[…] Det har offentligt redovisats att det i Trondheimsfjordens hamnar planeras för mottagning av 3 divisioner Natoförband med upp mot 100 000 man. Från hamnarna skall förbanden transporteras på järnväg och 4-5 vägar österut in i Jämtland och Östersundsområdet. Beroende på aktuellt insatsområde finns därifrån flera transportalternativ, antingen norrut mot Bodenområdet för att möta ett angrepp över norra Finland, österut mot hamnarna i Sundsvall och Gävle för fartygstransport till mellersta eller södra Finland eller söderut mot Mälardalsområdet och därifrån med fartygstransport mot sydligaste Finland eller Baltikum. […]
Man bör utgå och planera från att i ett värsta scenario är det osannolikt att Natoförbanden kan tilltransporteras under ostörda förhållanden. Fientliga attack- och bombflyg kommer säkerligen att sättas in för att bekämpa och fördröja förbanden. Detsamma gäller angrepp med bland annat robotar, missiler och drönare. Även sabotageinsatser mot strategiskt viktiga broar och knutpunkter kan vara möjliga. Sammantaget kan betydande förseningar åsamkas Natoförbanden, likaså kännbara förluster. Förbandens stridsvärde kan därför vara reducerat i större eller mindre grad såväl personellt som materiellt redan under det första dygnets transport då man i bästa fall nått fram till Östersundsområdet med den första brigadenheten. Förseningar i förhållande till planerat transporttempo kommer att ackumuleras för efterföljande brigader och den totala inledningsfasen från hamnarna i Tröndelag till Östersundsområdet kommer utan tvekan att pågå under ett betydande antal dygn. Läs artikel