Robin Petersson som sysslar med logistikfrågor inom Försvarsmakten oroar sig på sajten militärdebatt.com för hur sådana spörsmål ska hanteras i en Natokontext.
Hans utgångspunkt är att de hemliga Capability Targets (CT) och Minimum Operation Requirements (MOR) som nu finns beskrivna och gäller för Sverige behöver omhändertas.
Han frågar hur dessa något abstrakta målsättningar ska översättas till mer invand ”militäriska” så att alla förstår vad de ska göra?
Mycket av det handlar enligt författaren om möjligheten att kunna ta emot och transitera förband från andra länder, för att de ska kunna fortsätta sin framryckning eller i vissa fall baseras i Sverige. Och det finns enligt skribenten tydligt beskrivet i kapacitetsförmågemålen (CT) och minimumverksamhetskraven (MOR) vilka volymer och kapaciteter som ska finnas, så behoven finns redan angivna till stor del.
Ska det hela lösas med militära förband eller ska Försvarsmakten köpa tjänster på marknaden, undrar författaren?
Avslutningsvis sammanfattar skribenten sin syn på saken:
”Vi har som land krav på oss att kunna hävda territoriellt försvar intill dess att förstärkningar från alliansen kan ansluta vid artikel 5, men har vi råd med att bygga två parallella krigsorganisationer, en som dimensioneras för territoriellt försvar ensamma och en där vi är en del i en försvarsallians? Nu upplever jag att vi utgår från vår krigsorganisation för nationellt försvar och löser uppkomna uppgifter inom ramen för NATO med delar ur dessa förband som sätts i en ny, tillfällig struktur för den givna situationen. Ett annat sätt är att vända på perspektivet, att vi bygger en krigsorganisation utgående från NATOs struktur och uppgifter, och med den även kunna genomföra nationellt försvar. Då skulle staberna och förbanden i organisationen vara rätt organiserade från början då väl stödet från allierade anländer.”
Om detta är följande att säga.
För det första är det djupt otillfredsställande att de CT och MOR som svenska myndigheter bundit upp oss till är hemliga. Det motverkar en seriös diskussion om försvarets inriktning där medborgarna ges en reell möjlighet att bedöma och ta ställning till vart försvaret är på väg.
I detta ingår som helt centralt att få en korrekt bild av vilken förhandlingsstrategi som svenska myndigheter haft i överläggningarna med Natos företrädare och hur denna sedan fullföljts. Är det fråga om ett knäfall för Natos övergripande strategi, som inte har fokus på försvaret av Sverige, eller har något vettigt uppnåtts? Vad som hittills framkommit tyder på det förra. För detta bör det politiska ansvaret tydliggöras.
Medlemskapet i Nato hindrar inte att Sverige satsar på att bygga upp ett verkligt territorialförsvar som är att ta på allvar och att därmed ta ansvar för att Sverige inte förblir ett militärt vakuum som arméchefen betecknande nog karakteriserat läget som.
Robin Petersson ser alltjämt spår av ett territorialförsvar i den krigsorganisation som är under byggnation. Om och i den mån detta är korrekt, ska allt som tjänar det nationella försvaret vidmakthållas och utvecklas, vilket är helt i linje med artikel 3 i Natos stadga.
Skribentens tanke att bygga en krigsorganisation utgående från Natos struktur och uppgifter så att staberna och förbanden i organisationen skulle vara rätt organiserade från början, då väl stödet från allierade anländer, är en felaktig linje. Detta inställsamma projekt ligger i tiden och bärs upp av starka kretsar inom det militärpolitiska etablissemanget här i landet. Men det lämnar Sverige öppet för utländska krafter och ingen vet om, hur och när stöd kommer. Kärnan måste alltid vara ett eget uthålligt nationellt försvar.
Läs mer:
Har vi tänkt på Nato? – Militär Debatt (militardebatt.com)
Doktrin för nationellt försvar av Sverige eller Natodoktrin – BEVARA ALLIANSFRIHETEN