I riksdagens Interpellationsdebatt 22 januari diskuterades frågan om svenskt territorialförsvar och värnplikt mellan försvarsminister Pål Jonson och Peter Hultqvist (s).
Det är ett steg i rätt riktning att man nu också behandlar frågan om Sveriges territoriella försvar. Under flera år har det mesta gått ut på att förbereda markstyrkor för insatser i Finland och Baltikum. Fortfarande är detta prioriterat då det gäller de mekaniserade brigaderna, varav i alla fall två har varit öronmärkta för placering utanför Sveriges gränser, och försvarsministern gav i riksdagen inget annat besked än att målet fortfarande är endast fyra brigader till 2030,
När det gäller antalet värnpliktiga vill socialdemokraterna ha ett större antal redan till 2030.
Hultqvist menade att ”med den dimensionering som vi ska ha 2030 kommer 10 000 värnpliktiga per år att skapa en organisation som räcker för ett inledande försvar av Sverige och för att hålla nyckelområden i Sverige.”
Här finns en början till ett territorialförsvar men det handlar fortfarande inte om att försvara hela landet utan ”nyckelområden”.
Det är inte heller ett uthålligt försvar då man erkänner att det blir svårt att ersätta förluster, och det blir svårt att hålla hela landet. ”Den storleken på värnpliktsutbildningen medför en begränsad uthållighet”, säger Hultqvist, och vill ha ett större värnpliktsförsvar:
”Om vi går upp till 12 000–15 000 per år får vi en bättre uthållighet. Vi får en reserv på 120 000–150 000. Vi kan försvara flera områden samtidigt. Vi kan stå emot längre, och vi kan rotera förband. Jag tror att man måste ha detta som ett förstahandsmål efter 10 000.” På sikt vill han ha 20 000 värnpliktiga som skulle ge en större krigsorganisation och göra det gör det svårt och dyrt att angripa och ockupera Sverige.
Försvarsministern hänvisar till bedömningar från Försvarsmakten att 12 000 grundutbildade värnpliktiga per år från 2032 är tillräckligt för att försörja den beslutade krigsorganisationen med värnpliktiga. Det är således en skillnad mellan socialdemokraternas mål och regeringens även om den inte är betydande.
Det gavs i debatten ingen klar bild av hur ett territorialförsvar skall organiseras och verka.
Hultqvist ansåg att vi måste ha ”territorialförsvarsförband som bland annat kan försvara de transporter som ska gå genom Sverige från exempelvis Norge eller västkusten. Det kan vara transporter som går via havet och sedan genom Sverige. Det är en brist att vi inte har åstadkommit detta hittills.”
Så kallade territorialförband har nämnts tidigare men inte närmare beskrivits annat än att det kan vara spridda bataljoner med begränsad stridsförmåga jämfört med brigader.
Slutsatsen av riksdagsdebatten är att både socialdemokraterna och regeringen är inne på en viss ökning av antalet värnpliktiga och en insikt om att ett territorialförsvar behöver byggas upp. Här är socialdemokraterna tydligare och vill ha en viss satsning på regionalt förankrade förband.
Fortfarande är inställningen hos båda sidor att territorialförband skall ha som huvuduppgift att skydda Natotransporter genom vårt land.
Det kan inte vara rätt uppgift för ett territorialförsvar. Försvar av Sverige måste i alla lägen vara prioriteringen.