel eller om ett dröjsmål skulle kunna leda till avsevärda men för angelägna svenska intressen. Propositionen är under riksdagsbehandling. Vi är av uppfattningen att riksdagen inte bör anta förslagen, framför allt då de innebär en ovälkommen överföring av beslutsmakt till regeringen på riksdagens bekostnad. Vi har utvecklat vår argumentation här: Riksdagen, inte regeringen, ska som hittills avgöra eventuella väpnade insatser i andra länder inklusive Polen – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Riksdagen har godkänt att regeringen under 2025 satte in väpnade svenska styrkor utomlands och regeringen har tagit fram ett förslag för 2026 som vi kommenterat: Sveriges bidrag till Natos styrkor ökar nästa år, officerstidningen.se/ – BEVARA ALLIANSFRIHETEN
Det helt nya nu är emellertid att utländska styrkor kan komma till Sverige och operera militärt här utan att stödja försvaret av Sverige.
I departementspromemorian föreslås följande kortfattade lagtext: ”Regeringen får besluta att Nato, en stat som är medlem i den organisationen eller i Europeiska unionen, vid genomförandet av militär verksamhet för avskräckning och försvar får vidta militära försvarsåtgärder i enlighet med internationell rätt på svenskt territorium och därigenom överlåta förvaltningsuppgifter till Nato eller den staten.”
Först kan man möjligen tro att detta handlar om försvaret av Sverige. Det gör det, men bara delvis. Det nya är att utländsk militär verksamhet som utgår från svenskt territorium kan riktas för insatser inom åtminstone hela Natos och EU:s område (avgränsningen är vag i promemorian och insatser till och med i den Indopacifiska regionen kan nog tolkas in).
Förslaget som är allmänt hållet framstår i dagsläget framför allt som anpassat till den roll som Sverige tilldelats i Nato, nämligen att fungera som en logistikhubb och ett baserings- och uppmarschområde för utländska militära styrkor. De må sedan komma från Nato, Natostater, EU-stater, bilaterala samarbeten eller multilaterala samarbeten som JEF. Förslaget är även anpassat för samarbetet enligt DCA-avtalet med USA, där inriktningen alltjämt är oklar men territoriet öppnats för amerikanerna.
Enligt departementspromemorian kräver ett beslut enligt promemorians förslag att riksdagen ställer sig bakom det i enlighet med 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen, det vill säga genom ett enkelt beslut varom minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter enas, eller så kan beslutet fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Till denna frågeställning kan det finnas skäl att återkomma sedan remissinstanserna yttrat sig över promemorian.
I promemorian noteras att inte all slags utländsk militär närvaro på svenskt territorium är av så kvalificerad karaktär som berörts här och att det i vissa fall kan räcka med ett enkelt tillträdesbeslut fattat av regeringen.
Enligt promemorian ska det i det ”särskilda” fallet ankomma på regeringen att närmare avgränsa insatsens omfattning, bland annat avseende uppgifter, tidsförhållanden och geografi, lednings- och lydnadsförhållanden samt de befogenheter som insatta styrkor ska ha, till exempel genom en hänvisning till tillämpliga insatsregler. Det är inte svårt att se framför sig grannlaga förhandlingar om detta med en allierad stormakt som vill utnyttja det svenska territoriet för operationer som inledningsvis kanske framstår som begränsade men kan få en helt annan karaktär. Förmår regeringen som tycks ha gått ”all-in” i Nato och den transatlantiska länken att hålla emot i kinkiga lägen?
En proposition baserad på departementspromemorian är att befara. Det återstår dock först att se om det kan bli någon vettig debatt om förslaget och vad remissbehandlingen kan ge.
Promemorian kan läsas här:
Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete, Ds Ds 2025:21 (pdf 834 kB)